Till min femåring

Till min femåring

Min stora, lilla tjej har hunnit fylla fem år. En hel hand. Jag ojar mig ofta över hur fort tiden har gått och att det känns som igår du var så yttepytteliten med din svarta kalufs på BB (och söt, den sötaste bebisen jag någonsin sett!). Om ett år börjar du i skolan och jag tycker inte att det var längesedan JAG, din mamma, började i skolan själv.
  Men samtidigt är det liksom inget konstigt att du har hunnit fulla hel hand. Snarare tvärtom faktiskt, det är oerhört märkligt hur du kan vara en så klok och genomgod liten människa redan med dina fem små år på jorden. Vi får stanna upp och liksom kippa efter andan så ofta här hemma över de helt fantastiska orden som kommer ur din mun. Dina tankar och ditt förhållningssätt som är så vansinnigt fascinerande och dessutom många gånger (jag skulle nästan vilja säga oftast...) mer avancerade och klokare än våra egna.

 Jag får så ofta påminna mig själv om hur liten du faktiskt är, för det är lätt att glömma bort. Sedan du var knappt två år gammal så har du varit den mest UNDERBARA storasystern någon kan önska sig. Om sanningen skall fram så är du ofta mycket mer pedagogisk och tålamodig än vad jag själv är, och du har fått vara ”stor och duktig” så väldigt tidigt, egentligen alldeles för tidigt. Jag kan ibland få nästan panikångest över att vi liksom tvingat dig att bli så duktig, snäll och alltid bubblande glad. Men jag tror faktiskt inte det, även om en väldigt liten storasyster som får en mycket tidskrävande lillasyster hamnar i en knivig sits så tror jag ändå att du hade varit precis samma fantastiska Moa ändå. Helt, totalt enastående.

I år har vännerna blivit väldigt viktiga, det är kalas och lekdejter och tjafs hit och dit- och jag hoppas att det fortsätter så alla kommande åren för nära vänner är det viktigaste och finaste man kan ha, det hoppas jag kunna lära dig- fina vänner är helt ovärderliga.
 

  Du sover fortfarande aldrig och du pratar JÄMT, du är verkligen din mor upp i dagen, jag ser verkligen i mig själv i nästan allt du säger och gör (från tungan i mungipan, till de egenkomponerade rim-sångerna till att vägra gå över geggiga gräsmattor med nya skor). Du älskar att läsa och vi har plöjt igenom en mycket gedigen samling med kapitelböcker nu, allt från Katitzi till Tzatsiki, morsan och polisen. Du är kanske egentligen lite för liten, och ibland får jag stanna upp och fråga ”vet du verkligen vad NN betyder?” och då svarar du motvilligt nej, men du älskar att lyssna.
Du målar så mycket teckningar att vi numera har pappersbuntar precis överallt i lägenheten, jag vet verkligen inte vart vi ska göra av allt. Och du skriver! Du är så jäkla nära att knäcka koden nu, du ljudar och ljudar och din handstil är snyggare än min. Jag kan knappt vänta på att få se lyckan i dina ögon när du kan börja läsa själv!
  

  Det är så väldigt svårt att beskriva dig, mammas lilla Mosa. Du måste liksom upplevas. Så lillgammal, så smart och så tokrolig. Vi har alltid känt oss lite oroliga för dig att du är för snäll, att du inte vågar säga ifrån men där hade vi fel. Du har (som de flesta andra femåringar) en väldigt bestämd åsikt om vad som är rätt och vad som är fel och allt skall vara rättvist.

Tänk att vi har fått en sån som du. Det är så att man vill gnugga sig i ögonen och tänker ”Är det verkligen sant? Är hon verkligen vår?”. Jag vet inte vad jag och och din far har gjort för gott för att förtjäna en dotter som du, världens bästa dotter och världens bästa storasyster. Jag förstår verkligen inte, men jag vet bara att vi är så oändligt tacksamma över att du är du. Jag vill liksom frysa tiden och behålla denna perfekta lilla tösen för alltid, men det går inte.
Men jag vet att de fem åren som gått har varit de allra lyckligaste, vackraste åren i mitt liv och tårarna bara sprutar när jag tänker på alla år vi har framför oss!

Vi älskar dig så mycket Moa!

Kram Mamma   

Till min treåring

Till min treåring

Vad ska det bli av dig lilla skrutt? Det är en fråga vi ställer oss varje dag.
Idag fyller du tre år och du mäter bara knappa metern över jorden. Du är faktiskt en sån liten figur att man ännu kan packa ner dig i en ryggsäck normal storlek så att bara det lilla huvudet med smilgroparna och det fullkomligt galna, bångstyriga håret sticker upp och bära dig på ryggen (vi vet, för vi har provat- på ditt initiativ naturligtvis).

Så liten är du, och ändå vill du bestämma allt. Allt vill du debattera om, och om du inte får medhåll så skriker du. Högt. Du skäms aldrig, du avvaktar aldrig, du backar inte. Du är som en den vilda bebin och jag är som den milda, konflikträdda mamman som bara kan drömma om att hänga med dig i svängarna. Jag sliter mitt hår varje dag, mitt hår som antagligen kommer bli grått i förtid på grund av dig min lilla virvelvind.

Men mest av allt så förundrar du oss. Du har mer personlighet i din treåriga lilla kropp än vad de flesta får på en livstid, konstaterade din pappa nyligen. Din stora, lilla vilja är det som gör att du kommer kunna göra vad du vill med ditt liv och det är också den som gör att vi älskar dig så ofantligt mycket. Ibland blir du så arg att du blir rädd för dig själv, du kan morra och klösar vilt för att i nästa sekund brista i gråt och kramas och pussas. Samma lilla flicka som kavat promenerar fram till den främmande damen på COOP och knycker hennes flingpaket för att hon vill ha just det paketet trots att det finns ett par hundra andra att välja på måste med jämna mellanrum hämta sin Mimmi-kudde och klappa på den. Samma lilla tös som kan vråla ”VILL LYSSNA PÅ NALLEMAJA NUUU” i bilen i 40 minuter utan att ge sig är livrädd för sniglar och myror.

Du älskar att läsa, just nu är böckerna om Ingrid din stora favorit.
Du har fått ett eget rum och en stor, riktig säng. Varje kväll håller du låda där inne och bygger stora rymdstationer och flygplan av DUPLO som du kommer ut och stolt visar upp för oss och ställer i fina rader på soffbordet när vi tror att du somnat för längesen. Sen klär du på dig prinsessklänningen, tiaran och klackskor och kommer ut och mannekängar- och det är givetvis du som äger catwalken. Ibland kompletterar du din outfit med en tomteluva som du drar ner över hela ansiktet och skriker ”PAJDERMAAAAN!”.
Vatten är fortfarande det bästa du vet. Du vill bada varje dag, och får du inte bada vill du duscha. I duschen har du med dig ett gäng ankor, bläckfiskar, diverse spadar och spänner och sen kan du stå i timmar och prata med dina djur, tvätta väggarna eller hälla ut tvål. Det roligaste du vet är att gå till simhallen, där du kräver att få göra allt själv.
Du älskar fortfarande att äta och förutom kinder-egg så väljer du helst risiprutti.
Gladast är du när du har allas odelade uppmärksamhet och du kan showa loss. Helst naken.

Jag vill bara berätta för dig hur fantastisk du är. Det är något så vansinnigt uppfriskande med en människa som är sig själv fullt ut och som inte bara önskar utan ser till att skaffa sig. Jag vet att du bara är tre år och jag hoppas att dina taktiker finslipas lite med åren, men jag hoppas av hela mitt hjärta (gud hjälpe mig...) att du fortsätter vara precis den lilla stjärnan du är för resten av uppväxten och dela ditt liv.      

Vad ska det bli av dig lilla Svea-bea? Svaret är egentligen tveklöst.
 Du kommer att bli PRECIS VAD DU VILL.   
 

 

Snart semester!

Åh, en av mina allra bästa vänner fick en liten son igår. Jag har gått som i ett litet lyckorus sedan dess, det är verkligen lika häftigt varje gång det kommer ett nytt litet liv och hur man kan känna sån kärlek till en liten plutt som man inte ens träffat. Helt underbart, hoppas att vi få komma och träffa honom nästa vecka för den ska spenderas i Göteborg i lånad lägenhet:)

Är på väg in till stan nu. Förhoppningsvis sista gången innan de vanliga kurserna drar igång i slutet av sommaren. Måste in och läsa lite böcker som bara finns som ref.material. För ja, som vanligt är jag för snål för att betala för kurslitteraturen. Innebär en del stress men ack så många tusenlappar jag sparat sista året genom att inte köpa alla drösar med böcker.
Ska passa på att äta en god sallad från buffén på Willys så helt hemsk är ju inte resan.

Två dagar kvar på dagis för Svea nu, tre för Moa för på fredag ska vi till Borås och operera in ett nytt rör i Sveas ena öra. Sen har de sommarlov till v. 33!
Är inte så nervös för operationen, Svea fick ta blodprov på VC igår för vi har haft ett fall av Hepatit A på hennes avdelning så alla barn måste testas. Sköterskan var orutinerad och det tog 45 min att fylla två små rör med blod, tre små fingrar blev helt sönderstuckna. Det kunde ju varit en jäkla mardröm på ett annat barn men inte vår Svea inte, hon sa inte pip och var hur glad som helst hela tiden, hon SKRATTADE när pangnålen stack henne och när sköterskorna (de var två efter en stund) hade blod överallt utom i röret "det dloppar blod mamma!". Själv fick jag sitta och titta bort och tänka på hundvalpar men hon var helt oberörd. Jag skulle bli väldigt förvånad ifall det går annorlunda på fredag.
Lilla Sverker, hon är verkligen tuffast i stan.




- Posted using BlogPress from my iPhone

22 kilo borta!

2 kilon till är väck och vågen står nu på -22 kilo sedan januari.
Snart, snart, snart framme vid slutmålet. Får se om jag orkar lägga manken till och fixa 3 kilon till Veronikas bröllop 20 juli, men det är svårt nu i semestertider! Fyra ynka dar sen går barnen på sommarlov i sex veckor, äntligen. Jag pluggar ju heltid hela sommaren men jag räknar det som semester ändå;)

Kolla vad grym jag är, vilken förändring! Förstår verkligen inte varför jag inte tog tag i det tidigare. Fyyy!




- Posted using BlogPress from my iPhone

10 saker som gör mig till en bra mamma

Ska sno den här listan från Meekatts blogg. Istället för att gå och vara ångestfylld över allt man inte gör rätt eller uppnår så ska man fokusera på det som faktiskt är bra. Där har hon ju en viktig poäng tror jag.

Min lista:

1. Jag är ingen "lekmamma" men jag är verkligen en LÄSMAMMA! Jag ser till att vi uppdaterar oss med färska böcker från bibblan jämt och har inga problem med att läsa de gamla favoriterna för 3515256:e gången. När Mikael läser högt så funkar det med maximalt en bok, sen somnar han (seriöst, han sitter och nickar hela tiden och Moa får säga "Pappa! LÄS!" och puffa honom på armen hela tiden). Jag kan läsa hur länge som helst, tills jag nästan tappar rösten. Barnen älskar det och jag får ett stort plus på duktigmammafronten.

2. Jag är faktiskt väldigt kärleksfull. Jag kramar och pussar mina barn jämt och berättar hur mycket jag älskar dem och hur fantastiska de är. De är alltid välkomna i mitt knä och har en givet sovplats i min säng om de så önskar.

3. Vi är alltid ute och leker. Faktum är att jag tycker att det är SKITTRÅKIGT att vara ute och leka om det inte är smällsol och behaglig temperatur. Jag grinar inombords hela tiden när jag måste vistas i snålblåst på lekplatser och titta på när fisarna tokhoppar i geggapölar. Men jag gör det!

4. Jag är jättebra på att berätta läskiga sagor och historier. Aldrig ligger mina ungar så stilla och lyssnar så andaktsfullt som då. Jag är dessutom skrämmande bra på att göra otäcka monster/vampyr/haj-röster och ljudeffekter.

5. Jag följer våra traditioner. Varje jul/påsk/midsommar/halloween eller vad det nu kan vara så försöker jag slå på stort med tillhörande bakverk och pynt och sånt. Det kanske inte blir så tjusigt eller seriöst jämt men inställningen är ju god.

6.  Jag är alltid där. På gott och ont givetvis, men man får väl hoppas att det är mest positivt såklart. Vi har barnvakt i snitt en gång per år av egen fri vilja, sist var i maj förra året och nästa gång blir över en hel helg i juli.

7. Jag skäms inte över att sjunga högt/hoppa pippilångsstrumphopp/leka på allmän plats eller så. Något mina barn än så länge älskar.

8. Jag är bra på att organisera. Alla miljoner borttappade papper och förseningsavgifter hit och dit talar väl för motsatsen men i det stora hela har jag bra koll på vem som ska göra vad på vilken plats, vart alla saker finns och jag är bra på att förbereda. Vilken mamma saknar den förmågan egentligen? Vi kallas väl inte "familjens projektledare" för intet.

9. Jag kan putta en gunga i över en timme. Kommentarer överflödiga.

10. Jag spenderar hellre tid med barnen än på hushållsarbete. Hemmet ser således ut som FAAN allt som oftast men jag värderar faktiskt mystiden med barnen efter dagis i soffan efter maten snarare än att golvet och diskbänken ska vara smulfri.

Sommar!

Ja sista veckan har verkligen känts som sommar och semester!
Förra lördagen var det dags för årets cykelfest, herregud så roligt vi hade! Galna mängder god mat och helt hysteriska mängder alkohol. Efter förrätt, varmrätt och dessert på olika ställen cyklade vi till bygdegården och dansade loss som jag inte gjort på MÅNGA år. Att döma av träningsvärken på alla möjliga konstiga ställen dagarna efteråt så blev det nog en hel del sevärda moves där på dansgolvet.

Resterande dagar har vi hunnit med premiärdopp i Hornsjön (för Svea, vi andra nöjde oss med att doppa tårna...), flera dopp i plaskpoolen på uteplatsen och en heldag vid havet med nostalgipromenader i bergen runt stränderna.
I onsdags tog min fina lillasyster studenten och detta firades såklart. Så grymt kul att se henne på lycklig! Min studentdag blev en jäkla flopp (det var egentligen bara firandet med mina vänner mitt på dagen som var roligt, urspringet och festen på kvällen kunde kvittat). Min lilla lillasyster, inte så liten längre!
Nationaldagen firades hos Mikaels syster och det blev en riktigt grym dag, barnen lekte i vattenspridaren med sina kusiner, hoppade studsmatta och sen grillade vi och spelade kubb. Mycket idylliskt, inte varje dag som är sådan, haha.
Jag har förtärt så mycket alkohol och ätit så mycket gott sista veckan att jag nu har grym ångest. Prick 20 kilo väck i början av juni, nu måste jag se till så att allt hårt jobb inte är förgäves! Helt galet att gå och köpa kläder i storlek M, jag blir helt blank i ögonen varje gång jag går in i ett provrum nu och av ren vana plockar med mig typ stl 42 som bara fladdrar. Aldrig tillbaka till det igen tack!

Just det, har ju glömt berätta att Lill-Svea är helt blöjfri på dagtid nu sedan början av maj. Helt grymt! Hon är fortfarande rädd för att bajsa på toaletten/pottan så ofta bajsar hon på kvällen när hon får på sig nattblöjan, haha. Men bara en sån sak som att hon kan VÄLJA när hon ska bajsa! Helt fantastiska framsteg!!!






Världens finaste tjejer provar studentmössa!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Möhippa

I lördag var det äntligen dags för möhippan för världens bästa Veronika. Oj vad många gånger jag fått bita mig i tungan (och sms-fingret) för att inte försäga mig!
Det blev en grym dag som började på "Fånarna på farmen" ute på Hisingen med efterföljande lunch utomhus, sedan en sväng till myrorna för att shoppa en outfit (hon blev inte alls ful utan löjligt snygg trots stråhatt och knallblå klackar, men den kvinnan kan ju bära upp precis vad som helst). Vinpimlande i Slottskogen i solen och efter att vi duschat och bytt om till kvällen på Veronikas gym så käkade vi en grymt god middag hemma hos tärnan Ida och efter en rejäl förfest så blev det thailändsk karaokebar. SÅ JÄVLA KUL! Alla var väldigt fulla vid det laget och det märktes ju helt klart, jag valde låt till mig och Ve och det var liksom inga alternativ, det blev Spice Girls! Vårt uppträdande filmades och jag tror att jag avstår från att kika på det... Sen åkte jag faktiskt hem, kände att kl 02 räcker för mig, några sista tappra tjejer var dock ute till morgonkvisten sen.
En jävligt lyckad dag i alla fall!
Har inte fått se några "riktiga" bilder en men tycker att den här mobilbilden säger mer än tusen ord:





Idag har jag varit inne och samlat referenser till hemtentan ur böcker jag varit för snål för att köpa. Inte så spännande. Shoppade loss lite på lunchen, betydligt roligare;)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Motsatsen till curlingföräldrar

Det verkar som om det kommit en ny trend, man ska göra revolt mot hela curlinggrejen. Det är lite "ballt" och lite "hippt" att vara en "avslappnad" förälder.

Man gör bäst i att börja oroa sig för curlande redan under graviditeten.
En stor fördel är att redan på BB försöka vänja bebisen vid att sova i sin egen lilla säng, för gör man inte det kommer ungen ligga kvar i er dubbelsäng på sin sextonårsdag.
Så fort som möjligt ska man försöka få sin egentid och lämna bort knodden till alla släktingar, vänner och bekanta som man kan tänka sig att ungen kommer vilja ha en relation till i framtiden, det är viktigt att börja direkt för annars kommer barnet aldrig kunna frigöra sig. För att inte tala om mammans och pappans EGENTID, tiden som man MÅSTE UNNA SIG om man vill kunna ha en normalfungerande familj och ett sunt förhållande och framförallt ett blomstande sexliv (i värsta fall måste man vänta de obligatoriska sex veckorna efter förlossningen för att livmodern ska hinna läka ihop, men vad fasen, sen är det dags att göra igång det heta gymnastsexet igen, med rejäla ljudeffekter till).
Och nästan viktigast är det att sluta amma så fort som möjligt (man måste dock amma ett tag, annars är man ju en jäkligt dålig mamma, men inte FÖR länge! Det finns en magisk gräns förstår ni). Ammar du fortfarande din ettåring så kan ni räkna med att er förpubertala, finniga dotter eller son (som ju fortfarande sover i er säng...) fortfarande kommer ligga och fumla med mammas blusknappar för att ta sig en sipp i framtiden.

När man sedan lyckats skapa en helt självständig, ocurlad baby så kommer utmaningarna med att ha småbarn. In på dagis snarast möjligt, annars är barnet dömd till att bli socialt handikappat.
Egentiden är fortfarande oerhört viktig och familjer som FORTFARANDE INTE tycker att det är speciellt viktigt att lämna bort sina ungar var och varannan helg känns lite läskiga, det är något sektliknande över detta tycker ni inte? Luktar det inte lite Knutby? Är det verkligen NYTTIGT för en säg tre, fyraåring att umgås med mamma och pappa hela tiden.
Vi kan nog dra slutsatsen att det är lite kontrollbehov och maktutövande det handlar om, annars vill man väl inte umgås med sina barn?
Nä för fasen, släpp ungarna fria. Släpp ut dem på morgonkvisten och säg att nu äter vi middag klockan sex, fri lek måste måste alla barn ha annars kan man inte utvecklas som människa. Förr i tiden höll man inte på och jamsade så med sina barn, då var alla ungar ute i skogen ensamma hela dagarna, satt i knäet på pappa i bilen och det osade Blend Gul i varenda kök, och dom barnen överlevde ju dem också. Lite spill får man räkna med, bara man inte (gud förbjude) skulle råka bli kallad för curlingförälder.

Tisdag

Phu, det har varit rätt intensivt sista tiden! Igår var jag i skolan hela dagen och skyndade hem till 17 för då började fixardagen på dagis. Det PISSREGNADE hela tiden men jag och Mosan stannade och grejade till 19 i alla fall. Imorse ringde inte klockan för mobilen var stendöd (glapp i laddaren) så jag fick slänga upp barnen och sprang till dagis efter lite frukost och bar på dunderklumpen hela vägen som vägrade gå (lite motion i alla fall...). Nu när jag kom hem så kände jag mig helt golvad så tack gode gud för att jag inte skulle med bussen till stan!
Det har varit väldigt intensivt i skolan nu sista veckan med massa redovisningar (skulle vilja säga vad jag tycker om alla dramalektioner och gestaltningar men efter att ha gnällt om matten några månader ska jag låta bli...).

I lördags var vi med sportklubben ute i skogen och körde femkamp, badade tunna och käkade trerätters. Jättemysigt! "Skogens hus" heter stället och det rekommenderar jag verkligen till den som lyckas hitta dit (inte ens GPS:en hittade, adressen var kopplad till ställets brevlådan som låg på ett HELT annat ställe).
Bästa på hela kvällen var nog att få skåla för min underbara Magdalena som äntligen blivit cancerfri. Finns inte ord för hur jäkla glad jag är för hennes skull!

Här kommer en egobild som omväxling.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Ljuvlig långhelg

Vädret kunde ju inte varit bättre under långledigheten, JÄVLAR vad gött vi har haft det!
Har hunnit med flera utflykter, lek med kusinerna, en dag vid havet i Varberg med obligatorisk glass och några grillningar. En liten försmak av semestern sådär, gud så skönt det ska bli.

Imorgon börjar nya (och sista för terminen!) kursen, Lärande och didaktik del 2. Tänk att jag läst ett helt år nu, tror och hoppas att tiden kommer springa iväg resten av utbildningen också.
Tentan i tisdags är överstökad, vågar inte spekulera i hur det gick men vet att jag klarade många uppgifter i alla fall. Några stycken hade jag i stort sett aldrig hört talas om och det kommer bli väldigt intressant för läraren som rättar att läsa mina svar tror jag. Totalt ordbajseri kryddat med lite fina matematiska termer som jag hoppas kan ge ett halvt poäng här och där i alla fall. Den eventuella omtentan (kan aldrig räkna bort risken när det gäller matte) ligger dagen före tentan i kommande kursen så den hoppas jag ju verkligen på att få slippa!

Känner mig som en jävla skrytmåns men måste få visa min söta klänning i storlek M som sitter som en smäck nu! Bjuder på snygg matchning med svarta strumpor till:



- Posted using BlogPress from my iPhone

Det går bra nu!

Idag visade vågen hela 18,6 kilo ner! Helt jäkla sjukt att jag har gått ner 20 kilo snart på inte ens fyra månader. Det är nästan så att man skäms över att det har gått på lätt. Har inte ätit strikt alls sista månaden utan "för mycket" kolhydrater i stort sett varje dag. Antingen har min ämnesomsättning vaknat till liv igen eller också har jag bara blivit van vid att inte äta kopiösa mängder med mat och skit på kvällarna. Vad det än är som händer så är jag i alla fall jävligt glad! Snart ska jag ut på galej och då ska ni få se på lite före och efter bilder, har några riktigt rysarexempel på pelikandubbelhakan sen i julas.

Och som om inte det vore nog så fick vi äntligen tillbaka omtentan idag och jag klarade den med flera poäng till godo. En sån sinnessjuk lättnad! Jag vågade inte ens öppna mejlet först, fick galen hjärtklappning och hela jag skakade av rädsla innan jag såg att det blev ett G.
Dessutom blev jag antagen till alla tre sommarkurserna jag sökt och håller nu på att klura på vilka två jag ska välja, för mer än 100% tänker jag INTE läsa. Också en helt sjuk lättnad, även om jag hade blivit väldigt förvånad om jag inte hade blivit antagen. Har ingen aning om hur stort intresset är att plugga på somrarna överlag så lite orolig var jag ju allt.

Nu ska jag fortsätta plugga inför morgondagens tenta (man hinner knappt pusta ut emellan...) och sen ska jag hämta barn, utfodra barn med mat och sen tillbaka till dagis på möte med föräldrarådet. Det slutar kl 20 och sen ska jag plugga lite till. Dagen hade känts rätt tung om det inte vore för alla glada nyheter.
Som sagt, det går bra nu!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vissen

Gud, jag vet inte om det är den här hemska lavemangångesten som totalt tömt mig på energi. Känner mig helt jävla slut från morgon till kväll. Ny mattetenta på tisdag och jag misstänker att jag borde pluggat mer än vad jag gjort hittills. Fick gjort en hel del igår men idag har jag bara suttit och stirrat håglöst och googlat "klyx+lavemang+barn+problem+ont".
Det gick lite bättre att ge henne det idag i alla fall. Om man nu kan använda ord som "bättre" när det handlar om att hålla fast en tvååring av all sin kraft och tvinga in ett lavemang i rumpan på henne trots att hon skrikgråter samtidigt. Fick bara in hälften av vätskan, sen började det komma ut åt andra hållet. Vet inte om det är för att hon pressar ut det eller nåt.
Jag ringde ju BVC, 1177 och slutligen mottagningen där hon går igår och typ grinade och bad om råd. Sköterskan övertalade mig att ge ett Klyx till (det hon fick idag) för att verkligen rensa hela tarmen och nu är det gjort. Mycket tveksamt ifall vi pallar en gång till. Fast nu har vi ju redan gjort det två gånger så hon lär väl redan vara traumatiserad för livet ändå. Helvetes jävla skit.

Nej det har verkligen inte varit min dag. Eller min vecka. Tröstat mig med att äta ett par kolakakor jag bakade med barnen och en jävla delicatoboll nu precis. Så nu kan vi spä på den gamla ångesten med lite kaloripanik också.
Ett annat gigantiskt stressmoment är att antagningsbeskeden kommer på fredag, blir jag inte antagen är sommarens inkomstkälla jävligt oklar. Underbart.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Jävla skit

Idag har vi äntligen varit på Östra och träffat Sveas nya magläkare, han var jättebra och sköterskorna helt underbara. Hon fick tappa tre rör blod från armvecken och en grundlig kroppsundersökning som även innefattade ändtarmen och ungen rörde knappt en min på hela tiden, så jäkla grym är hon! Hon var på ett strålande humör hela tiden förutom när hon blev hungrig. Undrar om läkaren har haft en patient som ätit en burk keso i sitt undersökningsrum innan? Svea och hennes keso alltså, jösses.

Magen kände inte helt okej men ändtarmen verkar helt normal och inte skadad på något sätt som jag befarande. Hon ska snart få en röntgentid för resten av tarmarna.
Hon blev i alla fall ordinerarad täta lavemang nu ett tag fram över. Jag HATAR att ge henne lavemang och gör det bara när läget är riktigt akut och då en liten tub som bara den är traumatisk.
Nu har vi fått ett jävla monster-vattenlavemang. 120 ml ska hon få i sig. Vi fick i kanske halva efter flera minuter då både jag och Mikael fick hålla fast henne stenhårt. Det känns inte okej att köra in en pip på en dm i en unge som kränger och kastar sig i panik, känns verkligen inte säkert. Och sen ska man pumpa in all vätska också. När vi äntligen var klara fick hon panik på riktigt och det var omöjligt att få på henne blöja eller sätta henne på toaletten eller i duschen, hon bara vrålade och det var bajs överallt. Stod på knä bredvid helt paralyserad och bara stirrade på eländet. Hon hade så JÄVLA ont och var så rädd.
Och detta ska vi ge varannan dag i en vecka, jag kan inte ens tänka på det utan att bli gråtfärdig. Jag vet att det är för hennes bästa och hon har varit jätteglad efteråt men det går inte att komma ifrån att det känns som riktig jävla barnmisshandel. Fy, jag vill inte!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Experiment periodisk fasta

Nu har jag kört med en ny grej sedan i måndags, periodisk fasta+min lågkolhydratskost då. Man kan göra på olika sätt, till exempel fasta helt ett dygn i veckan, de som är riktigt hardcore kör två dygn fasta/tre dygn vanligt ätande/två dygn fasta osv.
Det är inte riktigt min grej så jag har testat varianten 8/16. Jag äter mellan 12-20 på dagarna och inget däremellan. Inga större problem för mig ur hungersynpunkt eftersom att jag aldrig varit en frukostmänniska, igår kände jag dock av magkatarront och det är ju inte så kul så om det fortsätter får jag strunta i det för då passar det inte mig. Googla periodisk fasta för information.

Mina nya byxor börjar sitta riktigt löst i midjan nu och härromdagen kom jag i en favoritklänning som jag aldrig i helvete trodde skulle passa igen! Köpte ett par jättesnygga Nudiejeans på Tradera för något år sen som jag aldrig kunnat använda och jajjemen, de passar också! Det går bra nu.
Är fortfarande sur över hur ful magen ser ut dock. Ser lite nyförlöst ut, bristningarna syns mycket tydligare nu när jag gått ner i vikt och huden påminner lite om punkterad ballong. Om jag blir rik som ett troll någon gång i framtiden och fött klart alla barn ska jag kosta på mig ett hudlyft eller något. Eller så får man leva med att bikini aldrig blir snyggt igen. En liten baddräkt kanske? Tveksam till att det funkar till min långa överkropp dock, känns som om kameltå-effekt är ganska troligt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Onsdag

Gud vilken härlig dag vi hade igår! Började med några timmar på ÖF eftersom man aldrig hinner gå dit längre. Det var bara bebisar där men töserna tyckte att det var kul ändå med alla leksaker och spel. Dessutom ÄLSKAR de bebisar, speciellt Moa, hon kan gulla med dem hur länge som helst och frågar hela tiden "När är det dags för nästa bebis att bo i din mage?". Så hon stortrivdes ju. Svea brukar också säga att hon vill ha en bebis men när jag frågar ifall hon hade tyckt om att jag bar omkring på en liten bebis istället för henne så blir hon mörk i blicken, rynkar pannan och väser "jag DILL inte!". Hon hade definitivt inte uppskattat det.

Sen gick vi till ICA och köpte med oss fika till picknick och sen var vi på lekplatsen i nästan 4 timmar varav en timme spenderades med att leka med en gigantisk skalbagge som döptes till Simon. Helt sjukt skönt! På tal om små bebisar så fullkomligen älskar jag att ha lite större barn som kan leka själva och som man inte behöver övervaka precis varje sekund. Svea kan fortfarande sticka iväg utan förvarning rätt ofta och göra lite livsfarliga skutt ibland men man slipper i alla fall kånka runt på henne hela tiden, vara konstant lekledare och hålla på att planera in sovstunder och sånt. Det är det skönaste som finns, när man kan plocka bort dagvilan och slippa ha den som ett stressmoment. Mina barn har ju aldrig varit "om jag är trött däckar jag på stående fot oavsett vart jag är"-barn direkt.

Nu känns det på riktigt som om våren är på väg, jag har börjat väder-app-knarka igen typ en gång i timmen och det är ett gott tecken!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Helg

Har haft en grym dag på leklandet i Varberg, det var längesen vi var där nu och tjejerna sprang runt som duracellkaniner timmarna vi var där. Underbart. Det är ju faktiskt sjukt kul med alla dessa rutschkanor och bollhav, sånt fick man minsann inte göra innan man fick barn, haha. Köpte nytt fint duschdraperi med färgglada ränder och en vaxduk, har tänkt göra det länge nu för jag får ont i magen varje gång Svea sitter och målar med tuschpennor (eller trycker ner pepparkaksformar, ve och fasa!) i mitt fina köksbord. Så nu kan de pyssla och baka hej vilt utan att jag får hjärtsnörp igen.

Igår gjorde jag omtentan i mattan. Sannerligen ingen trevlig upplevelse, alla som var där höll med om att det var svårare den här gången så vi får väl se hur det gick... Svarade i alla fall på alla uppgifter utom en som var helt obegriplig. Vågar inte säga att jag klarade det, bäst att förbereda sig på det absolut värsta. Men oj vad jag ska fira om det gick vägen!
Dagen var i alla fall inte helt hemsk för jag shoppade loss lite på Gina Tricot-rean och köpte bland annat en kjol i storlek medium. Storlek JÄVLA MEDIUM! Här kom man knappt i byxor i storlek 42 för några månader sen och nu får man på en sån pluttig liten sak. Tog med en XL in i provrummet först av ren vana men trots att jag provade över leggingsen så trillade den nästan av. Helt otroligt.

Imorgon är det avslutning på Bamsegympan för terminen. Det ska bli väldigt skönt att inte ha en tid att passa varje söndag! Vi funderar på att byta tid till 11 eller något nästa termin så att man har dagen på sig sen att hitta på annat. Helgerna är ju trots allt heliga för oss, och för de flesta antar jag. Det är jättekul att vara ledare, men det ska bli skönt med sommaruppehåll ändå. Mosan håller inte med, haha.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Minus 15,5 kilo!!!

Hade precis månadens invägning och TROTS en helg med MASSA påskgodis så står  nu vågen på -15,5 kilo sedan andra januari. 15 kilo var mitt första delmål och jag trodde aldrig att jag skulle lyckas nå det den här månaden för jag har ju inte följt dieten alls utan ätit lite gott emellanåt och slarvat lite med kolhydraterna (slarvat en hel del i helgen som sagt...) men tydligen räcker det kanske att bara äta mindre portioner och inte småäta hela tiden. Fan vad glad jag är!
Nu har jag 9,5 kilo kvar till vikten jag hade innan första graviditeten och det var väl det som var det slutgiltiga målet också. Sen vet jag inte hur snyggt det blir att tappa 10 kilo till på kroppen jag har nu (höftbenen är ju breda, tuttarna lär bli VÄLDIGT sladdriga osv...), men jag kan ju börja med att sikta in mig på 5 kilo till att börja med, eller gå ner till målvikt och gå upp 5 kilo i muskler istället? För jag behöver verkligen tighta till sladdret!
Såhär lite har jag i alla fall inte vägt sedan jag var nyförlöst med Svea. Jag har rasat i vikt efter båda förlossningarna men gått upp det rätt fort igen tack vare usla matvanor. Så nu hoppas jag att jag har råd att belöna mig med det där frisörbesöket! Nya kläder känns nästan mer lockande. Upptäckte att en massa tröjor blivit på tok för stora i helgen. En ganska trevlig rolig upptäckt dock, men det blir nog att slänga ut lite på tradera för många plagg är oanvända.

Nu till något lika kul! Svea har gått utan blöja hemma i två dagar nu och kissat så fint på toaletten. Klistermärketricket funkar lika bra som med Moa, varje kissning får hon sätta ett märke på byrån. Jag vet inte hur det ska gå med bajsandet med tanke på förstoppningen. Hon försökte verkligen på toaletten igår men får bara ut en liten klutt (i vanliga fall på "bajsdagarna" så kan jag få byta 10-15 blöjor med en liten skvätt bajs i under dagen), men det är ju i alla fall mycket lättare för tarmen att jobba om hon sitter på toaletten och trycker istället för att stå upp med korsade ben och försöka hålla emot som hon brukar. Fortsätter det gå så bra hemma med kissandet så får hon nog gå till dagis utan blöja om några veckor, det blir enklast för oss alla om hon blir av med vinteroverallen först;)
Min stora, duktiga tjej!

Påskhelgen var grym förresten grym. Både mamma och pappa var här i fredags och käkade middag, på påskafton var vi i Frillesås och grillade hos Mikaels syster med familj. I söndags åkte vi också till Frillesås och var ute och lekte hela dagen i det fina vädret och på annandagen drog vi till Ullared. Helgen kan inte bli bättre med andra ord. Nu jävlar är våren här!

Friday!

Sitter i skolan och har lite ångest över att Karin som jag ska redovisa vårt VFU-arbete med idag fått magsjuka och har vår powerpointpresentation på sin dator. Hon har mejlat över den och det återstår väl bara att se ifall det går att öppna på datorn här. Känner att det här med tekniska prylar inte är riktigt min grej så i värsta fall får det väl bli någon slags improvisation utan bilder och text... Ska ignorera den tanken nu och dricka ut min Yallayoghurt och låtsas som att det ösregnar.

Igår var sista dagen på VFU:n och förutom vår stora matte/svenska-uppgift med tvåorna så ägnades dagen åt att bygga en stenåldersby. Min grupp gjorde en forntida gravplats, haha. När det gäller pyssel ligger jag på ungefär samma nivå som barnen tror jag men efter lite stenbumlingar, grålera och klister så blev slutresultatet väldigt fint. Jag köpte med mig glass till barnen och blev väldigt populär, så sen blev det kramkalas och faktiskt lite tårögda barn.
En av mina handledare sa onsdags att, jag citerar: "det är så härligt att iaktta dig när du går runt och pratar med barnen Sofia, det ser ut som om du verkligen älskar dem och det måste man göra som lärare". Och jag tycker verkligen om skruttungarna, även om vissa kan reta lite gallfeber på en. Jag älskar att lyssna på deras tankar och allt de vill berätta, och det är MYCKET funderingar i en sju,åtta, nioårigs huvud. Jag tycker att jobbet är sjukt kul och att det är fantastiskt att det kommer generera pengar i framtiden...

Idag är det fredag och det ska bli galet skönt. Jag var uppe med Svea fem gånger i natt och är trött som satan. Gläder mig åt tanken på en god fredagsmiddag, final i gladiatorerna och att mina nya höstskor finns att hämta ut på posten på väg hem. Har varit sugen på ett par såna här länge!:



- Posted using BlogPress from my iPhone

Grymt!

Idag fick jag ha hand om klassen själv nästan hela förmiddagen. Och det gick skitbra! Jag kände mig rätt skeptisk innan för det brukar bli lite livat när jag blir lämnad ensam med en liten grupp men det gick konstigt nog bättre när det var helklass?!
Morgonsamlingen med massagen gick kanon (även om jag fick lite skäll, "Sofia du glömde att vi ska sjunga innan vi räknar hur många som är här", "Sofia du ska faktiskt tända lamporna nu, nej alla tre!" osv. De har stenkoll på rutinerna!).
Planeringen inför veckan flöt på och även matten. Så jäkla kul! Det ska INTE bli kul att lämna VFU:n och pendla till stan och skolan varje dag, speciellt inte när det är mattekurs IGEN. På torsdag som är sista dagen ska jag köpa avskedsglass och kanske, kanske fälla en liten tår. Kommer inte tillbaka förrän innan jul och klasserna kommer ändras till rena klasser istället för F-3 så många kommer jag aldrig jobba med igen.

Igår efter bamsegympan blev Moa pang-bom jättesjuk. IGEN. Jag börjar tro att det är någon som driver med mig, att det är ett stort skämt. Svea kan jag ju köpa är sjuk jämt för det har hon ju varit sedan dag ett men Moa brukar aldrig vara dålig och den här vintern har båda varit sjuka HELA TIDEN.
Hon yrade och gnällde hela natten med hög feber, är tydligen piggare idag men äter inte och har druckit jättedåligt. Det tar aldrig slut! Vi kan lika gärna säga upp dagisplatsen och vara hemmaföräldrar.
Vår tack, det hade varit fint!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lördagskväll

Gårdagen var en riktigt jävla skitdag. Resultaten på mattetentan publicerades och jag är underkänd. Med ETT ENDA JÄVLA POÄNG. Hade jag fått ett ynka poäng till hade jag klarat det, kunnat gå vidare och aldrig tänka på skiten igen. Jag tyckte att det kändes så bra, jag blev tokchockad när jag inte klarade det. Snittresultaten var ganska lågt överlag, det var många som tyckte att de fick förvånande låga poäng.
"Jaja, men jag var ju så nära, jag klarar det absolut nästa gång" borde man ju tänka. Men det gör jag inte, jag vill bränna boken och springa i motsatt riktning istället. Jag gick in med inställningen att det skulle gå åt helvete men blev så sjukt positivt överraskad, jag kände verkligen att SHIT vilken tur jag har, det här är mina frågor! Det känns som om det inte kan gå bättre än vad det gjorde, men det räckte ju uppenbarligen inte till. Sista veckan med VFU nu, sen börjar vi NÄSTA mattekurs och omtentan är 14 april, så jag kommer nu få plugga järnet till den och SAMTIDIGT läsa en helt ny kurs och lära mig ännu jävla mer saker. Det låter ju lyckat med tanke på hur effektivt min hjärna lär sig matematik. FY FAAN vad bitter jag är.





Idag har vi i alla fall haft en trevlig dag, firat lilla lillasyster som fyller 19. Barnen verkligen avgudar sin moster, favoritlekkamraten alla kategorier.
Är ju gräsänka över helgen och idag fick Mosan sitta uppe och kolla på Fångarna på fortet med mig. Jag tycker inte om att sitta ensam! På tal om Moa så har polarn kommit med årets snurrklänning och jag tror att det får bli en röd, den turkosa är nästan finare men hon har den gröna från förra året. Hoppas att det kommer en fin mönstrad också för modellen är helt underbar på vår spinkis

Onsdag

Den här veckan hanns det med två dagar på dagis innan det var dags för vab igen, Moa hävdade att hon mådde illa och hade ont i magen i morse och hon såg riktigt blek ut- men sen har hon varit pigg och ätit glatt hela dagen så det var väl bara en fis på tvären eller något kan man hoppas.

Det är fortsatt skitkul på praktiken. Jag kan inte riktigt förstå att man kommer få betalt för att gå till biblioteket/pyssla/läsa barnens roliga berättelseböcker och liknande. Och att tiden kan gå så fort när man jobbar är galet! Efter att enbart ha jobbat på kontor där man sitter och räknar ner varenda minut är det fantastiskt att bli chockad över hur fort det gått varje gång man tittar på klockan! Barnen är lite småjobbiga ibland såklart men överlag grymt roliga och goa. Sen vet jag ju inte om jag bara har haft tur som hamnat i en så välfungerande klass, men det känns verkligen som om jag kommer trivas. Önskar att tiden kunde gå fortare, lite mer än sex terminer kvar tills jag kan börja jobba på riktigt.

I helgen ska jag vara gräsänka, Mikael ska iväg. Vi får sällskap av mamma och ska fira lillasyster som fyller 19 på lördag. Ska bli mysigt, jag ser faktiskt fram emot min ensamma kväll på fredag, då kan det eventuellt slinka ner någon liten godisbit, det förtjänar jag så duktig som jag varit. Det är jättemånga nu som påpekat att det syns att jag börjar fläska av mig. Jag ser så fruktansvärt ung ut när jag smalnar av i ansiktet, men det lär jag väl vara tacksam över om 5-10 år sådär!





Vi har bokat hotell (eller det är väl mer en B&B) på Österlen nu inför bröllopet i sommar. Två nätter utan barn, galet! Ska faktiskt bli förbannat gött!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Nu jävlar!

Nu händer det grejer! Brallor i storlek 40 och det hänger inte ut någonstans! Det är enbart linnet som korvar sig och inga valkar på sidorna. Ber om ursäkt för den usla bildkvaliteten!






- Posted using BlogPress from my iPhone

Tisdag

På väg hem från VFU:n, vi hade planeringstid nu på eftermiddagen och det blev sent. Men så roligt det är! Det blir faktiskt bara roligare ju mer man kommer in i det och ju bättre man lär känna barnen. Igår var jag med tjejerna på gympan (snacka om nostalgi att vara i gamla gympasalen) och idag fick jag ha en mattelektion med ettorna som lär sig grunderna i volym. Hällde vatten i olika kärl också fick dom gissa vart det fick plats mest och så vidare, det gick kanon och de lyssnade betydligt mer på mig än vad sexåringarna gjorde sist jag höll i min lilla bild/svenska-lektion. Sen är väl frågan ifall det berodde på att en av resurslärarna satt i samma rum och rättade böcker samtidigt eller inte... Men jag väljer att hoppas på att min auktoritet har växt;) Nu har jag i alla fall inga problem med att säga till någon som hittar på hyss, och det kan ju vara en förutsättning.
Imorgon ska jag försöka hinna med min uppgift, ska låta barnen göra "diamant-diagnoser" i matte och sedan intervjua ett par stycken för att se vilka strategier som används. Ska bli intressant.

Mikael är hemma och vabar med Svea igen, man tror fan inte att det är sant att man kan vara sjuk så mycket men det är uppenbarligen fullt möjligt. Stackars lilla fisen, hon kan väl börja leva på febernedsättande istället för mat snart...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fantastiska barn!

Inatt när vi skulle gå och lägga oss vaknade Moa och hade drömt en mardröm. För att hon skulle glömma bort det läskiga pratade vi lite om hennes födelsedag och alla fina presenter hon skulle få. Hon pratade och pratade och pratade som hon alltid gör om allt fint hon önskade sig och beskrev som vanligt väldigt ingående vad som var det allra finaste, det kan vara långa utlägg som "En lila klänning med Hello Kitty. Huvudet ska ha en prinsesskrona med diamanter, sen en sjöjungfrusvans som ska vara blå. En massa glitter överallt, först uppe och sen där nere. Blåa stjärnor med lila och rosa hjärtan runt. Den ska vara lång såhär men inga långa armar som korvar sig under fleecen. Man behöver faktiskt inte ha någon fleece över den här klänningen. Den korvar sig aldrig och man kan ha den på sommaren. Åh så vackert!".
Hon var jättetrött och mumlade bara, men varje gång jag trodde att hon hade somnat så fortsatte hon att prata och prata och prata.

Och jag kände att jag bara ville frysa den stunden just då och att den här lilla fantastiska 4,5-åringen alltid skulle fortsätta vara precis som hon är just nu.
Jag är övertygad om att hon kommer vara fullkomligt enastående i hela sitt liv, oavsett hur stor hon blir. Men ändå önskar jag att hon alltid kunde vara min lilla Mosa, så underbar och oförstörd. Att hon alltid kunde ligga mellan oss i sängen på nätterna och snarka högst av alla och vara skyddad från allt ont i världen.

Ibland, eller ganska ofta så målar jag upp fasansfulla bilder framför mig. Om någon av ungarna går framför mig på trottoaren och någon hemsk lastbil dundrar förbi så ser jag framför mig att bilen skulle komma för nära och känner känslan av att nu är allt slut, nu har jag förlorat det allra finaste jag har och allt är över. Eller när det ringer från dagis innan man får höra att det handlar om lite feber. Det kan hända något så fort, livet är så jävla skört. Bara tanken på att något ska hända är så fullkomligt paralyserande att jag inte kan andas.
Älskade barn, tänk att man kan älska någon så mycket.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Lördag

Idag har vi varit och handlat present till barnens kusin som fyller år. Tog mig en liten shoppingsväng själv och köpte nya jeans (en storlek mindre och då hade jag kanske till och med kunnat klämma ner mig i ÄNNU en storlek mindre till och med, men det skulle innebär sidvalkar och DET vill jag inte se mer!), och lite enkla vardagströjor på Gina och en lite tunnare "tub-halsduk" eftersom solen börjar visa sig lite igen.
Sen gick vi till biblioteket och lånade ett nytt lass med böcker så att vi klarar oss ett tag och barnen åt pannkaksbuffe. Hann inte låna något till mig själv men det ska jag passa på att göra nu när vi på VFU och inte har någon kurslitteratur att läsa, man kan inte läsa vanliga böcker med gott samvete när det är en massa annat som måste läsas.

Tentan igår då. Det gick faktiskt över all förväntan! Satt i tre timmar och var helt slut i huvudet efteråt men jag tror bannemej att jag klarade det! Poängen för varje fråga är ju utsatta redan och en hel del kände jag mig säker på och resten har jag jämfört med mina mer begåvade klasskamrater efteråt och även där kammade jag hem en del poäng. Är 90% säker på att jag blir godkänd, känns underbart! Men man ska ju inte ropa hej än såklart, bäst att ställa sig in på det värsta. Frågorna var inte alls så avancerade som jag fruktade. Hur som helst är det galet skönt att det är över!

Jag mår fortfarande inte bra, öronen är okej men jag har tokont i halsen fortfarande och är feberöm i kroppen, på måndag är det tre veckor sen skiten började. Och ögonen blir inte bättre heller, sjukt torra på kvällarna och på morgonen geggiga. Har inte haft linser eller smink på två veckor nu så jag förstår verkligen inte vad problemet är? Klä upp sig lite hade ju känts trevligt, smink tack!

Lillefot



- Posted using BlogPress from my iPhone

Viktnedgången!

Igår fuskvägde jag mig några dagar för tidigt, brukar väga in mig på Wii-spelet för vår vanliga personvåg stämmer inte riktigt, men jag kunde inte låta bli att ställa mig på den ändå och blev så chockad av resultatet att jag fick köra en riktig vägning på Wii-brädan. Personvågen visade tyvärr fel, men jag blev ändå glatt överraskad!
Förra månaden gick jag ned 6,5 kilo och den här månaden blev det faktiskt hela 4 kilo till trots att jag slarvat med dieten! Så det blir totalt 10,5 kilo från 2 jan till 27 feb! (titta här, lite matte behärskar jag ändå, hehe).

Känns så jäkla grymt! Nu ska jag bara ner 3 kilo till och sen är delmål ett avklarat och jag räknas inte längre som överviktig. På måndag är det dags för tre veckor VFU igen vilket innebär skolmat, kolhydratrik sådan så jag räknar inte med några underverk i mars direkt, men förhoppningsvis kanske jag håller mig frisk och kan träna också, så 3 kilo borde inte vara några problem. Då ska håret fixas och nya brallor inhandlas, är lite bekymrad över att låren och höfterna verkar vara sista stället fettet vill lämna. Antar att jag får acceptera att höftmåttet aldrig går tillbaka heller, jag har alltid haft höfter även som jättesmal och två graviditeter har ju gjort sitt, så ett par jeans i storlek 27 blir nog aldrig aktuellt igen, men det gör inget heller.

Kämpa, kämpa!

Sitter och vrålpluggar till äckeltentan på fredag. Pausar med tacoköttfärs och grönsaker sen igår.
Det här är SÅ JÄVLA SVÅRT! Jag måste verkligen tillhöra Sveriges (och därmed världens med tanke på vår rankning) absoluta bottenskick i mattebegåvning. Hur ska man kunna lära sig avancerade grejer när hjärnan inte ens vill behärska det grundläggande?

Vi har tränat på att räkna ut tal med huvudräkning på flera olika sätt. Alla basgrupper fick lite simpla tal att räkna ut och sedan fick vi jämföra med varandra, låt oss säga att ett av talen var "31+29", i mitt lilla huvud räknar jag alltid ut tiotalen först, alltså (30+20=50), sedan tar jag (50+9+1), kanske om jag har en bra dag att jag adderar entalen först och räknar 50+10 rätt fort. En tjej i min grupp lånade ett ental från 31 och det blir ju 30+30. Skitlätt. Den kopplingen gör inte min hjärna, jag blev alldeles fascinerad över hur smart det var. Jag är 25 år. Jag har räknat matte i nio år i grundskolan och sedan en halv termin på komvux i våras (gick aldrig på lektionerna i gymnasiet). Räknar antagligen ut otaliga matematiska problem varje dag och är ändå på en riktigt, riktigt låg nivå.
Jag kan INTE gångertabellerna som ett rinnande vatten, åtminstone inte alla. Högre än elvans tabell kan jag absolut inte. Jag är fullkomligt skräckslagen inför fredagen. Fick reda på igår att det är ett visst antal poäng på tentan som avgör ifall man blir godkänd eller inte, oavsett om man kammat hem alla poäng på ett visst område och inte klarat en enda uppgift inom ett annat område och blev överlycklig, nu behöver jag bara fokusera stenhårt på några grejer istället för att fördjupa mig i allt. Och så ska det inte vara, man ska inte "lura" sig igenom tentan på en universitetsutbildning. Jag ska bli lärare och det är  meningen att jag ska kunna ALLT det här, annars står jag väl där och skäms om ett par år och kan inte alls göra ett så bra jobb som jag vill.

Ja, ja. Vi får se hur det går. Nu ska jag fortsätta med den här förbannade skiten. En femveckorskurs med så här mycket innehåll och jag har missat hälften av alla föreläsningar och seminarium, tänker man på det från den vinkeln har jag ändå lärt mig sjukt mycket nytt.

Lördag

Här har vi skojat till det lite med en dubbelsidig öroninflammation för min del.
Hade vrålont i vänster öra i måndags kväll men i onsdags började höger öra göra ont plötsligt när jag var hemma själv med barnen och det var nog den jävligaste smärtan jag varit med om. Det tog två timmar för Mikael att komma hem från att jag ringde och det var nog tur att inte barnen hittade på några dumheter för jag tappade kontrollen helt och bara vrålgrät rätt ut, ringde 1177 och bönade och bad om hjälp. Väldigt pinsamt. Men jag var verkligen helt borta, yrade omkring som ett fyllo och trodde att huvudet skulle explodera. Minns bara att jag hörde att Mikael stack nyckeln i låset på dörren och sen vaknade jag flera timmar senare helt väck. Vet inte om jag svimmade av eller bara däckade av trötthet.
Det "snälla" örat var i alla fall kraftigt inflammerat och på helvetesörat har trumhinnan spruckit, smärtan var redan borta när jag vaknade på kvällen så det tog nog bara några timmar.
Låter ju skitlöjligt för den som inte varit med om det att få så ont av ett öra, men det är lätt värre än n förlossning. Och jag har fött helt utan smärtlindring.
Nu har jag i alla fall fått någon monsterantibiotika och har inte haft mer ont, har rejält lock för öronen och det surrar hela tiden men det är inget att tala om.

Nu till något roligare! Mosan var på sitt första barnkalas utan oss idag, hon hade så himla roligt! Fick med sig prinsesskrona och hjärtformad ballong hem. I år SKA här anordnas barnkalas när tjejerna fyller, har inte vågat mig på det innan med tanke på platsbristen men det går ju utmärkt att göra som födelsedagstjejen gjorde idag, låna ett församlingshem. Vi har ku några att välja på här i vår lilla kristna by, hehe.
Svea var ledsen över att inte få gå med in så hon fick jordgubbar och glass som tröst när vi kom hem. Själv väntar jag på att min LCHF cheesecake som står och stelnar i frysen, den borde vara färdig nu!

Här är en bild på mina fantastiskt vackra tjejer, tycker att man ser hur lika de faktiskt är ibland:

Back om track!

Idag har barnen fått komma tillbaka till dagis igen och jag har varit i skolan. Den här influensan har varit sjukt jobbig för den går liksom aldrig över utan jag känt mig hyfsat pigg vissa delar på dygnet och sedan helt sänkt några timmar senare. I morse ångrade jag djupt att jag inte stannat hemma, men det har gått bra ändå. Ser ut son sju svåra år, blek med rött vänsteröga och inget smink. Är bara tacksam att jag fått en snäll Ögoninflammation den här gången och att jag har ett par glasögon nu! I våras fick jag ju gå med en lins i det friska ögat och sedan med mina ihoptejpade glasögon med provisorisk båge av en galge. Vägrade lämna hemmet.

Idag har vi jobbat med division, vi ska lära oss alla uppställningsvarianter, som liggande stolen och annat skoj. Jag är helt sjukt dålig men väldigt, väldigt stolt över mig själv som kämpar på. Jag har någon slags matteblockering i hjärnan, så fort det blir svårt lägger alla sinnen av. Hela kroppen vrålar NEJ, humöret sjunker i botten, huvudvärken kommer dunkande och jag gäspar så ihärdigt att tårarna rinner. Pennan har också en tendens att sluta skriva tal och istället måla blommor, spiraler eller lamm istället.
Det är bara att kämpa vidare...

I helgen hade jag en hel fuskardag, jag åt pannkakor (med sylt!) till lunch och vanlig lasagne till middag. Fy skäms! Men man kan inte vara på topp jämt. Sjukstugan vi levt i en vecka har varit helt otroligt påfrestande, det var sjukt befriande att vara i skolan idag TROTS åtta timmar matte.

Det blev en alla hjärtansdag-tårta ändå. Jag är löjligt stolt över spritsningen på sidorna! Tjöt som en räv när barnen trängdes bredvid medan jag fokuserade stenhårt:



- Posted using BlogPress from my iPhone

Alla hjärtans!

Här firar vi med halstabletter, brända Mamma Scan samt en päronsplit. Idag är jag, Mikael och Svea sämre än igår (Mikael mår allra värst, såklart...). Riktig jäkla mardrömsdag, har knappt lämnat hemmet sedan i fredags och det ser ut som fan överallt. Svea pendlar mellan att vara uttråkad och understimulerad till att vara ynklig, gnällig och riktigt jävla skitarg. Hennes humör och sjukdom går liksom inte ihop. Alls. Och mitt eget humör börjar verkligen tryta nu, den här sprängande huvudvärken och sjukt onda halsen är en dålig kombination med hennes konstanta vrålande. Att teleportera sig själv långt, långt bort hade ju inte varit helt jävla fel just nu.

Imorgon MÅSTE alla vara friska. Då ska jag försöka slänga ihop någon form av hjärtformat bakverk som kompensation. Utan mandelmjöl eller kokosmjöl kan jag tillägga, LCHF-dieten passar inte för att baka, den saken är klar. Slängde ihop några LCHF-semlor härromdagen och det var inte gott, även matmuffinsen med låtsasmjölet smakade abel.

Godkväll!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Små barn och läxor

Okej, nu har Moa varit sjuk, Svea har varit/är sjuk, jag är sjuk och Mikael är sjuk. Jag är dock mycket piggare än igår (har väl inte direkt något val, två vuxna kan ju inte ligga i soffan och jämra sig samtidigt, så det är bara att bita ihop). Svea har blivit mycket bättre än igår då hon hade 41 grader feber, men hon är ynklig och har snor i hela ansiktet HELA tiden. Hostan ska vi inte ens prata om!

Läste en tråd på familjeliv.se om förstaklassare och läxor. Många tycker att det är sjukt att ge läxor till små barn och en del tycker att hela konceptet är fel, skolarbetet ska hinnas med i skolan och är inte föräldrarnas uppgift. Någon tyckte till och med att det var orättvist med läxor då en del barn kan få hjälp hemma medan andra inte kan det, så det blir inte lika för alla.
Idiotiskt enligt mig som fått lite inblick i skolvärlden. Jag får ångest över hur höga kraven är på lärarna, vad man förväntar sig att en eller två personer ska lyckas åstadkomma på några timmar i veckan och uppåt 30 elever. När jag var där på VFU:n innebar det en extra vuxen i klassen och ändå var det omöjligt att hinna ge alla den hjälp som skulle behövas. Många av barnen behöver mycket hjälp, att någon sitter bredvid och hjälper till. En del slutar helt sonika att räkna/ljuda ett ord om det är något svårt och gör ingenting alls tills det är deras tur att få hjälp. Läsförståelsen ställer till det överallt, det var flera barn som var jätteduktiga på matte som förstod uppgiften helt fel och skrev helt galet för att bara efter en snabb förklaring lösa alla talen blixtsnabb och sedan missförstå nästa läsuppgift på nästa sida, skriva fel och inte komma vidare förrän vi hade tid att hjälpa samma elev igen, 20 minuter senare... Och det är inga långa dagar eller arbetspass man hinner med mellan 9.10-13.40 direkt.

Att få så mycket hjälp som möjligt hemma är självklart avgörande! 14 minuter läxhjälp om dagen anser jag vara en jävla skyldighet som förälder att kunna erbjuda (för arbetsnarkomanen finns ju även möjligheten att köpa detta avdragsgillt nu för tiden va?).
Det är sjukt viktigt att undvika så långt som möjligt att barnen hamnar efter första åren i skolan, det ska alla försöka motverka för det är mycket svårare att ta igen senare.
Och det är klart att det blir orättvist att en del inte har möjlighet att få lika mycket hjälp på hemmaplan, men då är ju inte lösningen att slopa läsläsning för alla utan ta tag i problemet att barnen inte får någon hjälp.
Ja, det kommer bli en tuff utmaning det här att axla lärarrollen om ett par år, och ett mindre uppskattat yrke är väl svårt att hitta. Precis som förskolepersonal som folk bara kastar skit på istället för att uppskatta det fantastiska jobb de allra flesta gör. Pinsamt, så jävla otacksamt och pinsamt!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Suck och stön

Det är lugnt på magsjukefronten (peppar, peppar) men inatt har Svea hostat och hostat och hostat och gråtit över ont i örat, jag har sprungit i och ur sängen och in till henne sju miljoner gånger.
Gick till VC med henne i morse för att kolla om det var öroninflammationen som var tillbaka igen nu när ena röret hoppat ut men det var inte rött- dessutom såg Kerstin BÅDA rören i öronen? Blir sjukt förvirrad nu, röret ska ju vara puts väck enligt öronläkaren. Hon såg ju inget spår av röret när vi var där sist och frågade om vi sett att det trillat ut. Ska dit snart igen så då lär det väl visa sig hur det ligger till, det är ju fantastiskt om röret sitter kvar och vi slipper operation. Och mitt förtroende för öronläkaren sjunker ju en aning...

Det föds så hiskeligt många små bebisar just nu och fler är på väg. Slutar man någonsin vara sugen?
Vi velar ju lite fram och tillbaka, det hade varit grymt med en liten till i teorin... Men jag tycker ju att Svea är en bebis fortfarande! Förstår inte hur man skulle hinna med henne OCH en bebis! (Och Moa då, men hon är liksom inget jobb längre utan bara allmänt fantastisk att ha i närheten).
Två år mellan barnen skulle jag aldrig utsätta mig för igen även om det är kul nu. Har inget minne av att det var hemskt jobbigt med två små när Svea föddes heller, men som en klok kvinna sa på en tjejkväll hos Lotta i somras, man minns ju ingenting av första året när man har barn tätt! Några hemska bitar minns jag, dels när båda var sjuka i feber och ville bli burna samtidigt och en gång när vi åkte pendeltåget som var helt fullt och Moa blev jätterädd för en tant och jag fick stå upp och hålla henne på ena armen och amma Svea samtidigt, haha fy faan.
Men resten måste jag ha förträngt, den grova sömnbristen gör väl sitt till också.
Hur som helst är det 23 månader mellan tjejerna och skulle vi få en trea känns 3,5 år mellan som absolut minimum. Gärna 4,5 år...
Som tur är så är det ju ingen direkt brådska.

Får lite ångest över att missa skolan idag, föreläsningarna är vrålviktiga för puckon som mig för att hänga med. Algoritmer alt. algebra handlar det om idag. Hela kroppen jublar ju över att slippa delta men tentan ska ju klaras och jag MÅSTE lära mig. Jag tänker inte vara ansvarig för att skapa elever med min tidigare kompetensnivå.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Också kom helvetet

Det är nästan lite läskigt att jag VISSTE att magsjukan skulle komma inatt! Sa det både till Mikael igår flera gånger och till en av Moas fröknar igår när vi hämtade. Magsjukan kommer ALLTID på fredagar här av någon skum anledning.
Mosan sover ju fortfarande hos oss varenda natt, och i natt vaknade hon och ville ha vatten och gnällde lite, jag tyckte att hennes mage kurrade varnande och vi bäddade åt henne i fatboyen på golvet istället ifall att spyan skulle komma. Och det tog nog inte mer än en halvtimme så brakade det loss, totalt fyra spyor blev det innan morgonen och sen dess har det faktiskt varit lugnt. Hon har fått en piggelin, lite salta popcorn och så mycket dricka jag vågat och nu är hon pigg och pratar även om hon legat i soffan hela dagen.
Svea ligger och sover middag, räknar iskallt med att hon börjar kräkas inatt så vi har låtit henne sova väldigt länge nu, vanligtvis sover hon aldrig på dagarna längre när vi är hemma. Hon har bara haft magsjuka en gång trots att vi andra åkt på det 4645 gånger sista åren, det kom en vecka efter att vi slutade amma i våras och jag är stensäker på att det var amningen som skonade henne innan dess!

Jag är så sjukt sugen på att köpa nya kläder! Tänk att kunna gå och köpa vad som helst och kunna bära upp det igen... Jag är så trött på leggings och rymliga tunikor nu att jag kan spy!
Tänk att kunna köpa ett par snygga jeans och inget hänger över kanterna! Får nog finna mig i det faktum att inget kommer sitta på samma plats som förut dock. Den lösa huden på magen blir betydligt mer påtaglig när man tappar i fett och tuttarna ser rätt ledsna ut. Men lite häng borde man ju kunna maskera bort rätt lätt, lättare än valkar och fladder i alla fall!

Älskar dom här brallorna från Vero Moda, ska köpa flera färger!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Äntligen helg!

Skoldagen igår var helt fruktansvärd! Vi satt och räknade i sexbas, helt påhittat och jäkligt onödigt. Antar att tanken är att vi ska få inblick i hur det är för elever som kommer hit och inte använder sig av samma talbas som vi. Och jo tack! Jag fick inblick! Hoppas verkligen inte att resten av kursen blir såhär(!!!).

Idag möttes jag av "Nu är magsjukan tillbaka på Månen igen" när jag lämnade på dagis och ville spontant ta med barnen raka vägen hem igen. Vi har klarat oss den här vintern än så länge så det måste ju bara slå till när som helst nu. Jag är SÅ RÄDD efter Moas magsjuka i påskas när hon var så fruktansvärt dålig. Har aldrig varit så rädd! Så om det finns en gud, låt det aldrig hända igen. Magsjuka kommer vi ju att bli, men det finns olika sorter! Önskar att vi kunde vara hemma och gömma oss från smittan!

Sjukt skönt med helg! Utom gympan på söndag inget planerat, men jag känner för att kanske bjuda in oss själva på middag någonstans.

Här har ni ett exempel på gårdagens skojigheter:

Torsdag

Började dagen med att hoppa på spårvagnen åt fel håll, märkte inte att jag var i Mölndal centrum istället för i stan förrän alla hoppade av. Och då har jag ändå bott här. Strålande uppmärksamt.

Mattekursen är jättejobbig och JÄTTEBRA! Jag har varit helt slut i huvudet varje eftermiddag, lärde mig mer första förmiddagen än vad jag gjorde på halva förra kursen och vi måste vara sjukt uppmärksamma och TÄNKA hela tiden för att hänga med och det tackar vi för! Ska jag ha 2-3 hundratusentals kronor att betala i studielån sen så vill jag fan ha lärt mig någon under tiden! Har köpt min första kursbok också, innan har jag kommit undan med en köpt begagnad bok, låneböcker och ett jäkla spring på bibblan men det gick inte vägen nu, dessutom kan jag som det mattegeni jag är behöva den boken i framtiden.

Igår var vi lediga jag och tjejerna. SÅ skönt! Den lediga onsdagen är guld värd. Mosan fick önska mat så det blev pannkakor till lunch (ägg till mig) och tacos till middag. Har upptäckt att det är svårt med dieten när man ska iväg, jag kan inte handskas med matlådor. Planeringen är asjobbig, det är jobbigt att släpa på hela dagarna och allmänt kladdigt. Det får bli rejäl skärpning där!
Moa har fallit offer för min utbildning och jag tränar läsning med ordbilder med henne nu, hon har alltid varit grymt duktig på att känna igen ord och kan läsa alla barn+fröknars namn på hennes avdelning så nu får hon ett par nya ord om dagen hemma och lär sig helt klockrent! Åtminstone 50 namn är hon stensäker på nu!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Viktnedgång januari

Vägde mig i fredags efter en månad av duktighet, det slutade på -6,5 kilo och jag är nöjd med tanke på att jag åt kolhydrater till lunch under VFU:n! Håller man sig inte under 20-30 kolisar om dagen ska ju viktnedgången minska en del.
Kul att se att LCHF ger i stort sett lika goda resultat som pulvret, trots att jag inte var strikt. Så nu är jag taggad att fortsätta helt klart! Ska bli spännande att se ifall vikten fortsätter minska i nästan samma takt nu, kan ju tänka mig att första månaden ger absolut bäst resultat, MEN nu har jag ju tänkt börja träna också så mkt jag hinner. När jag gått ner första delmålet ska jag unna mig ett dyrt frisörbesök vilket jag aldrig gör annars. 7 kilo kvar till dess!

Idag började mattekursen, sitter på tåget hem nu och är sjukt trött! Det är ett tufft schema och jag kommer behöva gå upp kl 05 nästan varje dag. Vidrigt! Jag kommer aldrig, aldrig någonsin bli en morgonmänniska!

I helgen slappade vi mest. Storhandlade (som vanligt...) och åkte till simhallen i lördags. Svea är helt galen i vatten. Jag tror inte att hon någonsin är så lycklig och nöjd som när hon skvalpa omkring (det finns en anledning till att hon får bada i baljan många timmar i veckan hemma...). Hon åker vattenrutschkanorna helt själv och "simmade" själv med puffar på det djupa, härlig kontrast mot Moa badkrukan som hänger sig fast helt krampaktigt på en. Jag älskar ju vatten själv, även om jag tycker att själva bassängbadandet känns grymt ohygieniskt. Ska försöka åka sot med dom en gång i veckan så kan jag motionssimma under tiden.
Gud vad jag är redig!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tisdag

Nu är jag på väg ner till VFU:n, aningen försenad (tack för det LCHF-magen, det finns inget bättre sätt att börja dagen på än på en offentlig toalett).

Premiären för bamsegympan gick kanon! Det var en nagelbitare i början av passet då vi inte fick igång stereon, föräldrar och barn började välla in och svetten lackade. Det visade sig att någon hade dragit ur sladdarna till högtalarna... Men sedan gick det kanon för att vara första gången och några ungar ville inte gå hem! Så det här blir nog en trevlig söndagsaktivitet från och med nu.
Igår tog vi med barnen som var hemma från dagis med förkylning en sväng till Ullared, jag har ALDRIG sett så lite bilar på parkeringen! Jag och Lotta åkte förra vintern ganska sent ett par gånger och var inte ute från varuhuset förrän en halvtimme efter stängning några gånger men även då fanns där mer bilar. Vi kunde till och med parkera närmast ingången igår! (var tvungen att fota så att jag har bildbevis, haha!). Köpte massa vanliga bra-att-ha-tråkprylar och lite nya gardiner i vårfärger, vilken lättnad att plocka bort de gamla! Jag har insett nu att hissgardiner är verkligen inte min grej, jag kan inte hänga upp dem snyggt utan det ser ut som en ledsen matta som någon försökt knyta ihop i kanterna. Tjejerna fick massa nya pysselgrejer och varsin ny ryggsäck till dagis.

Nästa vecka börjar en ny kurs, matte. Nu kommer jag få sona mina ord om hur lätt det är! Mina matematikkunskaper är verkligen skamligt dåliga, tack och lov att jag bara ska undervisa småttingarna för jag tvivlar på att jag någonsin kommer kunna räkna speciellt bra.


- Posted using BlogPress from my iPhone

VFU

Första veckan i skolan är avklarad och det är så himla kul! Jag har så lätt för att fästa mig vid folk och platser att det kommer kännas jättesorgligt när den här VFU-perioden är över. "Min" klass är en F-2:a vilket är väldigt kul för då får man prova på hur det är i lite olika åldrar.
Det är verkligen skillnad från hur jag minns lågstadiet, barnen är så duktiga och det är verkligen disciplin i det här klassrummet. Jag är ju enbart van vid småbarn så jag blev lite förskräckt över att det var så strängt och många regler när jag kom först men jag förstod ganska snabbt att det behövs tuffa regler och barnen verkar må väldigt bra av det. Ingen avbryter när någon annan pratar och ingen tillåts ta mer plats än någon annan och det är väldigt viktigt att barnen inte grupperar sig så att någon hamnar utanför. Jag är verkligen imponerad av mina handledare och jag har lärt mig extremt mycket!
Det är SÅ roligt! Jag älskar att lyssna på barnen, att hjälpa till med deras uppgifter och att bara vistas i miljön. Nu känns det verkligen att jag har gjort rätt, att jag kommer trivas med det här yrket när jag äntligen blir färdig.
Måste framförallt öva på att bli tuffare, jag är ju ingen sträng människa som höjer rösten eller säger ifrån i första taget. Men bara under dagarna jag varit där ser jag framsteg, så det ska nog gå vägen ändå.
På onsdag ska jag hålla i en lektion med sexåringarna, har inte funderat ut riktigt vad jag ska göra än men jag smider planer för fullt.

Det nyttiga livet går bra! Den här veckan har jag ju ätit lunch i skolan med barnen och den maten är INTE låg på kolhydrater direkt så där sprack ju LCHF-grejen men det får det vara värt för jag tänker inte smitta av något diet-tänk på barnen. Men annars har jag varit väldigt strikt och har inte ätit något sött eller salt (läs: chips) på en månad nu, vilket är mitt absoluta rekord någonsin. I början av februari är det vägning, jag vågar inte hoppas på något storslaget men magen är betydligt plattare (jag ser mina tatueringar utan att släta ut valkarna först, haha!) och dubbelhakan och överarmarna är inte alls lika läbbiga. Åh, jag har varit så duktig!
Jag märker skillnad i sötsug dramatiskt nu när jag ätit kolhydrater till lunch igen, det räcker verkligen med en ynka potatis för att ha-begäret ska öka helt galet!

Imorgon är det dags för premiärpasset med Bamsegympa. Moa har väntat och väntat! Jag var lite nervös för att styra upp hela den här grejen innan med alla vilda fyraåringarna men nu känner jag mig hur lugn som helst efter veckan i skolan, haha. Ska bli grymt!

Min första "till fröken"-teckning:



- Posted using BlogPress from my iPhone

Fredag

Usch, vilken vecka. Mikael fick flytande asfalt i hela ansiktet på jobbet (gick förvånadsvärt bra trots allt) och lill-Svea har haft så vansinnigt ont i magen sedan i onsdags, det har nog aldrig varit så illa som nu!
I morse verkade hon febrig när hon gick upp och gick två flaskor saft, uääääk sa det sen och saften kom upp i en kaskad, ingen spya alltså utan bara saft. Efter ett bad var hon hungrig och åt 1,5 kokt ägg och samma sak hände, ägget bara flög upp. Ringde både 1177 och barnmottagningen och båda trodde precis som jag att det var helt stopp i magen, det fanns ingen plats kvar.
Efter ett lavemang och mycket gråt blev hon gladare och har ätit med god aptit hela dagen. Jag är SÅ JÄVLA LESS på det här! Nu måste de göra något åt hennes mage! En sköterska lovade att Sveas doktor ska ringa mig på måndag och "diskutera hur vi ska gå vidare", har hon inget jäkligt vettigt att komma med ska hon få skriva en remiss till gastromottagningen på Östra, för jag känner mig väldig säker på att något inte stämmer med hennes tarmar. Dubbeldos av "mirakelmedicinen som hjälper alla" hjälper inte ett jävla dugg. Jag vägrar se mitt barn ha så ont mer nu!

Dieten går lysande! Dagens käk:
Frukost: Ett kokt ägg (skulle ätit två men blev som sagt avbruten av äggspyan).
Lunch: En ölkorv.
Middag: LCHF-hamburgare, köttfärsbiffar och oopsiesbröd, egengjord dressing och gräddfil samt grönsaker.
Gårdagens meny:
Frukost: Omelett.
Lunch: Lite bacon+sallad.
Middag: Lasagne med aubergine istället för pasta.

Idag handlade jag lite nya kläder till barnen, tänkte shoppa loss ordentligt på halva reapriset men det fanns mest skit, handlade dock ett rejält lager trosor och strumpor till båda två på Lindex, en klänning till Svea och mysbrallor till Moa. Inne på p.op var det sjukt utplockat men de fick varsin klänning där med i alla fall.

Nu blir det snart film, Viaplay är en riktigt guldgruva för oss filmslukare!

Allra sötaste lillasyster!:



- Posted using BlogPress from my iPhone

Mat igen!

Bestämde att 11 dagar ren kur med Modifast fick räcka! Så igår körde jag igång med LCHF istället, ni kan aldrig ana vilken lycka det är att få äta igen! Och god mat dessutom, jag är i himlen.
Räknar med att kroppen tackar belåtet för att slippa svälta och suger åt sig allt fett jag stoppar i mig nu första veckan eller så, så jag tänker inte väga mig på ett tag för att slippa eventuell viktchock.

Hur som helst har det varit en jäkligt aktiv helg i alla fall. I lördags var jag och Magdalena på Bamsegympa-utbildning i stan hela dagen, för nu kör vi snart igång som ledare för en grupp med 08:or, under hösten har vi ju bara varit där som hjälpredor. Jättebra kurs (även om jag alltid känner mig rätt malanpassad i såna där sportiga sammanhang) och vi fick med oss material, cd-skivor, en bok med övningar också givetvis de snygga blå Bamse-tröjorna. Jag och Moa har plöjt igenom uppvärmningspassen några gånger och är båda två väldigt taggade!
I går gick vi en promenad runt Horredssjön på hela 8 kilometer (!!!). Rena döden med alla backar och 30 kilo barn i vagnen. Försöker tänka hurtigt och positivt och intala mig att det var HÄRLIGT och UPPFRISKANDE, men nej det var fruktansvärt. Av alla motionsformer är nog promenader/löpning och simning fram och tillbaka i bassäng det absolut tråkigaste man kan göra.
Kör jag ett gympapass eller tränar med vikter så känner jag mig väldigt nöjd med själv efteråt och kan till och med tycka att det är ANINGEN roligt under tiden jag lider, men efter den hemska promenaden igår var jag bara sjukt trött, hade ont och tänkte "hur fan kan du göra såhär mot dig själv?". Upplevelsen hade kunnat bli något mer angenäm ifall inte Svea hade skrikit sista 20 minutrarna hem för att hon frös om fingrarna. Och dessutom tycker jag att det är en hemskt obehaglig känsla att svettas som en gris och frysa samtidigt i minusgrader.

I alla fall, dagens LCHF-meny:
Frukost:
Några ostrullar+salamiskivor.
Lunch:
Två stekta ägg, en chorizo med kötthalt 95%, gurka och körsbärstomater.
Middag:
Kålpudding med gräddsås och några skrämda små lingon (hittade ingen helt sockerfri lingonsylt).

Mums.

Modifast-diet dag 9

Igår var det dags för invägning, totalt -3,5 kilo stannade vågen på första veckan. Jag är helt klart nöjd även om jag hade hoppats på ännu bättre siffror (jämför med de andra modifast-tjejerna jag hänger med i ett forum som gått ner upp till hela SJU kilo första veckan, med då har de också lite högre startvikt än mig), dessutom är det knappast nyttigt att verkligen rasa i vikt heller. Om inte annat så föredrar jag att min hängiga hud följer med LITE i alla fall...

Hur som helst är det i alla fall mycket lättare nu! Tror att det blev en lite vändning där efter en vecka, jag är inte alls lika hungrig längre och känner mig inte segare och sjukare än vanligt. Skulle tro att kroppen börjat vänja sig nu. Dock insåg jag igår när jag var iväg hela dagen i skolan att det är jäkligt viktigt att inte låta det går mer än fyra timmar mellan måltiderna. Slarvade och åt andra shaken kl 12 och fick inte i mig nästa förrän vid 18 och då var jag hungrig och INTE på gott humör.
Gjorde även tabben att byta smak igår, köpte en hel låda med vaniljdryck. Kan vara något av det vidrigaste jag smakat! Vaniljsmaken är väldigt underlig och konsistensen och den övervägande smaken är smält smör, eller margarin. Flytande margarin smaksatt med någon illaluktande parfym ungefär och man känner sig helt slemmig i munnen efteråt. Eftersom att jag är snål har jag bestämt mig för att äta upp varje påse ändå och sista tre gångerna har jag fått hålla för näsan och halsa hela drycken istället för att sitta och smutta som jag brukar på chokladsmaken. Så vi kan väl dra slutsatsen att jag fått ut något positivt av mitt hårda festande förr i tiden, öl och sprithalsandet har lärt mig att öppna strupen ordentligt.

Barnen är jätteglada över att vara tillbaka på dagis nu efter tre veckor hemma. Speciellt Svea som jag fick släpa hem igår vilt sprattlande och skrikande. Jag tycker inte att det är lika kul, trodde att det skulle vara väldigt skönt med lite barnledigt nu när verkligheten kör igång igen, men det är tomt och tråkigt.

Modifast-diet dag 6

Japp, då var man inne på den sjätte dagen med Modifast.

Jag har testat drycken och puddingen med chokladsmak, drycken dricker jag mest, smaken är helt okej men nej man känner sig väl inte jättemätt efteråt och jag börjar ledsna på den jäkla shakern och framförallt att diska skiten, det känns som om man har en ersättningsbebis igen. Väldigt käck frukost för mig visserligen som har så svårt att äta på morgonen.
Puddingen däremot, det är fina grejer! Den smakar nästan som vanlig chokladpudding, det är underbart att få sitta och äta med sked och ta lite tid på sig istället för att bara hälla i sig drycken. Det är samma kalorimängd i både dryck och pudding så hade jag inte haft två godisgalna barn så hade jag ätit puddingen oftare, men jag tvivlar på att tjejerna hade velat äta sin lunch om jag satt bredvid med chokladpudding så den äter jag bara på kvällen när barnen eskorterats till sina sängar. Man blir dessutom betydligt mättare!
  Sen finns det även soppor, jag har ätit potatis och purjolöksoppan till middag ett par dagar nu och det smakar hyfsat, konsistensen är rätt blaskig men man kan blanda ut den med mindre pulver om jag förstått det rätt. Det är väl ingen fantastiskt kulinarisk upplevelse direkt, men det går att äta varmt vilket uppskattas.
Sist men inte minst finns det bars, små chokladkakor. Unnade mig en sådan som fredagsmys i fredags utöver mina 890 kalorier i resten av dagens intag, barsen innhåller 120 kalorier och var galet god, smakade förutom choklad lite kolaaktigt med något crisp i. Man kan om man vill byta ut en måltid mot två bars för samma näringsvärde, det kommer jag säkert köra med i skolan sen för att slippa allt pulver.

Så hur mår man då med 890 kalorier om dagen? Inte toppen direkt, men det verkar bli bättre för varje dag som går. Jag är jättedålig på att dricka tillräckligt, men hinkar man i sig vatten (eller cola zero...) så slipper man i alla fall huvudvärken som jag drogs med första tre dagarna.
Jag har varit tröttare än vanligt och väldigt frusen, men magen har mått väldigt bra i alla fall (tror jag det, när den slipper proppas med onyttigheter hela dagarna, godis och chips är väl inte det mest magvänliga man kan äta).
Sen har jag såklart varit jävligt hungrig. Kaloriintaget är ju verkligen BETYDLIGT mindre än vad jag är van vid, herregud dessa 890 kalorier har jag ju lätt ätit upp bara kvällstid med lite chips och dipp och kinapuffar efter en hel dags ätande. Nu är jag inte sugen på något sånt, jag vill ha MAT. När resten av familjen äter vill jag dö lite inombords, LUKTEN av maten är nästan värst! I fredags åt Mikael och barnen pizza, så fort dom öppnade dörren och kom in med lådorna så kände jag mig nästan lite mordisk sådär, när jag sedan såg Mikael sitta och skära upp sin inbakade pizza och den smälta osten som vällde ut dog jag inombords, jag har nog aldrig varit så sugen på något i hela mitt liv. Att sitta och smutta på sin modifast-purjosoppa då, det mina vänner är tamejfan självdisciplin. Jag fantiserar om mat hela tiden, jag drömmer om mat. Öppnar jag kylskåpet nu och känner lukten av kalla Mamma Scan köttbullar så vill jag attackera som ett blodtörstigt djur, och jag är inget fan av Mamma Scan i vanliga fall.
I lördags SYNDADE jag och åt en skiva rökt kalkonpålägg och lite gurka till min soppa och det var magiskt. Precis det jag ville, att mager mat som inte smakar någonting skulle vara en halleluja-upplevelse.

I morgon ska jag väga mig, upp till bevis!

År 2012

Här uppdateras det flitigt! Vi har haft jullov nu i nästan tre veckor nu jag och fisarna. Fantastiskt skönt att slippa flänga runt halva västsverige varje dag och sova länge på morgonen- det har vi faktiskt gjort! Barnen har vaknat tidigast 08 vilket är lite av en världssensation!

Men 2012 var det. Den absoluta höjdpunkten är (som alla år) att se hur tjejerna växer och utvecklas, det är verkligen ofattbart.
Fast i år har jag faktiskt fokuserat lite på mig själv också, det var ju ett tag sen. Jag är så glad att jag fixade högskoleprovet och matten på komvux (helt klart ett av mina mest malliga ögonblick någonsin, det var SVÅRT!) och att jag sedan kom in på lärarutbildningen på GU. Även om jag gnäller en del om hur stressigt det är att pussla ihop skolan och pendlingen med familjelivet så älskar jag att plugga och att ha en sysselsättning på dagarna. Det låter kanske hemskt men åh vad skönt det är att inte vara mammaledig längre! Bara en sån sak som alla underbara tjejer i min klass, jag trivs verkligen.

Jag är fortfarande tjock dock och körtkortslös, men överlag är jag väldigt nöjd med årets bedrifter.
Har hoppat på en pulverkur nu med Modifast, är bara på dag 2 än även om det känns som om jag har svultit i evigheter. Hemskt. Och ja, jag vet att det inte är nyttigt eller bra för kroppen. Det enda sättet som fungerar är att träna och äta måttliga portioner. Bla bla bla. Låt mig straffa min feta kropp i fred! Vet inte hur jag ska formulera det på fler sätt, jag tror att lite riktigt tortyrdiet kan vara nyttigt för mig, att jag kan lära mig något. Efter ett par veckor med det här pulvret kommer jag förhoppningsvis äta morotstavar med ett leende och tycka att det smakar himmelskt.
Uppdaterar viktnedgången efter en vecka eller så- har inget hänt ger jag upp och börjar handla på Generousavdelningen för då är det nog mitt öde att vara klotrund.
Kram


- Posted using BlogPress from my iPhone