tisdag 23 augusti 2011

Ett brev till min ettåring

Imorgon blir du ett år, min lilla bebis. Det är helt sanslöst att du redan blir ett år, min lilla ljuvliga flicka med ditt duniga hår, knubbiga armar och vingliga små ben, med världens vackraste ögon och den sötaste lilla glugg mellan riskornen där fram.
  Du har haft en tuff start i livet, vi har gråtit ikapp så många gånger. Det är en fruktansvärd känsla att se sin lilla bebis må så dåligt och ha så ont som du har haft, både i öronen och din stackars lilla mage. Det är en fruktansvärd känsla att inte kunna trösta, att se dina små leenden bytas ut till grimaser och illskrik för att du har så ont. En fruktansvärd känsla av maktlöshet som jag aldrig tidigare upplevt och som jag verkligen skulle ha velat slippa vara med om.
Samtidigt så har du gjort mig till en så vansinnigt mycket starkare mamma, jag är så imponerad av dig min lilla tjej. Inte bara för att du är en liten solstråle nästan jämt, utan för att DU är den starkaste lilla personligheten jag någonsin mött. Du är totalt olik din storasyster, och även olik mig. Du har en helt enorm vilja och även om det får mig att slita mitt hår ibland så är det så häftigt att se att en så liten dam kan vara så bestämd! Du har visat vad du vill sedan start och låter oss alltid veta när du inte är nöjd med något, hehe. Jag hoppas så att du kommer att fortsätta ha denna egenskap, att ingen någonsin ska få säga till dig att du inte kan göra någonting, för du är fantastisk.
  Du har aldrig varit en bebis som är lätt att underhålla, du kräver att det händer saker och du vill ha utmaningar hela tiden. Jag ser hur din hjärna arbetar för fullt hela tiden och kämpar för fullt med att hänga med i ditt tempo. Men jag vet att du snart kommer att överlista oss alla. Det är fantastiskt att se hur du pratar för dig själv, hur uppmärksam du är på allt som händer runt omkring dig och hur du på något sätt redan VET så mycket. Det är svårt att beskriva, men du är min kloka lilla indianhövding.
Och ändå är du fortfarande så bebis. Du vill så mycket, och när du inte klarar av det blir du så arg så arg och slänger dig vrålande i mitt knä och du vill fortfarande ligga och snutta nästan jämt. Helst hade du velat hänga med storasyrran på alla hennes bravader men ibland måste du pausa och gosa ner dig i snuttefilten, gosedjuren eller vad du än hittar som skänker lite trygghet.

Min underbara, vackra Svea! Jag är så glad att det var just du som kom till oss. Jag älskar dig oändligt.

tisdag 26 juli 2011

Sommar 2011

Trots detta PISS-sommarväder så har vi hunnit med en hel del kul ändå (bloggande hör inte till denna kategori som ni säkert märkt, haha).
Vi har haft lite grillkvällar med goda vänner (oslagbart, och det GÅR att få ihop det trots två arga småbarn, det trodde jag aldrig!), varit i Borås djurpark, på lekland och åkt runt till diverse släktingar.

Igår hade jag och Moa en alldeles egen dag, det har vi inte haft sedan Svea föddes. Vi gjorde inget speciellt, strosade runt lite i affärer, åt på McDonalds, tog en fika och gick till det stora biblioteket och lekte och läste bok efter bok inne i grottan dom har där. Men vilken grej att verkligen ha tid för henne, ALL min tid! Nu kunde hon stanna femtioelva gånger när vi promenerade och pilla på löv och dylikt utan att det satt en gnällpipa och vagnen och tjöt så fort vi inte rörde på oss, på bussen kunde jag sitta och lyssna på allt hon satt och klappa henne på håret utan att försöka bolla med uttråkad bebis samtidigt, och på bibblan fick hon hämta så många böcker hon ville som vi kunde läsa i lugn och ro. Hon fick ha mig bara för sig själv.
Genast får man en klump i magen och tänker på hur FANTASTISKT hon hade kunnat ha det om hon varit ensambarn, tänk va mycket spännande och pedagogiskt man hade hunnit med om man bara hade haft ett barn. Moa känns ju vansinnigt civiliserad och lätthanterlig, fast hon knappt är tre år fyllda. Det är ju samma sak med Svea egentligen, jag vågar nog påstå att dessa galna vredesutbrott inte hade existerat om jag hade haft möjligheten att lägga ner all min energi på henne, hon är ganska nöjd ändå om all fokus ligger på henne- vilket den givetvis oftast inte gör.
Men man får trösta sig med att dom är så jäkla kära i varandra, jag har svårt att tänka mig att något annat jag skulle kunna erbjuda som förälder skulle kunna ersätta den där systerkärleken, faktiskt. Också får man tänka på att hade Moa varit den enda barnet, så hade vi ju inte åkt på roliga utflykter varje dag, och dom stunderna vi har för oss själva nu ser jag till att verkligen NÄRVARA vid, för jag uppskattar det så himla mycket mer än vad jag kanske hade gjort om jag inte hade haft två stycken att dela min tid emellan.
Hur som helst ska jag verkligen se till att fortsätta med detta i framtiden, åka i väg och göra saker på tu man hand med dom båda två, det är nog väldigt nyttigt.

Lilla bebistjejen har hunnit bli elva månader nu, bara en månad kvar till ettårsdagen. HELT SJUKT. Vi har faktiskt lyckats jobba bort hennes nattsnuttande nu och hon ammar bara EN GÅNG per natt, istället för runt tio. Har även dragit ner på amningen rejält dagtid och det blir bara morgon och kväll och eventuellt någon lunch-snutt. Känns grymt skönt, men lite ångestframkallande också, hon är ju min lilla bebis... Eller lilla och lilla. storlek 86 sitter som en smäck och hon väger nog 11 kilo+ nu. Vi avslutade precis en ny pencillinkur, fast det var första öroninflammationen på länge nu, dock har hon ju kvar vätskan bakom trumhinnorna så med största sannolikhet blir det väl operation för att sätta in rör innan vintern. Känns inte sådär jätteroligt, men det känns ännu mindre roligt att ha ett vinterhalvår med konstant ont i örat.

Jag är så splittrad, planen är ju att sätta Svea på dagis i januari, läsa upp betygen på Komvux och sedan köra järnet mot att bli barnmorska. Men nu känner jag lite att FEM års pluggande... Då kan jag ju i stort sett läsa vilken flådig utbildning som helst och bli betydligt mer välbetald. När man väl läst sjuksköterskeutbildningen så är det ju dessutom väldigt svårt att komma in på BM-linjen, tänk om man inte kommer in på flera år? Eller någonsin?
Jag gör nog så att jag läser upp mina mattekurser och kanske någon extrakurs nu i vår också får jag bestämma mig sen, kolla upp vad som finns att hoppa på till hösten. För en utbildning vill jag verkligen ha, annars kommer jag väl fastna i något kontorsassistensjobb för alltid sen.
Möjligheterna är ju oändliga, haha.

onsdag 13 juli 2011

Dagens tankar

Herregud, vi har aldrig levt så knapert som under veckan som gått! Så kan det gå när man åker på utlandssemester och sätter sprätt på lite mer pengar än man borde, hehe. Det är nästan lite skrämmande när man inser hur mycket pengar man vanligtvis bränner, vi är absolut inte såna som köper en massa dyra prylar men dessa småhandlingar! Lägger man ihop alla småsummor som flyger iväg varje gång man springer in på ICA eller bensinmacken så blir det hiskeliga summor, jag vill inte ens veta...
Men det är nyttigt att leva sporadiskt! Vi har exempelvis nästan tömt hela frysen, det händer aldrig annars. Vi har pantat jätteberget med petflaskor vilket verkligen var på tiden. Vi har ägnat oss uteslutande åt gratisutflykter som stranden, långpromenader och biblioteksbesök. Ett paket korv och en påse bullar höll mor, far och dom små barnen underhållna en heldag idag till exempel.
Men imorgon rullar cashen in, då jävlar! Hehe.

För övrigt har vi ju börjat med projekt "sluta nattamma". Jag är ju så fruktansvärt dålig på sånt där, jag klarar ju max fem minuter bebisskrik sen kapitulerar jag ju och är beredd att göra precis vad som helst för att få bebisen nöjd. Första natten blev Svea vansinnig när vi gick och gungande henne så jag gav upp ganska fort. Andra natten var hon vaken men skrek inte, jag bar och bar och bar men hon somnade inte, hon bara kikade på mig i mörkret med ögon som sa "varför mamma?", sedan började hon göra smackljud och efter ännu en stund när jag klappade henne på kinden med fingret så försökte hon snutta sig fast på fingret som en blind liten råtta i mörkret. Då dog jag lite inombords och genast hade hon tutten i munnen igen.
Men efterföljande nätter har fått förvånadsvärt bra! Mikael har gungat henne när hon vaknat och hon har somnat om nästan direkt! Hon har inte fått tutta förrän kanske klockan 03 och då har det mest varit för att mina bröst varit på väg att sprängas, sedan har hon kanske bara ätit en gång till innan det blivit morgon. Innan har hon käkat kanske 8-10 gånger per natt så ni förstår vilken skillnad!
Fick även tipset att natta henne i tid och hon har somnat sött runt 18.30 varje kväll och sover nästan 12 timmar innan hon går upp 06, innan har hon somnat kanske 21 och gått upp samma tid. Fantastiskt! Men jag ropar absolut inte hej redan! Snart är det väl dags för en ny sömnstrulfas!



Vill förresten säga grattis till min älskade vän Tina som fått en liten dotter! Som jag har väntat att någon av mina gamla buddies ska yngla av sig! Och när som helst nu föds även en ny liten kusin till barnen. Massor av nyfödingar att sniffa på, underbart!

tisdag 5 juli 2011

Mina tjejer

Det går bara bättre och bättre med potträningen nu! Inte en enda kissolycka på flera dagar nu TROTS att vi var iväg i flera timmar igår till exempel, dock var vi på ÖF i stan och där har dom en barnsits till toaletten och en pall precis som hemma, det kan nog bli klurigare när vi måste gå på en helt vanlig toalett.
Idag bajsade hon på toaletten också! Det visade sig att lilla damen krävde en stängd dörr till badrummet, det borde vi ju ha listat ut med tanke på att hon gått och gömt sig vid bajsande sedan hon var runt året. Och vem vill bajsa när någon glor på en? Och vad hon lös av lycka när hon ropade "Mamma, titta BAJS, bajset är bakom!!" (toapapperet hade lagt sig lite över). Så vi stod en stund och inspekterade och berömde det fina bajset och sen fick hon spola iväg det till "bajslandet". Hehe.
Och idag när vi var på väg till lekplatsen stelnade hon till och sa "måste kissa igen" så vi fick småspringa till en närliggande buske och kissa där, det är helt sjukt vad duktig hon är! På morgonen tar hon av sig blöjan det första hon gör och kissar sen en hel flod på toaletten, så man märker att hon hållit sig lite trots att det är blöja på. Fantastiskt.

Lillsnörpan har varit på ett alldeles förskräckligt humör idag, som de flesta dagar, haha. Vi kan inte sluta häpna över detta HUMÖR! Är hon inte jätteglad och flinar med alla sina nya tänder så är hon fullkomligt vansinnig och vrålar som en hel armé bebisar och kränger fram och tillbaka så att man knappt kan hålla i henne. Hon vill bli konstant underhållen och helst ska det hända nytt-nytt-nytt hela tiden, och allra gladast är hon när hon äter. Vi har räknat ut att hon äter ungefär lika mycket som fyra stycken storasystrar (nu är Moas matintag visserligen löjligt litet, men Svea är ju bara en liten bebis!). Hon äter allt själv numera, jag matar aldrig. Det är ganska skönt att slippa matandet, men det blir ingen lugn och ro ändå för man måste se till att serva den hungriga fågelungen hela tiden. Moa har insett vilket guldgruva hon har i Svea och langar över sin mat till henne hela tiden och den försvinner direkt. Mikael kallar henne för vår kompost, haha. Jag tror att hennes absolut favorit just nu är jordgubbar. Och oavsett vad hon äter så älskar hon att kleta in mat över hela kroppen, hon tar gärna köttbullar och dylikt och gnuggar skalpen med. Hon får bada i vasken 4-5 gånger per dag och hinner liksom aldrig bli riktigt ren innan nästa måltid ändå, tur att hon inte har torr hud. Vid nattningen idag luktade stackaren gammalt stekfett, haha.
Men trots det fruktade humöret så är hon go som få, vår lilla spädgris.




Själv borde jag nog ta en tripp till vårdcentralen tror jag, får jättekonstiga små yrselattacker. Det är inte lågt blodtryck, jag har alltid blivit lite snurrig och sett svarta prickar om jag reser mig för fort men det här är något helt annat. Det kommer när jag reser mig, men även när jag lägger mig ned eller om jag rullar runt i sängen, då känns det som om hela världen snurrar runt. Imorse skulle jag hoppa upp och då snurrade det till så kraftigt att jag bara pep till och ramlade bakåt igen helt handlöst. Känns inte jätteultimat när man har två småbarn som man bär runt på dygnet runt.

fredag 1 juli 2011

Min duktiga tös!

Fredagskväll alldeles ensam! Ja, eller ensam är jag ju aldrig men Mikael är iväg på lan och fislisorna sover.

I måndags var vi på BVC och kollade vikt och längd på båda barnen:
Svea: 10750 gram, 78 cm.
Moa: 13200 gram, 93 cm.
Bebis växer så hon knakar som vanligt, hon gör ju inget annat än äter, haha. Däremot var ju Moas viktuppgång ganska anmärkningsvärd då hon vägde 12,6 kilo i mars, eftersom hon fortfarande var lite underviktig så skulle vi ta en ny vikt efter tre månader och det har ju hänt lite ändå! Sen har hon visserligen vägt sig med blöja och kläder båda gångerna så det är väl inte helt exakta resultat men det går ju i alla fall uppåt.

Och min duktiga Moa har slutat med blöjor nu! Det hade säkert funkat att "få henne" att sluta tidigare men vi har inte känt någon brådska, och sista månaderna har hon haft någon form av motvilja till att sitta på toaletten, så då har hon inte behövt det. Men nu är det sommar och semester och vi tog bort blöjorna helt direkt. Första dagen kissade hon ner sig två gånger, efter det har hon sprungit till toaletten eller pottan VARJE gång! När vi varit iväg har det dock kommit lite kiss, som idag när vi var på lekplatsen, jag hade faktiskt pottan med mig men jag tror inte att hon förstått riktigt att man kan kissa på andra platser än här hemma, haha. Men hon är grym! På morgonen har hon själv tagit av nattblöjan och sprungit till toaletten det första hon gjort och idag tog hon av sig den vid nattningen för en sista kissning, så hon verkar verkligen ha förstått att blöjan inte är hennes bärbara toalett längre, hehe.
Bajset har hon inte fått kläm på än dock, hon har knappt bajsat på flera dagar, men det ska tydligen vara vanligt att dom tycker att det är lite läskigt så det kommer väl med tiden det med, jag hoppas bara att hon inte går och håller sig och får ont i magen!
Tänk vad stor hon börjar bli, min ljuvliga lilla tjej. Trotsig är hon också, men sen väger hon upp det dumma beteendet med att vara så fruktansvärt fantastisk att man får galet dåligt samvete över att man var arg på henne, hehe.

onsdag 29 juni 2011

Turkietresan!

Nu är vi hemkomna från Turkiet sedan ett par dagar, nöjda och välbehållna! Så jävla skönt att komma iväg, MEN jag ska inte sticka under stol med att det var en av mitt livs stressigaste veckor- ingen avkoppling här inte! Men det hade jag ju räknat med också, att åka utomlands med rymningsbenägna Mosan och ilskebarnet Svea är ju inget slappisupplägg direkt.

Vi bodde i alla fall på hotell Gasipaza i Side. Jag är grymt positivt överraskad av själva landet Turkiet, jag hade föreställt mig att turkarna skulle vara jävligt sliskiga och att det skulle vara lite sådär småläskigt med hela islamgrejen, som i Egypten där vi inte såg en enda egyptisk kvinna under hela resan förutom på flygplatsen när vi skulle åka hem, och hon var helt täckt från topp till tå med slöjor- gick man det minsta lättklädd någonstans (vilket man ju gärna gör på semestern...) så stirrade männen ögonen ur sig och det var allmänt skitjobbigt.
Men så var det verkligen inte i Turkiet. Folket var FRUKTANSVÄRT trevliga och helt underbara mot barn, inte bara försäljare och dylikt utan även totala främlingar man gick förbi på gatan stannade och nöp Svea i dubbelhakorna och ojade sig över hur underbar hon var. Fruktansvärt hjälpsamma var dom också, frågade man om vägen fick man i stort sett guidad tur hela vägen fram till exempel, av vem som helst. En servitör vagnade Svea en hel måltid så att jag kunde äta i fred, herregud. En annan märkte att Mosan var uttråkad så han gick och hämtade sin fågelbur så att hon fick hälsa på någon underlat av något slag. På stranden behövde man bara tänka tanken att man var törstig i stort sett, så stod det en kall öl på bordet bredvid, som om dom var synska. Givetvis vill dom ju ha dricks, men jag är ganska säker på att det mesta faktiskt gjordes av ren godhet- hur ofta händer det i Sverige?


Det gick faktiskt ändå över förväntan med barnen, vi hade två skrik-och-panik-kvällar med övertrött och lite förvirrad Svea i början, men sen tycker jag att hon grejade värmen och alltihop väldigt bra. Det är ju så det är, våra barn är väldigt vana vid rutiner, det mesta går på rutin här hemma så det kan blir lite kaos när man åker iväg såklart. Jag hade ju en vision om att Svea kanske skulle somna vid 19-20 som hemma och sedan kunna tas med sovande i vagnen när vi gick ut på kvällarna, men icke. Hon var vaken VARJE kväll, ofta längre än Mosan till och med. Dock somnade båda i sina sulkys nästan varje kväll så man slapp i alla fall hela nattningen när man kom hem, även om det ofta var vid midnatt, haha.
Mosan är badkruka men Svea älskar i alla fall att bada till min lycka, Moa släppte faktiskt loss första dagarna och vi åkte vattenrutschkana och grejer till och med, men hon föredrar att sitta och plaska med fötterna vid poolkanten, haha.



Maten var kanon, och priserna helt okej. Man fick en rejäl middag med köttbit och dryck till för ca 100 spänn till exempel, vilket ju är helt överkomligt. Något som var asdyrt var barnmatsburkar (typ 30 spänn för EN hurk HiPP, turkiska märker var något billigare) och blöjor, det kostade betydligt mer än här men annars kan man inte klaga. Glad var jag i alla fall att Svea nästan enbart äter vanlig mat, haha.

Får uppdatera mer senare, bilder på nyblivna 10-månaderstjejen kommer också!

fredag 17 juni 2011

Vacation!!!

Ja, lite otippat bokade vi en sista-minuten i måndags, vi är ju inte direkt Familjen Spontan men nu jäklar slog vi till! Priset var ju så oemotståndligt, vi betalar 4600 spänn för en vecka i Side, Turkiet med frukostbuffé för oss alla fyra, och då betalar vi ändå vuxenpriset för Moa eftersom det var någon form av kampanj. ASBILLIGT ju! Hotellet låg aningen avsides (1 km från stranden) men det är trestjärnigt+ så det kan man ju leva med till det kalaspriset.

Jag är skitskraj, mitt hjärta har bultat för fullt i flera dagar nu och kommer väl fortsätta med det tills vi sitter på planet på söndag. Det är läskigt det här med att resa med barn, min hjärna tänker tankar som "tänk om vi glömmer den och den och den livsviktiga prylen", "tänk om barnen blir sjuka och vi får sitta på hotellrummet hela veckan", "tänk om Svea skriker ihjäl sig hela vistelsen" och liknande. Ligger vaken på kvällarna (när hände det sist liksom?) och gör punktlistor i huvudet på vad som måste inhandlas på apoteket och liknande. Pust.
MEN FY FAAAN vad skönt det ska bli! Det blir ju ingen ligga-på-stranden-hela-dagarna-resa med två små terrorister med, men bara en sån sak att få komma hemifrån, att få äta middag på restaurang, leka med barnen i havet och inte ha en enda tid att passa. Oslagbart! Jag ska göra mitt allra bästa för att bara slappna av och lägga min lite halvgalna kontrollbehovs personlighet på hyllan ett tag. Vi ska sova när vi vill. Vi ska äta när vi vill. Vi ska äta VAD vi vill! Mosan ska få vara uppe så länge hon vill på kvällen och äta kakor till middag om hon känner för det. Är det semester så är det!
Men fram till dess ska jag återgå till mina femtioelva check-listor och googla på livsviktig rese-info till småbarnsföräldrar.

Åh, jag är så glad!

söndag 12 juni 2011

Söndag

Veckans sista dag. Imorgon är en stor dag för Mosan, då börjar överinskolningen till avdelningen Drömmen (3-5 år). Jag frågade vad hon ville ha på sig en viktig dag som denna och givetvis blev svaret "Kittykläder!!!" så imorgon ska hon få välja helt själv och klä sig som en vandrande Kitty-reklampelare om hon vill. Jag är inget Hello Kitty-fan, men ibland får man bita ihop.
Hua, jag har fortfarande lite svårt att smälta att hon ska gå med så stora barn. Stora barn är påhittiga barn och påhittiga barn är lömska... Jag målar upp hemska bilder ala Omen-Damien (eller varför inte flickan från filmen "The orphan"). Skämt åsido, jag tror inte att barnen är onda, haha. Men visst hade man velat följa med och spionera och hålla koll på att ingen är dum mot mammas lilla ögonsten, den saken är klar.
Men jag tror att det kan vara bra för Moa med lite hårda bud, jag tycker att hon blivit så himla puttig och ha-galen nu på sista tiden. Förmodligen är det en släng av syskonsvartsjukan som nu börjar visa sig gentemot syrran här hemma som smittar av sig även på andra barn, men det är sjukt jobbigt ändå för Moa har aldrig varit en bråkig typ, jag har aldrig behövt skämmas över att hon är dum mot andra barn. Så nu får vi se hur kaxig hon är bland alla dom stora, haha.

Helgen har varit lugn. I fredags var vi en sväng i Ullared (det är typ det roligaste jag vet, jag sitter och studsar av glädje hela bilfärden dit), i lördags var vi och tittade på djuren i Stättared en stund och stannade till vid Hornsjön på hemvägen. Idag har jag köpt en ny bikiniöverdel (måste säga att det är ett jävla skämt att Lindex inte har större storlekar på bikinis än 42, jag fick med nöd och näppe plats med mina sladdriga taxöron och jag skulle vilja uppskatta att åtminstone 30% av kvinnliga befolkningen har större byst än så, vart fan handlar dom?). Och nu på eftermiddagen grillades det, herregud vad gott det blev. Jag var även ute med Moa och lekte en lång stund, bara vi två. Första gången jag lämnade en icke sovande Svea sedan hon föddes, dom få gångerna jag varit ifrån henne har jag matchat in med hennes sovstunder. Helt sjukt egentligen. Det var mys att vara själv med Mosan i alla fall, vi träffade inte mindre än FYRA katter som hon fick klappa så hon blev ju helt till sig och sen har vi pratat världsproblem. Det är helt sjukt roligt att hon kan prata så mycket nu, en hel del är ju helt obegripligt men det går faktiskt att hålla riktiga samtal med henne nu. Också sjunger hon hela tiden, och inte bara barnsånger utan allra helst radiodängor. Mest älskar hon Veronica Maggio, försöker man byta kanal när hennes tjötiga jävla låt kommer så vrålar Moa i baksätet- och det är så sjukt sött när hon sjunger "jag faaaaaller" i slutet... Hon sjunger även gärna till Köttgrottornas låtar, vi skrattar ihjäl oss varje gång.
Knasiga, ljuvliga barn.

Om jag får säga det själv, underbara bilder från helgen:


tisdag 7 juni 2011

Amma andras barn

Har suttit inne på Familjeliv.se och hittade den här tråden:
http://www.familjeliv.se/Forum-4-118/m59340460-1.html
En bonusmamma har låtit sin sambos barn suga på hennes mjölkfria bröst när han var otröstlig på natten. Ska man vara resonabel så är det ju jättebra att bebisen slapp vara ledsen, man vill ju absolut att andra ska göra vad dom kan för att trösta men detta känns bara så JÄVLA fel! Kan säga som så, att hade jag och Mikael gått skilda vägar och hans nya tjej ammade MITT barn hade jag inte kunnat ansvara för mina handlingar, tjejen hade ju aldrig någonsin kommit i närheten av mitt barn igen i alla fall, den saken är ju säker.
Läser man i tråden hittar man även liknande händelser. Ett par hade till exempel lämnat bebisen en knapp timme hos farmodern när dom gick en promenad och när dom kom tillbaka satt tanten med sitt bröst i bebisens mun. Vad är det för människor som gör sånt? Jag skulle aldrig någonsin stoppa mitt bröst i någon annans barns mun, tanken är helt absurd. I just det här fallet, om jag var bonusmamma så hade jag sett till att stoppa barnet i bilen och köra hem det till sin mamma om det verkligen varit så otröstligt (sen kan jag ju inte för mitt liv begripa varför man lämnar bort ett litet bröstbarn över natten överhuvudtaget, men det är ju en annan historia).
Amning tycker jag är fruktansvärt intimt, i mina ögon är det HELIGT. Jag vet att jag är lite fånig när det gäller mina bebisar, när Moa flaskmatades så var det ingen annan än mig och Mikael som fick ge henne flaskan innan hon var närmare året. För mig är matningen en stor del av ankytningen, eftersom jag inte kunde amma så ville jag att flaskan skulle bli VÅR grej istället. I mina ögon är det väldigt speciellt att mata en hungrig bebis, och det är såklart ännu mer speciellt när det gäller amningen för då är det ju bara jag. Att amma mitt barn skulle vara ett övergrepp på hela min roll som mamma, jag hade aldrig förlåtit det. Aldrig. Det kanske är ett tecken på dåligt självförtroende, att man på något sätt skulle känna sig hotad för egentligen så är det ju inte värre än att bebisen snuttar på en napp som någon annan håller i. Men jag kan bara inte vara logisk i ett sånt läge.
Vad tycker ni?


På tal om amning så har vi dragit ned en hel del dagtid nu, jag är väldigt splittrad till det för det är ju ett steg närmre att sluta helt vilket gör mig helt förfasad, men samtidigt så behöver inte en 9,5 månad gammal bebis snutta som en nyföding. Och mamma behöver lite tid för sig själv snart, man känner sig väldigt låst med en bebis som vill ha tutte stup i kvarten.
Så nu har hon bara ammat morgon, innan förmiddagsluren och på kvällen i ett par dagar (undantag för igår när vi var på stranden och jag glömde ta med annan mat till henne). Det har gått kanon, visserligen har vi haft fullt upp med roliga saker hela långhelgen så hon kanske har glömde bort sitt mjölkbegär lite, men det har varit betydligt värre för mina onda bröst än för Svea. Och hon har sovit sjukt mycket bättre på nätterna! I flera dagar nu har hon sovit från runt 20.30 till klockan 04 innan hon haft första uppvaket! Så långa pass har jag inte fått sova sedan jag var i sjunde, åttonde månaden sissådär. Helt fantastiskt. Vet inte vad det kan bero på, det kanske inte alls har med amningen att göra utan värmen kanske slagit ut henne totalt. Förmodligen är det bara tillfälligt, men jag ska bannemej se till att njuta av varenda minut sömn jag kan få!

Men hua vad ont i hjärtat jag får när jag inser att mjölk-koma-tiden snart kanske är ett minne blott... Här är hon runt 2 månader:

onsdag 1 juni 2011

Långhelg

HELLO långhelg! Perfekt uppladdning inför lååånga semestern om ett par veckor. Åtta ljuvliga veckors ledighet för hela familjen. Oh yeah.

Min stackars lilla Svea har ont i magen igen, hon har hunnit bli rejält förstoppad på dom tre dygnen som gått utan lavemang. Jag har ringt och ringt och ringt efter hennes läkare men nej, hon svarar inte. Så nu fortsätter jag med lavemangen varannan dag till vi får andra råd, för det är helt jävla ohållbart att hon ska ha såhär ont. Jag tyckte att det var förjävligt när hon hade ont i öronen och skrek som en gris, men dessa magproblem är mycket, mycket värre. Får lite ångest själv varje gång hon försöker bajsa. Hon bajsar inte korvar, hon bajsar pinnar. Fruktansvärt.

På tal om någon helt annat så köpte jag cykelbyxor idag, haha. Det var otippat att det skulle komma tillbaka på modet! Men det är ju ett grymt smart plagg egentligen, jag har en massa fina korta klänningar som jag gärna hade haft bara ben till om jag varit mindre flodhästlik, men med cykelbyxorna så behöver man inte oroa sig för att blotta alla celluliter, samtidigt som det inte täcker hela benen som leggings och tar död på hela den "somriga" känslan.
Det känns som om mina planer för beach 2011 börjar gå i stöpet, jag är nog lite sent ute för att hinna bli slimmad, haha. Jag började ju året jävligt starkt ändå men det har gått åt skogen för längesen. Jag skyller på Mikael. Dels krockar våra nyttiga perioder med varandra, så när jag bestämmer mig för att vara nyttig så saboterar han för mig med att allt gott han sätter i sig och tvärtom. Sen provocerar han mig å det grövsta då han kan vräka i sig hur mycket skit som helst utan att lägga på sig. En gång i tiden var det JAG som hade en super-ämnesomsättning.
Men vad fan, jag har hela livet på mig att bli smal. Just nu orkar jag fan inte, barnen kräver 110% av min tid och dessa nätter gör en ju inte direkt upplagd för att köra träningspass. Se till att bli väckta MINST fem gånger VARJE natt i nio månader så får vi se hur sugna ni är på att spendera era ynka 40 minuter om dagen när bebisen sover middag på att träna. Inte så konstigt att man måste sockerchocka sig hela tiden...

Imorgon kommer min kära far på besök, Moa är överlycklig. Måste ju säga det att trots allt trots dagarna i ända så är det en vansinnigt rolig ålder hon är i nu! Det är helt sjukt roligt att hon börjar prata mer och mer och man får veta vad som försigår i hennes lilla huvud. Igår när vi var på lekplatsen gick det förbi ett gäng killar i elvåårsåldern. Moa ÄLSKAR stora barn och skrek HEEEJ som en besatt och fick ingen respons alls, då skrek hon "GRABBAR! HALLÅ! HÄR GUNGAR JAG GRABBAR!". Killarna såg förvånade ut och jag skrattade så att jag nästan kissade ner mig. Det är något så vansinnigt komiskt med en liten tös på 12 kilo som vrålar "GRABBAR". Har ingen aning om vad hon fått det ordet ifrån, det är inte direkt använt här hemma i alla fall. Snuttan!

söndag 29 maj 2011

Söndag

Ruggigt tråkig helg får jag säga, och det kan vi tacka vädret för. Så fort vi varit på väg ut så har det börjat ÖSREGNA. Det finns inget dåligt väder heter det ju, och nu har faktiskt tre av fyra familjemedlemmar helt okej utrustning för att klara utelek i regnet (mina första gummistövlar på i alla fall 15 år, haha!) men bebisen har ju inga regnkläder! Får ta och inhandla galonisar och regnjacka till henne, men frågan är om det känns så kul att sätta ner henne på den pissblöta marken ändå... Alternativet att sätta henne i vagnen med regnskyddet på finns liksom inte, det vredet vill vi inte möta. Dom få gångerna som jag varit tvungen att köra vagn med regnskydd på så sitter hon ju ändå bara och sticker ut huvudet genom öppningen och blir således pissblöt i alla fall. Moa gjorde likadant, så ni som har tips på hur man håller bebisar torra i regnet släng in en kommentar.

Nu har tjejerna sovit ihop i det stora sovrummet i en vecka, det har gått över förväntan faktiskt. Första natten chockade ju Svea oss med att sova i sin säng utan uppvak till kl 03.45, jag höll ju på att smälla av när jag insåg vad klockan var. Detta var dock inget som höll i sig utan hon har sovit ungefär lika dåligt som vanligt, kanske att första uppvaket (efter det är det kört) kommer aningen senare än innan men hon äter i alla fall minst fem gånger per natt fortfarande.
Men det är rätt gött att ha ett barnfritt rum (om man nu kan kalla det barnfritt när båda barnen sover hos oss minst halva nätterna) och bäst av allt, nu vaknar dom inte av när Mikael brötar i badrummet på morgnarna klockan 05 längre, och det är ju rätt nice. Stor nackdel med rumsbytet är dock att solen skiner in på morgonen och det blir LJUST löjligt tidigt. Mörkläggningsgardin- ja tack!

Nu är det sängsdags men jag måste ändå tillägga innan jag avslutar att Svea lärt sig förflytta sig på allvar nu, med en festlig ap-teknik. Så det kommer att bli en tålamodskrävande dag i morgon, då möjligheterna till pilleri är oändliga nu när hon kan löpa fritt i lägenheten. HELLO IKEA och barnsäkerhetsprylar, vi möts igen!

fredag 27 maj 2011

En torsdag

Den här torsdagen har spenderats i Mölnlycke hos farmor, jag var djärv nog att våga mig på att åka kommunalt dit med fislisorna och ser man på, det gick kanonbra trots bussresan, tågresa och bussresa igen (och en väntetid på en halvtimme på Mölndals Bro). Moa ÄLSKAR att åka buss, hon kan bli asförbannad om vi sitter i bilen och det åker förbi en buss, "MOA ÅKA BUSSEN ISTÄLLET!!!" vrålar hon (detta ska jag komma ihåg när hon är tonåring och vill ha skjuts överallt). Så Mosan är inga problem att åka runt med nu, Svea däremot brukar ju vara något av en utmaning men idag skötte hon sig, tog en tupplur och höll sig lung när hon fick leka med min nyckelknippa.

Hmm, ja nu hann jag inte skriva klart igår för en viss storasyster tyckte att det var festligt att väcka en viss lillasyster som precis somnat för natten och då bröt helvetet lös! Påminn mig om att Svea aldrig, aldrig får väckas sådär igen! Vi trodde att det var öronen igen för hon var helt otröstlig, somnade till sist efter en alvedon och efter att jag stått och dansat med henne i famnen löjligt länge, hon väger ju 10,5 kilo nu så det känns ju i ryggen, haha.
Det verkar dock ha vart något övergående för idag verkar hon inte dålig alls. Det kan ju vara en bisse på väg också. Vi har varit på ÖF som vanligt på fredagarna, det är alltid trevligt. Nu sover Svea och jag har lurat Moa att titta på Spöket Laban en stund så att jag får lite lugn och ro, det är man ju inte alltför bortskämd med!

Åh, lilla, lilla Mosan ska byta till storbarnsavdelningen på dagis nu! Så nu ska hon börjar på avdelningen Drömmen efter sommaren, hon får med sig sina bästa polare från Kringlan dock, två killar faktiskt. Jag tycker att det känns lite läskigt... Hon är ju så liten! Men alla 08:or ska flytta upp nu för det är platsbrist på småbarnsavdelningarna. Moa kommer garanterat bli förtjust i alla fall, hon älskar stora barn. Det är nog mest jag som vägrar acceptera faktumet att lill-Mosan börjar bli stor. Får se till att hon blir av med blöjorna nu över sommaren då så att hon kan gå och kissa på toaletten som sina nya stora kompisar. Just nu är hon inne i en vägra-sitta-på-toaletten-fas men det är förhoppningsvis en trots-grej som är övergående. Stora tjejen, snyft. Idag ska vi baka chokladbollar, jag är ju ingen bakande kvinna men det borde till och med jag behärska!

Just det, härromdagen blev lillälskling 9 månader, och som vanligt togs det månadsbilder!:

måndag 23 maj 2011

Är du redo för barn?

Gröp ur en melon och gör ett litet hål i sidan på den, ungefär en golfbolls storlek. Häng sedan melonen i ett snöre, fäst i taket och låt den svänga från sida till sida. Ta en sked uppblötta frukostflingor och försök sedan mata den svängande melonen samtidigt som du låtsas vara ett flygplan. Fortsätt tills hälften av flingorna är slut. Tippa ner resten i knät. Nu är du redo att mata en ettåring. Som förberedelse för lite större barn smetar du kaviar i soffan och sylt på gardinerna. Göm en fiskpinne bakom stereon och låt den ligga där ett par månader.







Att klä på småbarn är inte så lätt som det kan verka. Börja med att köpa en bläckfisk och en nätkasse. Försök lägga ner bläckfisken i nätkassen så att inga av armarna sticker ut. Tillåten tid för detta: hela morgonen.







Träna på att gå ut. Vänta utanför toaletten i en halvtimme. Gå ut genom ytterdörren. Gå in igen. Gå ut. Gå in igen. Gå ut och ta några steg på trädgårdsgången. Gå tillbaka. Gå nerför gången igen. Gå mycket, mycket långsamt på gatan i fem minuter. Stanna och inspektera noga varje cigarettfimp, tuggummi, smutsigt papper och död insekt längs vägen. Gå samma väg tillbaka. Skrik att du inte tänker vänta längre tills grannarna kommer ut och stirrar på dig.
Nu är du redo att gå ut med ett litet barn.







Åk till stormarknaden med något som äger största möjliga likhet med ett förskolebarn – varför inte en fullvuxen get? Om du tänker skaffa fler än ett barn tar du med dig flera getter. Ordna din veckoinköp utan att förlora getterna ur sikte. Betala för allt som getterna äter eller förstör.







Lär dig namnen på alla figurerna i Teletubbies eller Dora Utforskaren. När du upptäcker att du står i duschen och nynnar på signaturmelodin till Björnes magasin har du kvalificerat dig för att bli förälder.
Ett mycket gott råd är att upprepa allting du säger minst fem gånger.







Innan du slutligen bestämmer dig för att skaffa barn ska du söka upp ett par som redan är föräldrar och kritisera deras uppfostringsmetoder och brist på tålamod, och för att de låter sina barn löpa amok. Ge dem goda råd om hur barnens sovvanor, potträning, bordsskick och beteende i stort kan förbättras.
Passa på att riktigt njuta – för sista gången i ditt liv sitter du inne med alla svaren !



Obs, texten är knyckt! Förbannat klockren eller vad säger ni?

torsdag 19 maj 2011

Dagens gåta

Vi var en sväng på vårdcentralen idag efter en bajsnatt med många uppvak och grinig bebis som tog sig för öronen, så vi var där och gjorde en undersökning men den här gången var det ingen inflammation i alla fall, yes!
I alla fall stod vid i luckan och anmälde oss när en gubbe gick förbi och fråga om Svea var en flicka eller pojke. Sköterskan sa att hon också hade varit osäker för det är ju så svårt att avgöra i den här åldern, men sen hade hon sett att det var en tjej "när hon såg håret". Gubben böjde sig ner och tittade på Svea och nickade instämmande.
Så nu undrar jag följande:
- Har flickbebisar och pojkbebisar generellt olika hårväxt?
- OM så är fallet så antar jag att dom tror att flickor har längre hår, och Svea har definitivt inte långt hår.
- Det gick överhuvudtaget inte att se Sveas hår då hon hade mössa på sig. Hur bar dom sig åt?

Sen kan jag avslöja att hela genusdebatten är meningslös, för ingen förknippar ändå "flickfärger" med flickor och tvärtom. Samtliga gånger folk trott att mina döttrar varit pojkar är när dom haft på sig rosa. Jag har ofta på Svea väldigt könsneutrala kläder och då ser alla att det är en tjej, haha.

Svea eller Sven?

onsdag 18 maj 2011

Oro för framtiden

Jag har fått (trots grov sömnbrist och väldigt, väldigt lite egentid) fått en massa otäcka flashbacks på sista tiden.
När vi var på Barnmedicin med Svea förra veckan till exempel så passerade vi en dörr där en läkare vid namn Laslo jobbade, och just den läkaren besökte jag någon gång under gymnasietiden med min fruktansvärda huvudvärk som jag drogs med varje dag. Efter diverse undersökningar kom vi fram till att det nog inte var en hjärntumör det handlade om utan istället spänningshuvudvärk och att detta ofta beror på någon form av stress i tillvaron. Mirakulöst nog kunde jag inte begripa varför då, men det är ganska solklart såhär i efterhand- att leva i ett löjligt destruktivt förhållande kan väl bryta ner vilken fjortis hälsa som helst.

Och det är det som skrämmer mig så, denna totala brist på självbevarelse. Jag visst ju så jävla väl även då att jag var illa ute så många gånger, ändå tillät man sig att hamna i knipa hela tiden. Trodde man att man var odödlig eller var det bara ett rop på hjälp? Jag vet inte. Nu i efterhand är det ju väldigt lätt att titta tillbaka och peka ut varje liten grej som gjorde att man blev en totalt-utom-kontroll-tonåring, och det är visserligen en del traumatiska händelser men i huvudsak små skitsaker som fick en att rulla över kanten på stupet.
Och då blir jag så himla rädd, för jag har två flickor här hemma som växer i en skrämmande takt. Med tanke på vilka pubertetdårar deras föräldrar var så är förutsättningarna rent genetiskt väldigt dåliga, men jag tror och hoppas att det som verkligen spelar roll är uppfostran och stödet hemma.
Alla tonåringar flippar väl ut mer eller mindre, men på olika sätt. Lite fyllor, dåligt umgänge och smäll i dörrarna får man ju leva med- men det är skillnad på att dela en flaska vin med sina tjejkompisar och bli lite yr i bollen och på att hoppa in i en total främling bil och gladeligen tacka ja till att halsa direkt ur främlingens pet-flaska med okänd dryck in, något jag själv utan problem kunde göra.
Det är skillnad på att komma hem försent och på att sticka iväg en vecka utan att be om lov eller berätta vad man är.
Kort och gott är det skillnad på att vara lite rebellisk och på att ha så lite självrespekt att man låter andra pissa på en, att ha så lite kärlek till sig själv att man helt enkelt inte bryr sig om vad som händer.
Det är försent att göra något åt min egen dumhet nu, men jag ska göra mitt yttersta för att MINA barn aldrig ska bli som jag var, jag ska aldrig tillåta att dom hamnar i skiten. Jag vill att dom ska veta att dom förtjänar det bästa i världen och lära dom att aldrig låta sig uttnyttjas av någon. MEN, den tanken är ju fin, men jag har hunnit lära mig under min korta tid som förälder att det är väldigt lätt att prata om hur det ska bli och planera sin egen perfektion, men det är desto svårare att stå inför problemen själv. Herregud, jag känner mig liksom maktlös inför tvåårstrotsen ibland, och en tonåring är något helt annat, och jag vet att vi kommer att längta tillbaka till tiden då vårt största problem var utbrott i mataffären.

Vi är rädda för vad som komma skall. Jag och Mikael (23 år gamla) sitter redan och överlägger om hur vi ska lura våra döttrar (2,5 år och 8 månader) att stanna hemma på helgerna och umgås med oss när dom börjar bli hormonstinna. På listan har vi skrivit upp 1) Filmkvällar, med så mycket snacks dom önskar, 2)Sällskapsspel!, 3) Hitta gemensamt intresse, Mikael planerar till exempel att köpa avancerade datorer till dom så att dom blir dataspelsnördar som honom och kan spela ihop över internet, 4). Sport. Trots att vi är totalt icke-sportintresserade vill vi ösa över diverse hobbys över barnen så att dom har helgerna fullbokade.
Men vi inser att förr eller senare är det farväl, och det enda man kan göra är väl sitt bästa för att dom inte ska råka illa ut (NEEEJ! Vi vill inte, det känns som ett bättre alternativ att låsa in dom någonstans). Som tur är så är det ett bra tag kvar inna vi måste släppa taget.

måndag 16 maj 2011

Måndag

Sedan i torsdags så har vi som sagt följt läkarens råd och Svea har fått Microlax 3 dagar i rad (nu fortsätter vi med varannan eller var tredje dag) och även 7 ml Lactulos varje dag och vi ser till att hon dricker ordentligt i samband med det, hon dissar ju både nappflaska och pipmugg men med vanligt dricksglas kan man få i henne lite vatten i alla fall. Och än så länge har det gått jättebra! Hon är inte längre hård i magen och har bajsat av sig själv nästan varje dag. Och bäst av allt, hon kan bajsa utan att gallskrika och har fått sin aptit tillbaka, herregud vad skönt!
Nu fyller vi i ett bajsschema varje dag (alla möjliga bajsdetaljer, klockslag och liknande) och ska prata med läkaren i slutet på månaden. Just nu känns det som om det är på gång att vända, vilken tur att vi kom iväg till sjukhuset så att vi kan få ordning på hennes mage så stackars slipper gå med skiten längre, det är helt absurt att en liten bebis ska behöva ha det så.

Och på tal om kiss och bajs så var Moa utan blöja från lunchtid fram till läggdags med bara tre olyckor som alla hände nästan efter varandra så hon kissade väl aldrig färdigt där i slutet när hon började bli trött. Och detta är en grym förbättring kan jag säga! Hon har inga problem med att sitta på toaletten och kissa, det har hon gjort länge. Däremot så småskvätter hon något makalöst, förut när hon gått utan blöja har hon kanske kissat sex gånger i timmen eller så, oavsett om hon precis kissat lite på toaletten. Men igår var trosorna torra i flera timmar, duktiga tjejen!
Hon har fått en karta klistermärken som hon ska få klistra upp varje gång hon kissar på rätt ställe, så får vi se hur det går. Om några veckor går Mikael på lång semester så då får vi väl passa på att ta tag i det här med potträningen på allvar, men jag kan inte säga att jag känner någon jättestress direkt. Den enda anledningen jag ser att det ska vara så himla bråttom är att kunna skryta om det sen. Eller om man alternativt skulle ha så dålig ekonomi att det blir för dyrt med blöjor. Sedan ser jag inget anledningen till att stressa, förr eller senare blir dom torra ändå. Nu är det snart sommar och då passar det ju perfekt dock.

Söta tjejer:

söndag 15 maj 2011

Ett steg närmare fru!

Ja, igår förlovade vi oss äntligen! Jag har stått och stampat länge nu och undrat hur många barn jag ska behöva klämma ut innan jag får en ring på mitt finger, haha!
Och nu var det äntligen dags. Tanken var att vänta på lämpligt tillfälle då vi hade kunnat ha barnvakt och fira förlovning på tu man hand med lite skumpa och lugn och ro, men ringarna hämtades i torsdags och mer än två dagar orkade vi inte hålla oss, när dom låg där och blänkte så fint i asken. Så barnen var med och vi bytte ringar vid en utsiktsplats här i närheten, festligheterna får vänta tills nervösa föräldrarna är redo att lämna bort lillefot, och det lär dröja.
Min ring är så fin, så fin. Vi var lite otraditionella sådär och valde inte matchande ringar, en slät klassisk förlovningsring är inte riktigt min stil när man kan få ringar med blingbling för samma summa!
Mosan fick vara vår lilla ringbärare och bar asken med ringarna med högsta vördnad, duktiga tjejen. 
 


 
Så nu är man ett steg närmare att bli Fru Ivemalm (jag kommer behålla Quick också dock!) och det känns jävligt bra. Jävligt bra. Helt sinnessjukt att man skulle hitta rätt så ung. Sen vet man ju förstås aldrig vad framtiden har att utvisa, men som jag sagt innan, hur tokigt det än skulle kunna bli så har jag ju ändå valt den ultimata pappan till mina barn, och på den punkten kan jag ju säga att jag alltid kommer att älska honom högre än himlen. Och jag tror och hoppas att jag alltid kommer att älska honom som min också såklart. Vi är ett oslagbart team!
TÄNK att man kunde bli räddad från ett fullkomligt mörker till den kärleken och lyckliga liv jag har idag. Jag är sannerligen är väldigt lyckligt lottad kvinna.

måndag 9 maj 2011

Det går bra nu

Mosan är på dagis, Svea sover och jag tänkte snart bege mig ut med en bok och få lite sol i ansiktet, men först ska det grillas kyckling till dagens sallad.
Helgen var fin. Moa sov hos farmor och farfar natten till lördag, kusin Julia som är lika gammal var också där så dom har lekt järnet och förmodligen tröttat ut sina stackars mor och farföräldrar. Vi har inte haft barnvakt sedan Mikaels födelsedag i början av augusti förra året (nej, jag räknar inte dom timmarna på förlossningen när Svea föddes, haha). Jag vet inte varför det blivit så, men vi är inte mycket för att lämna bort våra småknytt, det känns bara fel när hon inte är här- och det är ju inte direkt så att man får lugn och ro så länge Svea är i närheten ändå, haha. Och henne lär vi inte lämna på LÄNGE. Jag har grubblat på om jag har en rejäl släng av kontrollbehov som har så svårt för att lämna barnen, men Mikael är ju likadan, nästan ännu värre. Dom gångerna vi lämnat bort Moa har det inte varit för att vi BEHÖVER barnvakt utan mer för att diverse släktingar så gärna velat ha henne, och vi inser ju att det är egoistiskt att inte låta henne. Men det blir väl givetvis en annan sak när vi inte har något tuttbarn längre och kan ha det barnfritt PÅ RIKTIGT. Barnfritt då man kan festa till det, sova så länge man vill eller ha spontansex i alla hemmets rum om man så önskar. När Moa fyllde ett och jag tyckte att hon var stor nog att sova borta så har jag ju varit gravid direkt och nu har vi haft en tuttbarn i snart 9 månader, inget läge att go wild direkt.
Hur som helst hade hon haft det jätteroligt och vi hade det mysigt här hemma och igår uträttades ett ärende som jag väntat på väldigt, väldigt länge och som gör mig väldigt, väldigt glad.

På tal om något helt annat så har jag (nästan) bestämd mig för att söka in till Komvux nu inom en ganska snar framtid för att dels läsa upp lite matte och sedan påbörja den långa (men förhoppningsvis) roliga vägen till att bli Barnmorska. Fan, jag är 23 år nu och ska det pluggas är det dags att sätta fart. Kontorsassistent som jag jobbat som fram till nu i all ära, men jag vill jobba med något jag verkligen är intresserad av.
Sen är jag livrädd för hela biten med allt hemskt som kan inträffa när man jobbar med människor och foster och blivande bebisar, jag är även osäker på om jag verkligen klarar stressiga situationer som kan vara på liv och död. Herregud, jag är ju livrädd för sprutor till och med. Men jag tror att jag fixar det, herregud, jag måste ha lite tilltro till mig själv.
Nu vaknade lilla terroristen så jag får skriva mer senare!

tisdag 3 maj 2011

Lägesrapporter

Nu var det längesen igen, men kan ni klandra mig att jag inte sitter vid datorn i detta kanonväder? Men idag är det grått och snorkallt och ryktas om snöoväder i stan (än så länge inte en flinga i lilla Horred, yes!).

Vad har hänt då? Ja, det har solats och grillats och lekts för fullt.
Lägesrapport Mosan:
Hon har gjort ett störtdyk ner i det fruktade tvåårstrotsets rike, ironiskt nog tänkte jag för mig själv för kanske två veckor sedan att JÄVLAR vad duktig hon är, hon har ju inte varit trotsig för fem öre på hur länge som helst. Tji fick jag för redan samma dag slog trotset till med råge, jag trodde först att hon var helt slut av värmen och därför så himla gnällig och förbannad, men det håller i sig. Hon VÄGRAR gå någonstans så jag får bära runt på henne som en bebis, har vi inte bråttom låter jag henne ligga på trottoaren och skrika så att tårarna sprutar men sen slutar det med att jag får bära henne ändå. Tungt. Gör hon något dumt och man skäller på henne skriker hon "JAJJA MAMMA!", FYYY DIG!" och hytter med pekfingret i ansiktet på mig och struntar totalt i tillsägelsen. Det var lite komiskt först men övergick till vansinnigt frustrerande ganska fort.
Sen har det varit utvecklingssamtal på dagis också, och det gick i alla fall jättebra, tydligen visar hon inte upp trots-Moa där i alla fall. Allt går jättebra för henne och hon leker mer och mer med alla barnen istället för att leka vid sidan av som småbarn gör, innan har hon varit lite avståndstagande om någon försökt få med henne på något men det tyckte personalen bara var bra, att hon vågade visa vad hon vill. Men nu har hon blivit jättetight med en liten kille på avdelningen, dom leker hela dagarna tydligen. Hur sött!?



Lägesrapport Svea:
Tänk att lillan redan hunnit bli åtta månader, det är galet. BVC besöket visade siffrorna 9875 gram och 74 cm, hon är stor- förvånande nog var Moa ÄNNU större, svårt att tro när man ser hur tanig hon är nu, alla säger att "Svea är väl mycket rundare än vad Moa var?" men icke.
Hon har lärt sig massor, hon säger "Mamma", "Pappa" jättetydligt och nu även "Heeeej" emellanåt. Igår började hon klappa händerna och nu kan hon åtminstone flytta sig runt när hon sitter, men det känns som om krypandet är lååångt borta. Är nästan helt hundra på att hon blir en liten rumphasare istället, eller kanske en knähoppare som Moa?
På sjukdomsfronten är det faktiskt lugnt för tillfället, (PEPPAR, PEPPAR!!!). Hon får Lamudal-sprayen 4 ggr om dagen för öronen och har vi även börjat ge henne 5 ml Lactulos om dagen för hennes hårda mage, tyvärr verkar den inte hjälpa speciellt mycket. Vi har fått ge två omgångar Microlax sista dagarna för hon har varit så förstoppad att hon knappt kunnat äta, men nu verkar det ha släppt. STACKARS, STACKARS min lilla Svea! Tårarna rinner på mig med när hon skriker för att hon har så ont i magen och försöker bajsa men det går inte. Det gör så jävla ont i mig att denna ljuvliga lilla flicka ska behöva ha så ont jämt. BVC tror att det blir bättre när hon blir mer rörlig, och jag ber en stilla bön för det. Det är ju helt sjukt att hon kan äta en hel burk Katrinplommon och inte ens kunna bajsa en liten klutt efteråt.




Nu snöar det här också. Fan. Jag har lagt undan samtliga vinterutstyrslar och tänker INTE plocka fram något igen.

onsdag 20 april 2011

Duktiga mamman

Igår hände det något märkligt när vi var på lekplatsen, efter lite gungning och rutschkaneåkande (Moa är mamma upp i dagen och åker sällan själv, hon tycker att det är roligare att klättra upp i rutschkanan och på sin höjd låta hinken och spaden åka ner, sen klättrar hon ner för stegen igen) så satt vi på filten och fikade lite, damerna och jag.
Då plötsligt sticker en äldre man ut huvudet genom häcken till sin trädgård som låg precis i anslutning till lekplatsen och sandlådan där vi satt och sa med bestämd röst "Nu har jag suttit och lyssnat på er en lång stund när jag grävt i potatislandet och jag har en sak att säga till dig!". Min första reaktion var att bli skiträdd, för det lät som om jag skulle få skäll för något och jag är ingen höjdare på att ta kritik. Men nej, istället fick jag världens finaste beröm! Han sa att han blev så himla glad över att höra någon sjunga för sina barn och verkligen prata med dom, för sånt hörde han sällan nu för tiden. Han hade blivit gråtfärdig när jag sjöng (jag citerar!) "såna fina gamla sånger som han trodde var helt bortglömda nu för tiden" och att jag påminde om hans fru som alltid sjöng och läste för deras barn när dom var små. Han var så söt! Och jag blev stolt som en tupp.
Det är fan inte lätt att vara förälder, man vet aldrig om man gör rätt och det känns aldrig som om man räcker till fullt ut. Jag har jättedåligt samvete över mina dåliga sidor som mamma och förebild, exempelvis att jag svär som en gruvarbetare, att jag har världens sämsta morgonhumör och snäser och surar som en barnunge om jag vaknar på fel sida och att jag har oerhört svårt för kladd och smuts och att jag ibland har väldigt dåligt tålamod (tro mig, dåligt tålamod är ingen bra sida med en trotsig "kan själv"-tvååring). Det blir lite bråk, lite gnäll och lite höga röster varje dag och då blir man så glad när man lite beröm över det man gör som faktiskt är bra, även om det bara handlar om lite sångstunder under lekplatsleken. Så tack du underbara lille gubbe för dom vänliga orden!

Gungtjejerna, det blir BARA såna här bilder nu när våren kommer:




Jag får nog acceptera att vi inte kommer hinna till Ullared innan Påsken nu så idag hoppas jag att vi hinner ta en sväng till Varberg och storhandla och köpa lite påskpynt där. Påsk förresten, gud vad mysigt det ska bli i det fina vädret! På långfredag kommer pappa hit om han hunnit fixa sin bil, på Påskafton ska vi till Frillesås och Mikaels syster och grilla och på söndag ska det påskfiras hos modern.
Moa ska faktiskt få ett påskägg med godis i år, jag tycker ju att hon är lite väl liten egentligen men det går ju knappast att förneka det faktum att hon hon redan äter choklad och sånt ibland, när hon väl fått smak på det var det verkligen kört sen. VARJE gång vi är i affären och hon kör sin lilla kundvagn stannar hon vid godishyllan och lägger i ett trepack med Kinderägg, hon är inte lite fräck hon. Men mest av allt älskar hon chips, det måste vara ett släktdrag. Ser hon att det ligger en påse chips i skafferiet kan hon bryta ihop totalt om hon inte en liten skål. "SIIIIIIIPP! Moa SIIIIPP! Mamma snälla, mamma snälla gumman!" vrålar hon och gråter så att tårarna sprutar om hon inget får. Och det är ju omöjligt att disciplinera henne när hon har sin far lindad runt lillfingret, hon behöver bara le lite sött och pussa honom på handen så får hon i stort sett precis vad hon vill. Suck.

Tänk att hon var såhär liten för ett år sen. Det är påsk 2010 och hon målar min bebismage med fingerfärg:

måndag 18 april 2011

Updatering!

Nu har jag inte skrivit på länge så nu får vi dra en snabbresumé om läget.

Torsdag:
Vi började dagen på Skene sjukhus med lilla Svea som hade tid på Öronmottagningen äntligen. Det blev inga hörseltester som jag trott utan dom kikade bara i hennes öron (jag fick lägga mig i stolen med henne på bröstet) och sen kollade dom svalget så att inte mandlarna såg svullna ut. Hon hade jättemycket vätska bakom trumhinnorna så hörseln är för närvarande antagligen rätt rejält nedsatt, men det var ju inte så längesen hon hade inflammation sist så det kan vara därför. Nu ska vi spraya henne med en nässpray som heter Lamudal 4 ggr dagligen i två månader och sedan är det kontroll igen, så länge vätskan finns där kommer hon åka på öroninflammationer vid minsta förkylning, men den här sprayen har tydligen hjälpt många. Blir det inget resultat får det inbokas operation för att sätta in rör så fort hon blir lite större. Lilletuss!
Sen åkte vi i alla fall till stan för det var ju fotografering på ÖF! Moa var inte sådär jättesugen på att posa för den manlige fotografen men när Svea fick fotas först gick det bättre, jag tror att han lyckades få till ett bra syskonfoto i alla fall, men han är ju grym också- förra gången var Moa jätteledsen och det är en gåta hur han fick till en sån himla fin bild då, jag såg inte ens att hon log på hela tiden men han lyckades fånga det.
Sen var det dags för en träff med Tina i Slottskogen, vi fikade och sen fick Moa kolla på pingvinerna och leka loss lite på Plikta. Svea var på ett strålande humör, som tur är för att inte skrämma upp den blivande mamman!

Tina fick övningsköra lite!

Visst är vi festliga!



Lördag:
Jag är medveten om att Fredagen hoppades över men det finns inte så mycket att berätta, vi hade en trevlig förmiddag på ÖF här i Horred i alla fall.
I lördags fyllde Magdalena trettio och vi var där och firade henne lite, åt kanongod smörgåstårta och barnen fick leka av sig. Hon fick blommor och vin i present, inte så otroligt originellt kanske, haha. Jag fick visa Mikael deras underbara hus så nu kan jag säga saker som "åååh, såg du soffbordet?" och han förstår vad jag pratar om, haha. Om jag behöver inredningshjälp vet jag ju vem jag ska ringa i alla fall! Jag är inte så haj på sånt där, det får väl erkännas. Jag vill mest köpa en massa filtar och ljuslyktor och trycka ihop allting så att det passar bra ihop, men det brukar inte funka. Suck.
På kvällen spelade vi Wii och Mikael tog rekordpoäng på nästan alla mina danser som jag lagt ner så mycket tid på att sätta klockrent, det aset.

Söndag:
Det var ju väldigt fint väder men shoppingsuget tog över och vi åkte en sväng till Kungsbacka och jag shoppade loss. Det blev en klänning och en jumpsuit (och den var skitsnygg!) på HM och sen hittade jag MASSOR av rea-fynd på Gina, tre blusar, en topp och två tjockare tröjor fick jag med mig för 250 jävla spänn så jag grät nästan av glädje på vägen hem över fyndandet. Hade jag varit man hade jag använt uttrycket "det rycker lite i baguetten" för att beskriva den härliga känslan när jag får fina saker köpta på rea.
Sen åkte vi hemåt, köpte med oss pizza hem som vi delade på och studsade sedan ut i det fina vädret och lekte loss på skolgården och lekplatsen bredvid.
Bäst just nu: Att Svea börjat snacka. Från att bara ha gjort diverse tjut innan låter det "GAGAGA", "VAVAVAVA", "BÄBÄBÄBÄ" och även "PAPAPAPAPA" vilket givetvis gör att jag måste hårdträna nu för att lära henne mamma istället. Det var samma med Mosan, hon sa också Pappa först. Jäkla ungar! Här är man deras passopp dag som natt sju dar i veckan och detta är tacken!  


onsdag 13 april 2011

Bebisångest

Ja, grov bebisångest har jag. Och då har jag ändå en bebis fortfarande! Detta är min absoluta favorit-bebistid förstår ni, pyttebebisar i all ära som man kan ligga och mysa med hela dagarna och lära-sig-gå-bebisar är också hur gulliga som helst men min absoluta favorit är den här mellanperioden när dom är så härligt tjocka, flinar hela tiden och sitter där man sätter dom och bankar med sina leksaker.
En bebis i åttamånadersåldern har liksom det bästa av alla världar, dom är såpass stora att dom kan sitta och leka själva och tycker att det är kul att busa och hänger liksom med lite mer än innan SAMTIDIGT som hon fortfarande är en liten, liten bebis som fortfarande är tuttig och älskar att ligga i knäet och mysa. Jag håller fast vid att det bara blir roligare att vara förälder ju äldre barnet blir, men det finns något så magiskt med dom där bebisarna. Jag älskar dom där knubbiga nävarna som drar i alla dom får tag i, jag älskar deras leenden med två små gaddar i underkäken och jag älskar känslan när dom hugger en i axeln med samma små risgryn. Jag älskar bebisskrattet när man pruttar dom i den tjocka magen och hur jobbigt det än är så älskar jag att kånka runt på en liten goding på ena höften. Herregud, det duniga håret och klunkande ljudet när dom äter och tjockislåren i strumpbyxor och den alldeles ljuvliga lukten när man sniffar dom i huvudet! (Fast den delar förstplats med den mjölkiga andedräkten hos en riktigt liten bebis som gäspar).
Ja, jag njuter av varje sekund och hoppas att Svea vill vara bebis länge, länge till!

Jag är så jävla slö den här veckan, sockersuget är helt sjukt och energin är noll. Konstigt, för jag har sovit betydligt bättre sista nätterna än jag brukar, Svea har bara vaknat och velat ha mat två gånger (en natt bara EN gång, prisa gud!). Så jag borde vara grymt fit for fight men nej. Det får väl bli nya tag på måndag som vanligt, haha. Nej, men seriöst så vill jag fan se snygg ut den här sommaren. Har beställt lite söta sommarklänningar från Nelly.se och dom vill jag kunna ha på mig (kanske till och med utan leggings!) utan att skämmas. Jag vill ha snygga, ickedallriga ben att visa upp. Solbrända och utan ett hårstrå ska dom vara också!
Jag tänkte försöka börja springa en sväng på kvällarna, vilket måsta den allra vidrigaste av träningsformer men det är bara att inse faktum, det är ganska svårt att ägna sig åt diverse hemmaövningar när man har två barn som vrålar en i örat samtidigt. Dansa till Wii-spelet kan jag göra med Moa för det gillar ju hon, men hon bara gastar om att vi ska dansa "tigerdansen" hela tiden ("Sympathy for the devil" med Rolling Stones, där man klöser med fingrarna i dansen). Tänkte sporra mig själv till dessa springa stunder med ett par Easytones.
Frågan är om det är ren bluff eller om det faktiskt funkar? Måste ju ändå ha någon slags träningssko, ingen av mina raringar i skogarderoben är ju särskilt sportanpassade direkt.

söndag 10 april 2011

Härlig helg!

Igår var vi i Hindås och hälsade på Mosan och Sveas killkusin-trio. Dom har fyllt år för ett tag sen men som vanligt är alla barn sjuka i omgångar så det var först nu som vi lyckades få det att klaffa för en date. Dom fick varsin miniskateboard och varsin pysselbok men någon Disney-bil som tema och blev väldigt nöjda. Det är hopplöst att köpa leksaker till barn, för alla har redan allt, hehe. "Åh en TILL skateboard!" tjöt Sebbe när han öppnade den, men han var ju glad i alla fall.
Mosan rände efter kusinerna på tomten (Mikael fick springa efter som vakt) och fnissade glatt medan jag och Svea satt på altanen på en hög dynor. Allvarligt talat, vad fan bor man i Sverige för? Det är nästan hemskt att man blir så lyckliga över några sällsynta solstrålar, tänk att slippa regn, slask och mörker typ 80% av året! Det är sanneligen inget klimat för mig, jag hade velat ha sol och varmt jämt.
Sen åkte vi hem och premiärgrillade, grillen var inte riktigt redo efter en lång vinter utomhus så vi köpte en engångsgrill istället, haha. Så VANSINNIGT gott var det! Jag och Mikael åt två köttbitar var och en JÄTTE potatisgrattäng till, Moa var också imponerad. Vi lärde henne säga "Grillat är godast".

Idag tog jag med mig Svea och fikade med Tina och Veronika i stan, mysigt! Vi satt på uteservering såklart och gottade oss och bebis skötte sig förvånande bra, hon var imponerad av stadsmiljön. Det kändes väldigt konstigt att befinna sig i stan utan Moa men med Svea, det kändes lite som att åka tillbaka i tiden och att Mosan var liten igen och satt i vagnen. Herregud vad lika dom är nu!
Sen tog jag en sväng till Femman (döden!) för jag var tvungen att inhandla kläder till syskonfotograferingen på torsdag, eller ja, tvungen är väl fel ord. Fick i alla fall köpte två helt ljuvliga klänningar, på HM förvånande nog, jag handlar nästan aldrig till barnen där. Det blev en sväng till Lindex också och jag fick ÄNTLIGEN köpt den kabelstickade overallen till Svea som jag suktat efter så länge, köpte storlek 86 och hoppas att hon kommer i den till hösten sen.
Sen blev det en promenad till Svingeln där vi mötte upp Mikael och Mosan. Gud, återigen känner jag mig lycklig över att vi bor på landet, fan vad mycket äckligt folk det finns som jag INTE vill ha i närheten av mina barn. Man vill liksom bygga skyddsbarriärer runt barnvagnen och och hålla för näsan på bebisen för all cigarettrök och typ när man går genom pisstunneln till Centralen. Blä.


fredag 8 april 2011

Fredag

En väldigt trevlig fredag dessutom! Vi har varit hemma hos Magdalena och småkillarna och fikat. Vagnen är ju fortfarande kaputt så det blev två ganska långa promenader, haha. På ditvägen lyckades jag få Moa att sitta på fotstödet på vagnen nästan hela vägen genom att locka med löften om gigantiska godispåsar och sedan spanade vi efter troll inne i skogen, jösses vad fokuserad hon var. Hemvägen däremot blev lite knivig för då ville hon gå nästan hela vägen vilket innebär snigelfart och sedan skulle vi ta en "genväg" genom skogen där vagnen körde fast i lervällingen och det utspelades rena gyttjebrottningen mellan mig och Mosan då hon ville hoppa i lerpölarna och jag inte tyckte att det var en bra idé. Sen stoppade hon småsten i munnen bara för att reta mig och ville gå baklänges resten av vägen, så det blev lite sura miner. Lagom tills hon lugnat ner sig så vaknade Svea och blev förbannad. Haha.
Men det var helt klart värt den långa promenaden för vi hade supertrevligt! Två söta killar att leka med och både katt OCH hund! Ni kan ju fatta att lyckan var total. Svea blev lite skraj för hunden först, och det kan man ju förstå för hon har aldrig umgåtts med en fyrfoting innan. Hon är ju tuff så det dröjde inte länge innan hon blev förtjust hon med.
Jag är inte alls avundsjuk på deras underbara hus. Inte alls...

Jag vet inte riktigt hur vi ska spendera resten av helgen men det ryktas om att det ska bli kanonväder, så förhoppningsvis blir det massor av utomhuslek. På söndag ska jag träffa Tina och Ve (jippie!) och då blir det nog Slottskogen om det är fint väder. Alternativt funderar jag på att lämna barnen i Mikaels våld några timmar och äta en barnfri lunch eller så, det var ju inte igår direkt. Men jag har gärna mina tjejor i släptåg, dom hör liksom hemma där så förmodligen får minst ett barn hänga på i alla fall.

Såhär fina blev Moas sängkläder! Örngottet blev inte så jättelyckat kanske, men det var ju första gången trots allt.  


Såhär fint var det att promenera idag, nu minns man som sagt varför man flyttade ut på landet!


onsdag 6 april 2011

Symaskin-skin-skin

Nu har jag varit och köpt tyg två dar i rad, i måndags med en uttråkad Mikael och igår med Magdalena och Charlie (roligare sällskap! Haha). Och jag har fått köpt en massa fint och TRO DET ELLER EJ, blivit ganska bundis med mammas symaskin som hon lämnade över med oro i blick i söndags. Men det har gått kanon! Och nu får ni ju ha i åtanke att jag är totalt värdelös på allt handarbete och GRÄT under syslöjdslektionerna i skolan när jag blev tvingad att sy äggvärmare och sånt. Jag svor till mig själv att aldrig, aldrig sätta mig vid en symaskin av egen fri vilja. Men saker förändras!
Jag har sytt ett påslakan till Sveas spjälsäng i sött lappmönster (borde sy en kudde till också, men hon använder inte kudde så det känns lite löjligt) och nu håller jag på med sängkläder till Moas säng, och det kommer bli så grymt snyggt! Eftersom jag har max 1,5 timme egentid per dygn just nu så går det inte vrålfort, det blir absolut inte proffsigt sytt (jag är ju som sagt ingen händig kvinna) men det är grymt kul och jag tror inte att mina barn kommer syna sömmarna till förbannelse utan tycker nog mest att det är roligt med lite färgglada grejer.
Såhär blev bebisens sängkläder:


Annars är läget väldigt snorigt, och väldigt gnälligt. Jag tycker så sjukt synd om Svea, hon var snorfri en vecka nu innan det slog till igen, och det var nog första veckan sedan en bit innan jul. Eller nej, sedan i november när den första öroninflammationen slog till. Hon har lätt varit sjuk och förkyld 95% av sitt liv än så länge, och det är inte lätt för henne och det är inte lätt för oss.
Det känns som om det alltid är något med henne som inte står rätt till, hon är alltid mer eller mindre sjuk och dessutom har hon haft väldigt problem med magen sedan hon föddes, första månaderna hade hon ju kolikmagknip och var fruktansvärt gasig hela tiden, nu är hon förstoppad istället. Igår bajsade hon äntligen ordentligt, efter att ha klämt fram små stenhårda kluttar under vilda skrik sista fjorton dagarna eller så. Det gör så ont i mitt hjärta! Nätterna är oftast jäkligt tuffa, nu har äntligen hostan gått över som väckt henne på nätterna så länge men den lär väl komma tillbaka igen nu när hon är supersnorig igen. Jävla skit är vad det är!
Hon pendlar liksom mellan att vara superglad och superarg hela tiden, och jag förstår varför för det är nästan alltid något som stör henne, magknip eller tandsprickning eller igentäppt näsa eller hostningar. Och dessutom har hon ett JÄVLA humör, jag längtar tills hon kan ta sig fram för egen maskin för man märker verkligen att hon är en bebistjej som vet vad hon vill och blir väldigt, väldigt frustrerad när hon inte får det.
En liten tuffing är hon också, hon kör sitt race och så länge hon får lite tuttsnutt mellan varven så kör hon på stenhårt! Här är det verkligen inte tal om att vara blyg och försiktig, som Mosan var och fortfarande är.
En sak är säker, och det är att hon är alldeles, alldeles underbar!


 

söndag 3 april 2011

Ullared

Igår tog vi en sväng till Ullared på eftermiddagen, lite av en chansning eftersom det var lördag och man aldrig vet hur mycket folk det är där. Men vi vågade oss in, tur att klockan var nästan stängningsdags för själva varuhuset var nästan tomt på folk då alla stod i en monsterkö i kassorna, haha.

Shoppade bland annat:
  • Svarta överdragsbyxor till Svea, 99 kr. (Köpte likadana till Moa sist vi var där och ångrade mig så himla mkt att jag inte köpte till lillfis också, för nu börjar det ju bli sandlådeväder och jag tror att hon kommer älska att sitta där och banka med spadar).
  • Bäddset till vår säng, 99 kr styck.
  • Hello Kitty-böcker för 14,95 kr styck.
  • Strumpbyxor till båda barnen för 19 kr styck.
  • Ett gäng trosor och kalsonger, förstås. Löjligt billigt.
  • Träinstrument från Jabadabado, ett helt set för 149:-. Skitfina är dom!
  • 4 stora burkar leklera, 29 kr.
  • Ramar.
  • Ungsvantar, 9 kr styck.
  • Spel till Wii och PS3, tror att det är standardpriser och inte billigare än på andra ställen.
  • Pop-upleksak till Svea, 69 kr.
  • Randiga gästhanddukar, 19 kr styck.
  • Pyjamas till Moa med Pettson-motiv, 59 kr.
  • Köksburkar i plåt med diverse muffin-motiv, skitsöta. 3 st för 59 kr.
  • Rockringar, 19 kr styck.
Helt sjukt att vi varit där två gånger nu det sista MED barnen och inga sura miner alls! Eller ja, Svea blev lite smågnällig det sista när vi stod i kö igår men då stod vi still i typ tjugo minuter och hon var hungrig, så det är ju helt förståligt. Moa har blivit helt fascinerad av alla människor båda gångerna och hoppar gladeligen upp i kundvagnen och sätter sig, jag tror att hon tycker att det är lite läskigt att stå mitt i folkvimlet.
Bästa köpet var i alla fall ett par Kavat-sandaler igår, från Sko-boden som ligger bredvid Gekås, dom har alltid GRYMMA priset på barnavdelningen och nu ångrar jag mig verkligen att jag inte köpte ett par ballerina från Kavat som också var på REA, jag är så jävla snål ibland. För det är bättre priset där på reaskorna än vad man får betala för begagnade på Tradera, det ni.
Sedan stannade vi vid "Moas munkar"-bilen utanför och köpte proviant för hemresan. Det är bara 4 ynkliga mil till Ullared härifrån, blev helt chockad när jag kollade vägbeskrivningen på hitta.se. Det tackar vi för!

Idag tog jag med barnen på Barn-loppis i idrottshallen här, det här skitvädret "tvingar" mig till enbart shoppingaktiviter den här helgen, haha. Köpte ett gäng barnböcker och söta haklappar i glada färger som såldes för bara 1 krona styck. Det gillar vi!  

fredag 1 april 2011

Yes! Det är fredag!

Har precis kommit hem från ÖF och lunchat med Mosan, vi åt kycklinggryta med ris och diskuterade världsproblemen. Svea somnade på väg hem, jag har nog ALDRIG sett henne så trött innan! Ryggstödet i vagnen var uppfällt till max så plötligt bara glider hon mer och mer med huvudet tills det ligger i knäet, helt dubbelvikt var ungen. Och jag kan meddela att mina barn aldrig somnar sittande. Någonsin. Jag och Mosan försökte hålla henne vaken sista biten hem för att hon skulle slippa skumpa upp för trappan till ytterdörren helt oförberedd, men nej. Sen vaknade hon inte ens när jag klädde av henne och stoppa ner henne i sängen, hon bara kramade snutten och fortsatte sova. Lilla älskling!

Det var trevligt på ÖF i alla fall, Moa har kört Bobbycar som en galning i lekhallen (med dom stora tjejerna, så lyckan var såklart total) och planterat en blomma. För några veckor sedan när vi var där fick barnen dekorerar krukor, limma fast bilder från servetter och sånt där pill som inte jag klarar av att hantera alls. Och nu fick dom ösa jord och pilla i frön och klistra på klistermärken, Mosan valden en käck liten katt.
Den förbannade JÄVLA ***-syskonvagnen har ju kapitulerat igen och ena bakhjulet är helt urblåst så jag fick köra hem från lekparken med fäljen härromdagen så Moa har fått gå i två dar när Svea åkt i Emmaljungan och hon har skött sig riktigt bra faktiskt! Taktiken att kalla alla bilar för "Monsterbilar" fungerade visst bättre för nu går hon fint bredvid vagnen varje gång jag säger till henne. Men fan, hon är opålitlig ändå alltså så jag vet inte hur jag ska göra med syskonvagnen, det tar VERKLIGEN emot att betala för ännu ett nytt nytt däck, jag vägrar. Ståbrädan vi köpte passade inte på vår vagn heller så det är inget alternativ. Blä.
Men jag är glad ändå för idag är det ju fredag! Det blir tacogratäng till middag, igår gjorde jag min livs första fiskgratäng så nu fortsätter vi i gratängernas tecken. Tänkte ringa farmor och bjuda in oss dit på middag på söndag, hon har tjatat sen i somras så det är dags nu, annars är helgens planer obefintliga. Vi måste se till att komma iväg på bio med Moa snart också, vi har pratat om det länge nu- Mosan ska få mor och far helt för sig själv så kan argbiggan brottas och bitas någon annanstans under tiden, två timmar utan tutte måste hon ändå klara av vid det här laget.
(Jag har inte alls fått tillbaka mensen förresten, det var falskalarm. Det har hänt en gång innan också så jag fattar ingenting, får kanske bli ett samtal till barnmorskan om det fortsätter såhär skumt?).

Här är en tokig bebis i vår förvaringspall, Moa sitter bredvid, haha!