Jag blev så himla upprörd av kurslitteraturen, det handlar om barn och ungas läsvanor och det är skrämmande många föräldrar som inte läser alls för sina barn och läskunniga barn som väljer att aldrig läsa böcker själva.
Jag känner mig ofta slö som förälder, jag har inte alltid ork eller lust med långa utomhusvistelser, speciellt inte när vi hämtar sent på dagis. Jag har inte i närheten samma förmåga att leka som till exempel Mikael har, han kan jaga barnen och brottas och springa runt i evigheter- det orkar inte jag. Pedagogiskt pyssel är visserligen roligt men man orkar liksom inte alltid planera och greja, vissa dagar blir det massa film och väldigt lite action.
Men en sak som jag alltid tar mig tid för är att läsa för barnen. Vi går till biblioteket med jämna mellanrum och lånar hemma tjocka högar med böcker. Det är så jag är uppväxt, vi var alltid stammisar på bibblan när jag var liten och vi plöjde igenom så många böcker om dagen att vi fraktade dem i skrinda hem och tillbaka för att det blev för tungt att bära. När jag var kanske nio år hade jag läst varenda barn och ungdomsbok som fanns på bibblan i Frillesås och jag fick beställa fler från större bibliotek i kommunen varje vecka.
Att jag har läst så mycket har gett mig så oerhört mycket hjälp på traven i skolan. Man får verkligen ett gigantiskt ordförråd på köpet genom att läsa, även nu på universitetet så förenklar det studierna enormt mycket. Jag kan skriva sida efter sida utan att anstränga mig, ordbajseriet bara flödar.
Det är som med allt annat, man måste öva för att bli duktig. Läser man mängder med böcker så blir man duktig på ordförståelse och på att formulera sig, det kommer automatiskt.
Jag har läst för mina kottar långt innan de var stora nog att bläddra eller ens greppa en pekbok. Jag har heller aldrig begränsat mig till böcker med passande ålder. Moa och jag har plöjt igenom många Astrid Lindgren-böcker nästan helt utan bilder och tjocka sagoböcker som inte har några bilder alls, och även den lilla galningen är med och lyssnar ibland tills hon tröttnar. Och Svea är inte den som sitter still många sekunder i vanliga fall vill jag lova, men hon tycker om att läsa. Bara lugnet och tystnaden under sagostunden gör de guld värt, om man inte tänker på språkutvecklingen. Sen har jag ingen aning om ifall tjejerna kommer bli bokmalar som jag var, men jag har i alla fall öppnat upp böckernas värld, även om det låter väldigt pretentiöst. I skolan blir man tvingad till att läsa oavsett om man vill det eller inte, då är jag glad att jag lagt positiva värderingar i att läsa böcker.
Jag har alltid tyckt att det låter helt galet när någon säger "jag gillar inte att läsa, det är så tråkigt". Jag kan verkligen inte köpa att någon verkligen tycker att det är tråkigt utan måste tro att det gått fel någonstans på vägen, och det är hemskt att lässvårigheter hindrar barn och vuxna från att upptäcka hur fantastiskt roligt det faktiskt är.
Är det något jag vill ge mina barn (bortsett från gränslös kärlek, förstås) så är det läsningen. Det tar inte lång tid, det tar ingen kraft och det ger så oerhört mycket. Vissa dagar som varit fyllda med bråk och skrik räddar jag med en mysig bokstund i soffan, så kan man gå och lägga sig med ett lite lättare hjärta och klappa sig själv på axeln;)
- Posted using BlogPress from my iPhone
