Igår fuskvägde jag mig några dagar för tidigt, brukar väga in mig på Wii-spelet för vår vanliga personvåg stämmer inte riktigt, men jag kunde inte låta bli att ställa mig på den ändå och blev så chockad av resultatet att jag fick köra en riktig vägning på Wii-brädan. Personvågen visade tyvärr fel, men jag blev ändå glatt överraskad!
Förra månaden gick jag ned 6,5 kilo och den här månaden blev det faktiskt hela 4 kilo till trots att jag slarvat med dieten! Så det blir totalt 10,5 kilo från 2 jan till 27 feb! (titta här, lite matte behärskar jag ändå, hehe).
Känns så jäkla grymt! Nu ska jag bara ner 3 kilo till och sen är delmål ett avklarat och jag räknas inte längre som överviktig. På måndag är det dags för tre veckor VFU igen vilket innebär skolmat, kolhydratrik sådan så jag räknar inte med några underverk i mars direkt, men förhoppningsvis kanske jag håller mig frisk och kan träna också, så 3 kilo borde inte vara några problem. Då ska håret fixas och nya brallor inhandlas, är lite bekymrad över att låren och höfterna verkar vara sista stället fettet vill lämna. Antar att jag får acceptera att höftmåttet aldrig går tillbaka heller, jag har alltid haft höfter även som jättesmal och två graviditeter har ju gjort sitt, så ett par jeans i storlek 27 blir nog aldrig aktuellt igen, men det gör inget heller.
torsdag 28 februari 2013
onsdag 27 februari 2013
Kämpa, kämpa!
Sitter och vrålpluggar till äckeltentan på fredag. Pausar med tacoköttfärs och grönsaker sen igår.
Det här är SÅ JÄVLA SVÅRT! Jag måste verkligen tillhöra Sveriges (och därmed världens med tanke på vår rankning) absoluta bottenskick i mattebegåvning. Hur ska man kunna lära sig avancerade grejer när hjärnan inte ens vill behärska det grundläggande?
Vi har tränat på att räkna ut tal med huvudräkning på flera olika sätt. Alla basgrupper fick lite simpla tal att räkna ut och sedan fick vi jämföra med varandra, låt oss säga att ett av talen var "31+29", i mitt lilla huvud räknar jag alltid ut tiotalen först, alltså (30+20=50), sedan tar jag (50+9+1), kanske om jag har en bra dag att jag adderar entalen först och räknar 50+10 rätt fort. En tjej i min grupp lånade ett ental från 31 och det blir ju 30+30. Skitlätt. Den kopplingen gör inte min hjärna, jag blev alldeles fascinerad över hur smart det var. Jag är 25 år. Jag har räknat matte i nio år i grundskolan och sedan en halv termin på komvux i våras (gick aldrig på lektionerna i gymnasiet). Räknar antagligen ut otaliga matematiska problem varje dag och är ändå på en riktigt, riktigt låg nivå.
Jag kan INTE gångertabellerna som ett rinnande vatten, åtminstone inte alla. Högre än elvans tabell kan jag absolut inte. Jag är fullkomligt skräckslagen inför fredagen. Fick reda på igår att det är ett visst antal poäng på tentan som avgör ifall man blir godkänd eller inte, oavsett om man kammat hem alla poäng på ett visst område och inte klarat en enda uppgift inom ett annat område och blev överlycklig, nu behöver jag bara fokusera stenhårt på några grejer istället för att fördjupa mig i allt. Och så ska det inte vara, man ska inte "lura" sig igenom tentan på en universitetsutbildning. Jag ska bli lärare och det är meningen att jag ska kunna ALLT det här, annars står jag väl där och skäms om ett par år och kan inte alls göra ett så bra jobb som jag vill.
Ja, ja. Vi får se hur det går. Nu ska jag fortsätta med den här förbannade skiten. En femveckorskurs med så här mycket innehåll och jag har missat hälften av alla föreläsningar och seminarium, tänker man på det från den vinkeln har jag ändå lärt mig sjukt mycket nytt.
Det här är SÅ JÄVLA SVÅRT! Jag måste verkligen tillhöra Sveriges (och därmed världens med tanke på vår rankning) absoluta bottenskick i mattebegåvning. Hur ska man kunna lära sig avancerade grejer när hjärnan inte ens vill behärska det grundläggande?
Vi har tränat på att räkna ut tal med huvudräkning på flera olika sätt. Alla basgrupper fick lite simpla tal att räkna ut och sedan fick vi jämföra med varandra, låt oss säga att ett av talen var "31+29", i mitt lilla huvud räknar jag alltid ut tiotalen först, alltså (30+20=50), sedan tar jag (50+9+1), kanske om jag har en bra dag att jag adderar entalen först och räknar 50+10 rätt fort. En tjej i min grupp lånade ett ental från 31 och det blir ju 30+30. Skitlätt. Den kopplingen gör inte min hjärna, jag blev alldeles fascinerad över hur smart det var. Jag är 25 år. Jag har räknat matte i nio år i grundskolan och sedan en halv termin på komvux i våras (gick aldrig på lektionerna i gymnasiet). Räknar antagligen ut otaliga matematiska problem varje dag och är ändå på en riktigt, riktigt låg nivå.
Jag kan INTE gångertabellerna som ett rinnande vatten, åtminstone inte alla. Högre än elvans tabell kan jag absolut inte. Jag är fullkomligt skräckslagen inför fredagen. Fick reda på igår att det är ett visst antal poäng på tentan som avgör ifall man blir godkänd eller inte, oavsett om man kammat hem alla poäng på ett visst område och inte klarat en enda uppgift inom ett annat område och blev överlycklig, nu behöver jag bara fokusera stenhårt på några grejer istället för att fördjupa mig i allt. Och så ska det inte vara, man ska inte "lura" sig igenom tentan på en universitetsutbildning. Jag ska bli lärare och det är meningen att jag ska kunna ALLT det här, annars står jag väl där och skäms om ett par år och kan inte alls göra ett så bra jobb som jag vill.
Ja, ja. Vi får se hur det går. Nu ska jag fortsätta med den här förbannade skiten. En femveckorskurs med så här mycket innehåll och jag har missat hälften av alla föreläsningar och seminarium, tänker man på det från den vinkeln har jag ändå lärt mig sjukt mycket nytt.
lördag 23 februari 2013
Lördag
Här har vi skojat till det lite med en dubbelsidig öroninflammation för min del.
Hade vrålont i vänster öra i måndags kväll men i onsdags började höger öra göra ont plötsligt när jag var hemma själv med barnen och det var nog den jävligaste smärtan jag varit med om. Det tog två timmar för Mikael att komma hem från att jag ringde och det var nog tur att inte barnen hittade på några dumheter för jag tappade kontrollen helt och bara vrålgrät rätt ut, ringde 1177 och bönade och bad om hjälp. Väldigt pinsamt. Men jag var verkligen helt borta, yrade omkring som ett fyllo och trodde att huvudet skulle explodera. Minns bara att jag hörde att Mikael stack nyckeln i låset på dörren och sen vaknade jag flera timmar senare helt väck. Vet inte om jag svimmade av eller bara däckade av trötthet.
Det "snälla" örat var i alla fall kraftigt inflammerat och på helvetesörat har trumhinnan spruckit, smärtan var redan borta när jag vaknade på kvällen så det tog nog bara några timmar.
Låter ju skitlöjligt för den som inte varit med om det att få så ont av ett öra, men det är lätt värre än n förlossning. Och jag har fött helt utan smärtlindring.
Nu har jag i alla fall fått någon monsterantibiotika och har inte haft mer ont, har rejält lock för öronen och det surrar hela tiden men det är inget att tala om.
Nu till något roligare! Mosan var på sitt första barnkalas utan oss idag, hon hade så himla roligt! Fick med sig prinsesskrona och hjärtformad ballong hem. I år SKA här anordnas barnkalas när tjejerna fyller, har inte vågat mig på det innan med tanke på platsbristen men det går ju utmärkt att göra som födelsedagstjejen gjorde idag, låna ett församlingshem. Vi har ku några att välja på här i vår lilla kristna by, hehe.
Svea var ledsen över att inte få gå med in så hon fick jordgubbar och glass som tröst när vi kom hem. Själv väntar jag på att min LCHF cheesecake som står och stelnar i frysen, den borde vara färdig nu!
Här är en bild på mina fantastiskt vackra tjejer, tycker att man ser hur lika de faktiskt är ibland:
Hade vrålont i vänster öra i måndags kväll men i onsdags började höger öra göra ont plötsligt när jag var hemma själv med barnen och det var nog den jävligaste smärtan jag varit med om. Det tog två timmar för Mikael att komma hem från att jag ringde och det var nog tur att inte barnen hittade på några dumheter för jag tappade kontrollen helt och bara vrålgrät rätt ut, ringde 1177 och bönade och bad om hjälp. Väldigt pinsamt. Men jag var verkligen helt borta, yrade omkring som ett fyllo och trodde att huvudet skulle explodera. Minns bara att jag hörde att Mikael stack nyckeln i låset på dörren och sen vaknade jag flera timmar senare helt väck. Vet inte om jag svimmade av eller bara däckade av trötthet.
Det "snälla" örat var i alla fall kraftigt inflammerat och på helvetesörat har trumhinnan spruckit, smärtan var redan borta när jag vaknade på kvällen så det tog nog bara några timmar.
Låter ju skitlöjligt för den som inte varit med om det att få så ont av ett öra, men det är lätt värre än n förlossning. Och jag har fött helt utan smärtlindring.
Nu har jag i alla fall fått någon monsterantibiotika och har inte haft mer ont, har rejält lock för öronen och det surrar hela tiden men det är inget att tala om.
Nu till något roligare! Mosan var på sitt första barnkalas utan oss idag, hon hade så himla roligt! Fick med sig prinsesskrona och hjärtformad ballong hem. I år SKA här anordnas barnkalas när tjejerna fyller, har inte vågat mig på det innan med tanke på platsbristen men det går ju utmärkt att göra som födelsedagstjejen gjorde idag, låna ett församlingshem. Vi har ku några att välja på här i vår lilla kristna by, hehe.
Svea var ledsen över att inte få gå med in så hon fick jordgubbar och glass som tröst när vi kom hem. Själv väntar jag på att min LCHF cheesecake som står och stelnar i frysen, den borde vara färdig nu!
Här är en bild på mina fantastiskt vackra tjejer, tycker att man ser hur lika de faktiskt är ibland:
måndag 18 februari 2013
Back om track!
Idag har barnen fått komma tillbaka till dagis igen och jag har varit i skolan. Den här influensan har varit sjukt jobbig för den går liksom aldrig över utan jag känt mig hyfsat pigg vissa delar på dygnet och sedan helt sänkt några timmar senare. I morse ångrade jag djupt att jag inte stannat hemma, men det har gått bra ändå. Ser ut son sju svåra år, blek med rött vänsteröga och inget smink. Är bara tacksam att jag fått en snäll Ögoninflammation den här gången och att jag har ett par glasögon nu! I våras fick jag ju gå med en lins i det friska ögat och sedan med mina ihoptejpade glasögon med provisorisk båge av en galge. Vägrade lämna hemmet.
Idag har vi jobbat med division, vi ska lära oss alla uppställningsvarianter, som liggande stolen och annat skoj. Jag är helt sjukt dålig men väldigt, väldigt stolt över mig själv som kämpar på. Jag har någon slags matteblockering i hjärnan, så fort det blir svårt lägger alla sinnen av. Hela kroppen vrålar NEJ, humöret sjunker i botten, huvudvärken kommer dunkande och jag gäspar så ihärdigt att tårarna rinner. Pennan har också en tendens att sluta skriva tal och istället måla blommor, spiraler eller lamm istället.
Det är bara att kämpa vidare...
I helgen hade jag en hel fuskardag, jag åt pannkakor (med sylt!) till lunch och vanlig lasagne till middag. Fy skäms! Men man kan inte vara på topp jämt. Sjukstugan vi levt i en vecka har varit helt otroligt påfrestande, det var sjukt befriande att vara i skolan idag TROTS åtta timmar matte.
Det blev en alla hjärtansdag-tårta ändå. Jag är löjligt stolt över spritsningen på sidorna! Tjöt som en räv när barnen trängdes bredvid medan jag fokuserade stenhårt:
- Posted using BlogPress from my iPhone
Idag har vi jobbat med division, vi ska lära oss alla uppställningsvarianter, som liggande stolen och annat skoj. Jag är helt sjukt dålig men väldigt, väldigt stolt över mig själv som kämpar på. Jag har någon slags matteblockering i hjärnan, så fort det blir svårt lägger alla sinnen av. Hela kroppen vrålar NEJ, humöret sjunker i botten, huvudvärken kommer dunkande och jag gäspar så ihärdigt att tårarna rinner. Pennan har också en tendens att sluta skriva tal och istället måla blommor, spiraler eller lamm istället.
Det är bara att kämpa vidare...
I helgen hade jag en hel fuskardag, jag åt pannkakor (med sylt!) till lunch och vanlig lasagne till middag. Fy skäms! Men man kan inte vara på topp jämt. Sjukstugan vi levt i en vecka har varit helt otroligt påfrestande, det var sjukt befriande att vara i skolan idag TROTS åtta timmar matte.
Det blev en alla hjärtansdag-tårta ändå. Jag är löjligt stolt över spritsningen på sidorna! Tjöt som en räv när barnen trängdes bredvid medan jag fokuserade stenhårt:
- Posted using BlogPress from my iPhone
torsdag 14 februari 2013
Alla hjärtans!
Här firar vi med halstabletter, brända Mamma Scan samt en päronsplit. Idag är jag, Mikael och Svea sämre än igår (Mikael mår allra värst, såklart...). Riktig jäkla mardrömsdag, har knappt lämnat hemmet sedan i fredags och det ser ut som fan överallt. Svea pendlar mellan att vara uttråkad och understimulerad till att vara ynklig, gnällig och riktigt jävla skitarg. Hennes humör och sjukdom går liksom inte ihop. Alls. Och mitt eget humör börjar verkligen tryta nu, den här sprängande huvudvärken och sjukt onda halsen är en dålig kombination med hennes konstanta vrålande. Att teleportera sig själv långt, långt bort hade ju inte varit helt jävla fel just nu.
Imorgon MÅSTE alla vara friska. Då ska jag försöka slänga ihop någon form av hjärtformat bakverk som kompensation. Utan mandelmjöl eller kokosmjöl kan jag tillägga, LCHF-dieten passar inte för att baka, den saken är klar. Slängde ihop några LCHF-semlor härromdagen och det var inte gott, även matmuffinsen med låtsasmjölet smakade abel.
Godkväll!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Imorgon MÅSTE alla vara friska. Då ska jag försöka slänga ihop någon form av hjärtformat bakverk som kompensation. Utan mandelmjöl eller kokosmjöl kan jag tillägga, LCHF-dieten passar inte för att baka, den saken är klar. Slängde ihop några LCHF-semlor härromdagen och det var inte gott, även matmuffinsen med låtsasmjölet smakade abel.
Godkväll!
- Posted using BlogPress from my iPhone
onsdag 13 februari 2013
Små barn och läxor
Okej, nu har Moa varit sjuk, Svea har varit/är sjuk, jag är sjuk och Mikael är sjuk. Jag är dock mycket piggare än igår (har väl inte direkt något val, två vuxna kan ju inte ligga i soffan och jämra sig samtidigt, så det är bara att bita ihop). Svea har blivit mycket bättre än igår då hon hade 41 grader feber, men hon är ynklig och har snor i hela ansiktet HELA tiden. Hostan ska vi inte ens prata om!
Läste en tråd på familjeliv.se om förstaklassare och läxor. Många tycker att det är sjukt att ge läxor till små barn och en del tycker att hela konceptet är fel, skolarbetet ska hinnas med i skolan och är inte föräldrarnas uppgift. Någon tyckte till och med att det var orättvist med läxor då en del barn kan få hjälp hemma medan andra inte kan det, så det blir inte lika för alla.
Idiotiskt enligt mig som fått lite inblick i skolvärlden. Jag får ångest över hur höga kraven är på lärarna, vad man förväntar sig att en eller två personer ska lyckas åstadkomma på några timmar i veckan och uppåt 30 elever. När jag var där på VFU:n innebar det en extra vuxen i klassen och ändå var det omöjligt att hinna ge alla den hjälp som skulle behövas. Många av barnen behöver mycket hjälp, att någon sitter bredvid och hjälper till. En del slutar helt sonika att räkna/ljuda ett ord om det är något svårt och gör ingenting alls tills det är deras tur att få hjälp. Läsförståelsen ställer till det överallt, det var flera barn som var jätteduktiga på matte som förstod uppgiften helt fel och skrev helt galet för att bara efter en snabb förklaring lösa alla talen blixtsnabb och sedan missförstå nästa läsuppgift på nästa sida, skriva fel och inte komma vidare förrän vi hade tid att hjälpa samma elev igen, 20 minuter senare... Och det är inga långa dagar eller arbetspass man hinner med mellan 9.10-13.40 direkt.
Att få så mycket hjälp som möjligt hemma är självklart avgörande! 14 minuter läxhjälp om dagen anser jag vara en jävla skyldighet som förälder att kunna erbjuda (för arbetsnarkomanen finns ju även möjligheten att köpa detta avdragsgillt nu för tiden va?).
Det är sjukt viktigt att undvika så långt som möjligt att barnen hamnar efter första åren i skolan, det ska alla försöka motverka för det är mycket svårare att ta igen senare.
Och det är klart att det blir orättvist att en del inte har möjlighet att få lika mycket hjälp på hemmaplan, men då är ju inte lösningen att slopa läsläsning för alla utan ta tag i problemet att barnen inte får någon hjälp.
Ja, det kommer bli en tuff utmaning det här att axla lärarrollen om ett par år, och ett mindre uppskattat yrke är väl svårt att hitta. Precis som förskolepersonal som folk bara kastar skit på istället för att uppskatta det fantastiska jobb de allra flesta gör. Pinsamt, så jävla otacksamt och pinsamt!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Läste en tråd på familjeliv.se om förstaklassare och läxor. Många tycker att det är sjukt att ge läxor till små barn och en del tycker att hela konceptet är fel, skolarbetet ska hinnas med i skolan och är inte föräldrarnas uppgift. Någon tyckte till och med att det var orättvist med läxor då en del barn kan få hjälp hemma medan andra inte kan det, så det blir inte lika för alla.
Idiotiskt enligt mig som fått lite inblick i skolvärlden. Jag får ångest över hur höga kraven är på lärarna, vad man förväntar sig att en eller två personer ska lyckas åstadkomma på några timmar i veckan och uppåt 30 elever. När jag var där på VFU:n innebar det en extra vuxen i klassen och ändå var det omöjligt att hinna ge alla den hjälp som skulle behövas. Många av barnen behöver mycket hjälp, att någon sitter bredvid och hjälper till. En del slutar helt sonika att räkna/ljuda ett ord om det är något svårt och gör ingenting alls tills det är deras tur att få hjälp. Läsförståelsen ställer till det överallt, det var flera barn som var jätteduktiga på matte som förstod uppgiften helt fel och skrev helt galet för att bara efter en snabb förklaring lösa alla talen blixtsnabb och sedan missförstå nästa läsuppgift på nästa sida, skriva fel och inte komma vidare förrän vi hade tid att hjälpa samma elev igen, 20 minuter senare... Och det är inga långa dagar eller arbetspass man hinner med mellan 9.10-13.40 direkt.
Att få så mycket hjälp som möjligt hemma är självklart avgörande! 14 minuter läxhjälp om dagen anser jag vara en jävla skyldighet som förälder att kunna erbjuda (för arbetsnarkomanen finns ju även möjligheten att köpa detta avdragsgillt nu för tiden va?).
Det är sjukt viktigt att undvika så långt som möjligt att barnen hamnar efter första åren i skolan, det ska alla försöka motverka för det är mycket svårare att ta igen senare.
Och det är klart att det blir orättvist att en del inte har möjlighet att få lika mycket hjälp på hemmaplan, men då är ju inte lösningen att slopa läsläsning för alla utan ta tag i problemet att barnen inte får någon hjälp.
Ja, det kommer bli en tuff utmaning det här att axla lärarrollen om ett par år, och ett mindre uppskattat yrke är väl svårt att hitta. Precis som förskolepersonal som folk bara kastar skit på istället för att uppskatta det fantastiska jobb de allra flesta gör. Pinsamt, så jävla otacksamt och pinsamt!
- Posted using BlogPress from my iPhone
måndag 11 februari 2013
Suck och stön
Det är lugnt på magsjukefronten (peppar, peppar) men inatt har Svea hostat och hostat och hostat och gråtit över ont i örat, jag har sprungit i och ur sängen och in till henne sju miljoner gånger.
Gick till VC med henne i morse för att kolla om det var öroninflammationen som var tillbaka igen nu när ena röret hoppat ut men det var inte rött- dessutom såg Kerstin BÅDA rören i öronen? Blir sjukt förvirrad nu, röret ska ju vara puts väck enligt öronläkaren. Hon såg ju inget spår av röret när vi var där sist och frågade om vi sett att det trillat ut. Ska dit snart igen så då lär det väl visa sig hur det ligger till, det är ju fantastiskt om röret sitter kvar och vi slipper operation. Och mitt förtroende för öronläkaren sjunker ju en aning...
Det föds så hiskeligt många små bebisar just nu och fler är på väg. Slutar man någonsin vara sugen?
Vi velar ju lite fram och tillbaka, det hade varit grymt med en liten till i teorin... Men jag tycker ju att Svea är en bebis fortfarande! Förstår inte hur man skulle hinna med henne OCH en bebis! (Och Moa då, men hon är liksom inget jobb längre utan bara allmänt fantastisk att ha i närheten).
Två år mellan barnen skulle jag aldrig utsätta mig för igen även om det är kul nu. Har inget minne av att det var hemskt jobbigt med två små när Svea föddes heller, men som en klok kvinna sa på en tjejkväll hos Lotta i somras, man minns ju ingenting av första året när man har barn tätt! Några hemska bitar minns jag, dels när båda var sjuka i feber och ville bli burna samtidigt och en gång när vi åkte pendeltåget som var helt fullt och Moa blev jätterädd för en tant och jag fick stå upp och hålla henne på ena armen och amma Svea samtidigt, haha fy faan.
Men resten måste jag ha förträngt, den grova sömnbristen gör väl sitt till också.
Hur som helst är det 23 månader mellan tjejerna och skulle vi få en trea känns 3,5 år mellan som absolut minimum. Gärna 4,5 år...
Som tur är så är det ju ingen direkt brådska.
Får lite ångest över att missa skolan idag, föreläsningarna är vrålviktiga för puckon som mig för att hänga med. Algoritmer alt. algebra handlar det om idag. Hela kroppen jublar ju över att slippa delta men tentan ska ju klaras och jag MÅSTE lära mig. Jag tänker inte vara ansvarig för att skapa elever med min tidigare kompetensnivå.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Gick till VC med henne i morse för att kolla om det var öroninflammationen som var tillbaka igen nu när ena röret hoppat ut men det var inte rött- dessutom såg Kerstin BÅDA rören i öronen? Blir sjukt förvirrad nu, röret ska ju vara puts väck enligt öronläkaren. Hon såg ju inget spår av röret när vi var där sist och frågade om vi sett att det trillat ut. Ska dit snart igen så då lär det väl visa sig hur det ligger till, det är ju fantastiskt om röret sitter kvar och vi slipper operation. Och mitt förtroende för öronläkaren sjunker ju en aning...
Det föds så hiskeligt många små bebisar just nu och fler är på väg. Slutar man någonsin vara sugen?
Vi velar ju lite fram och tillbaka, det hade varit grymt med en liten till i teorin... Men jag tycker ju att Svea är en bebis fortfarande! Förstår inte hur man skulle hinna med henne OCH en bebis! (Och Moa då, men hon är liksom inget jobb längre utan bara allmänt fantastisk att ha i närheten).
Två år mellan barnen skulle jag aldrig utsätta mig för igen även om det är kul nu. Har inget minne av att det var hemskt jobbigt med två små när Svea föddes heller, men som en klok kvinna sa på en tjejkväll hos Lotta i somras, man minns ju ingenting av första året när man har barn tätt! Några hemska bitar minns jag, dels när båda var sjuka i feber och ville bli burna samtidigt och en gång när vi åkte pendeltåget som var helt fullt och Moa blev jätterädd för en tant och jag fick stå upp och hålla henne på ena armen och amma Svea samtidigt, haha fy faan.
Men resten måste jag ha förträngt, den grova sömnbristen gör väl sitt till också.
Hur som helst är det 23 månader mellan tjejerna och skulle vi få en trea känns 3,5 år mellan som absolut minimum. Gärna 4,5 år...
Som tur är så är det ju ingen direkt brådska.
Får lite ångest över att missa skolan idag, föreläsningarna är vrålviktiga för puckon som mig för att hänga med. Algoritmer alt. algebra handlar det om idag. Hela kroppen jublar ju över att slippa delta men tentan ska ju klaras och jag MÅSTE lära mig. Jag tänker inte vara ansvarig för att skapa elever med min tidigare kompetensnivå.
- Posted using BlogPress from my iPhone
lördag 9 februari 2013
Också kom helvetet
Det är nästan lite läskigt att jag VISSTE att magsjukan skulle komma inatt! Sa det både till Mikael igår flera gånger och till en av Moas fröknar igår när vi hämtade. Magsjukan kommer ALLTID på fredagar här av någon skum anledning.
Mosan sover ju fortfarande hos oss varenda natt, och i natt vaknade hon och ville ha vatten och gnällde lite, jag tyckte att hennes mage kurrade varnande och vi bäddade åt henne i fatboyen på golvet istället ifall att spyan skulle komma. Och det tog nog inte mer än en halvtimme så brakade det loss, totalt fyra spyor blev det innan morgonen och sen dess har det faktiskt varit lugnt. Hon har fått en piggelin, lite salta popcorn och så mycket dricka jag vågat och nu är hon pigg och pratar även om hon legat i soffan hela dagen.
Svea ligger och sover middag, räknar iskallt med att hon börjar kräkas inatt så vi har låtit henne sova väldigt länge nu, vanligtvis sover hon aldrig på dagarna längre när vi är hemma. Hon har bara haft magsjuka en gång trots att vi andra åkt på det 4645 gånger sista åren, det kom en vecka efter att vi slutade amma i våras och jag är stensäker på att det var amningen som skonade henne innan dess!
Jag är så sjukt sugen på att köpa nya kläder! Tänk att kunna gå och köpa vad som helst och kunna bära upp det igen... Jag är så trött på leggings och rymliga tunikor nu att jag kan spy!
Tänk att kunna köpa ett par snygga jeans och inget hänger över kanterna! Får nog finna mig i det faktum att inget kommer sitta på samma plats som förut dock. Den lösa huden på magen blir betydligt mer påtaglig när man tappar i fett och tuttarna ser rätt ledsna ut. Men lite häng borde man ju kunna maskera bort rätt lätt, lättare än valkar och fladder i alla fall!
Älskar dom här brallorna från Vero Moda, ska köpa flera färger!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Mosan sover ju fortfarande hos oss varenda natt, och i natt vaknade hon och ville ha vatten och gnällde lite, jag tyckte att hennes mage kurrade varnande och vi bäddade åt henne i fatboyen på golvet istället ifall att spyan skulle komma. Och det tog nog inte mer än en halvtimme så brakade det loss, totalt fyra spyor blev det innan morgonen och sen dess har det faktiskt varit lugnt. Hon har fått en piggelin, lite salta popcorn och så mycket dricka jag vågat och nu är hon pigg och pratar även om hon legat i soffan hela dagen.
Svea ligger och sover middag, räknar iskallt med att hon börjar kräkas inatt så vi har låtit henne sova väldigt länge nu, vanligtvis sover hon aldrig på dagarna längre när vi är hemma. Hon har bara haft magsjuka en gång trots att vi andra åkt på det 4645 gånger sista åren, det kom en vecka efter att vi slutade amma i våras och jag är stensäker på att det var amningen som skonade henne innan dess!
Jag är så sjukt sugen på att köpa nya kläder! Tänk att kunna gå och köpa vad som helst och kunna bära upp det igen... Jag är så trött på leggings och rymliga tunikor nu att jag kan spy!
Tänk att kunna köpa ett par snygga jeans och inget hänger över kanterna! Får nog finna mig i det faktum att inget kommer sitta på samma plats som förut dock. Den lösa huden på magen blir betydligt mer påtaglig när man tappar i fett och tuttarna ser rätt ledsna ut. Men lite häng borde man ju kunna maskera bort rätt lätt, lättare än valkar och fladder i alla fall!
Älskar dom här brallorna från Vero Moda, ska köpa flera färger!
- Posted using BlogPress from my iPhone
torsdag 7 februari 2013
Äntligen helg!
Skoldagen igår var helt fruktansvärd! Vi satt och räknade i sexbas, helt påhittat och jäkligt onödigt. Antar att tanken är att vi ska få inblick i hur det är för elever som kommer hit och inte använder sig av samma talbas som vi. Och jo tack! Jag fick inblick! Hoppas verkligen inte att resten av kursen blir såhär(!!!).
Idag möttes jag av "Nu är magsjukan tillbaka på Månen igen" när jag lämnade på dagis och ville spontant ta med barnen raka vägen hem igen. Vi har klarat oss den här vintern än så länge så det måste ju bara slå till när som helst nu. Jag är SÅ RÄDD efter Moas magsjuka i påskas när hon var så fruktansvärt dålig. Har aldrig varit så rädd! Så om det finns en gud, låt det aldrig hända igen. Magsjuka kommer vi ju att bli, men det finns olika sorter! Önskar att vi kunde vara hemma och gömma oss från smittan!
Sjukt skönt med helg! Utom gympan på söndag inget planerat, men jag känner för att kanske bjuda in oss själva på middag någonstans.
Här har ni ett exempel på gårdagens skojigheter:
Idag möttes jag av "Nu är magsjukan tillbaka på Månen igen" när jag lämnade på dagis och ville spontant ta med barnen raka vägen hem igen. Vi har klarat oss den här vintern än så länge så det måste ju bara slå till när som helst nu. Jag är SÅ RÄDD efter Moas magsjuka i påskas när hon var så fruktansvärt dålig. Har aldrig varit så rädd! Så om det finns en gud, låt det aldrig hända igen. Magsjuka kommer vi ju att bli, men det finns olika sorter! Önskar att vi kunde vara hemma och gömma oss från smittan!
Sjukt skönt med helg! Utom gympan på söndag inget planerat, men jag känner för att kanske bjuda in oss själva på middag någonstans.
Här har ni ett exempel på gårdagens skojigheter:
onsdag 6 februari 2013
Torsdag
Började dagen med att hoppa på spårvagnen åt fel håll, märkte inte att jag var i Mölndal centrum istället för i stan förrän alla hoppade av. Och då har jag ändå bott här. Strålande uppmärksamt.
Mattekursen är jättejobbig och JÄTTEBRA! Jag har varit helt slut i huvudet varje eftermiddag, lärde mig mer första förmiddagen än vad jag gjorde på halva förra kursen och vi måste vara sjukt uppmärksamma och TÄNKA hela tiden för att hänga med och det tackar vi för! Ska jag ha 2-3 hundratusentals kronor att betala i studielån sen så vill jag fan ha lärt mig någon under tiden! Har köpt min första kursbok också, innan har jag kommit undan med en köpt begagnad bok, låneböcker och ett jäkla spring på bibblan men det gick inte vägen nu, dessutom kan jag som det mattegeni jag är behöva den boken i framtiden.
Igår var vi lediga jag och tjejerna. SÅ skönt! Den lediga onsdagen är guld värd. Mosan fick önska mat så det blev pannkakor till lunch (ägg till mig) och tacos till middag. Har upptäckt att det är svårt med dieten när man ska iväg, jag kan inte handskas med matlådor. Planeringen är asjobbig, det är jobbigt att släpa på hela dagarna och allmänt kladdigt. Det får bli rejäl skärpning där!
Moa har fallit offer för min utbildning och jag tränar läsning med ordbilder med henne nu, hon har alltid varit grymt duktig på att känna igen ord och kan läsa alla barn+fröknars namn på hennes avdelning så nu får hon ett par nya ord om dagen hemma och lär sig helt klockrent! Åtminstone 50 namn är hon stensäker på nu!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Mattekursen är jättejobbig och JÄTTEBRA! Jag har varit helt slut i huvudet varje eftermiddag, lärde mig mer första förmiddagen än vad jag gjorde på halva förra kursen och vi måste vara sjukt uppmärksamma och TÄNKA hela tiden för att hänga med och det tackar vi för! Ska jag ha 2-3 hundratusentals kronor att betala i studielån sen så vill jag fan ha lärt mig någon under tiden! Har köpt min första kursbok också, innan har jag kommit undan med en köpt begagnad bok, låneböcker och ett jäkla spring på bibblan men det gick inte vägen nu, dessutom kan jag som det mattegeni jag är behöva den boken i framtiden.
Igår var vi lediga jag och tjejerna. SÅ skönt! Den lediga onsdagen är guld värd. Mosan fick önska mat så det blev pannkakor till lunch (ägg till mig) och tacos till middag. Har upptäckt att det är svårt med dieten när man ska iväg, jag kan inte handskas med matlådor. Planeringen är asjobbig, det är jobbigt att släpa på hela dagarna och allmänt kladdigt. Det får bli rejäl skärpning där!
Moa har fallit offer för min utbildning och jag tränar läsning med ordbilder med henne nu, hon har alltid varit grymt duktig på att känna igen ord och kan läsa alla barn+fröknars namn på hennes avdelning så nu får hon ett par nya ord om dagen hemma och lär sig helt klockrent! Åtminstone 50 namn är hon stensäker på nu!
- Posted using BlogPress from my iPhone
måndag 4 februari 2013
Viktnedgång januari
Vägde mig i fredags efter en månad av duktighet, det slutade på -6,5 kilo och jag är nöjd med tanke på att jag åt kolhydrater till lunch under VFU:n! Håller man sig inte under 20-30 kolisar om dagen ska ju viktnedgången minska en del.
Kul att se att LCHF ger i stort sett lika goda resultat som pulvret, trots att jag inte var strikt. Så nu är jag taggad att fortsätta helt klart! Ska bli spännande att se ifall vikten fortsätter minska i nästan samma takt nu, kan ju tänka mig att första månaden ger absolut bäst resultat, MEN nu har jag ju tänkt börja träna också så mkt jag hinner. När jag gått ner första delmålet ska jag unna mig ett dyrt frisörbesök vilket jag aldrig gör annars. 7 kilo kvar till dess!
Idag började mattekursen, sitter på tåget hem nu och är sjukt trött! Det är ett tufft schema och jag kommer behöva gå upp kl 05 nästan varje dag. Vidrigt! Jag kommer aldrig, aldrig någonsin bli en morgonmänniska!
I helgen slappade vi mest. Storhandlade (som vanligt...) och åkte till simhallen i lördags. Svea är helt galen i vatten. Jag tror inte att hon någonsin är så lycklig och nöjd som när hon skvalpa omkring (det finns en anledning till att hon får bada i baljan många timmar i veckan hemma...). Hon åker vattenrutschkanorna helt själv och "simmade" själv med puffar på det djupa, härlig kontrast mot Moa badkrukan som hänger sig fast helt krampaktigt på en. Jag älskar ju vatten själv, även om jag tycker att själva bassängbadandet känns grymt ohygieniskt. Ska försöka åka sot med dom en gång i veckan så kan jag motionssimma under tiden.
Gud vad jag är redig!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Kul att se att LCHF ger i stort sett lika goda resultat som pulvret, trots att jag inte var strikt. Så nu är jag taggad att fortsätta helt klart! Ska bli spännande att se ifall vikten fortsätter minska i nästan samma takt nu, kan ju tänka mig att första månaden ger absolut bäst resultat, MEN nu har jag ju tänkt börja träna också så mkt jag hinner. När jag gått ner första delmålet ska jag unna mig ett dyrt frisörbesök vilket jag aldrig gör annars. 7 kilo kvar till dess!
Idag började mattekursen, sitter på tåget hem nu och är sjukt trött! Det är ett tufft schema och jag kommer behöva gå upp kl 05 nästan varje dag. Vidrigt! Jag kommer aldrig, aldrig någonsin bli en morgonmänniska!
I helgen slappade vi mest. Storhandlade (som vanligt...) och åkte till simhallen i lördags. Svea är helt galen i vatten. Jag tror inte att hon någonsin är så lycklig och nöjd som när hon skvalpa omkring (det finns en anledning till att hon får bada i baljan många timmar i veckan hemma...). Hon åker vattenrutschkanorna helt själv och "simmade" själv med puffar på det djupa, härlig kontrast mot Moa badkrukan som hänger sig fast helt krampaktigt på en. Jag älskar ju vatten själv, även om jag tycker att själva bassängbadandet känns grymt ohygieniskt. Ska försöka åka sot med dom en gång i veckan så kan jag motionssimma under tiden.
Gud vad jag är redig!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)