Turkietresan!

Nu är vi hemkomna från Turkiet sedan ett par dagar, nöjda och välbehållna! Så jävla skönt att komma iväg, MEN jag ska inte sticka under stol med att det var en av mitt livs stressigaste veckor- ingen avkoppling här inte! Men det hade jag ju räknat med också, att åka utomlands med rymningsbenägna Mosan och ilskebarnet Svea är ju inget slappisupplägg direkt.

Vi bodde i alla fall på hotell Gasipaza i Side. Jag är grymt positivt överraskad av själva landet Turkiet, jag hade föreställt mig att turkarna skulle vara jävligt sliskiga och att det skulle vara lite sådär småläskigt med hela islamgrejen, som i Egypten där vi inte såg en enda egyptisk kvinna under hela resan förutom på flygplatsen när vi skulle åka hem, och hon var helt täckt från topp till tå med slöjor- gick man det minsta lättklädd någonstans (vilket man ju gärna gör på semestern...) så stirrade männen ögonen ur sig och det var allmänt skitjobbigt.
Men så var det verkligen inte i Turkiet. Folket var FRUKTANSVÄRT trevliga och helt underbara mot barn, inte bara försäljare och dylikt utan även totala främlingar man gick förbi på gatan stannade och nöp Svea i dubbelhakorna och ojade sig över hur underbar hon var. Fruktansvärt hjälpsamma var dom också, frågade man om vägen fick man i stort sett guidad tur hela vägen fram till exempel, av vem som helst. En servitör vagnade Svea en hel måltid så att jag kunde äta i fred, herregud. En annan märkte att Mosan var uttråkad så han gick och hämtade sin fågelbur så att hon fick hälsa på någon underlat av något slag. På stranden behövde man bara tänka tanken att man var törstig i stort sett, så stod det en kall öl på bordet bredvid, som om dom var synska. Givetvis vill dom ju ha dricks, men jag är ganska säker på att det mesta faktiskt gjordes av ren godhet- hur ofta händer det i Sverige?

Det gick faktiskt ändå över förväntan med barnen, vi hade två skrik-och-panik-kvällar med övertrött och lite förvirrad Svea i början, men sen tycker jag att hon grejade värmen och alltihop väldigt bra. Det är ju så det är, våra barn är väldigt vana vid rutiner, det mesta går på rutin här hemma så det kan blir lite kaos när man åker iväg såklart. Jag hade ju en vision om att Svea kanske skulle somna vid 19-20 som hemma och sedan kunna tas med sovande i vagnen när vi gick ut på kvällarna, men icke. Hon var vaken VARJE kväll, ofta längre än Mosan till och med. Dock somnade båda i sina sulkys nästan varje kväll så man slapp i alla fall hela nattningen när man kom hem, även om det ofta var vid midnatt, haha.

Mosan är badkruka men Svea älskar i alla fall att bada till min lycka, Moa släppte faktiskt loss första dagarna och vi åkte vattenrutschkana och grejer till och med, men hon föredrar att sitta och plaska med fötterna vid poolkanten, haha.

Maten var kanon, och priserna helt okej. Man fick en rejäl middag med köttbit och dryck till för ca 100 spänn till exempel, vilket ju är helt överkomligt. Något som var asdyrt var barnmatsburkar (typ 30 spänn för EN hurk HiPP, turkiska märker var något billigare) och blöjor, det kostade betydligt mer än här men annars kan man inte klaga. Glad var jag i alla fall att Svea nästan enbart äter vanlig mat, haha.

Får uppdatera mer senare, bilder på nyblivna 10-månaderstjejen kommer också!

Vacation!!!

Ja, lite otippat bokade vi en sista-minuten i måndags, vi är ju inte direkt Familjen Spontan men nu jäklar slog vi till! Priset var ju så oemotståndligt, vi betalar 4600 spänn för en vecka i Side, Turkiet med frukostbuffé för oss alla fyra, och då betalar vi ändå vuxenpriset för Moa eftersom det var någon form av kampanj. ASBILLIGT ju! Hotellet låg aningen avsides (1 km från stranden) men det är trestjärnigt+ så det kan man ju leva med till det kalaspriset.

Jag är skitskraj, mitt hjärta har bultat för fullt i flera dagar nu och kommer väl fortsätta med det tills vi sitter på planet på söndag. Det är läskigt det här med att resa med barn, min hjärna tänker tankar som "tänk om vi glömmer den och den och den livsviktiga prylen", "tänk om barnen blir sjuka och vi får sitta på hotellrummet hela veckan", "tänk om Svea skriker ihjäl sig hela vistelsen" och liknande. Ligger vaken på kvällarna (när hände det sist liksom?) och gör punktlistor i huvudet på vad som måste inhandlas på apoteket och liknande. Pust.
MEN FY FAAAN vad skönt det ska bli! Det blir ju ingen ligga-på-stranden-hela-dagarna-resa med två små terrorister med, men bara en sån sak att få komma hemifrån, att få äta middag på restaurang, leka med barnen i havet och inte ha en enda tid att passa. Oslagbart! Jag ska göra mitt allra bästa för att bara slappna av och lägga min lite halvgalna kontrollbehovs personlighet på hyllan ett tag. Vi ska sova när vi vill. Vi ska äta när vi vill. Vi ska äta VAD vi vill! Mosan ska få vara uppe så länge hon vill på kvällen och äta kakor till middag om hon känner för det. Är det semester så är det!
Men fram till dess ska jag återgå till mina femtioelva check-listor och googla på livsviktig rese-info till småbarnsföräldrar.

Åh, jag är så glad!

Söndag

Veckans sista dag. Imorgon är en stor dag för Mosan, då börjar överinskolningen till avdelningen Drömmen (3-5 år). Jag frågade vad hon ville ha på sig en viktig dag som denna och givetvis blev svaret "Kittykläder!!!" så imorgon ska hon få välja helt själv och klä sig som en vandrande Kitty-reklampelare om hon vill. Jag är inget Hello Kitty-fan, men ibland får man bita ihop.
Hua, jag har fortfarande lite svårt att smälta att hon ska gå med så stora barn. Stora barn är påhittiga barn och påhittiga barn är lömska... Jag målar upp hemska bilder ala Omen-Damien (eller varför inte flickan från filmen "The orphan"). Skämt åsido, jag tror inte att barnen är onda, haha. Men visst hade man velat följa med och spionera och hålla koll på att ingen är dum mot mammas lilla ögonsten, den saken är klar.
Men jag tror att det kan vara bra för Moa med lite hårda bud, jag tycker att hon blivit så himla puttig och ha-galen nu på sista tiden. Förmodligen är det en släng av syskonsvartsjukan som nu börjar visa sig gentemot syrran här hemma som smittar av sig även på andra barn, men det är sjukt jobbigt ändå för Moa har aldrig varit en bråkig typ, jag har aldrig behövt skämmas över att hon är dum mot andra barn. Så nu får vi se hur kaxig hon är bland alla dom stora, haha.

Helgen har varit lugn. I fredags var vi en sväng i Ullared (det är typ det roligaste jag vet, jag sitter och studsar av glädje hela bilfärden dit), i lördags var vi och tittade på djuren i Stättared en stund och stannade till vid Hornsjön på hemvägen. Idag har jag köpt en ny bikiniöverdel (måste säga att det är ett jävla skämt att Lindex inte har större storlekar på bikinis än 42, jag fick med nöd och näppe plats med mina sladdriga taxöron och jag skulle vilja uppskatta att åtminstone 30% av kvinnliga befolkningen har större byst än så, vart fan handlar dom?). Och nu på eftermiddagen grillades det, herregud vad gott det blev. Jag var även ute med Moa och lekte en lång stund, bara vi två. Första gången jag lämnade en icke sovande Svea sedan hon föddes, dom få gångerna jag varit ifrån henne har jag matchat in med hennes sovstunder. Helt sjukt egentligen. Det var mys att vara själv med Mosan i alla fall, vi träffade inte mindre än FYRA katter som hon fick klappa så hon blev ju helt till sig och sen har vi pratat världsproblem. Det är helt sjukt roligt att hon kan prata så mycket nu, en hel del är ju helt obegripligt men det går faktiskt att hålla riktiga samtal med henne nu. Också sjunger hon hela tiden, och inte bara barnsånger utan allra helst radiodängor. Mest älskar hon Veronica Maggio, försöker man byta kanal när hennes tjötiga jävla låt kommer så vrålar Moa i baksätet- och det är så sjukt sött när hon sjunger "jag faaaaaller" i slutet... Hon sjunger även gärna till Köttgrottornas låtar, vi skrattar ihjäl oss varje gång.
Knasiga, ljuvliga barn.

Om jag får säga det själv, underbara bilder från helgen:

Amma andras barn

Har suttit inne på Familjeliv.se och hittade den här tråden:
http://www.familjeliv.se/Forum-4-118/m59340460-1.html
En bonusmamma har låtit sin sambos barn suga på hennes mjölkfria bröst när han var otröstlig på natten. Ska man vara resonabel så är det ju jättebra att bebisen slapp vara ledsen, man vill ju absolut att andra ska göra vad dom kan för att trösta men detta känns bara så JÄVLA fel! Kan säga som så, att hade jag och Mikael gått skilda vägar och hans nya tjej ammade MITT barn hade jag inte kunnat ansvara för mina handlingar, tjejen hade ju aldrig någonsin kommit i närheten av mitt barn igen i alla fall, den saken är ju säker.
Läser man i tråden hittar man även liknande händelser. Ett par hade till exempel lämnat bebisen en knapp timme hos farmodern när dom gick en promenad och när dom kom tillbaka satt tanten med sitt bröst i bebisens mun. Vad är det för människor som gör sånt? Jag skulle aldrig någonsin stoppa mitt bröst i någon annans barns mun, tanken är helt absurd. I just det här fallet, om jag var bonusmamma så hade jag sett till att stoppa barnet i bilen och köra hem det till sin mamma om det verkligen varit så otröstligt (sen kan jag ju inte för mitt liv begripa varför man lämnar bort ett litet bröstbarn över natten överhuvudtaget, men det är ju en annan historia).
Amning tycker jag är fruktansvärt intimt, i mina ögon är det HELIGT. Jag vet att jag är lite fånig när det gäller mina bebisar, när Moa flaskmatades så var det ingen annan än mig och Mikael som fick ge henne flaskan innan hon var närmare året. För mig är matningen en stor del av ankytningen, eftersom jag inte kunde amma så ville jag att flaskan skulle bli VÅR grej istället. I mina ögon är det väldigt speciellt att mata en hungrig bebis, och det är såklart ännu mer speciellt när det gäller amningen för då är det ju bara jag. Att amma mitt barn skulle vara ett övergrepp på hela min roll som mamma, jag hade aldrig förlåtit det. Aldrig. Det kanske är ett tecken på dåligt självförtroende, att man på något sätt skulle känna sig hotad för egentligen så är det ju inte värre än att bebisen snuttar på en napp som någon annan håller i. Men jag kan bara inte vara logisk i ett sånt läge.
Vad tycker ni?


På tal om amning så har vi dragit ned en hel del dagtid nu, jag är väldigt splittrad till det för det är ju ett steg närmre att sluta helt vilket gör mig helt förfasad, men samtidigt så behöver inte en 9,5 månad gammal bebis snutta som en nyföding. Och mamma behöver lite tid för sig själv snart, man känner sig väldigt låst med en bebis som vill ha tutte stup i kvarten.
Så nu har hon bara ammat morgon, innan förmiddagsluren och på kvällen i ett par dagar (undantag för igår när vi var på stranden och jag glömde ta med annan mat till henne). Det har gått kanon, visserligen har vi haft fullt upp med roliga saker hela långhelgen så hon kanske har glömde bort sitt mjölkbegär lite, men det har varit betydligt värre för mina onda bröst än för Svea. Och hon har sovit sjukt mycket bättre på nätterna! I flera dagar nu har hon sovit från runt 20.30 till klockan 04 innan hon haft första uppvaket! Så långa pass har jag inte fått sova sedan jag var i sjunde, åttonde månaden sissådär. Helt fantastiskt. Vet inte vad det kan bero på, det kanske inte alls har med amningen att göra utan värmen kanske slagit ut henne totalt. Förmodligen är det bara tillfälligt, men jag ska bannemej se till att njuta av varenda minut sömn jag kan få!

Men hua vad ont i hjärtat jag får när jag inser att mjölk-koma-tiden snart kanske är ett minne blott... Här är hon runt 2 månader:

Långhelg

HELLO långhelg! Perfekt uppladdning inför lååånga semestern om ett par veckor. Åtta ljuvliga veckors ledighet för hela familjen. Oh yeah.

Min stackars lilla Svea har ont i magen igen, hon har hunnit bli rejält förstoppad på dom tre dygnen som gått utan lavemang. Jag har ringt och ringt och ringt efter hennes läkare men nej, hon svarar inte. Så nu fortsätter jag med lavemangen varannan dag till vi får andra råd, för det är helt jävla ohållbart att hon ska ha såhär ont. Jag tyckte att det var förjävligt när hon hade ont i öronen och skrek som en gris, men dessa magproblem är mycket, mycket värre. Får lite ångest själv varje gång hon försöker bajsa. Hon bajsar inte korvar, hon bajsar pinnar. Fruktansvärt.

På tal om någon helt annat så köpte jag cykelbyxor idag, haha. Det var otippat att det skulle komma tillbaka på modet! Men det är ju ett grymt smart plagg egentligen, jag har en massa fina korta klänningar som jag gärna hade haft bara ben till om jag varit mindre flodhästlik, men med cykelbyxorna så behöver man inte oroa sig för att blotta alla celluliter, samtidigt som det inte täcker hela benen som leggings och tar död på hela den "somriga" känslan.
Det känns som om mina planer för beach 2011 börjar gå i stöpet, jag är nog lite sent ute för att hinna bli slimmad, haha. Jag började ju året jävligt starkt ändå men det har gått åt skogen för längesen. Jag skyller på Mikael. Dels krockar våra nyttiga perioder med varandra, så när jag bestämmer mig för att vara nyttig så saboterar han för mig med att allt gott han sätter i sig och tvärtom. Sen provocerar han mig å det grövsta då han kan vräka i sig hur mycket skit som helst utan att lägga på sig. En gång i tiden var det JAG som hade en super-ämnesomsättning.
Men vad fan, jag har hela livet på mig att bli smal. Just nu orkar jag fan inte, barnen kräver 110% av min tid och dessa nätter gör en ju inte direkt upplagd för att köra träningspass. Se till att bli väckta MINST fem gånger VARJE natt i nio månader så får vi se hur sugna ni är på att spendera era ynka 40 minuter om dagen när bebisen sover middag på att träna. Inte så konstigt att man måste sockerchocka sig hela tiden...

Imorgon kommer min kära far på besök, Moa är överlycklig. Måste ju säga det att trots allt trots dagarna i ända så är det en vansinnigt rolig ålder hon är i nu! Det är helt sjukt roligt att hon börjar prata mer och mer och man får veta vad som försigår i hennes lilla huvud. Igår när vi var på lekplatsen gick det förbi ett gäng killar i elvåårsåldern. Moa ÄLSKAR stora barn och skrek HEEEJ som en besatt och fick ingen respons alls, då skrek hon "GRABBAR! HALLÅ! HÄR GUNGAR JAG GRABBAR!". Killarna såg förvånade ut och jag skrattade så att jag nästan kissade ner mig. Det är något så vansinnigt komiskt med en liten tös på 12 kilo som vrålar "GRABBAR". Har ingen aning om vad hon fått det ordet ifrån, det är inte direkt använt här hemma i alla fall. Snuttan!