Innan han föddes fick vi ofta göra om den "luriga trean" och att förlossningen brukar bli en blandning av de två första. Ändå var vi nog inställda på att det skulle gå väldigt smidigt efter drömförlossningen med Svea sist, fast vi försökte intala oss att man inte kan ha sån tur två gånger.
24 maj 2014
Lördag 24:e maj hade jag gått över tiden fem dagar, vilket var väldigt väntat. Jag lämnade in mitt sista skolarbete dagen innan och många trodde att det skulle sätta igång så fort jag var färdig, och de hade rätt. Sammandragningarna jag fick under dagen var väldigt starka, de kändes i ryggen och långt ner i ljumskarna och benen, dessutom smög sig en konstant mensvärkkänsla sig på.
Vi var ute och testade tjejernas nya cyklar under dagen och varje gång jag fick en sammandragning fick jag sätta mig på huk och andas. Efteråt tog vi en sväng till kungsbacka, gick en sväng på Freeport med Svea och kände inte av något mer. På vägen hem däremot! Då satte (för)-värkarna igång tätt! Ungefär var femte minut fick jag en ny och de gjorde ont! Fick pusta mig igenom varje. Vi stannade i Björketorp för att köpa med oss thaimat och när Mikael gick iväg för att beställa kom de ännu tätare! Kände mig mer och mer nervös och ville ringa dit svärföräldrarna med en gång med tanke på hur fort det gick sist!
När vi kom hem avtog värkarna dock, och det blev allt glesare mellan för att försvinna helt. Jag var arg! Men ändå glad att hinna sova lite innan det satte igång på riktigt.
25 maj 2014
Klockan 01.30 vaknade jag efter någon timmes sömn av att värkarna började igen, de kom väldigt glest men gjorde jätteont! Kunde inte somna om igen men försökte ligga kvar i sängen med lite toabesök däremellan.
Vid 04 ringde jag till förlossningen och berättade att jag hade värkar med 10-15 min emellan men att de gjorde riktigt ont, betydligt ondare än de värkar vi åkt in med innan och då hade ju 3 passerats båda gångerna. Hon sa att vi borde förbereda barnvakten och åka in god tid då det gick så fort sist.
Väckte Mikael och sen ringde vi hit hans föräldrar som var här vid 6 ungefär, då åkte vi mot Varberg.
CTG-kurvan visade tre värkar på 30 min, BM (som jag inte gillade!) såg skeptisk ut och när hon kände efter var jag bara öppen 2 cm och hade en liten bit kvar av tappen. Blev så besviken! Precis innan undersökningen hade det kommit en massa blod och slem när jag var och kissade.
Hon skickade iväg oss att äta frukost, sedan på promenad, sen fick jag ett lavemang för att det skulle ta fart men neeeejdå... Värkarna blev inte tätare än 10-15 min och efter en lunch (jag drack bara en milkshake...) kom de nästan ännu mindre tätt.
Ny undersökning av barska BM och nu var tappen utplånad men det var fortfarande bara öppet 2 cm. Vi blev hemskickade och jag växlade mellan ilska, skammen att åka in vid 2 cm med andra barnet och sen var jag livrädd för hur ont jag skulle få senare när värkarna gjorde såhär ont vid 2 cm!
Kl 20, efter fortsatt glesa men jävligt hemska värkar orkade jag inte sitta och grina längre och tog sovdos-tabletterna jag fått med mig och sparat hela dagen för att få sova på natten.
Jag var så trött och hade så jävla ont och kände att jag skiter i det, två barn räcker. Jag kunde inte slappna av och pustandas alls utan spände hela kroppen och flög upp i panik vid varje värk. Var så besviken på mig själv!
Tog mina tabletter och hann sova 5 min eller så innan värkarna ökade på ännu mer och vaknade av att jag nästan rullade ur sängen i panik. Sprang rätt in i duschen och satte igång vattnet och den stod jag där och ylade och hoppade i varje värk, nu var det nog ca 7 min mellan värkarna. Hoppade runt helt speedad en stund till innan vi ringde hit Lotta och begav oss mot bilen. Kunde inte föreställa mig något jag ville mindre än att sitta still hela bilresan.
23.00 var vi inne på förlossningen igen, efter att ha vevat ner rutan och svingat mig i det där handtaget i biltaket samtidigt som jag vrålat i värkarna.
Såg väl antagligen helt galen ut där jag stod och hoppade från ben till ben med jättemagen och utan BH som jag inte pallade att ta på mig innan vi åkte.
Blev inskickad i ett förlossningsrum direkt den här gången (vore illa annars, haha) och en ljuvlig BM som hette Helena försökte låta mig göra mitt CTG stående för jag kände att jag hellre dog än att lägga mig i sängen. Det funkade dock inte, dosorna tappade kontakten hela tiden. Fick sitta på sängkanten istället och köra en annan studsvariant där. Nu kom värkarna tätt och var riktigt kraftiga!
Kl 23.40 undersöktes jag enligt journalen och var då öppen 6 cm, BM tyckte att det lät som en dålig plan att jag ville in i duschen för det var sjukt mycket födande kvinnor inne den natten och hon kunde inte vara där och hon var rädd att bebis skulle komma i duschen om jag fortsatte skutta runt där inne. Jag ville absolut in i duschen ändå och ville inte diskutera saken så jag hamnade där inne och satte igång att värmechocka magen med skållhett vatten som sist.
26 maj 2014
00.50 hade jag duschat så länge och så varmt att jag höll på att tuppa av därinne och en uska tittade aningen oroat in under djävulsvrålen i en värk och släpade ut mig till sängen för nu var det dags att vila (vila, ha!).
Min fina BM var upptagen på annat håll så en annan kom in och kollade läget nedtill- 8 cm öppen! Redan här vrålade jag om att jag inte pallade mer och tog emot lustgasen i desperation, en till "naturlig förlossning" kändes mindre viktig i det här läget. Gasen hjälpte en liten aning även om jag tyckte det var väldigt obehagligt den här gången med.
01.10 var jag öppen 10 cm och hinnorna togs, klart fint fostervatten utan bajs. Eftersom att Svea kom på en enda krystvärk efter att vattnet togs blev jag inte jätteglad när BM nummer två OCKSÅ var tvungen att springa iväg. Givetvis kändes jag hur det tryckte på nedåt redan nästa värk och demonskrek till sköterskan att "DET TRYCKER PÅÅÅÅÅÅÅ!!!", hon tittade nervöst under handduken för att kolla läget och sprang sedan iväg för att hämta BM som kom tillbaka ganska fort som tur är.
Sen gick det fort, det kändes som en jävla evighet då men det var vara cirka fem minuter. BM hissade upp huvudänden på min säng så att jag satt upp och sen höll hon och uskan fast varsitt ben. Ni förstår, jag hade ingen större lust att krysta utan tyckte att det var en bättre plan att knipa istället. Trycket bakåt var helt galet den här gången och jag ville till varje pris undvika att skita ut hela tarmsystemet. Och nej, vi pratar inte om någon bajsfobi utan ren överlevnadsinstinkt. Efter 2-3 värkar slank han i alla fall ut som en säl han med och det var nog den största euforikänslan i mitt liv! När BM utropade "det var en stor pojke!" Och när jag fick syn på hans underbara lilla ansikte vet jag inte om jag skrattade eller grät. Så vacker! Jag såg att det var en liten Ebbe med en gång. Han tjöt som en räv direkt och jag vet inte om jag ens hann krysta ut moderkakan innan han på egen hand lokaliserat bröstvårtan och försökte få tag (sen åt han oavbruten i två timmar!).
Moderkakan kom i alla fall ut utan problem om jag fick sy ett litet stygn.
Gossen vägde 4050 gram, var 55 cm lång och hade ett imponerande huvudmått på 37 cm. 01.21 var han ute!
Älskade, älskade lille Ebbe!
- Posted using BlogPress from my iPhone
