Back om track!

Idag har barnen fått komma tillbaka till dagis igen och jag har varit i skolan. Den här influensan har varit sjukt jobbig för den går liksom aldrig över utan jag känt mig hyfsat pigg vissa delar på dygnet och sedan helt sänkt några timmar senare. I morse ångrade jag djupt att jag inte stannat hemma, men det har gått bra ändå. Ser ut son sju svåra år, blek med rött vänsteröga och inget smink. Är bara tacksam att jag fått en snäll Ögoninflammation den här gången och att jag har ett par glasögon nu! I våras fick jag ju gå med en lins i det friska ögat och sedan med mina ihoptejpade glasögon med provisorisk båge av en galge. Vägrade lämna hemmet.

Idag har vi jobbat med division, vi ska lära oss alla uppställningsvarianter, som liggande stolen och annat skoj. Jag är helt sjukt dålig men väldigt, väldigt stolt över mig själv som kämpar på. Jag har någon slags matteblockering i hjärnan, så fort det blir svårt lägger alla sinnen av. Hela kroppen vrålar NEJ, humöret sjunker i botten, huvudvärken kommer dunkande och jag gäspar så ihärdigt att tårarna rinner. Pennan har också en tendens att sluta skriva tal och istället måla blommor, spiraler eller lamm istället.
Det är bara att kämpa vidare...

I helgen hade jag en hel fuskardag, jag åt pannkakor (med sylt!) till lunch och vanlig lasagne till middag. Fy skäms! Men man kan inte vara på topp jämt. Sjukstugan vi levt i en vecka har varit helt otroligt påfrestande, det var sjukt befriande att vara i skolan idag TROTS åtta timmar matte.

Det blev en alla hjärtansdag-tårta ändå. Jag är löjligt stolt över spritsningen på sidorna! Tjöt som en räv när barnen trängdes bredvid medan jag fokuserade stenhårt:



- Posted using BlogPress from my iPhone