Läs för era barn!

Jag blev så himla upprörd av kurslitteraturen, det handlar om barn och ungas läsvanor och det är skrämmande många föräldrar som inte läser alls för sina barn och läskunniga barn som väljer att aldrig läsa böcker själva.
Jag känner mig ofta slö som förälder, jag har inte alltid ork eller lust med långa utomhusvistelser, speciellt inte när vi hämtar sent på dagis. Jag har inte i närheten samma förmåga att leka som till exempel Mikael har, han kan jaga barnen och brottas och springa runt i evigheter- det orkar inte jag. Pedagogiskt pyssel är visserligen roligt men man orkar liksom inte alltid planera och greja, vissa dagar blir det massa film och väldigt lite action.

Men en sak som jag alltid tar mig tid för är att läsa för barnen. Vi går till biblioteket med jämna mellanrum och lånar hemma tjocka högar med böcker. Det är så jag är uppväxt, vi var alltid stammisar på bibblan när jag var liten och vi plöjde igenom så många böcker om dagen att vi fraktade dem i skrinda hem och tillbaka för att det blev för tungt att bära. När jag var kanske nio år hade jag läst varenda barn och ungdomsbok som fanns på bibblan i Frillesås och jag fick beställa fler från större bibliotek i kommunen varje vecka.
Att jag har läst så mycket har gett mig så oerhört mycket hjälp på traven i skolan. Man får verkligen ett gigantiskt ordförråd på köpet genom att läsa, även nu på universitetet så förenklar det studierna enormt mycket. Jag kan skriva sida efter sida utan att anstränga mig, ordbajseriet bara flödar.
Det är som med allt annat, man måste öva för att bli duktig. Läser man mängder med böcker så blir man duktig på ordförståelse och på att formulera sig, det kommer automatiskt.
Jag har läst för mina kottar långt innan de var stora nog att bläddra eller ens greppa en pekbok. Jag har heller aldrig begränsat mig till böcker med passande ålder. Moa och jag har plöjt igenom många Astrid Lindgren-böcker nästan helt utan bilder och tjocka sagoböcker som inte har några bilder alls, och även den lilla galningen är med och lyssnar ibland tills hon tröttnar. Och Svea är inte den som sitter still många sekunder i vanliga fall vill jag lova, men hon tycker om att läsa. Bara lugnet och tystnaden under sagostunden gör de guld värt, om man inte tänker på språkutvecklingen. Sen har jag ingen aning om ifall tjejerna kommer bli bokmalar som jag var, men jag har i alla fall öppnat upp böckernas värld, även om det låter väldigt pretentiöst. I skolan blir man tvingad till att läsa oavsett om man vill det eller inte, då är jag glad att jag lagt positiva värderingar i att läsa böcker.
Jag har alltid tyckt att det låter helt galet när någon säger "jag gillar inte att läsa, det är så tråkigt". Jag kan verkligen inte köpa att någon verkligen tycker att det är tråkigt utan måste tro att det gått fel någonstans på vägen, och det är hemskt att lässvårigheter hindrar barn och vuxna från att upptäcka hur fantastiskt roligt det faktiskt är.

Är det något jag vill ge mina barn (bortsett från gränslös kärlek, förstås) så är det läsningen. Det tar inte lång tid, det tar ingen kraft och det ger så oerhört mycket. Vissa dagar som varit fyllda med bråk och skrik räddar jag med en mysig bokstund i soffan, så kan man gå och lägga sig med ett lite lättare hjärta och klappa sig själv på axeln;)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tisdag

I helgen var vi på jul på Liseberg, succé hos barnen! Det var rätt svettigt först för Svea blev på otroligt gnälligt humör när vi kom in i parken, men efter att hon utfodrats med lite korv och sockervadd var hon också glad och go, vi fick åkt lite attraktioner och hälsade på lite kaniner och hade det jättemysigt. Jag hatade mig själv för att jag inte tog med vagnen dock, borde ha insett att det skulle bli problem för Svea är inne i någon fas då hon vill bli buren. Hela tiden. Inga större problem för mig eftersom det känns betydligt tryggare än att hon löper fritt som vanligt men min stackars vänsterarm börjar ge upp nu efter 4,5 år av konstant kånkande på barn, och Svea är ju ingen lättviktare längre. Har försökt att bara lyfta med höger nu sista dagarna så att armen får en chans att återhämta sig.
Efter Liseberg bjöd svärisarna på middag, var väldigt skeptiskt till hur det skulle gå med barnen men med hjälp av lite mutor och glass efter maten satt de som små ljus! Jag och Mikael var helt chockade. Nu kanske man vågar sig på att gå ut och äta oftare, vilket hade varit kul

Den här veckan ska det hårdtränas på pjäsen som ska spelas upp på fredag. Jag är INTE peppad det minsta. Det är verkligen ett nödvändigt ont som måste bli gjort.
Fick tillbaka hemtentan i fredags, full pott på alla tre delarna! Heja mig! Hade hellre gjort 10 hemtentor till en fjanteri-dramalektionerna...




- Posted using BlogPress from my iPhone

Tisdag

Vi hade en jättemysig helg! I fredags var Mikael hemma med förkyld Svea så jag tog med Mosan till skolan, vi har tänkt åka in med henne till stan och justera hennes glasögonbågar hur länge som helst nu men det har inte blivit av.
I stan fick hon gå med oss och käka på Pizza Hut och sedan hade vi passande nog bildlektion och hon fick vara med när vi målade på stora pappersrullar med svampar och grejer, jag trodde att det skulle vara en helt vanlig föreläsning så det var ju en rolig överraskning. Moa var stormförtjust i all uppmärksamhet, tror jag det det- 26 blivande lärare som alla gillar barn. När vi slutade för dagen var hon helt förstörd över att inte "få vara med alla snälla tjejerna mer".
Glasögonen fixades på en nafs och sen strosade vi lite i affärer, mysigt med julbelysningen som kommit upp! Bara jag och min stora tös. Det är så himla roligt och lyxigt att göra saker med bara ett barn ibland, speciellt med Moa eftersom hon oftast får vänta och kommer i skymundan bakom ilske-Svea.





I lördags åkte vi till Ullared på kvällen och fick köpt sista julklapparna till barnen, det blev ett litet gäng ändå... Mest billiga grejer dock, jag tycker att det är absurt att köpa svindyra prylar till så små barn. Det kommer en tid när det kommer finnas svindyra mobiltelefoner och märkeskläder på önskelistorna, bäst att njuta av tiden tills dess.

I söndags var det avslutning på bamsegympan för terminen och Svea fick äran att följa med. Magdalena hade med sig Charlie också och han och Svea jagade varandra, kröp under dom tunna mattorna och höll handen under samlingen. Att man inte svimmade av och dog på fläcken! Så vansinnigt söta! Men i övrigt var väl Svea lite för liten för att vara med på gympan än, hon hängde med glatt under uppvärmningen men sen ville hon bli buren på och det funkar ju inte riktigt när man ska organisera passet för dom andra barnen, så till våren får hon nog endast följa med i nödfall;)




Posted using BlogPress from my iPhone

Hej helg!

Imorgon är vi lediga (eller ja, vi har en så kallad instuderingsdag en dag i veckan och då är barnen alltid hemma från dagis).
Vi har börjat på nya kursen den här veckan, "Språk som kommunikativ resurs" vilket är första kursen för ämnesstudier i svenska. Den här kursen kommer bli grymt flummigt och förhoppningsvis väldigt mysig och rolig. Vi ska hålla på med drama, bild och poesi. Det här med drama är ju dock verkligen inte min grej, en av examinationerna är att vi i grupp ska gestalta scener ur en bok. Alla är väldigt peppade inför detta, utom jag då. Jag tycker att det känns så oerhört fånigt. En grupp vuxna människor... Det är ljusår från att leka med barn, eller inför barn. Fy. Jag har vänligt med bestämt bett om att få sköta manus och utformning men att ha en så liten "roll" i uppträdandet som bara är möjligt, haha.
Men jag antar att man måste lära sig att bjuda på sig själv om man ska palla utbildningen. Men jag kommer nog aldrig acceptera det här med vuxenlekar, jag led mig igenom workshopsen vi hade med dramapedagogen i första kursen, där vi lekte allt från skeppsbrott till "nu-ska-du-vara-min-robot-som-jag-ska-styra-med-med-egenpåhittade-kommandon"... Alla verkar tycka att det är jättekul, jag kände att jag hellre skulle ligga i en tandläkarstol eller så.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Idag är inte min dag

Vi hittade ett radhus i helgen som vi blev SÅ sugna på. Grymt läge, grymt bra pris. Ringde runt till varenda bank i hela västsverige utan att få napp på lånelöfte, orkar inte ens gå in på alla anledningar, idag fick vi dock en lösning som gjorde att vi fick möjlighet att buda ändå.
Men nej, då får jag mejl av mäklaren att säljaren inte vill ha fler bud, han nöjer sig med det första budet som någon annan lagt eftersom att denna skitskallen kunde flytta in redan imorgon (mycket mystiskt två dar efter visningen...). Så där rök den chansen. Som tur är spenderade jag hela kvällen igår med att sörja trädgården som inte blev vår, studsmattan som inte blev Moas, det extra sovrummet och fina vardagsrummet. Gångavståndet till havet som vi inte fick. Jag hade liksom redan flyttat in, börjat inreda och bestämma tapeter i huvudet. Jag har en tendens att göra så.

Så jag känner mig rätt ledsen nu, men det är väl bara att hålla tummarna att en sån chans dyker upp igen och att den gör det ganska snart, för ska vi flytta ifrån Horred vill jag göra det innan Mosan börjar i skolan och det är (ve och fasa) bara 1,5 år tills dess.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det var det här med bantningen...

Planen var ju att så fort skolan började skulle jag köpa gymkort och köra järnet på lunchtimmar och mellan föreläsningar. Sen skulle jag äta duktigt och bli slimmad och snygg.
Det har väl gått i stöpet totalt kan man säga. Jag har inte tid att gymma, jag är glad om jag hinner läsa det jag ska den lediga tiden i skolan och sen sitter jag på buss och tåg flera timmar varje dag och hämtar barnen och försöker hinna umgås några timmar innan det är läggdags.
Vad beträffar att äta nyttigt så är det ju bara brist på självkontroll som är boven. Det är ju så jävla tråkigt! Jag har absolut inga problem med grönsaker och andra nyttigheter, jag gillar all mat. Det är väl bara bristen på resultat som irriterar mig, varför ska jag äta morot istället för chirre om det knappt syns något resultat på vågen? I perioder när jag ätit felfritt och tränat flera gånger i veckan har det kanske resulterat i ett kilos viktnedgång på två veckor eller så. Herregud, ett kilo bör man ju rimligtvis kunna bli av med om man dricker lite dåligt en dag och bajsar innan man ställer sig på vågen. När jag var ung, smal och vacker räckte det med att jag slarvade med maten i ett par dagar så rann kilon av mig och höftbenen stack rätt ut.
Jag har fan inget tålamod till det där, 5 kilo på en månad känns som en okej viktnedgång, då kan jag stå ut med att leva i en kulinarisk misär, men INTE mindre än så! Det dödar ju motivationen totalt. Ska göra ett försök på måndag igen att skärpa till mig och inte äta en massa gott varje dag. Tiden för träning finns tyvärr inte nu (eller jo, om jag prioriterar bort mina barn efter en 10-timmarsdag på dagis kanske, men det kommer inte hända). Jag får väl försöka promenera istället för att åka spårvagn eller nåt och läsa samtidigt som jag går, haha. Promenaden, den mest själsdödande formen av motion som finns. Jag vill gärna känna att det gör ont samtidigt så att jag kan visualisera framför mig hur fettceller bränns bort.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Hemtentamen

Min första hemtenta är avklarad och jag är helt slut. Satt i drygt sju timmar av nio möjliga, trodde aldrig att jag skulle klara av att sitta så länge, det är inte min grej att bearbeta texter så länge, jag skriver fort, läser igenom en gång och sedan är får det räcka, möjligtvis gör jag någon ändring någon dag senare.
Känner att jag är så vansinnigt tacksam över min förmåga att ordbajsa och att jag sällan får skrivkramp. Hela arbetet var på 12000 tecken och det svåra är att få allt man vill säga och få med referat från alla böcker på så lite text, kör man fast är det nästan kört när det är tidspress. Men jag tror att det gick bra. Jag verkligen hatar dessa referenser som vi måste använda hela tiden, man måste vara superpetig och jag tycker att referaten totalt saboterar flödet i texten. Hade jag fått välja hade jag inte refererat alls i löpande text så jag får tvinga in något litet citat här och där mot min vilja, haha. Löjligt påhitt det där.

Mosan hade Halloweenmaskerad på dagis igår, hon matchade sin gröna monstermask med Hello Kitty-klänning. Sötis.






- Posted using BlogPress from my iPhone

Kom igen julen!

Jag har blivit lite julfrälst sista åren med barnen. Jag är överlycklig när ljusen börjar dyka upp överallt och i motsats till dem flesta så sörjer jag när allt pynt ska ner vid nyår...
Vi är nästan klara med tjejernas julklappar, i år ska jag tygla mig och inte köpa så mycket. Barnen är 4 och 2 år liksom. Härromdagen när jag slog in paket till kusinerna var båda jätteledsna över att det inte var deras paket, så jag la två gamla gosedjurstigrar och hafsade ihop två paket till dem. Trots att vi haft dessa tigrar hur länge som helst var det stående ovationer! Det lektes en lång stund och jag fick höra hela kvällen hur snäll jag var, haha!
Så det krävs ju inte mycket, speciellt inte några dyra prylar. Det är roligare att lägga pengarna på lite utflykter. Ska eventuellt köpa den fina IKEA-spisen ihop med släkten och sen hade jag tänkt köpa lite nya musiksagor och varsin onepiece att mysa med hemma.

Förra året var jag ju mammaledig än och slog på stort under december, pysslade och bakade och sydde gardiner och grejer hela dagarna. Nu finns inte riktigt tiden men vi får gå all in på helgerna istället, haha. Nu i november är det tomtepromenaden som var grymt mysig förra året, det får bli startskottet på julen 2012. Jag har inget lektionsbelagt från den fjortonde december till 9 januari, så det blir som ett långt jullov. Lyxigt!

Nu måste jag ta mig samman och läsa i min jättetråkigt bok, sista seminariet för kursen idag och på fredag är hemtentan. Jag nöjer mig inte med annat än högsta betyg.




- Posted using BlogPress from my iPhone

God morgon!

Hade en grym helg! I fredags var vi som sagt ute och käkade på Puta Madre, inrett som en bordell och serverade mexikansk mat, åt tortillas med ryggbiff (sjukt gott kött!) och drack en drink och njöt för fullt av sällskapet. Stället rekommenderas helt klart!
Sen drack vi lite öl på en pub. Jag har inte besökt någon form av kroglokal på jag vet inte hur länge, det är i alla fall ett par år sen. Och det är verkligen inte roligt! Jag avskyr trängseln, alla packade människor som knuffas och väsnas och jag hatar att inte höra vad mitt sällskap säger. Jag fattar inte ens grejen ur raggningssynpunkt, för man hör ju ingenting. Blä. Nästa gång ska vi ses hemma hos någon istället, hoppas att det blir snart! Världens bästa vänner, ord är inte tillräckliga.

I lördags var vi på kusinkalas i Hindås, barnen hade skitkul. Vi fick klappa deras nya kattunge som var helt bedårande. Vi har funderat på att skaffa en misse själva länge. Men jag vet inte alltså. Jag har aldrig haft katt, jag är lite rädd för katter och den kommer ju inte vara unge för alltid... Det blir hårigt och jag dör lite inombords när jag tänker på fästingar och insläpade döda fåglar och näbbmöss... Dessutom lär väl grannkatten äta upp eventuell kattunge, jag har vaknat av kattslagsmål ibland och det är nog det vidrigaste ljud som finns! Som ett besatt spädbarn låter det, jag är jätterädd att Mosan ska vakna och höra det och bli traumatiserad eller nåt.

Nu är barnen sjuka igen, snart drar jag slutsatsen att båda två drabbats av en kronisk febersjukdom eller något, det är bara några friska dagar emellan och sedan kommer febern tillbaka igen. Mikael är hemma med ryggskott så nu är jag på bussen och resten av familjen är hemma och kurerar sig. Igen.

Världens sötaste tjej:



- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag älskar dig!

Ja, igår sa lill-Svea dessa magiska ord! Kramades med sina tjocka små armar och sa glatt "älska dig mää mamma" och sen blev hon så stolt över sina nya ord att hon hela kvällen sprang omkring och mässade "älska diig, mamma, pappa, Mos". Gud, jag ryser i hela kroppen! Det är det roligaste jag vet när pratet kommer igång på allvar!

Svea är för övrigt sjuk igen, det började med hon var jätteförkyld och gnällig förrförraveckan, när hon blev bra fick ju Moa hög feber, hon smittade i sin tur Mikael som nu smittat Svea IGEN. Jaja, jag behöver ju inte må dåligt över att barnen är för mkt på dagis i alla fall...

Nästa helg blir det äntligen en riktigt tjejkväll i stan! Till och med Emelie tar tåget från Halmstad. Kommer bli helt fantastiskt!




- Posted using BlogPress
from my iPhone

Heja mig

Nu har vi fått tillbaka våra ex.arbeten och betyg för första kursen, det gick kanon! Jag känner mig så jäkla taggad och nu har även den nya kursen blivit betydligt mer intressant. Första två föreläsningarna om skolstyrningen var mycket, mycket sömniga men nu håller vi på med sekretessregler och det är faktiskt väldigt intressant. Jag trodde att det skulle bli en väldigt slapp kurs i och med att det är så lite schemalagt men det är precis tvärtom, den är sjukt intensiv med två examinationsseminarium i veckan och två ganska stora arbeten som ska in förutom hemtentan på åtta timmar och säkert sex olika böcker inom loppet av en månad.
Såg litteraturlistan inför nästa kurs som är ämnesstudier i svenska och JÄVLAR, det är närmare tjugo böcker! Tur att man lär sig att sålla!

Mikael vabbade halva förra veckan med Svea och nu har han vabbat igår och idag med Moa. Härliga vinterhalvår med konstant sjuka barn! Mosan har haft rejält hög feber och varit jätteynklig, igår natt låg hon mellan oss och gnällde och yrade i sömnen. Nu tror jag dock att hon är bättre för hon vaknade och pratade om katter och klev upp samtidigt som mig när klockan ringde. Så skönt!

Jag har ju fyllt 25 också! Det är lite ångestladdat, 25 låter väldigt gammalt. Citerar Veronika och säger att jag har alltid känt mig äldre än vad jag är, men faktiskt inte nu längre.
Har inte firat än, är så sjukt dålig på att organisera upp sånt där. Men jag ska ta med mig mina älskade tjejer (nej, inte barnen) ut och käka och dricka vin snart i alla fall, och bättre firande än så finns inte!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Det flyter på!

Idag avslutades första kursen, haft tre riktigt slappa dar med hemarbete och barnen hemma, så jäkla skönt att slippa åka in till stan varje dag!
Så nu är dom första 7,5 högskolepoängen avklarade och det har varit skitkul, förutom lite långa dagar på dagis. Men jag har ju i alla fall haft möjlighet att ha småttingarna hemma minst en dag i veckan vilket är få förunnat och nya kursen (Styrdokument och riktlinjer för läraryrket eller vad den nu heter) har väldigt sparsamt med lektioner, förutom ett par föreläsningar i veckan är det oftast bara mellan 14-15.30 vi har seminarium, en jäkla du tid som krockar med mina bussar men det blir i alla fall inga "gå upp 05 och lämna 06 på dagis"-dagar. Det känns helt bisarrt att gå upp så tidigt och dra upp barnen, en mycket onaturlig känsla att väcka sina morgonpigga barn...

I helgen var vi på Tölö barnmarknad och jag fyndade massor med bra dagiskläder, bland annat säkert tio par Moa-byxor, baggyjeans med mudd i midjan och velourmjukbyxor vilket är det enda hon går med på att klä på sig i byxväg. Klänning och leggings i all ära men jag har ju mängder med fina tröjor i kortare modell som måste få användas;). Såna där loppisar är ju rena guldgruvan för en fyndmästare som jag!
I förrgår tog vi en tripp till Ullared och fick köpt lite fina lampor som vi behövt i en evighet i vår bunker till lägenhet, Mikael gick loss rejält på julsakerna i år igen och vi fick köpt en hel del julklappar till barnen, lika bra att börja bunkra redan nu!

Idag har vi varit med Svea hos magläkaren på barnmedicin. Hon har fortfarande jobbigt med sin förstoppning stackarn så nu har vi ökat dosen av medicinen och ska ge lavemang varannan dag i två veckor. Vi har ju fortfarande inre fått något svar på vad felet är vilket känns lite frustrerande, men det är väl bara att hoppas att det blir bättre snart. Jag är tämligen säker på att hon hade kunnat vara torr nu om det inte vore för magen, som det är nu så småbajsar hon hela tiden dom dagar hon väl bajsar, är lite nervös för hur det ska gå när hon ska gå på toaletten.
Toaletten, helt sjukt att hon redan är så stor! <3


Sötaste tiger-Mosan:



- Posted using BlogPress from my iPhone

Mammas lilla Moa!

Igår fyllde vår förstfödde hela 4 år! Vi låg och ojade oss över att om tiden fortsätter gå lika rasande fort kommer hon vara 8, 12, 16(!) raketfort. Jag minns när JAG fyllde fyra, det känns inte så vansinnigt längesen. Hjälp!

Men nu är i alla fall Mosan 4 år gammal och världens goaste unge! Hon är vansinnigt snäll och empatisk för att vara så liten.
Hon är fortfarande en väldigt försiktig liten dam även om hon har tuffat till sig en hel del, nu gungar hon superhögt på lekplatsen helt själv, vågar åka nästan alla läskiga rutschkanor (även om hon bromsar med fötterna, haha) och hon hoppar från plintar och går balansgång på bänkar som om hon aldrig gjort något annat på barngympan (ja, jag blundar lite för att slippa se det, haha).
Moa kan vara oerhört lillgammal och läxar mer än gärna upp lillasyster och oss, allt från "Svea! Nu säger jag till dig på skarpen! Sista gången jag säger till dig nu!" till "Såja lilla gumman, kom här så känns det bättre", hon vill alltid trösta och sitta och gosa, flera gånger nu sista veckan har jag smugit på barnen för att det varit oroväckande tyst också hittar jag dem i sovrummet, Moa har bäddat ner Svea och hennes tummenkudde och ligger och kliar henne på ryggen och sjunger, precis som jag gör med henne varje kväll. Bedårande!

Hon ÄLSKAR att läsa, vi lånar hem tjocka kapitelböcker och läser på kvällarna eller när Svea sover middag. Hon har börjat skriva väldigt mycket nu, sitt eget namn samt "Bella, Ella och Ida" har hon kläm på nu, kompisarna på dagis. Hon kan få till "Svea" ibland och brukar skriva "Mamma" fast med sissådär sju "M" och ett "A". Vi övar alfabetet hemma nu och snart sitter det!
Hon älskar att titta på film, speciellt prinsessfilmer såklart...
Strular med maten än, uppskattar helt klart mest halvfabrikat dränkt i ketchup till min stora sorg, eller tacos och pizza... Hon gillar dock "grytakött" eller "grått kött" (=kyckling i lergryta). Hon äter i alla fall jätteduktigt på dagis och uppenbarligen får hon i sig tillräckligt för att växa och må bra, även om hon är en liten speta än.
Godis och snacks kan hon vräka i sig som en hel karl.

Moa pratar jämt och sover aldrig, inte ens en 11-timmarsdag på dagis (händer väldigt sällan tack och lov!) tröttar ut henne, även om hon vaknat 05 somnar hon oerhört sällan förrän 20.30! Hon är 4 år men har sömnbehov som en vuxen.
Hon är så himla lik mig! En helt fantastisk liten människa!;) Älskade, underbara Moa!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Stress, stress!

Nu vill jag lova att det är full rulle hela dagarna! Känns som att jag springer överallt, springer till dagis med barnen på morgonen, springer som en skållad råtta mellan tåg och spårvagnar, mellan föreläsningssalar och bibliotek och springer sedan för att hämta barn och lagar mat i ett förbluffande tempo. Pust.
Men bortsett från min grova ångest över att vara ifrån barnen så mycket så är det rätt gött ändå, härligt att få använda hjärnan lite och lära sig nytt efter ett par år i en bebisbubbla och jättekul att lära känna så mycket nytt folk!

I söndags var det dags för Moas första bamsegympapass och jag och Magdalena var med och tittade på eftersom att vi ska ta över som ledare sen.
Moa älskade det! Jag satt med blanka ögon och skrattade åt hur söta alla barnen var när dom hoppade runt i Lille Skutt-hinderbanan och sedan på sina mattor på avslappningen efteråt, SÅ söta! Det kommer bli en kanongrej att ha varje söndagseftermiddag sen under höst och vår.

På dagis går det också jättebra nu, har sagt det en miljon gånger innan men herregud vad tacksam jag är över att vi bor just där vi bor och har vår förskola. Svea har kommit ur sin slagsmålsfas och kommer ytterst sällan med tjuvnyp mot sina stackars kamrater. Hon har lärt sig säga alla barnen namn och babblar för fullt om "Ineeeez" och "Niiiilss" hemma nu. Jag tror att hon trivs väldigt bra med att inte vara minst längre, och att kunna kommunicera hyfsat, Svea har aldrig gillat att vara en bebis, lyckan är total när hon klarar grejer hon inte kunnat innan och när vi förstår vad hon säger.

Moa har målat en spindel på ett löv, tänk att jag har ett så stort barn!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Det går framåt!

Efter några dagar i feberyra-liknande tillstånd av all stress med böckerna så börjar det lugna ner sig nu.
Ska träffa en tjej om en stund och köpa den stooora tjocka kursboken som är viktig att ha och en annan bok har jag lyckats låna, det fattas ännu ett gäng böcker men jag har nu läst alla kapitlen som behövs och tagit anteckningar ur en av dom här på bibblan.
Stress är verkligen inte min grej, och jag börjar nästan panikandas av tanken på att sitta på ett seminarium och inte veta vad det handlar om för att jag inte läst innan. Men nu tror jag att jag kan pusta ut lite som sagt.

Snart börjar vi med lite utvecklingspsykologi som jag älskar, och en massa spännande föreläsningar om detta ligger på schemat.
Nästa vecka slutar jag dock 16 eller 17 varje dag utom torsdagen som är ledig. Inte kul. I måndags hämtade vi barnen strax innan 17.30 och som förväntat var det väldigt gnälligt vid maten, sen var det Bolibompa och läggdags nästan direkt för Svea och jag blev så himla ledsen när jag insåg hur mycket tid jag kommer att missa! Så vidrigt jävla hemskt!
Moa har kissat massor och druckit galna mängder vatten på kvällarna (hon brukar vara jättesvår att få i vatten) och hypokondriker som jag är ringde jag 1177 och där frågade dom hur det hade varit under dagen vilket jag såklart inte kunde svara på, för då var hon ju på dagis. Så jag ringde dagen efter och kollade läget med fröknarna och det känns bara så jävla fel att fråga någon annan hur mitt barn mår. Det är VI som ska ta hand om våra barn. Är väl medveten om att man även måste kunna försörja sina barn och då måste man vara iväg på dagtid. Men det känns ändå outgrundligt fel.

Moa plåtade snygg tjej:




- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sahlgrensgatan,Göteborg,Sverige

Tisdag

Sitter på tåget och är helt slut, har vaknat massor av gånger inatt och yrat om skolböcker som måste införskaffas. Har bara fått tag i en bok av fyra än så länge, det verkar hopplöst att få tag i låneexemplar och det tar verkligen emot att slänga ut en massa pengar på att köpa! Nästan allt är nyutgåvor också och kan inte köpas begagnat. Blä. Vi satt fyra stycken på biblioteket igår och turades om att läsa och göra anteckningar ur deras exemplar som inte är för hemlån.

Måste säga att jag först tänkte "åh herregud" när jag träffade klassen, alla är väldigt unga och fnissiga. Kände mig lite som en gammal stofil. Men nu har jag pratat med många och alla är jättetrevliga, och tjejerna i min basgrupp är grymma! Det kommer nog bli väldigt bra det här, nu när man vet vilka grupper man så blir genast schemat betydligt bättre också! Har fortfarande en del långa dagar men imorgon är jag ledig till exempel och på fredag slutar vi tidigt! Idag är den första riktiga föreläsningen också, ska bli spännande. Nu känns allt stabilt, utom möjligen stressen över att sakna böcker.

Lill-Svea har sedan sin tvåårsdag fullkomligt exploderat i sitt ordförråd! Hon pratar hur mycket som helst! Långa meningar också, hon svarar i telefon och säger "Hej, vagö duuu?" och skriker saker som "Svea ska haaaa taft!" jag blir helt chockad varje gång, det kom verkligen plötsligt! Stora duktiga tjejen!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Första skoldagen

Nu är jag på väg hem från första dagen i skolan. Det vara bara upprop idag och säkert 2-300 pers där så jag vet intala vilka det är som jag ska gå med än.

Det var massa info från rektorer och lärare och studentkåren och så, och glad dragspelsmusik emellan varje talare. Satt bredvid en skum kille som suckade och stönade och såg SKITARG ut varje gång det lilla bandet spelade och han klappade inte händerna åt något och satt till slut med huvudet lurad mellan knäna, tydligt uttråkad och lidande. Och då satt vi ändå längst fram. Han kändes lite halvläskig och jag bli väldigt glad när han gick efter halva tiden.
Imorgon börjar tydligen nollningen som pågår i tre veckor, oroar mig lite över att alla kommer vara med och bli jättetighta. Jag har absolut ingen lust att lägga ner kvällstid på det, kommer vara borta från barnen massor nu första kursen ändå. Annars hade jag nog lätt varit med faktiskt, studentlivet är nog jäkligt kul. Men jag har ju något betydligt bättre som väntar där hemma förstås!

Ska nog bli jäklig kul det här!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Min lilla bebis

Min bebis blir 2 år imorgon. Gud vad sjukt att hon redan är så stor. Inte för att tiden gått fort, det har inte varit några smidiga dagar som bara sprungit iväg sen lill-Svea föddes direkt, haha.

Coolaste ungen i världen är hon i alla fall. Så jäkla rolig, så full av bus och sån tokvilja! En vilja som inte är av denna värld. Att ha vår lilla Sverker i sitt hem gör ingen sysslolös eller uttråkad.
Hon älskar att äta, att bada, att titta på Pippi. Hon ÄLSKAR djur, speciellt katter som hon klappar och kramar hej vilt med en galnings skratt (stackars grannkatten flyr i panik när han ser henne), andra favoriter är apor och ankor. Hon sover med en badanka varje natt, och hennes favoritsängkamrat är en tummen-kudde som hon döpt till Mimmi, hon älskar att klappa på Mimmi och krafsa på Mimmis garnögon och mun.

Hon äter allra helst ärtor, majs, oliver och dricker helst saft (hon är lätt besatt av saften som vi inte kan vara utan då hennes magmedicin måste blandas ut i den och får minst en gång om dagen ett hysteriskt utbrott över att hon inte får någon saft).
Hon älskar art gunga (nun-nun på Sveaspråk) och kräver att man sjunger "Här kommer Pippi Långstrump" eller "Tänk om jag hade en liten apa" medan jag puttar på.
Hon är superkittlig till min stora förtjusning. Hon har fortfarande en ljuvligt rund liten bebismage som sticker ut rejält när hon har ätit, hon älskar sin mage och vill gärna visa upp den och klappa på den ofta. Hon avskyr sina blöjor och hade gärna sprungit naken jämt om hon fick, hade vi bara haft ork och tålamod hade hon varit torr för längesen, har under sommaren ofta gått utan blöja hela dagen utan olyckor.

Svea 2 år kan skryta med dom allra härligaste smällkyssarna, den allra sötaste (och snabbaste) lilla springstilen, de allra vackraste blå ögonen och hon har den högsta och mest intensiva lilla stämman av ALLA. Svea hörs och hon syns!
Hon förbluffar mig varje dag.
Jag älskar dig mitt lilla tokiga barn, du är så oerhört fantastisk.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Fredag!

Nu har jag fått öppnat mitt schema inför första studieperioder, fasade för att det ofta skulle börja redan åtta på morgonen och oron var befogad, nu under första kursen är det ofta lektion (eller föreläsning kanske det heter nu?) redan 08 på morgonen, sen är det kanske lunch två timmar för att sedan köra igång runt 13-17 igen. Det blir långa dagar!
Tack och lov att jag inte är ensamstående, för då hade det aldrig gått. Pendlingen tar minst 1,5 timme varje väg om alla byten klaffar, vilket de väldigt sällan gör. MEN, det är alltid minst en dag ledigt varje vecka, ofta på onsdagar vilket innebär att skulle det bli långa dagar en hel vecka så blir det aldrig mer än två dar i stöten för barnen i alla fall och det är ju guld värt!
Men fy för att sluta vid 17 och knappt hinna hem och pussa på barnen innan det är läggdags! Fast det är väl dessvärre så som verkligeheten ser ut. Får trösta mig med att när jag väl är färdig sen så kommer vi ha långa ledigheter över loven tillsammans och med allra största sannolikhet kommer jag inte behöva pendla speciellt långt heller, skolor finns ju överallt.

Imorgon ska jag in till stan och fira världens finaste Veronika på hennes födelsedag, det blir kombinerad 25-årsfest/kräftskiva. Minus kräftorna för mig då, ännu en sak att sätta upp på vuxenlistan. Jag har väldigt svårt för att äta djur som man verkligen ser är djur, inte för att jag är empatisk mot djuren utan för att det är lite läskigt. Har ätit kräftor en gång och då fick jag dem skalade åt mig. Och kräftorna ser inte bara ut som vattenlevande insekter, de har en bajsränna också...
På tal om insekter så är Svea livrädd för alla slags kryp. Det började med hennes hat mot mördarsniglar, ser hon en snigel skriker hon och vägrar gå ett enda steg, jag får bära henne hela resten av vägen dit vi ska. Sedan hade hon en incident med myror när vi lekte på lekplatsen för ett tag sen, hon råkade ställa sig precis vid ett myrbo och stod där ett tag och lekte med en sopborste när hon plötsligt vrålar rätt ut, då har en halv myrstack börjar krypa uppför hennes ben, så det stackars barnet var täckt med myror upp till knäna, vi fick borsta och borsta och ta av shortsen och blöjan och trösta en lång, lång stund. Idag på ICA satt hon i vagnen och åt en Piggelin medan jag hämtade ut ett paket när hon plötsligt börjar gråta förtvivlat. Då har en fluga satt sig på hennes fot. Stackars barn! Jag tror inte ens att jag var så känslig mot smådjur när jag var liten, och jag var rätt skraj av mig.

Vet inte om jag sagt att jag har fått en alldeles underbar, grym kamera av min kära Mikael. Men det har jag, världens finaste present. Det är så jäkla roligt!

Jag har blivit en snobb

Jag har alltid varit en väldigt anspråkslös kvinna. Nöjd med det enkla, en kvinna som tycker att det är lyxigt att ha Maizena hemma (det är det verkligen, vilken lycka när man ska reda en gryta eller sås och inser att Maizenan inte är slut... Blir lycklig när jag tänker på det...).

Men jag har lagt till med en ny, snobbig sida nu. Det började med barnens kläder, jag är jättepetig med att allt ska vara "märkesplagg", låt oss säga att jag ska buda hem en tröja på tradera, det finns en jättefin från låt oss säga Lindex och en halvful från polarn eller dylikt, då köper jag den halvfula bara för att det är märket (kan visserligen ha med snålhet att göra också för jag vill kunna sälja vidare eller åtminstone kunna tvätta den ett par gånger utan att den tappar färg eller krymper). Men det är ju faktiskt barnkläder vi pratar om, plagget ska inte användas för alltid och är för litet efter ett par månader.
Sen inser jag att jag själv äger knappt ett enda dyrt märkesplagg, och vill således elda upp hela min garderob. Jag kommer vara fattig student i flera år och kommer inte ha råd att köpa dyra kläder, så jag får väl gå naken tills dess. Jag spyr på tanken att gå in på Gina och köpa ännu ett plagg som faller sönder typ direkt. På tal om det har jag lyckats förstöra säkert ett tiotal byxor samt leggings sista halvåret, det är hål i allt. Detta skyller jag enbart på dålig kvalitet och inte på jojjobantande och en tendens att klämma mig i för tighta plagg.

Jag hatar vår fula lägenhet och våra fula möbler. Jag vill ha fina saker, och gärna någon som organiserar allt då jag är värdelös på inredning. Och det finns det absolut inga pengar till.
Jag vill leva över mina tillgångar och skaffa ett kreditkort! Vi har alltid varit väldigt kloka och ekonomiska och köper absolut ingenting på avbetalning, men nu är jag avundsjuk på alla som är dumma nog att göra det.
Så det är tur att jag är ansvarsfull nog att bara fantisera om det.
Jag vill köpa nytt allt allt allt! Nu väntar fyra år med CSN och efter det ett mindre välbetalt yrke, bläää.
Får hoppas att jag hittar min inre och nöjer mig med Skopunkten och eldoradooliver igen.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Heldag på djurparken

Idag hade vi ledsnat rejält på att sitta hemma i vår lägenhet/bunker så vi tog en tripp till Borås.
Jag ska inte ljuga, jag tycker ofta att det är lite läskigt att åka långt ensam med barnen när man inte har en bil att lassa in dem i när det krisar, och lite svettigt blev det några gånger men överlag gick det kanon.

Vi fick hoppa av tåget när vi kommit halvvägs, det var tydligen spårarbeten. Ersättningsbuss kom men den hade ingen plats för barnvagn så jag fick plocka ur vagnen och lägga in den i bagageutrymmet. Svettigt.
Väl framme fick vi irra runt en bra stund innan jag fattade vilken buss som gick till djurparken. Svettigt. Det är i såna lägen man är glad att man har med sig mutor i form av festis och Tom&Jerry-kex!

Det är var grymt mycket folk i djurparken idag, jag trodde alla börjat jobba men tji fick jag. Vi hann hälsa på många fina djur i alla fall och barnens favoriter var helt klart aporna med rosa stjärtar, tror att det är någon form av minibabian.
Fast jag vet inte om inte Svea gillade en stor grön plastödla i dinosaurieparken mer, hon vägrade släppa den och skrek åt andra barn som försökte klappa den, "JAJJA! SVEAS! SVEA HAAAA ÖDLA! SVEEEEEAS!". Också svettigt. Detta galna barn, hon kanske borde stannat där bland vilddjuren?
Sen sprang Moa ifrån mig bland allt folk i aphuset och Svea försökte kasta in sina skor över staketet vid savannen, annars klarade de sig utan anmärkningar.

Snart fyller båda tjejerna år. Har varken hunnit planera presenter eller kalas än!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Höstplaner

Nu är det måndag och Mikael har börjat jobba igen. Känns lite bittert. Bortsett från den soliga veckan som jag är helt galet tacksam över så har det varit riktigt trist väder, också bilen som brakade ihop på det. Har knappt hunnit med en enda rolig utflykt som planerat, och med den vidriga räkningen från bilverkstaden så hade vi väl inte haft råd med det ändå. Så det var en snopen semester.
Ryser i hela kroppen när jag tänker på den kommande hösten och en till helvetesvinter. Förra hösten tror jag att det ösregnade åtminstone 90% av alla promenader till och från dagis. Och vintern ska vi inte tala om, får såna hemska flashbacks av att jaga Svea som springer nedför isbackarna, pissblöta vinterskor som drar in slask och grus i hela hallen och magsjuka efter magsjuka och snorande och slemhostningar nätterna igenom.
Jag känner ett sånt omänskligt hat mot vinterhalvåret (eller nio månader minst skulle man väl kunna säga snarare än halvår).
Jag vill inte. Det är helt oförklarligt att man kan leva i detta land.

Men än så länge är det inte vinter i alla fall! Jag och tjejerna är hemma resten av månaden, kan hända att dom får gå några timmar på dagis innan för att inte helt trilla ur rutinerna när det är dags att börja på riktigt.
Jag har börjat kolla över listan med litteratur inför höstterminen, ska snart sätta mig och ringa runt till olika bibliotek.
Ska skaffa mig ett gymkort nu när jag kommer vara i stan nästan varje dag, troligtvis på Sportlife. Fan vad gött det ska bli! Jag är så snål att jag kommer tvinga mig dit även om jag inte vill, bara för att jag måste få valuta för månadsavgiften! Sen kommer jag fortsätta gå på tisdagsgympan här i Horred och sen ska jag och Magdalena ta över som ledare för bamsegympan på söndagarna, barn 4-6 år. Ska bli skitkul!
Måste verkligen komma igång med träningen för dieter är nog inget hållbart för mig. Citerar Mikael, livet känns meningslöst när man inte får äta gott. Myskväll med ett glas bubbelvatten, inte så kul.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Detta väder!!

Nu mina vänner är jag lycklig! Äntligen värme och sol! Äntligen en möjlighet att ladda sina batteri inför den 9 månader långa vintern.
Vi har varit på stranden varje dag hela veckan, har badat massor och barnen har haft så jäkla kul, till och med Mikael har badat och det händer inte ofta.
Bilhelvetet är fortfarande på lagning och det kommer bli en äckligt dyr historia, men vi försöker att förtränga eländet så gott det går och njuta av semestern, det får lösa sig på något sätt. Har fått en lånebil som vi tack och lov bara behöver betala 25% av kostnaden för, en liten Kia precis som den vi har fast den här är mörkgrå. Tacksamt, för man kan inte bo här utan bil.

Badkrukan Moa har tuffat till sig lite i vattnet nu, och Svea är helt vild, fast hon blir vansinnig när hon hamnar under vattnet med huvudet vilket känns rätt skönt, förra sommaren kröp hon rätt ut i vågorna helt orädd. Jag har försökt lära Moa lite bentag, men det känns än så länge som ett väldigt avlägset projekt...:)




- Posted using BlogPress from my iPhone

Sommar

Onsdag

Igår var inte vår dag. Skulle bjuda på middag på kvällen så vi åkte ner till Frillesås för att handla lite kött i charken, passade på att ta en sväng ner till stranden först så att barnen fick leka. Men när vi skulle åka hemåt startade inte biljäveln. Vi fick ringa på bärgning, koppla ur bilstolarna (varav den ena är vansinnigt svår att installera, vi kommer aldrig få fast den igen utan hjälp...) och sen hade vi tur nog att få skjuts hem med Mikaels systers man. Sen insåg vi att bärgaren hade vår hemnyckel så vi fick köra efter honom för att få tillbaka den...
Så nu sitter man i ödemarken utan bil, kommer säkert kosta en jäkla förmögenhet att laga den. Tanken med att köpa en ny bil som kommer fläsk varje månad var liksom att slippa sånt här, men tydligen hjälpte inte det. Så nu är det bara att hålla tummarna! Försöker intala mig att det kunde varit värre, eller att det kanske är ödet, vi kanske hade krockat med en älg eller lastbil på vägen hem. Hemska scenarion är en klen tröst men i alla fall nåt. Biljävel.

Hur som helst så hade vi en jättetrevlig grillkväll ändå!

Gud vad jag är glad över utbildningen! Har kollat antagningsstatstiken inne på VHS, 867 sökande och bara runt 60 st som fick en plats, dessutom var snittbetygen jättehöga! Runt 18 i snitt, vilket hade krävt många terminer på komvux! Har man 15 i snitt har man VG i allt ungefär så 18 är jäkligt svårt att nå upp till, jag trodde inte alls att det skulle vara så svårt att komma in på lärarutbildningen! TACK snälla högskoleprovet!
Jag valde att tacka ja till platsen på åk 1-3linjen ändå, det måste ju helt klart vara mest givande att ha hand om barn i den åldern som verkligen gillar att gå till skolan och som vill lära sig. Det ska bli skitkul!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Lärarhögskolan till hösten!

Tjoho! Jag blev antagen! Till hösten börjar utbildningen, Grundlärarprogrammet inriktning förskoleklass och årskurs 1-3!
Jag kom in på mitt förstahandsval (det tackar vi för högskoleprovet!) och jag är lite osäker på om jag ska göra en sen anmälan och försöka byta till mitt andrahandsval, åk 4-6 med inriktning samhällsorienterande ämnen. Fördelen med att läsa 4-6 är att man kan jobba med dom yngre barnen också med den utbildningen, eftersom dom är lika långa är det lite förvirrande. Ska ringa till skolan och kolla läget imorgon tänkte jag.
Så jäkla kul att jag klarade det! Bara matten var ju en stor bromskloss på vägen.
Så till hösten börjar det, fyra års studier (det känns helt galet länge, mina barn kommer vara STORA när jag är färdig! Men sen kommer jag ha en utbildning att falla tillbaka på och väldigt bra förutsättningar för ett jobb).
Terminen börjar 30 aug så nu blir det en lång semester innan det är dags, och det känns fantastiskt skönt att veta att vi inte kommer behöva ha barnen heltid på dagis nu under småbarnsåren, även om studier kräver mycket tid så kommer jag vara betydligt mer flexibel än med ett heltidsjobb och lång pendling på det när man bor ute i ingenstans.

Ja, livet känns jäkligt bra just nu! I feel happy, oh so happy!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Sommarlov!

Eller, min sista kurs avslutas på fredag, har en uppgift till att skicka in (och den ger mig lite ångest, för man ska skriva om sina egna erfarenheter av jobb inom vården och etiska problem som uppstått där, och jag har inte jobbat inom vården. Men det löser väl sig, jag får slänga ihop något).

Barnen är i alla fall hemma från dagis nu, minst sex veckor. Vi öppnade upp sommarlovet storslaget med ett Lisebergsbesök i måndags, åh vad roligt Mosan tyckte att det var! Jag är helt förbluffad över att hon som knappt vågar åka ner för en rutschkana själv vågar åka alla karuseller men hon sprang gladeligen rätt i och tyckte allt var jättekul- utom små grodorna som är någon miniversion av uppskjutet/höjdskräcken för barn, där byttes glada tjut ut mot ett mer och mer nervöst litet ansikte efter varje upphissning.
Sen fick hon premiärsmaka på sockervadd, ett par kaninöron och en (svindyr) kaninballong. Vi träffade på massor av dansande och kramande lisebergskaniner, hon kramade två av dom men höll sig på avstånd, när vi kom hem frågade jag henne om hon var lite rädd för kaninerna och då viskade hon "ja, för dom SA ju ingenting", haha! Min allra sötaste Mosa.

Hon har fått sina brillor nu och är söt som en karamell. Hon får så många komplimanger vart vi än går och är stolt som en tupp. Men det känns lite tråkigt det här med "akta glasögonen!" som slinker ur hela tiden när hon leker, men jag antar att det är en vanesak.
Sen så är det ju faktiskt så att hon är knappt 4 år gammal och ett antal bågar kommer vi ju få räkna med att kassera, inte ens vuxna människor tar ju superbra hand om sina glasögon, det är ju lite av en förbrukningsvara.

På fredag går även Mikael på semester och det ska bli så jäkla gött! Vi hade planer på Astrid Lindgrens värld, men det lutar mer åt äventyrslandet i Halmstad nu, så satsar vi på Astrid nästa sommar istället när Svea är lite större. Faktum är ju att våra barn är precis lika nöjda med att gräva i sandlådan eller gå till biblioteket som dyra utflykter.
Hoppas nu för fan på fint väder!

Amning

Jag kommer nu på begäran skriva ett litet inlägg om amning (ett "litet" inlägg blir med största sannolikhet ett lååångt inlägg, jag har insett hur oerhört skicklig jag är på ordbajseri nu i kursen jag läser för tillfället, jag kan skriva många, många rader om i princip ingenting och få det att låta helt rimligt...).
Och ja, jag får önskningar till min blogg, häftigt va!?

När jag efter 42 långa, långa timmar klämt ut min lilla Moa 17 september 2008 så blev vi upprullade till BB och där mötte en barnmorska oss för att introducera den allra första amningen. Moa försökte hugga efter bröstet några gånger utan att få tag och tillsammans med barnmorskan försökte vi vinkla och klämma ihop bröstet på diverse olika sätt för att bebis skulle kunna suga fast i kanske tio minuter, sedan sprang hon iväg och kom tillbaka med en amningsnapp.
En amningsnapp ser ut som en bröstvårta i gummi eller silikon och man sätter fast på bröstgården med hjälp av lite vakuum. Genast fick hon tag och började äta!
Mjölkproduktionen kom igång, lillan hade gått upp fint i vikt innan hemgång och jag slapp både smärta och såriga bröstvårtor. Men det fanns dock ett stort MEN i den tillsynes fina historien, hon vägrade ta bröstet utan nappen och med en amningsnapp får barnet oftast i sig betydligt mindre, så nu i efterhand förstår jag ju varför hon bara åt och åt och åt hela dagarna. Det är helt naturligt för ett nyfött barn att vilja äta hela tiden, men Moa ammade kanske en timme, somnade sista 10 minuterna för att sedan vakna och vilja äta igen, stackarn var tvungen att äta så intensivt att hon knappt hann sova mellan varven.
Hon gick upp fint i vikt under vägningarna på BVC men efter att ha suttit i soffan i tre veckor konstant så orkade inte jag mer, jag var ett vandrande vrak och hann inte ens ta en dusch innan det var dags för nästa amning, så vi gav henne en flaska med ersättning. Och herregud vad mätt hon blev! Hon slocknade som en sten efteråt och sov i fyra timmar istället för fyra minuter mellan matningarna. Vi blev så chockade att vi ringde Mikaels föräldrar och frågade om det var något fel på barnet som bara sov och sov.
Efter det fick hon en flaska ersättning om dagen och precis som BVC-Linda varnade oss för så ratade hon sedan bröstet eftersom det gick så mycket långsammare att klämma ut en slatt mjölk där, hon blev jättearg när jag försökte amma och vred huvudet och sidan och vrålade så fort jag försökte amma henne. Kapitulerade rätt fort och när Moa var två månader hade vi helt gått över till ersättning.
Det var inget jag mådde det minsta dåligt över trots att jag hade tänkt amma i ett år, det var galet skönt att slippa amningsnappen som alltid krånglade och föll av och gjorde det omöjligt att vara det minsta diskret, så jag vågade aldrig amma ute och gick och stängde in mig när vi hade besök om jag skulle amma. Kände mig helt isolerad, hon älskade sin ersättning, växte så det knakade och är nu fyra år senare världens friskaste unge, så för henne har ersättning varit det bästa.
Det har alltid varit viktigt för mig att det bara var jag och Mikael som matade Moa när hon fick flaskan, vi har alltid haft henne i famnen när vi matat (och även om vi inte hade gjort det så hade hon tveklöst fått all närhet hon behövde ändå, jag bar på henne dag som natt i nästan två år och hon sover fortfarande med mig och Mikael på nätterna!)

Sen kom lilla Svea med buller och bång 24 augusti 2010. Den här gången hade jag inga direkta förhoppningar på amningen alls, men jag visste att jag INTE vill ha amningsnappen och var jag tvungen till det skulle jag hyra med en bröstpump så att jag kunde pumpa och få igång mjölken ordentligt.
Jag stannade på BB i tre nätter och krävde att få hjälp att lära henne få ett ordentligt tag och dessutom passade jag på att lära mig amma i alla möjliga positioner och även att liggamma (det var omöjligt med amningsnappen som bara lossnade hela tiden om man låg på sidan i sängen när jag ammade Moa).
Det visade sig nästan direkt att det gick utmärkt för mig att amma utan nappen, men det var lite svårt i början och jag vet inte hur många gånger jag ringde på knappen för att få hjälp av barnmorskorna! Stackarna fick springa in och ut ur mitt rum som skållade råttor, men detta gjorde dom som tur är med ett glatt humör. Så när jag väl åkte hem kände jag mig idiotsäker, TACK alla barnmorskor på Varbergs BB!

Och vilken skillnad man märkte när mjölken rann till! Det är för mig en gåta att Moa kunde gå upp i vikt överhuvudtaget för jag hade säkert tio gånger så mycket mjölk den här gången. Brösten var gigantiska och jag kunde knappt hålla armarna mot kroppen för brösten bredde liksom ut sig långt bak till armhålan. Jag köpte amningkupor (behållare man lägger i behån) och ammade jag med ena bröstet läckte det andra samtidigt och var helt fulla, säkert tio gånger om dagen glömde jag bort att kupan låg i behån och böjde mig framåt och då sa det splash och lät som om man hällde ut ett glas vatten rätt på golvet.
Det gör ont att amma utan amningsnapp fick jag erfara. Riktigt ont! Mina bröst var såriga och vi gav faktiskt ersättning några veckor i början så att jag fick vila lite mellan varven och ganska snart var brösten läkta.

Med Moa upplevde jag knappt att brösten var spända och när jag slutade försvann mjölken nästan direkt. Den här gången räckte det med att det gick en timme innan jag kunde få jätteont och läckte mjölk. Svea åt OFTA på nätterna och en natt när hon var kanske tre månader sov hon utan mat från 22 till 03 och när jag vaknade av att hon pep i spjälsängen trodde jag att jag skulle svimma av när jag såg och KÄNDE det fotbollstora bröstet, det var inte ens runt längre utan såg ut som någon slags fyrkantigt ådrig monsterkroppsdel. Svea höll på att drunkna när hon åt och hela min sida av dubbelsängen var som en mjölksjö. Denna LÄTTNAD när hon åt! Dock fick jag en mjölkstockning, feber och det tog många dagar innan det blev normalt igen.
Fick flera mjölkstockningar efter det och värst av allt, när hon var runt sju månader fick hon svamp i munnen som smittade mina stackars bröst, det fjällade, blev öppna sår stora som enkronor som varade och jag höll på och dö varje gång hon skulle äta, då hade hon dessutom fått tänder som hon gärna testade i mina sår. Stackars barn så rädd hon blev när jag vrålade rätt ut! Men vi tog oss igenom även detta och som sagt ammade jag i 20 månader.
Och om man jämför så är det absolut mest praktiska att amma OM det fungerar, det är intensivt i början men sedan åt hon klart på kanske fem minuter och man slapp diska flaskor, måtta pulver och ha med sig termosar och skit överallt. Jag är en ganska pryd person så jag har aldrig gillat att amma offentligt men man blir rätt härdad och jag har nog suttit och ammat (eller sprungit runt och ammat) nästan överallt. Det har varit oerhört praktiskt att bra kunna stoppa in tutten just i Sveas fall, dels har hon varit så himla mycket sjuk och sen har hon ju humöret från helvetet och har alltid blivit lugn och harmonisk när hon fått snutta lite.
Kan ju säga som så att hade jag varit tvungen att gå upp och göra i ordning ersättning varje gång hon vaknat på nätterna hade jag gått under! Amma tio gånger per natt kan man överleva eftersom man kan ligga kvar i sängen och sova samtidigt men hade jag behövt greja flaskor så ofta hade jag flyttat härifrån och det för längesen, haha!

  

Jävla fotbollhysteri

Jag fattar inte grejen? Är alla plötsligt fotbollsintresserade nu? Är det någon sån där vi-känsla som gör att man plötsligt har ett sånt vansinnigt intresse för hur det går för fotbollspojkarna och deras lilla boll? Vinner Sverige så är det lite som att vinna själv?

Jag förstår ju själva fenomenet fotbollsfest liksom, att man samlas ett gäng och dricker öl och hejar och tjoar och har sig, men hur kul är det att sitta i soffan själv och kolla på det?
Jag har spenderat många, många eftermiddagar i ÖIS-klacken på gamla Ullevi, DET var skitkul! Man köpte sin lilla öl i halvlek, sjöng med i ramsorna och kastade konfetti, jag älskade att gå på matcher. Men att sitta i soffan och glo i 90 sega minuter (det blir ju aldrig mål!), det är ju bara sååå tråkigt!
Sverige kommer inte vinna ändå.

Dagens i-landproblem.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ljuvligheter

Idag passade jag på att kolla in rean på lunchen när jag ändå var inne i bebyggelsen så att säga (det är nog tur att man flyttat ut på landet där Ica är enda shoppingmöjligheten, förutom internet då...).
Det blev snurrklänningen med rosor från polarn till Moa, den ser rätt tråkig ut på galge men jag har sett den på och den är helt underbar! Svea fick en singoallaklänning i röd basrand, jag kollade på den med rosorna till henne med men det är verkligen inte hennes stil, alla väldigt gulliga och flickiga plagg hon ärvt av Mosan ser väldigt malplacerade ut, ska Svea ha klänning väljer jag helt något väldigt enkelt utan volanger och grejer, och gärna i blått, grönt eller rött. Vitt och rosa funkar kanon på Moa men inte på Svea.

Sen hittade jag en klänning till mig själv på MQ efter att ha gått i evigheter och försökt hitta något vettigt inne på HM. Allvarligt talat! Vad är det för bisarra plagg dom gräver fram när det ska reas? Det var kjolar med paljetter och jeansshorts som var så korta att helt normala trosor hade stuckit ut åt alla håll. Samtliga plagg som såg ut att passa en hyfsat normal människa var såklart i storlek 34.

Har varit också hämtat ut mina betyg också, har hunnit läsa Matte A och B (godkänt), Naturkunskap B (VG) och Arbetsmiljö och säkerhet, kursen som jag gjorde på en enda dag och där fick jag ett MVG! Lite skrämmande när man jämför med matten där jag fick kämpa järnet för att ens bli godkänd. Nu ska det skickas in till antagningen och sedan är det bara att hoppas! Betygsnittet är fortfarande inte något att hänga i granen (2 MVG och 20 VG låter i mina ögon rätt bra men det ger absolut ingenting för snittbetyget) så jag hoppas ju på mitt högskoleprovresultat.
Två sökta utbildningar i Göteborg och en i Borås, hoppas hoppas nu på att jag slipper gå i Borås, det känns som en väldigt trist väg att åka varje dag.

Idag är det fredag, tjohooo!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Bröllopsfunderingar

Nu har vi varit ett par i mer än fem år och har två barn ihop, rent juridiskt är det ju jättedumt att inte vara gifta. Om något händer oss (peppar, peppar) så blir det helt klart problem och bara en sån sak som att man får gå till familjerätten och försäkra att mannen är den rätta pappan till barnen känns ju onödigt och en aning förnedrande.

Men det känns som så jäkla mycket jobb med själva vigseln! Många går ju bara och gifter sig borgligt, skriver på ett papper och sen är det färdigt, men det känns ju så trist! Är lite splittrad där, jag är inte beredd att slänga ut en massa pengar (varken vill eller kan i dagens ekonomiska läge) och det känns ju som att jag har rätt fullt upp på dagarna ändå.
Men ändå, jag är ju faktiskt kvinna. Jag vill ha en fin klänning och ja, jag vill att vår dag uppmärksammas lite i alla fall, gifta sig gör man trots allt bara en gång förhoppningsvis.

Ett stort och påkostat kyrkobröllop med alla man någonsin känt och trerätters middag är liksom inget alternativ, det är för dyrt (om man inte är fräck nog att be om kuvertavgift då, och det är inget som lockar, haha!).
Något jag verkligen hade velat är att ha en mindre vigsel och sedan åka direkt på en resa efteråt istället för en stor fest, då får man lite mer valuta för pengarna (pengarna som inte finns, så det ligger i så fall långt fram i tiden).
Ett annat lockande alternativ är em vigsel utomhus och en väldigt enkel bröllopsfest efteråt, hyra någon form av billig lokal (typ bygdegård vid havet) och sen bjuda på lite grillat och tårta, låta gästerna ta med sin egen alkohol eller kanske rentav ha en knytis och avsäga sig presenter helt. Jag hade själv jättegärna gått på ett sånt bröllop, jag är inte så pretentiös direkt (därmed inte sagt att man är pretentiös om man har ett stort bröllop, det handlar väl mer om vilka resurser man har...).

Vad tycker ni? Bör man vänta med att gifta sig tills man har råd att göra det "ordentligt" eller är det okej att bjuda in till ett bröllop oavsett dess standard?


- Posted using BlogPress from my iPhone

En onsdag

Dagens besvikelse:
P.op-rean! Jag är nästan lite glad att vi försov oss och missade bussen för om utbudet i butik är lika trist som i webbutiken hade det verkligen varit att åka i onödan. Det enda jag ville ha var windstoppern i orange och den var redan slutsåld i samtliga storlekar. Skulle vilja ha en skaloverall till Svea i höst också, synd att den är så jäkla dyr även på rea.

Idag är vi hemma, jag och mina gryn. Tjejerna åt upp två stora burkar fiskbullar till lunch!
Ikväll är det föräldramöte på dagis angående omorganisationen efter sommaren, äntligen! Det ska bli väldigt spännande att se vad som händer.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Världens bästa dagis!

Jag hör alltid talas om knepiga dagis (eller förskolor, som det faktiskt heter). Dagis där kläder försvinner för barnen dagligen, där personalen inte håller koll på barn som slåss och är elaka, dagis som inte byter kissiga blöjor på hela dagarna och så vidare i all oändlighet.
Så jag blir bara mer och mer säker på att vi har Sveriges BÄSTA dagis i metropolen Horred. Eftersom jag själv tycker att det är lite av ett underverk att man kan skapa någon slags struktur och ordning i en grupp på kanske femton barn i åldern 1-3 år så räknar jag med att omsorgen kan brista på ett eller annat sätt, så länge alla barn tas vänligt omhand och är trygga så är jag ganska nöjd, jag hade aldrig blivit arg över att kläder försvann eller att dom missat en kissig blöja eller så någon gång ibland- men dom har stenkoll på allt!

Förra våren när jag var hemma med Svea och Moa gick femton timmar har jag nu i efterhand fått höra att personalen gick på knäna, dom hade helt galet mycket att göra och var jättestressade. Märkte jag någonsin av det? Svar nej.
Varje morgon när jag lämnar mina barn möts vi av leenden, det finns alltid tid att småprata lite om det skulle behövas, dom hittar alltid på roliga saker att göra på dagarna, när jag hämtar barnen är dom alltid utvilade, mätta och glada. Aldrig har någon haft minsta lilla skrubbsår som inte kunnats förklarats, herregud jag har knappt fått hem en unge med smutsiga kläder!
Det har hänt vid två tillfällen att det har saknats en mössa och något annat plagg när vi ska gå hem, då har vi fått ta kläder i lånekorgen och nästa dag har det försvunna plagget legat på platsen och väntat! Och detta TROTS att jag är värdelös på att namna kläder. Det är för mig en gåta hur man lyckats hålla på koll alla barns grejer och inte ens blanda ihop dom! Jag har två barn och nästintill varje morgon vintertid är något borta och vi har säkert avverkat 15 par olika vantar den här vintern.
Och att man alltid är så trevlig och förstående! Har jag behövt göra en snabb schemaändring eller kommit försent har det ALDRIG varit sura miner, har jag glömt något hemma så har personalen gladeligen löst detta åt mig och försäkrat mig om att det inte är någon fara. Som när det var så varmt sist, vi letade som galningar på morgonen efter Moas sandaler men hittade dom inte så vi fick ge upp och hon fick gå till dagis i sina varma gympaskor, det hade inte funnits några svala skor där att låna men en fröken berättade att hon hade tagit fram vattenspridaren på eftermiddagen så att barnen hade fått springa barfota (det får dom inte annars), så Moa hade sluppit svettas ihjäl hela dagen. Dom är så fina att jag blir gråtfärdig!

Och det bästa av allt är att jag känner att dom verkligen, genuint tycker om mina barn. Det är kramar när dom kommer, Moa berättar alltid att hon legat och "gosat håret" på fröknarna på vilan (enda sedan hon var nyfödd har hon älskat att pilla och snurra med fingrarna i mitt hår, hon gör det helst jämt om hon får välja, även nu snart fyra år gammal) och barnen själva pratar om sina fröknar jämt, Svea är ju inte så talför än men lyser i hela ansiktet när hon pratar om sin "Aaaanna".
Mikael sa till mig för ett tag sen att visst känns det som om våra barn är allas favoriter, och jag höll klockrent med. Det stämmer ju givetvis inte, men det är ju fantastiskt att det KÄNNS så, och det borde alla föräldrar få känna.
Jag älskar vårt dagis och våra fröknar. Jag trodde aldrig att jag skulle känna sådant förtroende för dagispersonal som jag har kommit att göra. Till hösten kommer det att bli en stor omorganisation och jag blir nästan lite gråtfärdig när jag tänker på att personalen kommer att bytas ut och flyttas runt, även om jag vet att ALLA är bra. Vi är extremt lyckligt lottade, jag vet hur dåligt jag hade mått om jag inte varit nöjd med stället mina barn är på hela dagarna. Jag är så oerhört, oerhört tacksam.

Vad för slags kvinna är jag?

Jag har alltid känt att jag brister i min förmåga som kvinnlig varelse.
Jag förstår inte vart jag missat dessa kunskaper?

Min sminkväska innehåller följande:
Mascara
Kajalpenna
Tre små ögonskuggor
Pincett.
Vintertid använder jag gärna lite rouge och resten av året har jag ett så kallat "solpuder" som jag kan borsta på om inte borsten är försvunnen, vilket den 9/10 gånger är.
Jag kan stå och fascineras av vänner och lillasyster som sminkar sig, det är massor av olika lager, det suddas och penslas och appliceras hej vilt. Jag vet vad en foundation är men har aldrig riktigt förstått tjusningen men alla andra krämer? Det är fuktkrämer, underlagskrämer, täckstift hit och dit och gud vet vad. Och sen en massa puder?
Och håret är ännu värre, jag vet inte alls hur man använder en plattång, eller locktång för den delen. Spray, mousse och sånt använder jag inte alls och om jag förstått det rätt ska man dessutom ha i en massa produkter även INNAN man plattat?
Ingenting har någon funktion på mitt hår ändå, det ser bara fett och äckligt ut om man lägger i något och dessutom är det noll effekt, lockar ser platta och ledsna ut efter max 10 minuter och volym är bara att glömma. Många har försökt genom åren att skapa någon slags frisyr i mitt hår men ingenting händer, stackars Veronika försökte nyligen väcka min volym med det så kallade mirakelpulvret dust it, hon pudrade och pudrade och gnuggade utan att något hände.

Jag äger ju massor av nagellack i alla fall, det är min enda exotiska sida. Önskar att jag kunde säga att jag var naturligt vacker bara, men det stämmer ju definitivt inte. Jag är bara lat helt enkelt, och snål. Snart kommer Moa veta mer om skönhetsvård än jag, och hon är knappt 4 år.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Min skämslista

1. Att jag helt försummat Sveas bebisbok. Den dök upp idag efter en lång tids spårlöst förvirrande (vad fasen gjorde den i badrumsskåpet bland handdukarna?). Inser att jag inte minns i vilken ordning hennes tänder kom, eller vilket datum hon tog första steget. Jag minns månaden i alla fall. Ångest.

2. Att jag inte gör rent filtret i köksfläkten. Det ser riktigt grisigt, jag har förnekat det länge och ryser varje gång jag råkar få syn på det när jag lagar mat. Om jag bara fortsätter önska riktigt intensivt kanske det rengör sig själv?

3. Jag gillar Skrillex. Skrillex är inte bad-ass. Jag brukar reta alla som lyssnar på techno (eller liknande sån där panikmusik) och skratta lite elakt och förkunna att jag är en hårdrockstjej. Men det är så jäkla svängigt, och grymt att träna till!

4. Att jag inte tränar. Jag som varit så duktig i några perioder, motivationen är fanimej noll nu. Har resonerat som så att jag kan ju faktiskt ha linne på mig på stranden (om det blir något mer strandväder). Så är bikinistressen över liksom.

5. Att jag är så vansinnigt snål mot mig själv. Man kan faktiskt unna sig ett par nya glasögon, ett par glasögon är faktiskt en väldigt vettig investering när man är blind och inte kan använda linser. Eller så kan man använda sina hemmasnickrade glasögon som jag idag har modifierat ytterligare genom att sätta ett bamseplåster rätt över bågen mellan ögonen så att dom inte ska trilla av ner jag böjer mig. Så kan man göra om man är helt sjukt dumsnål.

Sommarlov

Eller nja, jag har en kurs kvar att läsa nu veckorna framöver men det är en slappkurs och matten är klar! Jag klarade det(!!!).
Matte A var ett helvete men då hade jag nästan ingen hjälp under kursen heller, hann bara få träffa läraren drygt en timme i veckan men nu under Matte B så har jag haft två lärare tillgängliga nästan varje dag och även om det varit tufft så har det till och med stundtals varit kul(!!!) och jag var bara några ynka poäng från VG på nationella provet vilket är något av en världssensation.
Jag är så jävla glad att jag klarade det och så sjukt tacksam för all hjälp jag fått, nu kan jag gå vidare och plugga det jag vill!
Jag fällde en tår faktiskt på väg ner från lärarrummet från Komvux, mest för att jag blev så jäkla rörd över hur glada mina lärare var för min skull och jag fick nästan lite ångest över att inte få träffa dom något mer. Min förmåga att fästa mig vid folk är sannerligen inte lätt att tackla ibland.
Men nu är det i alla fall sommar och en tid utan stress och sena dagishämtningar framför oss! Och oj vad jag ska njuta och vad kul vi ska ha jag och tjejerna!
- Posted BlogPress from my iPhonen

Blindbock

Man tror inte att det är sant när man åker på barnsjukdom efter barnsjukdom! Förra vintern fick jag förkylningar från helvetet med (på riktigt) typ neongrönt snor och flera omgångar magsjuka som jag inte haft sedan jag var liten själv. Och nu en jäkla Ögoninflammation! Det hade ju inte varit hela världen om det inte vore för att jag inte kan använda mina linser. Jag är _extremt_ närsynt, jag ser ungefär 20 centimeter framför mig och sen är allt ett jäkla blurr, jag blir faktiskt nästan sjösjuk av att gå omkring utan linser.
Och givetvis har Svea knäckt av bågarna på mina glasögon rätt nyligen. Satt idag och försökte få gjort min statistikuppgift och började nästan grina för jag såg inte ens vad jag skrev i blocket framför mig utan att hänga över bordet och typ pressa kinden mot papperet samtidigt, tejpade fast en provisorisk båge till glasögonen av en stiftpenna och nu har bästa Mikael bytt ut pennan mot en bit av en galge så nu har jag överlevt dagen men är fullkomligt livrädd för morgondagen, jag åker inte in till stan och skolan med tejpade glasögon med en galgbåge. Jag vägrar!

Skitögon!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Sluta ljug!

Själva bakandet av barn och barnets ankomst i livet har för mig sett ut ungefär såhär:

Barn ett:
Lätt graviditet- Fruktansvärd förlossning- Hemsk första tid- Misslyckad amning- Hyfsat lättsamt barn.

Barn två:
Lätt graviditet- Kanonförlossning- Lätt första tid- Långtidsamning- Riktigt jäkla jobbigt barn.

Som ni ser har jag haft turen att ha en kropp som funkar väldigt bra som gravid, jag har förvisso haft rejält ont i fogarna, kissat lika frekvent som någon som druckit ett flak öl och haft rätt mycket jobbiga sammandragningar men jag har mått bra, har varit nöjd och belåten och det har aldrig inträffat något farligt för varken mig eller det ofödda barnet.

Jag har fött barn och varit övertygad om att döden varit nära, en sjukt skrämmande upplevelser och (för mig var inställd på annat) en besvikelse. Det gick visserligen bra till slut men kostade mig nästan en intakt ändtarm och jag har inga minnen alls från när jag fick upp min allra första dotter på bröstet och var helt bortdomnad i tankarna i flera dagar efteråt.
Andra gången jag födde barn gick det fantastiskt bra, jag var helt närvarande och det (större) barnet var ute på några ynka onda öppningsvärkar och en enda krystvärk. Efteråt fattade jag knappt att jag verkligen hade fött barn, och att det kunde vara så häftigt. Jag hade all tid och ork i världen att snosa min lilla rosenkropp i håret och sprang och jagade storasyster i BB-korridorerna redan dagen efter som ingenting.

Första gången jag fick barn var jag ett mentalt vrak i flera veckor, grät dygnet runt och undrade vad fasen jag gett mig in på, fullkomligt livrädd och framförallt helt förstörd av samvetet att jag inte alls var så lycklig som jag trodde att jag skulle vara. Allt var nytt och jäkligt läskigt. Amningen fungerade inte alls och jag gav upp fort, i ungefär samma veva blev jag mig själv igen, bara en lyckligare och ängsligare ny sort.
Andra gången fick jag ingen galen hormonstorm som anföll mig, allt flöt på bra och jag var lugn och trygg. Till och med amningen fungerade och jag fortsatte amma i 20 månader.

Mitt första barn var ett oerhört snällt barn, visserligen ett extremt klängigt barn som alltid ville vara nära, men fick hon bara det så var hon nöjd, vi kom snabbt in i en symbios och jag visste alltid vad hon ville och hur jag skulle hantera henne. Därmed inte sagt att jag inte var en galen kycklingmamma som kunde överanalysera allt från en skumt luktande bajsblöja eller kunde stressa upp mig enormt över att förmiddagsluren missades eller så, men det var ju jag, barnet var alltid lugn som en filbunke. Vi kunde chilla dagarna igenom.
Sen så kom det lilla yrvädret, som sov snällt sina första veckor och hängde med som man hört att småsyskon skulle göra. Men det blev fort tydligt att den lilla damen hade sin egna, väldigt starka vilja.  Första året var turbulent med en släng kolik, ständiga sjukdomar och ett barn som krävde (kräver) underhållning dygnet runt och som aldrig sov, ALDRIG. Jag kan fortfarande inte hänga med i hennes känslostormar och varje dag är en liten utmaning, visserligen en jäkligt rolig utmaning men stundtals väldigt utmattande.

Kontentan är att en graviditet kan vara en barnlek, en förlossning en fantastisk upplevelse, första tiden kan vara rosa moln och gulligull och en del barn kan vara världens snällaste och väluppfostrade redan i livmodern.
Men en graviditet kan också vara ett helvete både psykiskt och fysiskt, en förlossning kan vara oerhört svår och första tiden apjobbig. Och ett barn kan vara extremt krävande. Låt oss enas om det, inget är per automatik lätt eller svårt. Alla föräldrar är olika, alla barn är olika och kombinationerna mellan föräldrar och barn är absolut helt olika.
Sluta skuldbelägg, sluta ge andra dåligt samvete, sluta skrämmas i onödan. Man älskar inte sina barn mer för att man mår toppen jämt, för att man aldrig klagar eller erkänner att man vill flytta hemifrån och hinka litervis med vin ibland.
Tänk vad mycket lyckligare vi alla hade varit om man slutar jämföra sig med andra och ha dåligt samvete över att vi inte är på topp jämt.

Slappna av!

Cykelfesten 2012

Igår medverkade jag i min första cykelfest, min kumpan var Lotta och vi var tilldelade förrätten. Vi lagade en kräftostsoppa och en välkomstdrink med Bacardi Mango och Passoa. Det blev jäkligt gott och jag är nöjd över vår insats, även våra fyra hemliga gäster verkade nöjda.

När förrätten var uppäten fick vi öppna vårt första kuvert och fick veta vart vi skulle cykla och äta varmrätten.
Jag var så jäkla rädd för själva cykelturen! Jag fick tjatat till mig den minst skrämmande cykeln (den andra var omänskligt hög och hade en ännu högre sadel som nästan gjorde mig gråtfärdig). Som tur var fick jag den minst skräckinjagande cykeln och dog nästan av lättnad när vi fick reda på att det var väldigt nära att cykla till destinationen för varmrätten, och aldrig har jag älskat Horreds ständiga uppförsbackar innan! Men nu kunde jag utan att skämmas leda cykeln nästan hela vägen.
Väl framme bjöds vi på Grekisk pyttipanna och väldigt trevligt sällskap. Jag kände en stor tacksamhet över att slippa visa upp vår skabbiga lägenhet för middagsgäster för man kan ju säga att detta superfina hus höll en lite annorlunda standard. Jag vill också ha ett fint kök! Det behöver inte vara lyxigt på något vis men jag hade gärna bytt ut vår platthäll och våra pissgula skåpsluckor, eller den gula tapeten med den apfula bården (jag minns inte ens vilket motiv bården har efter som jag föraktar den så).

Efter maten öppnades kuvert nummer tre och glädjen och att nästa värdpar bodde i närheten och att det inte skulle bli någon lång cykeltur nu heller var enorm.
Vi åkte först och plingade på hus nummer 11 på FEL gata och det hade ju kunnat bli en väldigt pinsam historia men som tur var så var det ingen hemma där och vi fick cykla vidare till nästa gata och tackade vår lyckliga stjärna över att ingen stackare i morgonrock/mysbrallor öppnade i första huset.
Det var en trevlig efterrätt vi bjöds på också, en jättegod jordgubbglasstårta. Fast sedan försvann väl lite av partystämningen då diskussionerna handlade om vad man tyckte om fackavgiften sista timmen ungefär, så vid 23-tiden tackade vi för oss och åkte till sista destinationen, bygdegården.
Vet inte om det var under efterrätten jag segade till eller om det bara var det faktum att jag inte är någon direkt festprinsessa längre som gjorde att jag bestämde mig för att avrunda en dryg till senare, men vid midnatt rullade jag hem med min lånade cykel och placerade mig i soffan.
Jag var visserligen rätt full jag också, men dom flesta andra var RIKTIGT fulla och jag kände att nä, allsång och folk som spiller ut drinkar över mina fötter känns som ett avklarat kapitel, hehe.

Men i stort var det en jäkligt kul kväll!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens tips- Menskopp

Jag vet att namnet låter äckligt med låt er inte avskräckas!
När jag var hos min gamla barnmorska nyligen och pratade om spiralinsättning så frågade jag om det kunde bli problem med spiral när man har menskopp och hon såg ut som ett stort frågetecken och började prata om naturmänniskor som använde korallsvampar som mensskydd och samlade blodet för att hälla ut det i rabatterna och annat läskigt.
Hon hade aldrig hört talas om menskoppar överhuvudtaget och det verkar som att många missat det.

En menskopp är i alla fall precis som det låter, en liten koppformad grej i gummi eller silikon som man använder precis som en tampong, den fungerar som en propp där blodet samlas, men istället för att börja läcka och bli överfull så kommer blodet ingenstans, om man inte har inne den på tok för länge då.
Hur ofta man får ta ut den och tömma beror givetvis på hur mycket du blöder, men jag kan ha inne den från morgon till kväll även när jag blöder som mest.
När man tar ut den nyper man bara fast i botten och drar ut den, då släpper vakuumet.
Jag var rätt skeptiskt till det där med att se allt blod eftersom jag är blodrädd (var tvungen att stå still och ta djupa andetag idag när jag skar mig på ett papper i mitt kollegieblock inne på Hemköp när jag skulle ta upp min mobil, ryser i hela kroppen bara jag tänker på det) men jag kan lova att det är betydligt äckligare att fiska ut en stinkande tampong, blodet börjar inte lukta innan det kommer i kontakt med luften.

Koppen kostar runt 300 spänn men då har den en beräknad livslängd på tio år, även om man antagligen vill förnya den innan dess...
Testa! Det är jäkligt skönt att slippa fippla med tamponger och bindor hela dagarna och avstå bad eller vissa kläder av rädsla för fläckar, och bättre för kroppen att inte använda mensskydd som torkar ut slemhinnorna.
Det enda negativa är att ibland är det svårt att få till det när man sätter in den, hamnar den snett eller för långt upp eller ned känner man den och det gör ont.
Och klipp för guds skull av pinnen! Den är inte behaglig!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Sveas ord

Dessa ord kan Svea 21 månad säga förutom dom vanliga korta som ja, nej (vanligt förekommande) och dyl:

Svea
Mamma
Pappa
Moa
Kitty (Hello...)
Anna
Nea
Lina
Katt
Vovve
Ko
Lollo
Pippi
Bompa
Hatt
Skor
Anka
Gurka
Äpple
Kaka
Tårta
Tacos
Bulle
Macka
Äta
Tutte (hennes allra första ord!)
Akta
Min/mina
Upp

Jag märker ett tydligt mönster:)



- Posted using BlogPress from my iPhone

Randvinkelsatsen

Ja det är också ett sätt att av avnjuta sin fredagseftermiddag på.
Jag tycker att Matte B-kursen har varit en rätt kul kurs, det svämmar över att ekvationer och ekvationer är ju min grej. En av mina mattelärare, Eva, brukar till och med hävda att jag ÄLSKAR ekvationer och det är en rätt gigantisk överdrift, men jag tycker att det är kul och gnuggar händerna förtjust när jag lyckas lösa ut ett X ur något till synes olösligt.

Men detta, randvinkelsatser? Jag tog mod till mig och lyckades äntligen lära mig pythagoras sats med ekvationer igår (vilket ledde till bisarra små fnissattacker, antagligen blev hjärnan för överhettad).
Och det räcker. Det finns inte en människa som har nytta av att kunna det här:



- Posted using BlogPress from my iPhonet

Liten glasögontjej

Vi var nyligen hos ögonläkaren med Moa för att kolla upp en skelning (man ser det knappt om man inte tittar efter det, det var faktiskt en av hennes fröknar som påpekade det och först då märke jag att det kanske var mer än bara att hon såg frånvarande ut).

Hon fick kika in i en sån där kikarliknande maskin som mäter ögat, en vanligt syntest där hon fick berätta vad hon såg (fyrkanter, små hus, cirklar och äpplen) och sen försökte läkaren trigga fram skelningen med ögonlappar. Moa tyckte att det var kalaskul.
Det visade sig i alla fall att det finns en utåtskelning på båda ögonen när hon slappnar av men hon har inga problem med att fokusera på en bild eller så, dock kan det bli värre när ögonen växer.
Hon var även lite översynt och hade ett litet brytningsfel, dock var hon inte säker på om det var något "onormalt" eftersom alla barn är lite översynta innan ögat växt färdigt i 10-12-årsåldern.
Vi ska tillbaka snart och då ska hon få ögondroppar som gör att läkaren kan mäta ögonbotten och se hur dåligt hon ser, om hon kanske behöver glasögon.

Vi blev först helt ställda och jag tänkte _stackars_ barn som ska behöva få glasögon, gömma det lilla söta ansiktet och kanske bli retad, jag hade en klump i magen hela dagen.
Men som tur är så tog det sunda förnuftet över! Jag hoppas ju såklart att hon slipper, det är klart att man vill att hon ska se bra. Men Moa blev eld och lågor över att kanske får åka och handla glasögon! Och tänk om hon har det svårare än hon behöver, är hon översynt så måste det ju vara jättejobbigt för henne; pysselälskaren! Hon älskar ju att sitta och pillar med grejer och att läsa. Nej hit med ett par brills "fort som ögat" i så fall;).
Största bekymret är väl att hon kommer hugga bågar med Hello Kitty det första hon gör i så fall... Vi blir aldrig av med den förbannade katten!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Efterlysning: Kläder !

Det sägs ju att alla kläder är sydda för långa personer. Det kanske stämmer, om man har en kort kropp med läskigt långa ben på à Barbie.
Själv är jag 178 cm lång och allt är ju liksom inte ben, jag har faktiskt en överkropp också.
Allting är för kort för mig, och det blir ju inte bättre av att ha bröst heller, skulle ett plagg mot förmodan gå att knäppa eller en urringning sitta där den ska så kan man ge sig fan på att det visar halva magen och ryggen.

Mitt absoluta favoritplagg är klänningar, och inte ens detta universalplagg funkar som det ska. Det är nästintill omöjligt att hitta en klänning där sömmen som ska sitta UNDER bysten inte hamnar MITT på istället. Så istället för att falla fint mot huden så som tyget ska så står det rätt ut från brösten och ned som ett jäkla cirkustält. Och någon kroppsstrumpa kan man ju inte ha på sig med kärlekshandtag och dallermage (skulle man våga sig på något så oklädsamt så lovar jag att den skulle vara för kort, tveklöst).

Jag har sett medelålders damer med klotformad kroppsform klä sig bättre än mig.
Jag antar att jag är dömd till att gå klädd i oversize-linnen (som blir som vanliga linnen för mig) och tråkiga jäkla jeans.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vabba

Vabba är nog tamejfan det tråkigaste som finns. Inte bara för att jag är så stressad över alla värdefulla timmar jag missar att träna inför slutprovet i matten utan också för att jag blir helt tokig av att sitta hemma hela dagen.

Den absolut sämsta kombon är sjuk Moa och frisk Svea, för då hinner man absolut inte sitta-i-soffan-sjuk-mysa av den enkla anledning att man måste kolla Svea varje sekund och skulle man försöka låta bli skriker hon tills man gör det.
Nu är det Svea som är krasslig (som tur är om man kan säga så om ett sjukt barn) så det blir åtminstone en lugn stund när hon sover...
Men det är dödligt tråkigt ändå. När klockan blir 10 har vi liksom lekt med allt som går att leka med här inne och alla är så rastlösa att det är rent vidrigt.

Nu är klockan 14.00. Många långa timmar kvar till läggdags.

Min nya blogg

Nu gör jag ännu ett nytt försök med bloggandet. Som ett komplement för min obefintliga fysiska träning just nu så kan jag ju åtminstone göra något som gynnar min själ.

Jag har mått rätt dåligt sista dagarna och imorse vaknade jag i någon slags feberyra och lyckades pipa till Mikael att jag inte skulle orka ta barnen till dagis på morgonen. Sen minns jag bara att Svea stod och hoppade bredvid mitt huvud i sängen och såg pillimarisk ut och sedan vaknade jag inte förrän klockan tio och fick en mindre chock när jag insåg att lägenheten var tom och barnen bortforslade till dagis.
Släpade mig bort till vårdcentralen (varför, varför? Att jag aldrig lär mig). Precis som jag visste så blev jag hjärtligt mottagen av Bamse-Kerstin (döpt av Moa, förstås) som tog en snabbsänka och skickade ut mig igen med lite käcka hejarrop.
När jag och Mikael vill verka lite världsvana (vi bodde ju faktiskt i stan i _flera år_) så brukar vi skämta om att Bamse-Kerstin styr hela vårdcentralen, men det är nog inte så långt från verkligheten ändå för hon är BVC-sköterska, äldresköterska och tar ensam hand om hela drop in-verksamheten, skulle inte förvåna mig om hon dessutom städar och sköter sophämtningen också, arma kvinna.
Men om det visar sig att jag blir "Ung kvinna död av hjärntumör trots tät kontakt med vården", ja då vet ni vem ni ska skylla på.

Bara vädret kan ju göra en sjuk just nu. Jag tog ledigt två dagar förra veckan för jag VISSTE att värmen inte var här för att stanna, de svenska vädergudarna lurar inte mig.
Jag har utvecklat ett nästan maniskt beteende inför väderprognoserna, jag sitter med mina tre appar och uppdaterar vädret minst en gång i timmen cv biter på naglarna, vilken är mest trovärdig? SMHI eller Klart.se? Just ny visar ju båda regn och 13 grader så det underlättar ju i alla fall.
Blir det (ännu en) skitsommar blir jag galen. Jag tycker inte att det är så mycket begärt att två månader av tolv ska bjuda oss på ett hyfsat humant klimat. Det kan bara inte vara en snittemperatur på 4 grader och pissregn året runt. Eller jo det kan det ju uppenbarligen men jag accepterar det bara inte, jag kommer att fly landet.

Nu mina vänner är det slut på ordbajseri för idag.






- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett tredje barn

Nästa vecka ska jag äntligen sätta in en spiral, så nu blir det inga fler kottar på många år. Jag är helt överlycklig över att vi inte har några spädbarn nu och att Svea börjar bli större, även om jag ÄLSKAR bebisar så är det en sjukt påfrestning, dygnet runt-service såklart och jag har ju mitt kontrollbehov som gör att jag inte kan släppa taget och slappna av en enda sekund när jag har en liten, Svea lämnade inte min sida en enda gång tills hon var 15 månader förutom någon enstaka timme när hon var hemma med Mikael då såklart, och även om jag hade velat lämna bort henne innan dess hade jag garanterat mått skit, jag klarar varken psykiskt eller fysiskt att vara ifrån min bebis.
Så det är oerhört skönt att dom nu är lite större och livet kretsar runt annat än BARA barn. Nu ska det satsas på skolan, hus så småningom och vi ska bara njuta av våra fantastiska tjejer.

Men visst är det lite sorgset! Snart är bebistiden helt förbi, snart är det hejdå till barnvagnar och blöjbyten, inga mer knubbiga bebisar att blåsa i magen och bära runt på höften (jag har under dessa fyra år utvecklas en slags superhöft på vänster sida, den klarar allt! Misstänker att hela bäckenet är snett efter allt kånkande och att det finns en extra fettansamling just där för att göra det skönt för bebisens rumpa, haha).
Nu är det saker som måste ordnas innan det kommer fler barn, utbildning, körkort och ett lite roligare boende. Fördelen med att vi är unga är ju att även om vi skulle vänta så länge som 5-6 år innan nästa barn så är vi fortfarande unga och förhoppningsvis fertila och relativt pigga.

Men jag måste säga att hade jag fått göra om allt så hade jag kanske börjat med barnafödandet nu vid 25 istället för vid 20, förutsätt att vi hade fått just Moa och Svea. Dels hade det varit rätt skönt att ha livet ordnat innan och dels för att det har hänt en hel del på mognadsfronten.
Å andra sidan så vet man ju inte alla hur livet hade sett ut om vi inte fått våra barn tidigt, man är nog lika grön på området oavsett när man blir förälder första gången? Dessutom har ju barnen gjort oss till dom vi är ny.
Huvudsaken är väl att man är nöjd med hur livet är och jag skulle inte kunna vara nöjdare. Jag kan bli avundsjuk på roliga resor och den stora friheten man har när man inte har barn, allt är ju lättare när man bara har sig själv att ansvara för. Men när man fått barn och levt en helt annan tillvaro så det ju ingenting som ens kan komma i närheten av det! Det ger ju allt en helt annan mening, det är det enda självklara.
Så om några år så, då ska jag ha minst en liten till, gärna två om herrn i huset går med på det, lyckligtvis har jag ju lite tid på mig att övertyga honom nu, hehe.