Jävla skit

Idag har vi äntligen varit på Östra och träffat Sveas nya magläkare, han var jättebra och sköterskorna helt underbara. Hon fick tappa tre rör blod från armvecken och en grundlig kroppsundersökning som även innefattade ändtarmen och ungen rörde knappt en min på hela tiden, så jäkla grym är hon! Hon var på ett strålande humör hela tiden förutom när hon blev hungrig. Undrar om läkaren har haft en patient som ätit en burk keso i sitt undersökningsrum innan? Svea och hennes keso alltså, jösses.

Magen kände inte helt okej men ändtarmen verkar helt normal och inte skadad på något sätt som jag befarande. Hon ska snart få en röntgentid för resten av tarmarna.
Hon blev i alla fall ordinerarad täta lavemang nu ett tag fram över. Jag HATAR att ge henne lavemang och gör det bara när läget är riktigt akut och då en liten tub som bara den är traumatisk.
Nu har vi fått ett jävla monster-vattenlavemang. 120 ml ska hon få i sig. Vi fick i kanske halva efter flera minuter då både jag och Mikael fick hålla fast henne stenhårt. Det känns inte okej att köra in en pip på en dm i en unge som kränger och kastar sig i panik, känns verkligen inte säkert. Och sen ska man pumpa in all vätska också. När vi äntligen var klara fick hon panik på riktigt och det var omöjligt att få på henne blöja eller sätta henne på toaletten eller i duschen, hon bara vrålade och det var bajs överallt. Stod på knä bredvid helt paralyserad och bara stirrade på eländet. Hon hade så JÄVLA ont och var så rädd.
Och detta ska vi ge varannan dag i en vecka, jag kan inte ens tänka på det utan att bli gråtfärdig. Jag vet att det är för hennes bästa och hon har varit jätteglad efteråt men det går inte att komma ifrån att det känns som riktig jävla barnmisshandel. Fy, jag vill inte!




- Posted using BlogPress from my iPhone