Säger vi till tant röd idag, efter ett uppehåll på nästan 1,5 år. Så då var man fertil igen, så nu är det bara att köra på och tillverka flicka nummer tre! (Ha ha ha!). Frågan är varför mensen kom tillbaka helt plötsligt såhär, jag har tyckt att det verkar vara så dåligt med bröstmjölk sista dagarna sedan magsjukan slår till, tänk om mjölken börjar sina? Svea är ju stor som en ettåring och fullt kapabel till att äta det mesta så nu kanske kroppen tror att det inte behövs mer amning? Usch, jag får ont i magen. Jag är verkligen inte redo att sluta amma än, jag försöker desperat klamra mig fast vid bebistiden, dessutom kan hon verkligen behöva alla nyttigheter som finns i bröstmjölken med tanke på alla virus som ständigt attackerar oss.
Snyft.
Nu ska jag gå och leka med Mosan som håller på och häller ut leksaker på golvet i sitt rum om jag hör rätt. Vi har precis kört ett Wii-danspass ihop, hon älskar att vara med och vifta med sin kontroll. Idag dansade vi en massa robotdanser som hon tyckte var roliga och; jag citerar "jättejätteläskiga!".
torsdag 31 mars 2011
onsdag 30 mars 2011
Dansbruden!
Här visar bebbsan upp sina färdigheter! Man skulle kunna tro att hon har lite afrikanskt blod i sig för det räcker att man trummar lite otåligt med naglarna så börjar hon gunga och försöka hitta rytmen. Snacka om musikalisk liten dam! Ibland så gungar hon så intensivt att hon trillar baklänges, speciellt om det är den förbannade valpen som spelar... Man kan fråga sig varför man tillverkar en sån här mysig leksak och ger den en så fasansfull röst? Varför inte en "hundröst" eller åtminstone en söt barnröst? Ni som hört den förstår nog vad jag menar. Svea verkar ju gilla den i alla fall.
Moa är på dagis och Svea ligger på uteplatsen och tar en lutare i vagnen. Det är först nu jag vågar ha henne där utan ständig bevakning för nu vet jag att hon kan brotta ner eventuella kattrackor som kommer och lägger sig på henne.
Jag mår fortfarande lite dåligt får jag erkänna, magen mår bra men jag känner mig helt svag och trött i kroppen trots hyfsad nattsömn. Hyfsad med mina mått mätt menar jag då, vilket ju är rätt värdelöst. Men man vänjer sig verkligen vid störd nattsömn efter ett tag. Jag trodde aldrig att jag skulle klara av så många uppvak som Svea har vissa nätter utan att bli ett vrak, jag var helt slut efter EN dålig natt med Mosan. Men det måste vara amningshormonerna som hjälper till, hade jag varit tvungen att släpa mig upp tre gånger per natt och blanda ersättning varje natt sju månader i rad utan hormonkickar så hade jag blivit galen tror jag. Nu är jag inte tröttare på morgonen än jag någonsin varit, mycket märkligt.
tisdag 29 mars 2011
Lika?
Många tycker inte att våra tösabetor är så lika, men det är håret som förvillar er mina kära. Bortsett från storasyster lurv och lillasysters kala skalp är det väldigt, väldigt likt.
Mosan, 6 månader
Svea, 7 månader
4 år!
Ja, fyra år firade vi igår jag och Mikael, detta glömdes dock bort eftersom att jag var upptagen med att umgås med min nya vän toalettstolen, så jag blev tydligen smittad av Mosans magsjukevirus ändå, hon blev ju dålig i onsdags så jag trodde att vi hade vårt på det torra men icke. Jag som alltid haft världens kanske bästa immunförsvar, vad fan händer? Men nu mår jag bra igen, även om jag är grymt sliten. Det är ingen bra kombo det där, när all vätska man får i sig åker rätt ut igen när man dessutom ammar. Man blir aningen uttorkad kan jag informera, och det är inte så kul att varva otaliga nattamningen med kapplöpningar till toan så fort lillskiten somnat om.
Men nu var det fyraårsdagen det gällde! Med världens bästa Mikael, den bästa följeslagaren genom livet man kan ha och världens grymmaste pappa. Jag har gjort många misstag i mitt liv men när det gäller att skaffa barn med honom så kan jag i alla fall klappa mig själv på axeln! Han är helt fantastisk, jag har haft en ofattbar tur.
Och han gör mig så lycklig! Måtte vi fira FYRTIOFYRA år tillsammans en vacker dag!
Ursäkta för dålig uppdatering, det ska bli bättre om vi kanske möjligtvis skulle få vara en friska i alla fall en vecka! (Snälla...?).
Men nu var det fyraårsdagen det gällde! Med världens bästa Mikael, den bästa följeslagaren genom livet man kan ha och världens grymmaste pappa. Jag har gjort många misstag i mitt liv men när det gäller att skaffa barn med honom så kan jag i alla fall klappa mig själv på axeln! Han är helt fantastisk, jag har haft en ofattbar tur.
Och han gör mig så lycklig! Måtte vi fira FYRTIOFYRA år tillsammans en vacker dag!
Ursäkta för dålig uppdatering, det ska bli bättre om vi kanske möjligtvis skulle få vara en friska i alla fall en vecka! (Snälla...?).
torsdag 24 mars 2011
Magsjuka...
Ja, inatt vaknade jag av att Moa kaskadspydde ner Mikaels halva av dubbelsängen. Vilken reaktionsförmåga man har ändå! Mikael flög iväg med nedspydda Moa och jag hoppade efter (utan glasögon!) och lyckades kliva i samtliga spypölar. Då var klockan 03 och Mosan var ynklig men pigg efter en dusch, så det blev nattvak (som omväxling...). Men sen har hon i alla fall inte spytt något mer men bajsat massor, vilket absolut är att föredra. Hon är dock pigg och alert och inte döende som vi vuxna när vi åkte på det sist.
Vi har ätit varsin portion med stek, potatis och gräddsås idag, man får passa på innan vi blir smittade. Det har varit ett mindre helvete att se till att Moa inte pussar på bebisen, vi har fått dra till med att "Svea har varit så busig, så idag blir det inga kramar för henne", för att hon inte ska bli ledsen.
Vädret idag var ju helt underbart! Strålande sol och för en gångs skull blåste det inte orkanstyrka här så vi har fixat lite på uteplatsen och sparkat fotboll, Svea har fått springa runt i gåstolen utomhus vilket var en hit, hon har till sist fattat hur man manövrerar den och är nu en livsfara för allas hälsenor här hemma, hon kör in i allt och välter möbler(!), hon har ju alltid varit en målmedveten ung dam...
7 månader blir Svea idag, hipp hipp hurra!
Vi har ätit varsin portion med stek, potatis och gräddsås idag, man får passa på innan vi blir smittade. Det har varit ett mindre helvete att se till att Moa inte pussar på bebisen, vi har fått dra till med att "Svea har varit så busig, så idag blir det inga kramar för henne", för att hon inte ska bli ledsen.
Vädret idag var ju helt underbart! Strålande sol och för en gångs skull blåste det inte orkanstyrka här så vi har fixat lite på uteplatsen och sparkat fotboll, Svea har fått springa runt i gåstolen utomhus vilket var en hit, hon har till sist fattat hur man manövrerar den och är nu en livsfara för allas hälsenor här hemma, hon kör in i allt och välter möbler(!), hon har ju alltid varit en målmedveten ung dam...
7 månader blir Svea idag, hipp hipp hurra!
onsdag 23 mars 2011
Godkänt-stämpel i rumpan!
Det fick båda mina flickor idag på BVC. Svea hade ett försenat 6-månbesök hos läkaren eftersom vi hade magsjuka när hon hade tid sist och för Mosans del var det ju 2,5-årskontroll.
Dagens siffror:
Moa
12 kilo, 93 cm.
Svea
9 kilo, 72 cm.
Vågen visade faktiskt 12,5 kilo för Mosans del men hon fick väga sig på en "vuxenvåg" för första gången med kläder och kissig blöja och allt så jag avrundar till prick 12 kilo. Om man inte haft ett barn som inte går upp i vikt som det ska så kan man inte ana vilken lättnad det är när trenden bryts! ÄNTLIGEN har hon börjat röra sig lite uppåt på kurvan igen, hon är ju fortfarande jättesmal men det har nog med hennes gener att göra och inget att göra åt. Hon vägde TIO kilo på sin åttamånadersdag, så ni förstår ju att det inte hänt så mycket sedan dess.
Lillklumpen växer stadigt på, även om viktuppgången var mindre än vanligt. Men hon har knappt ätit alls sista veckan när hon har varit sjuk så jag är förvånad att hon ändå fortsatt gå upp (nu skulle jag kunna skriva att "jag har nog grädde som bröstmjölk" men det gör jag inte för det är den töntigaste frasen jag vet, haha).
Moas kontroll var i alla fall grymt kul att vara med på! Först fick hon titta på en massa saker i en låda och Kerstin frågade om hon visste vad allt hette, och hon svara klockrent rätt på alltihop, sa till och med "Hund" istället för "Vovve". Eller nej, när Kerstin visade henne en bebisdocka sa hon inte docka utan "Svea", men det fick hon rätt för. haha.
Sen fick hon rita cirklar på ett papper, jag trodde faktiskt inte att hon visste hur man gjorde men hon ritade en massa "bollar" när hon blev tillsagd. Teckningen sparades och jag antar att den kommer finnas i hennes journal sen tillsammans med "huvudfotingen" man får rita när man blir större.
Hon fick även visa att hon visste skillnaden på liten och stor och sen fick hon hoppa jämnfota vilket hon inte gjorde, hon stod bara med ett höjt ögonbryn och skrattade åt oss när vi hoppade. Vi kunde dock intyga att hon inte har några problem med hoppandet på hemmaplan. När allt var klart fick hon välja belöning från en låda och fick både en gelé-haj och en karta med Bamsebokmärken (det fick hon en annan gång också, och varje gång vi går förbi BVC skriker hon "Bamse-Kerstin! Bamse-Kerstin!").
Vi har även hunnit med en promenix och låtit Svea gunga för första gången, det blåser ju alltid full storm så det känns lite halvbra att plocka upp den ständigt förkylda bebisen ur vagnen men oj vad hon älskade det! tjoade för fullt!
Dagens siffror:
Moa
12 kilo, 93 cm.
Svea
9 kilo, 72 cm.
Vågen visade faktiskt 12,5 kilo för Mosans del men hon fick väga sig på en "vuxenvåg" för första gången med kläder och kissig blöja och allt så jag avrundar till prick 12 kilo. Om man inte haft ett barn som inte går upp i vikt som det ska så kan man inte ana vilken lättnad det är när trenden bryts! ÄNTLIGEN har hon börjat röra sig lite uppåt på kurvan igen, hon är ju fortfarande jättesmal men det har nog med hennes gener att göra och inget att göra åt. Hon vägde TIO kilo på sin åttamånadersdag, så ni förstår ju att det inte hänt så mycket sedan dess.
Lillklumpen växer stadigt på, även om viktuppgången var mindre än vanligt. Men hon har knappt ätit alls sista veckan när hon har varit sjuk så jag är förvånad att hon ändå fortsatt gå upp (nu skulle jag kunna skriva att "jag har nog grädde som bröstmjölk" men det gör jag inte för det är den töntigaste frasen jag vet, haha).
Moas kontroll var i alla fall grymt kul att vara med på! Först fick hon titta på en massa saker i en låda och Kerstin frågade om hon visste vad allt hette, och hon svara klockrent rätt på alltihop, sa till och med "Hund" istället för "Vovve". Eller nej, när Kerstin visade henne en bebisdocka sa hon inte docka utan "Svea", men det fick hon rätt för. haha.
Sen fick hon rita cirklar på ett papper, jag trodde faktiskt inte att hon visste hur man gjorde men hon ritade en massa "bollar" när hon blev tillsagd. Teckningen sparades och jag antar att den kommer finnas i hennes journal sen tillsammans med "huvudfotingen" man får rita när man blir större.
Hon fick även visa att hon visste skillnaden på liten och stor och sen fick hon hoppa jämnfota vilket hon inte gjorde, hon stod bara med ett höjt ögonbryn och skrattade åt oss när vi hoppade. Vi kunde dock intyga att hon inte har några problem med hoppandet på hemmaplan. När allt var klart fick hon välja belöning från en låda och fick både en gelé-haj och en karta med Bamsebokmärken (det fick hon en annan gång också, och varje gång vi går förbi BVC skriker hon "Bamse-Kerstin! Bamse-Kerstin!").
Vi har även hunnit med en promenix och låtit Svea gunga för första gången, det blåser ju alltid full storm så det känns lite halvbra att plocka upp den ständigt förkylda bebisen ur vagnen men oj vad hon älskade det! tjoade för fullt!
tisdag 22 mars 2011
Tisdag
Idag har vi varit på vift med Magdalena och lille Charlie som är nästan på dagen lika gammal som Svea. Vi handlade skor och tittade på tyger på Skroten, en stor tygaffär i närheten. Eftersom jag är helt värdelös på allt som har med handarbete att göra så har jag givetvis ingen symaskin men SHIT vad sugen jag blev när man gick där och pillade på allt fint som finns. Tänk vad mycket fint man skulle kunna få till (OM man kunde sy...), speciellt till barnen. Charlie hade en jättefin egensydd turkos mössa med moln på, tänk vad många fina mössor man hade kunnat tillverka! * Får lite andnöd vid tanken för att jag blir så uppspelt*.
Svea visade upp sin falsett på allvar på hemvägen och blev inte ens glad av att leka med en prasslig påse, men hon är fortfarande lite klen efter öroninflammationen, inte alls sitt vanliga jag. Men det var jättekul att komma iväg i alla fall och helt underbart med lite sällskap!
Ett par ballerinaskor blev det också, skor kan man som bekant aldrig få för många av. När vi flyttade i somras tvingade Mikael mig att göra en skorensning och morrade att jag fick ta med mig högst tio par till nya lägenheten så jag fick kyssa många raringar farväl. Men det behövdes faktiskt, jag har en tendens att slita skor något vansinnigt, man skulle kunna tro att jag hasade mig fram. Sen KAN det ha blivit något rea-köp som aldrig blivit använda då dom är 2-3 storlekar för smala för mina paddelfötter...
På tal om något annat så är jag sjukt sugen på en långhårig GRÖN matta. Har sett det på flera ställen nu och det är grymt fräscht! Frågan är hur det funkar med resten av inredningen men vi har ju mest vitt och svart och lite brunt så det borde ju funka. Skulle vilja ha någon blomformad tanklampa till också, vad sägs om detta från allas vårat IKEA? Lampan är ju snordyr för något jag antagligen skulle tröttna på rätt fort, men nu när våren närmar sig hade det varit nice!
Svea visade upp sin falsett på allvar på hemvägen och blev inte ens glad av att leka med en prasslig påse, men hon är fortfarande lite klen efter öroninflammationen, inte alls sitt vanliga jag. Men det var jättekul att komma iväg i alla fall och helt underbart med lite sällskap!
Ett par ballerinaskor blev det också, skor kan man som bekant aldrig få för många av. När vi flyttade i somras tvingade Mikael mig att göra en skorensning och morrade att jag fick ta med mig högst tio par till nya lägenheten så jag fick kyssa många raringar farväl. Men det behövdes faktiskt, jag har en tendens att slita skor något vansinnigt, man skulle kunna tro att jag hasade mig fram. Sen KAN det ha blivit något rea-köp som aldrig blivit använda då dom är 2-3 storlekar för smala för mina paddelfötter...
På tal om något annat så är jag sjukt sugen på en långhårig GRÖN matta. Har sett det på flera ställen nu och det är grymt fräscht! Frågan är hur det funkar med resten av inredningen men vi har ju mest vitt och svart och lite brunt så det borde ju funka. Skulle vilja ha någon blomformad tanklampa till också, vad sägs om detta från allas vårat IKEA? Lampan är ju snordyr för något jag antagligen skulle tröttna på rätt fort, men nu när våren närmar sig hade det varit nice!
måndag 21 mars 2011
Elaka medmammor
Medan hårfärgen verkar (yes, jag hann ta tag i det till slut!) ska jag försöka skriva ett litet inlägg.
Jag pratade med en kär vän som går i väntans tider och hon berättade att hon har lite ångest för vad som komma skall; allt vad det innebär att träda in i den nya livsstilen som mor. Hon sa även att hon rent ut sagt spydde på alla som kom med goda råd och pratade om hur puttinuttigt det är att ha barn och hur perfekta deras egna lintottar är. Hon sa att hon var så glad över att hon kunde prata med mig för jag säger liksom som det är, och hymlar inte med att det kan vara för jävligt. Första tanken som slog mig var att jag kanske borde skämmas lite över att inte även jag berättar sagor om rosenknoppar och ständigt leende familjer, men allvarligt talat, finns det verkligen NÅGON som verkligen tycker att allt är så himla underbart hela tiden?
Missförstå mig rätt, mina barn ÄR det bästa som någonsin hänt mig, min kärlek till dom är enorm och jag skulle inte vilja byta bort ens en dag som mamma mot något annat i hela världen, men visst fan är det tufft! Visst är det en JÄTTEUPPOFFRING och visst är man helt slut emellanåt. Det är fantastiskt att få upp ett litet barn på bröstet, men det är väldigt, väldigt läskigt också. Och det slutar ju liksom inte vara läskigt för att man lär sig att byta blöjor och vet hur man ska trösta sin ledsna bebis, nej det dyker upp nya utmaningar hela tiden som bara blir läskigare. Jag har nyss insett att Moa verkligen snappar upp ALLT vi gör och suger i sig allt som en svamp, så om inte jag börjar vårda mitt språk bättre kommer inte det sluta bra. Till exempel. Allt vi visar och lär henne formar henne som människa, och gör man några misstag är det på grund av OSS hon kommer att sitta hos terapeuten som vuxen med diverse tvångstankar och mindervärdeskomplex.
Men det är verkligen inte många som vågar säga som det är. Jag blir helt matt varje gång jag läser en nybliven mammas blogg och det står saker som "Inatt skrek Kalle i sju timmar och var bara nöjd om jag jonglerade med köksknivar och sällsynta frukter samtidigt som jag läste högt ur första moseboken. Men det gööör inget för han är såååå gullig".
Nej, det är inte roligt att lida av svår sömnbrist för att ens lilla bebis inte vill sova på nättarna. Det är inte alltid roligt när ens barn är arga/ledsna/sjuka, hur gulliga dom än är eller hur mycket man än älskar dom. Det är inget tecken på svaghet att erkänna att allt inte är på topp jämt. Kanske mår man själv bättre av att intala sig att man alltid är lyckligast i världen, men kan man inte svälja stoltheten lite och erkänna att man inte är en supermamma för andras skull? Det finns inget som trycker ner någon i skorna som att först känna sig misslyckad och sekunden efter få kastat i ansiktet att Kalles mamma, hon älskar minsann Kalle så mycket att hon aldrig någonsin höjt rösten till honom eller fantiserat om att rymma hemifrån ett tag och gå på rockfestival eller så. Haha.
Var lite medmänskliga för fan. Det hade jag mått väldigt mycket bättre av när jag satt nyförlöst och grät då Moa föddes. Min vän kan ju trösta sig med att hon kan ringa till mig när det blir tufft och beklaga sig precis så mycket hon vill utan att jag börja prata om hur jag låg och tittade på mina barn och log varje sekund deras första veckor i livet, inrullade i sockervadd. (Min personliga åsikt är att dom tre, fyra första veckorna kan man gärna snabbspola förbi. Visst är det mys att ha en liten snusade minibebis på bröstet, men allt amningskrångel, dessa ständiga bajsblöjor och alla hormoner som spritter i kroppen kan jag mer än gärna vara utan. Det är först när bebisen börjar le och ge lite gensvar som det blir roligt på RIKTIGT).
Nu ska jag ta en dusch och skölja ur färg innan godingen vaknar och kallar på mig. Hon är mycket, mycket bättre nu men fortfarande toksnorig och gnällig. Hon har dock trots sjukdomen lärt sig en ny färdighet: Prutta med munnen och blåsa salivbubblor. Level up!
Jag pratade med en kär vän som går i väntans tider och hon berättade att hon har lite ångest för vad som komma skall; allt vad det innebär att träda in i den nya livsstilen som mor. Hon sa även att hon rent ut sagt spydde på alla som kom med goda råd och pratade om hur puttinuttigt det är att ha barn och hur perfekta deras egna lintottar är. Hon sa att hon var så glad över att hon kunde prata med mig för jag säger liksom som det är, och hymlar inte med att det kan vara för jävligt. Första tanken som slog mig var att jag kanske borde skämmas lite över att inte även jag berättar sagor om rosenknoppar och ständigt leende familjer, men allvarligt talat, finns det verkligen NÅGON som verkligen tycker att allt är så himla underbart hela tiden?
Missförstå mig rätt, mina barn ÄR det bästa som någonsin hänt mig, min kärlek till dom är enorm och jag skulle inte vilja byta bort ens en dag som mamma mot något annat i hela världen, men visst fan är det tufft! Visst är det en JÄTTEUPPOFFRING och visst är man helt slut emellanåt. Det är fantastiskt att få upp ett litet barn på bröstet, men det är väldigt, väldigt läskigt också. Och det slutar ju liksom inte vara läskigt för att man lär sig att byta blöjor och vet hur man ska trösta sin ledsna bebis, nej det dyker upp nya utmaningar hela tiden som bara blir läskigare. Jag har nyss insett att Moa verkligen snappar upp ALLT vi gör och suger i sig allt som en svamp, så om inte jag börjar vårda mitt språk bättre kommer inte det sluta bra. Till exempel. Allt vi visar och lär henne formar henne som människa, och gör man några misstag är det på grund av OSS hon kommer att sitta hos terapeuten som vuxen med diverse tvångstankar och mindervärdeskomplex.
Men det är verkligen inte många som vågar säga som det är. Jag blir helt matt varje gång jag läser en nybliven mammas blogg och det står saker som "Inatt skrek Kalle i sju timmar och var bara nöjd om jag jonglerade med köksknivar och sällsynta frukter samtidigt som jag läste högt ur första moseboken. Men det gööör inget för han är såååå gullig".
Nej, det är inte roligt att lida av svår sömnbrist för att ens lilla bebis inte vill sova på nättarna. Det är inte alltid roligt när ens barn är arga/ledsna/sjuka, hur gulliga dom än är eller hur mycket man än älskar dom. Det är inget tecken på svaghet att erkänna att allt inte är på topp jämt. Kanske mår man själv bättre av att intala sig att man alltid är lyckligast i världen, men kan man inte svälja stoltheten lite och erkänna att man inte är en supermamma för andras skull? Det finns inget som trycker ner någon i skorna som att först känna sig misslyckad och sekunden efter få kastat i ansiktet att Kalles mamma, hon älskar minsann Kalle så mycket att hon aldrig någonsin höjt rösten till honom eller fantiserat om att rymma hemifrån ett tag och gå på rockfestival eller så. Haha.
Var lite medmänskliga för fan. Det hade jag mått väldigt mycket bättre av när jag satt nyförlöst och grät då Moa föddes. Min vän kan ju trösta sig med att hon kan ringa till mig när det blir tufft och beklaga sig precis så mycket hon vill utan att jag börja prata om hur jag låg och tittade på mina barn och log varje sekund deras första veckor i livet, inrullade i sockervadd. (Min personliga åsikt är att dom tre, fyra första veckorna kan man gärna snabbspola förbi. Visst är det mys att ha en liten snusade minibebis på bröstet, men allt amningskrångel, dessa ständiga bajsblöjor och alla hormoner som spritter i kroppen kan jag mer än gärna vara utan. Det är först när bebisen börjar le och ge lite gensvar som det blir roligt på RIKTIGT).
Nu ska jag ta en dusch och skölja ur färg innan godingen vaknar och kallar på mig. Hon är mycket, mycket bättre nu men fortfarande toksnorig och gnällig. Hon har dock trots sjukdomen lärt sig en ny färdighet: Prutta med munnen och blåsa salivbubblor. Level up!
lördag 19 mars 2011
Äldre generationer och datorer...
Hittade ett väldigt gammalt inlägg som jag bara måste publicera igen, för det är fortfarande skitkul! (erkänner jag att jag tycker helt ogenerat). Läs och njut!
Tobiq, sommaren 2007:
Något som är sjukt jävla roligt är hur handikappade våra föräldrars generation är när det gäller ny teknik, allt ifrån datorer till mobiltelefoner. Måste återge lite roliga episoder när det gäller detta, den första väljer jag att inte avslöja vem det är, men det är en god väns far i alla fall som ska logga in på Nordeas hemsida och envisas med att göra det själv fastän han är helt clueless:
Fadern sätter sig först ner i datorstolen och sitter och blänger misstänksamt på bildskärmen en stund;
F: Jahaja. Hur kommer man in på det där Internet nu då?
Min vän: Hrm, ja du klickar på den lilla ikonen som heter Internet Explorer.
Fadern böjer sig sakta fram och trycker sedan bestämt en gång på ikonen.
F: Men det händer ju ingenting!
Min vän: Nej, du måste dubbelklicka.
Fadern ser då sjukt förvirrad ut och ruskar på huvudet.
Min vän: Klicka två gånger alltså.
Fadern klickar sedan lika bestämt en gång till, väntar några sekunder och klickar sedan igen.
F: Nej du, det funkar inte.
Min vän: Du måste klicka snabbt *suckar*.
Efter några försök lyckas till slut fadern öppna internet och startsidan kommer upp.
F: Men vad fan, det här är ju inte Nordea!
Min vän: Nej det är inte Nordea, man måste skriva in adressen först, http://www.nordea.se.
Under grym koncentration börjar då hans far skriva in adressen med tungan i mungipan och trycker sedan enter.
F: Hörrudu, det händer ingenting här!
Min vän tittar på skärmen och meddelar att man måste markera adressfältet först, annars kommer ingenting att hända nu eller någonsin. Fadern lyckas till slut komma underfund med vad adressfältet är för något och faktiskt skriva in adressen med bara några mindre missförstånd angående att "man borde faktiskt säga dubbelve-dubbelve-dubbelve istället" för att man ska förstå att det inte är enkel-V som ska skrivas in. Nordeas hemsida ploppar sedan upp.
F: Oj! Du, ska jag trycka på "Privat" eller "Företag"?
Min vän: Ja du, jag vet inte... är du ett företag?
F: Hrm, nej det har du rätt i...
Besöket på Nordea fortsätter sedan relativt problemfritt till det dyker upp ett pop-upfönster och fadern ramlar nästan av stolen av chocken.
F: Vad fan är det här nu då? Virus, virus!
Min vän: Nej det är inget virus, stäng ner fönstret bara.
F: Vadå fönstret? Och hur då?
Min vän: Fönster är ett annat ord för ruta. I det högra hörnet finns ett litet kryss, klicka på det.
Min vän ser sedan till sin stora förskräckelse att istället för att stänga pop-upfönstret drar hans far istället muspekaren längst upp på skärmen och klickar ner Nordeasidan. Han blir då så trött att han går därifrån och fadern istället ropar på sin fru som tvingas stå och peka och guida honom genom samma procedur en gång till, för han vägrar låta någon annan göra det åt honom.
Det här är så jävla typiskt det möjligtvis kan bli, har ett annat exempel om min egen far (här kan jag nämna namn dessutom, eftersom det är min legitima rätt som dotter att förnedra mina föräldrar):
Pappa ringer mig en dag och är som vanligt fly förbannad över att tvingas uppdatera antivirus-programmet på datorn, varje gång det händer skulle man kunna tro att det är någon som tvingar honom till tortyr i ett irakiskt fängelse.
Pappa: Fan Soffan! Nu håller den där jävla Norton på att krångla igen, snart slänger jag ut den här jävla datorn åt helvete!
Jag: Vad är det nu då?
Det visar sig att uppdateringen på något sätt fastnat och står still och tydligen finns det inget "jävla kryss i hörnet att trycka på heller".
Jag: Okej, då får du väl trycka ctrl+alt+delete då.
Pappa: Va?
Jag: Det är tre knappar du kan trycka på så ska det komma upp en ruta där du kan avsluta Norton. Ser du ctrl-knappen? Den är längst ner till vänster.
Pappa: Hmm, nej det finns ingen sån knapp.
Jag: Jo det finns på alla datorer. Kolla längst ner till VÄNSTER.
Pappa: Hmm jaha vänster, ja där är den ja.
Jag: Bra. Nu trycker du på Alt-knappen, ser du den?
Pappa hittar alt-knappen förvånadsvärt snabbt.
Jag: Nu ska du bara trycka ner delete också.
Pappa: Huh?
Jag: En knapp till, den finns åt höger på tagentbordet.
Pappa: Det finns ingen jävla knapp som heter så.
Jag: Jo det finns det, den sitter i en ruta med fem andra knappar.
Pappa: Nej Soffan, jag har ingen sån knapp på den här datorn.
Jag: JO DET HAR DU, LETA NU ISTÄLLET.
Pappa: Är du säker på att den finns på alla datorer?
Jag: Ja det är jag säker på *suckar*.
Efter mycket om och men hittar han till slut den jävla knappen.
Pappa: Ja vad nu då?
Jag: Tryck ner alla knappar samtidigt, först ctrl, sen alt och sedan delete.
Pappa: Tre knappar samtidigt? Fan Soffan, då måste jag lägga ner telefonen.
Han lägger ner luren och jag kan riktigt höra hur mycket han koncentrerar sig för att lyckas med bedriften att trycka ner TRE knappar SAMTIDIGT.
Jag: Kom det upp en liten ruta nu?
Pappa: Ja.
Jag: Då klickar du på Norton och väljer avsluta aktivitet.
Pappa började då babbla om en massa konstiga saker som inte alls verkade ha med aktivitetshanteraren att göra, som jag tyckte att han borde fått upp på skärmen, så vi löste hela problemet genom att han helt enkelt drog ut sladden till sin dator.
Andra skrämmande grejer som jag och Veronika diskuterade igår är hur våra föräldrar envisas med att skriva in HELA namnet när dem söker på någon i telefonboken på mobilen eller att dem vägrar använda ordlistan när dem skriver SMS för att "dem tycker att det deras eget sätt fungerar bra!".
Tobiq, sommaren 2007:
Något som är sjukt jävla roligt är hur handikappade våra föräldrars generation är när det gäller ny teknik, allt ifrån datorer till mobiltelefoner. Måste återge lite roliga episoder när det gäller detta, den första väljer jag att inte avslöja vem det är, men det är en god väns far i alla fall som ska logga in på Nordeas hemsida och envisas med att göra det själv fastän han är helt clueless:
Fadern sätter sig först ner i datorstolen och sitter och blänger misstänksamt på bildskärmen en stund;
F: Jahaja. Hur kommer man in på det där Internet nu då?
Min vän: Hrm, ja du klickar på den lilla ikonen som heter Internet Explorer.
Fadern böjer sig sakta fram och trycker sedan bestämt en gång på ikonen.
F: Men det händer ju ingenting!
Min vän: Nej, du måste dubbelklicka.
Fadern ser då sjukt förvirrad ut och ruskar på huvudet.
Min vän: Klicka två gånger alltså.
Fadern klickar sedan lika bestämt en gång till, väntar några sekunder och klickar sedan igen.
F: Nej du, det funkar inte.
Min vän: Du måste klicka snabbt *suckar*.
Efter några försök lyckas till slut fadern öppna internet och startsidan kommer upp.
F: Men vad fan, det här är ju inte Nordea!
Min vän: Nej det är inte Nordea, man måste skriva in adressen först, http://www.nordea.se.
Under grym koncentration börjar då hans far skriva in adressen med tungan i mungipan och trycker sedan enter.
F: Hörrudu, det händer ingenting här!
Min vän tittar på skärmen och meddelar att man måste markera adressfältet först, annars kommer ingenting att hända nu eller någonsin. Fadern lyckas till slut komma underfund med vad adressfältet är för något och faktiskt skriva in adressen med bara några mindre missförstånd angående att "man borde faktiskt säga dubbelve-dubbelve-dubbelve istället" för att man ska förstå att det inte är enkel-V som ska skrivas in. Nordeas hemsida ploppar sedan upp.
F: Oj! Du, ska jag trycka på "Privat" eller "Företag"?
Min vän: Ja du, jag vet inte... är du ett företag?
F: Hrm, nej det har du rätt i...
Besöket på Nordea fortsätter sedan relativt problemfritt till det dyker upp ett pop-upfönster och fadern ramlar nästan av stolen av chocken.
F: Vad fan är det här nu då? Virus, virus!
Min vän: Nej det är inget virus, stäng ner fönstret bara.
F: Vadå fönstret? Och hur då?
Min vän: Fönster är ett annat ord för ruta. I det högra hörnet finns ett litet kryss, klicka på det.
Min vän ser sedan till sin stora förskräckelse att istället för att stänga pop-upfönstret drar hans far istället muspekaren längst upp på skärmen och klickar ner Nordeasidan. Han blir då så trött att han går därifrån och fadern istället ropar på sin fru som tvingas stå och peka och guida honom genom samma procedur en gång till, för han vägrar låta någon annan göra det åt honom.
Det här är så jävla typiskt det möjligtvis kan bli, har ett annat exempel om min egen far (här kan jag nämna namn dessutom, eftersom det är min legitima rätt som dotter att förnedra mina föräldrar):
Pappa ringer mig en dag och är som vanligt fly förbannad över att tvingas uppdatera antivirus-programmet på datorn, varje gång det händer skulle man kunna tro att det är någon som tvingar honom till tortyr i ett irakiskt fängelse.
Pappa: Fan Soffan! Nu håller den där jävla Norton på att krångla igen, snart slänger jag ut den här jävla datorn åt helvete!
Jag: Vad är det nu då?
Det visar sig att uppdateringen på något sätt fastnat och står still och tydligen finns det inget "jävla kryss i hörnet att trycka på heller".
Jag: Okej, då får du väl trycka ctrl+alt+delete då.
Pappa: Va?
Jag: Det är tre knappar du kan trycka på så ska det komma upp en ruta där du kan avsluta Norton. Ser du ctrl-knappen? Den är längst ner till vänster.
Pappa: Hmm, nej det finns ingen sån knapp.
Jag: Jo det finns på alla datorer. Kolla längst ner till VÄNSTER.
Pappa: Hmm jaha vänster, ja där är den ja.
Jag: Bra. Nu trycker du på Alt-knappen, ser du den?
Pappa hittar alt-knappen förvånadsvärt snabbt.
Jag: Nu ska du bara trycka ner delete också.
Pappa: Huh?
Jag: En knapp till, den finns åt höger på tagentbordet.
Pappa: Det finns ingen jävla knapp som heter så.
Jag: Jo det finns det, den sitter i en ruta med fem andra knappar.
Pappa: Nej Soffan, jag har ingen sån knapp på den här datorn.
Jag: JO DET HAR DU, LETA NU ISTÄLLET.
Pappa: Är du säker på att den finns på alla datorer?
Jag: Ja det är jag säker på *suckar*.
Efter mycket om och men hittar han till slut den jävla knappen.
Pappa: Ja vad nu då?
Jag: Tryck ner alla knappar samtidigt, först ctrl, sen alt och sedan delete.
Pappa: Tre knappar samtidigt? Fan Soffan, då måste jag lägga ner telefonen.
Han lägger ner luren och jag kan riktigt höra hur mycket han koncentrerar sig för att lyckas med bedriften att trycka ner TRE knappar SAMTIDIGT.
Jag: Kom det upp en liten ruta nu?
Pappa: Ja.
Jag: Då klickar du på Norton och väljer avsluta aktivitet.
Pappa började då babbla om en massa konstiga saker som inte alls verkade ha med aktivitetshanteraren att göra, som jag tyckte att han borde fått upp på skärmen, så vi löste hela problemet genom att han helt enkelt drog ut sladden till sin dator.
Andra skrämmande grejer som jag och Veronika diskuterade igår är hur våra föräldrar envisas med att skriva in HELA namnet när dem söker på någon i telefonboken på mobilen eller att dem vägrar använda ordlistan när dem skriver SMS för att "dem tycker att det deras eget sätt fungerar bra!".
Stättared
Ja, idag tog vi oss en sväng till Stättared (en bondgård med djur som man får titta på och klappa om man har tur, på somrarna är kan man även åka häst-och-vagn och sånt där). Vädret var ju helt underbart, trots snön igår. Gud vad dåligt jag mår över dessa väderväxlingar, jag är ju inte vidare spontan av mig och vill gärna veta i förväg vilken temperatur det kommer vara och vad man förväntas ha på sig för att varken svettas eller frysa till döds.
Hur som helst så tyckte Moa att det var skitkul med djuren som förväntat och Svea var väldigt imponerad hon också, hon flaxade glatt och tjoade för fullt. Mosan var nyvaken när vi kom dit och blev jätterädd när fåren bräkte ljudligt inne i ladugården, haha. Men sen fick hon hälsa på några killingar och blev på bättre humör, fick tyvärr inga bilder på detta då jag inte ville chocka djuren med blixten när vi var inomhus. Sen kikades det på tre andra sorters getter, jättegrisarna och lite kaniner. Utomhus fanns det tuppar som gick omkring och Moas favorit (såklart...) en svart katt. Inget fascinerar henne så mycket som katter, vilket irriterar mig lite, hundmänniska som jag är.
Sen tog vi en liten promenix i skogen och Moa slängde sig i en jättedjup vattenpöl så att halva ungen blev doppad. Så vi fick skynda oss till bilen, jag visade henne hur man vår-skuttar vilket gjorde det hela effektivt då hon vägrade bli buren. Sen fick hon sitta med handdukar runt benen och värmen på max, tokunge.
(För att få Moa att vara med på den här bilden fick vi säga, "Moa, Svea har tagit ditt kinderägg! Gå och kolla om hon har det i handen!)
Och här är den slagna hjälten efter doppet i vattenpölen. Ganska nöjd ändå!
Hur som helst så tyckte Moa att det var skitkul med djuren som förväntat och Svea var väldigt imponerad hon också, hon flaxade glatt och tjoade för fullt. Mosan var nyvaken när vi kom dit och blev jätterädd när fåren bräkte ljudligt inne i ladugården, haha. Men sen fick hon hälsa på några killingar och blev på bättre humör, fick tyvärr inga bilder på detta då jag inte ville chocka djuren med blixten när vi var inomhus. Sen kikades det på tre andra sorters getter, jättegrisarna och lite kaniner. Utomhus fanns det tuppar som gick omkring och Moas favorit (såklart...) en svart katt. Inget fascinerar henne så mycket som katter, vilket irriterar mig lite, hundmänniska som jag är.
Sen tog vi en liten promenix i skogen och Moa slängde sig i en jättedjup vattenpöl så att halva ungen blev doppad. Så vi fick skynda oss till bilen, jag visade henne hur man vår-skuttar vilket gjorde det hela effektivt då hon vägrade bli buren. Sen fick hon sitta med handdukar runt benen och värmen på max, tokunge.
(För att få Moa att vara med på den här bilden fick vi säga, "Moa, Svea har tagit ditt kinderägg! Gå och kolla om hon har det i handen!)
Och här är den slagna hjälten efter doppet i vattenpölen. Ganska nöjd ändå!
fredag 18 mars 2011
Hormoner
Halkade in på en blogg idag och fick se den här gamla texten igen, som jag (och typ alla andra mammabloggar jag läst...) publicerat innan men den är så himla bra! Jag börjar gråta varje gång jag läser den, är det verkligen normalt? Haha. Jag är ju varken gravid eller nyförlöst men hormonerna spökar ändå, jag kan inte läsa/höra/tänka tanken på hemska saker som kan hända barn utan att tårarna sprutar. Och det gäller även sånt här puttinuttigt:
Innan jag blev mamma,
hade jag aldrig kräkts på, bajsats på, spottats på,
tuggats på, kissats på,
ej heller blivit nypt av små fingrar.
Innan jag blev mamma,
hade jag fullständig kontroll över mina tankar, min kropp.
Jag sov hela natten.
Innan jag blev mamma,
hade jag aldrig hållit hårt i ett skrikande barn,
så att läkaren kunde ta prover och ge sprutor.
Jag blev aldrig härligt lycklig över ett enkelt leende.
Jag satt aldrig uppe sent och tittade på ett sovande barn.
Innan jag blev mamma,
hade jag aldrig suttit med ett sovande barn i famnen,
för att jag inte ville lägga ner det.
Jag kände aldrig mitt hjärta krossas i tusen bitar,
när jag inte kunde stoppa smärtan.
Jag visste aldrig att någonting så litet,
kunde påverka mitt liv så mycket.
Jag visste aldrig att jag kunde älska någon så mycket.Jag visste aldrig att jag kunde älska att vara mamma.
Innan jag blev mamma,
visste jag inte hur det kändes att ha hjärtat utanför kroppen.
Jag visste inte hur speciellt det kunde kännas att mata en hungrig baby.
Jag kände inte till dessa band mellan en mamma och hennes barn.
Jag visste inte att någonting så litet kunde få mig att känna mig så betydelsefull.Innan jag blev mamma,hade jag aldrig gått upp mitt i natten var tionde minut för att se att allt var bra.
Jag hade aldrig känt till värmen,
glädjen, kärleken, hjärtesorgen, undret eller tillfredsställelsen
över att vara en mamma.
Jag visste inte att jag var i stånd att känna så mycket ...
Innan jag blev mamma.
Innan jag blev mamma,lagade jag och åt varm mat.
Jag hade kläder utan fläckar
Jag kunde sitta i lugn och ro och prata i telefonen.
Jag hade kläder utan fläckar
Jag kunde sitta i lugn och ro och prata i telefonen.
Innan jag blev mamma,
sov jag så länge jag önskade,
och oroade mig aldrig över hur sent jag kom i säng.
Jag borstade mitt hår och mina tänder varje dag.
Innan jag blev mamma,
städade jag mitt hus varje dag.
Jag klev aldrig över leksaker.
Jag glömde aldrig texten till vaggvisorna.
sov jag så länge jag önskade,
och oroade mig aldrig över hur sent jag kom i säng.
Jag borstade mitt hår och mina tänder varje dag.
Innan jag blev mamma,
städade jag mitt hus varje dag.
Jag klev aldrig över leksaker.
Jag glömde aldrig texten till vaggvisorna.
Innan jag blev mamma,
oroade jag mig aldrig för om mina växter var giftiga.
Jag tänkte aldrig på vaccinationer.
oroade jag mig aldrig för om mina växter var giftiga.
Jag tänkte aldrig på vaccinationer.
Innan jag blev mamma,
hade jag aldrig kräkts på, bajsats på, spottats på,
tuggats på, kissats på,
ej heller blivit nypt av små fingrar.
Innan jag blev mamma,
hade jag fullständig kontroll över mina tankar, min kropp.
Jag sov hela natten.
Innan jag blev mamma,
hade jag aldrig hållit hårt i ett skrikande barn,
så att läkaren kunde ta prover och ge sprutor.
Jag blev aldrig härligt lycklig över ett enkelt leende.
Jag satt aldrig uppe sent och tittade på ett sovande barn.
Innan jag blev mamma,
hade jag aldrig suttit med ett sovande barn i famnen,
för att jag inte ville lägga ner det.
Jag kände aldrig mitt hjärta krossas i tusen bitar,
när jag inte kunde stoppa smärtan.
Jag visste aldrig att någonting så litet,
kunde påverka mitt liv så mycket.
Jag visste aldrig att jag kunde älska någon så mycket.Jag visste aldrig att jag kunde älska att vara mamma.
Innan jag blev mamma,
visste jag inte hur det kändes att ha hjärtat utanför kroppen.
Jag visste inte hur speciellt det kunde kännas att mata en hungrig baby.
Jag kände inte till dessa band mellan en mamma och hennes barn.
Jag visste inte att någonting så litet kunde få mig att känna mig så betydelsefull.Innan jag blev mamma,hade jag aldrig gått upp mitt i natten var tionde minut för att se att allt var bra.
Jag hade aldrig känt till värmen,
glädjen, kärleken, hjärtesorgen, undret eller tillfredsställelsen
över att vara en mamma.
Jag visste inte att jag var i stånd att känna så mycket ...
Innan jag blev mamma.
Med Svea är det inte alls bra men det går framåt, har aldrig varit med om att hon blivit så sjukdomspåverkad innan, det har varit gråt och gnäll trots pencillin och alvedon regelbundet. Men nu verkar febern gett med sig i alla fall, hon har inte fått någon supp på flera timmar och känns inte varm trots att det är kväll. Tack och lov!
Herregud, jag måste göra något åt mitt hår. Det ser ut som fan. Jag köpte två nya förpackningar hårfärg för säkert två månader sedan nu och har fortfarande inte fått chansen/haft orken att färga om håret. Färgen är apful och dessutom tappar jag MÄNGDER med hår och har konstant ett fågelbo i bakhuvudet som jag aldrig lyckas kamma ur ordentligt. Hade jag vågat och inte haft ett stort ägghuvud hade jag klippt av alltihop för det är verkligen inte vackert. Ja, jag har ett extremt stor huvud. Tittar man på gamla klassfoton till exempel så ser dom andra ut som lilleputtar i jämförelse, haha. Och när vi beställde studentmössor fick jag ta en jättestor storlek. Tur att man har alldeles för mycket att tänka på nu för tiden för att hinna älta komplex!
torsdag 17 mars 2011
Nattvak
Japp, då var det dags för öroninflammation nummer fyra, dubbelsidig den här gången dessutom. Vi blev helt paffa när det visade sig på Vårdcentralen idag, för vi var där för att kolla upp hennes överjävliga hosta och pipande andning, men det blev jackpott på öronen istället. Min stackars bebis! Den här gången är hon riktigt dålig, feber som inte vill ge med sig, och löjligt mycket slem i bröstet som väcker henne med hosta HELA tiden, enda sättet att få henne att somna in är i vagnen som man får fortsätta gunga varje gång det kommer en hostattack för annars vaknar hon. Så här sitter jag.
Hon är så ynklig och klängig och vill helst ligga och ha kroppskontakt hela tiden (vilket verkligen inte är hennes grej, hon sover helt ensam), men hostandet väcker henne varje gång hon somnar in på mitt bröst. På tal om bröst har hon ätit löjligt lite idag också, jag hoppas verkligen att hon tar igen det i morgon!
Och igår blev min lill-Mosa 2,5 år! Det blev nada firande för hennes del eftersom syrran har fullt fokus från mig just nu, men Mikael är hemma och busar i alla fall. Vi får ta igen det senare!
Som sagt, jag avskyr känslan att inte kunna finnas till för båda mina barn samtidigt, hela tiden.
Hon är så ynklig och klängig och vill helst ligga och ha kroppskontakt hela tiden (vilket verkligen inte är hennes grej, hon sover helt ensam), men hostandet väcker henne varje gång hon somnar in på mitt bröst. På tal om bröst har hon ätit löjligt lite idag också, jag hoppas verkligen att hon tar igen det i morgon!
Och igår blev min lill-Mosa 2,5 år! Det blev nada firande för hennes del eftersom syrran har fullt fokus från mig just nu, men Mikael är hemma och busar i alla fall. Vi får ta igen det senare!
Som sagt, jag avskyr känslan att inte kunna finnas till för båda mina barn samtidigt, hela tiden.
onsdag 16 mars 2011
Looks like a flower...
"-But she stings like a bee". Det borde vara bebisens slogan! Vilket JÄVLA humör hon har! Jag är fullkomligt livrädd för hur det kommer att bli att fightas med tvååringa Svea för hon är redan nu en utmaning! Antingen (oftast, i rättvisans namn) så är hon tokglad och skiner som en sol eller också är hon vrålarg, det finns inga mellanting. Moa var värsta mesen som bebis i jämförelse, haha!
Svea vill äta allt hon ser och får hon inte äta så kan hon nöja sig med att gnaga på och banka med diverse tillhyggen om man har tur, men då ska dom vara SPÄNNANDE och det ska komma nya på löpande band, inte som Moa som kunde sitta och suga på en glasspinne en halvtimme. Alternativ tre är möjligtvis att bli buren av sin mor, runtruntrunt. Annars väcker man det fruktade vredet, och det vill man inte väcka. Vi borde döpa om henne till Svea "Fury" Ivemalm. Alternativt Svea "Nattfasan" Ivemalm. Stackars Moa, hon kommer inte ha en chans när lillasyrran växer ikapp henne.
I måndags var vi i Frölunda och hälsa på vår kära Öppna förskola, som jag har längtat! Det är jättemysigt på ÖF här i Horred också, men i stan var vi ju verkligen stammisar och alla ville beundra den tjocka bebisen och oja sig över hur stor Moa hade blivit. Till och med hon i Videoaffären blev jätteglad när vi kom och undrade om vi flyttat tillbaka. Jag fick lite ont i hjärtat, jag har väldigt svårt för att "lämna" folk jag tycker om bakom mig. Men det är ju inte SÅ långt att åka och hälsa på och även om jag har lite abstinens ibland så är det rätt skönt att åka IFRÅN stan också, och ta med sig sina knytt till hemmets trygga vrå här i tassemarkerna.
På tal om det så har jag träffat en massa trevligt folk här nu, ni anar inte vilken skön känsla det är att inte känna sig ensammast i världen längre. Och solen skiner! Efter världens längsta vinter så börjar det gå mot ljusa tider igen och jag har en känsla av att den här sommaren kommer bli oslagbar!
Svea vill äta allt hon ser och får hon inte äta så kan hon nöja sig med att gnaga på och banka med diverse tillhyggen om man har tur, men då ska dom vara SPÄNNANDE och det ska komma nya på löpande band, inte som Moa som kunde sitta och suga på en glasspinne en halvtimme. Alternativ tre är möjligtvis att bli buren av sin mor, runtruntrunt. Annars väcker man det fruktade vredet, och det vill man inte väcka. Vi borde döpa om henne till Svea "Fury" Ivemalm. Alternativt Svea "Nattfasan" Ivemalm. Stackars Moa, hon kommer inte ha en chans när lillasyrran växer ikapp henne.
I måndags var vi i Frölunda och hälsa på vår kära Öppna förskola, som jag har längtat! Det är jättemysigt på ÖF här i Horred också, men i stan var vi ju verkligen stammisar och alla ville beundra den tjocka bebisen och oja sig över hur stor Moa hade blivit. Till och med hon i Videoaffären blev jätteglad när vi kom och undrade om vi flyttat tillbaka. Jag fick lite ont i hjärtat, jag har väldigt svårt för att "lämna" folk jag tycker om bakom mig. Men det är ju inte SÅ långt att åka och hälsa på och även om jag har lite abstinens ibland så är det rätt skönt att åka IFRÅN stan också, och ta med sig sina knytt till hemmets trygga vrå här i tassemarkerna.
På tal om det så har jag träffat en massa trevligt folk här nu, ni anar inte vilken skön känsla det är att inte känna sig ensammast i världen längre. Och solen skiner! Efter världens längsta vinter så börjar det gå mot ljusa tider igen och jag har en känsla av att den här sommaren kommer bli oslagbar!
lördag 12 mars 2011
Skönhet!
Dessa ögon alltså, jag blir helt matt. Det finns en bra anledning till att bebisar är så ljuvligt söta mina vänner, och det är för att man ska förlåta dom för dessa otäcka nätter:)
Lördag
Jag trodde att vackert väder utlovades nu till helgen, men jag hade uppenbarligen jävligt fel för det har snöstormat sedan i morse. På tal om morse så vaknade jag strax före åtta och insåg att Svea inte hade ätit än och det var LJUST ute! Så länge har hon aldrig sovit utan mat sedan vi låg på BB och jag fick väcka henne för mat. Fullkomligt chockerande, men så somnade hon ju inte förrän vid 22 i gårkväll heller, efter frenetiskt ätande.
Mina.Stackars.Bröst.!.
Hon fick ju svamp på tungan för ett tag sedan, som smittade över till mina bröstvårtor och sedan bröt helvetet lös. Riktigt läskiga blödande sår som fortfarande inte läkt eftersom lilla damen är där och snuttar hela tiden. Men det är bättre i alla fall, tack vara såna där bröstvårtskupor som man lägger i behån, så gör det bara "arga grimaser"-ont istället för "bita sig i läppen för att inte skrika och kasta iväg bebisen när den suger sig fast"-ont. Hur som helst är det inget jag rekommenderar!
Har varit iväg på en liten shoppingtur i alla fall, köpte en jeansjacka som jag trånat efter länge till mig och en jacka till Mikael som jag tyckte att han skulle klä i, och det gjorde han också. Barnen fick ingenting, vilket också är lite av en sensation. Å andra sidan så kommer det att dimpa ner ganska många traderapaket med diverse barnplagg nu veckan som kommer...
En god lasagne har vi ätit också! Moa var med och hjälpte till och fick placera ut pastaplattorna och ösa riven ost, det tyckte hon var väldigt skojigt. Hon kommer släpande på kökstolen och säger "Oa laga mat?" så fort vi närmar oss spisen. Söta, söta barn!
Mina.Stackars.Bröst.!.
Hon fick ju svamp på tungan för ett tag sedan, som smittade över till mina bröstvårtor och sedan bröt helvetet lös. Riktigt läskiga blödande sår som fortfarande inte läkt eftersom lilla damen är där och snuttar hela tiden. Men det är bättre i alla fall, tack vara såna där bröstvårtskupor som man lägger i behån, så gör det bara "arga grimaser"-ont istället för "bita sig i läppen för att inte skrika och kasta iväg bebisen när den suger sig fast"-ont. Hur som helst är det inget jag rekommenderar!
Har varit iväg på en liten shoppingtur i alla fall, köpte en jeansjacka som jag trånat efter länge till mig och en jacka till Mikael som jag tyckte att han skulle klä i, och det gjorde han också. Barnen fick ingenting, vilket också är lite av en sensation. Å andra sidan så kommer det att dimpa ner ganska många traderapaket med diverse barnplagg nu veckan som kommer...
En god lasagne har vi ätit också! Moa var med och hjälpte till och fick placera ut pastaplattorna och ösa riven ost, det tyckte hon var väldigt skojigt. Hon kommer släpande på kökstolen och säger "Oa laga mat?" så fort vi närmar oss spisen. Söta, söta barn!
fredag 11 mars 2011
Då kör vi igen!
Jag lovar ingenting, men jag ska verkligen försöka ta mig i kragen och börja blogga igen. Inte för att jag har en massa dödtid över direkt, utan för att det är så sjukt kul att läsa senare i livet (och lite för att jag blivit lite lätt Tradera-galen och behöver en annan "hobby" om jag inte vill stå och bita på naglarna i "Lyxfällan" om ett par år).
Vi mår i alla fall bra. Det stora barnet blir 2,5 år om bara några dagar och det lilla barnet blir snart 7 månader. Helt galet.
Mosans nya färdigheter:
* Talutvecklingen är helt enorm just nu, det kommer mängder med nya ord varje dag, hon kan härma efter nästan allt man säger och det kommer läskigt långa meningar, idag sjöng hon "Gubben i lådan, gubben i lådan, kokar du kaffe? Borstar du skorna?" HELT felfritt.
* Måla sniglar. Eller "akta dig" som hon säger.
* Sortera kläder, hon är ruggigt vass på det. När hon hjälper mig med tvätten så lägger hon allt i rätt högar, "Mammas", "Pappas", "Moas" eller "Bebis".
* Använda min touch-screen på mobiltelefonen, låsa upp knapplåset för att sedan leta upp You tube-ikonen i menyn och leta upp klipp med Barbapapa.
* Klättra upp på skötbordet (sniglar från IKEA). Jag vet inte hur hon gör det, och jag vill inte veta heller.
* Kissa på toaletten, det gör hon gärna. Hon kan sitta där skitlänge med en trave böcker och gotta sig. Bajsa gör hon dock bara undangömd med blöja på, gärna i ett köksskåp som vi nu fyllt upp med pantflaskor till hennes besvikelse.
Sveas nya färdigheter:
* Hon sitter! På bara någon vecka har hon gått från att vara totalt befriad från balanssinne (undrar vem hon ärvt det av...) till att sitta stadigt som en liten buddha. Dock har hon inte riktigt förstått det där med att man inte kan göra vilda dyk åt sidorna när man sitter så lämna henne kan man absolut inte göra än, om hon inte sitter på mjukt underlag det vill säga.
* Konsten att bitas. Hon har till min stora häpnad fått sin första kritvita babytand som hon inte är sen med att huggas med. En väldigt, väldigt otrevlig färdighet när man har tutte i mun ganska ofta...
* Dansa. Hon gungar som en pingvin och flinar glatt till glada musiksnuttar, vilket är det kanske gulligaste jag sett någonsin.
Nu ska jag gå och knyta mig för idag. Klockan är helt sinnessjukt mycket för en sliten tvåbarnsmor, jag och Mikael ligger snällt nedbäddade och sover sött senast klockan 22 i stort sett varje dag. Man får ta vara på den nattsömn man kan få innan min egen Nightstalker vaknar.
Vi mår i alla fall bra. Det stora barnet blir 2,5 år om bara några dagar och det lilla barnet blir snart 7 månader. Helt galet.
Mosans nya färdigheter:
* Talutvecklingen är helt enorm just nu, det kommer mängder med nya ord varje dag, hon kan härma efter nästan allt man säger och det kommer läskigt långa meningar, idag sjöng hon "Gubben i lådan, gubben i lådan, kokar du kaffe? Borstar du skorna?" HELT felfritt.
* Måla sniglar. Eller "akta dig" som hon säger.
* Sortera kläder, hon är ruggigt vass på det. När hon hjälper mig med tvätten så lägger hon allt i rätt högar, "Mammas", "Pappas", "Moas" eller "Bebis".
* Använda min touch-screen på mobiltelefonen, låsa upp knapplåset för att sedan leta upp You tube-ikonen i menyn och leta upp klipp med Barbapapa.
* Klättra upp på skötbordet (sniglar från IKEA). Jag vet inte hur hon gör det, och jag vill inte veta heller.
* Kissa på toaletten, det gör hon gärna. Hon kan sitta där skitlänge med en trave böcker och gotta sig. Bajsa gör hon dock bara undangömd med blöja på, gärna i ett köksskåp som vi nu fyllt upp med pantflaskor till hennes besvikelse.
Sveas nya färdigheter:
* Hon sitter! På bara någon vecka har hon gått från att vara totalt befriad från balanssinne (undrar vem hon ärvt det av...) till att sitta stadigt som en liten buddha. Dock har hon inte riktigt förstått det där med att man inte kan göra vilda dyk åt sidorna när man sitter så lämna henne kan man absolut inte göra än, om hon inte sitter på mjukt underlag det vill säga.
* Konsten att bitas. Hon har till min stora häpnad fått sin första kritvita babytand som hon inte är sen med att huggas med. En väldigt, väldigt otrevlig färdighet när man har tutte i mun ganska ofta...
* Dansa. Hon gungar som en pingvin och flinar glatt till glada musiksnuttar, vilket är det kanske gulligaste jag sett någonsin.
Nu ska jag gå och knyta mig för idag. Klockan är helt sinnessjukt mycket för en sliten tvåbarnsmor, jag och Mikael ligger snällt nedbäddade och sover sött senast klockan 22 i stort sett varje dag. Man får ta vara på den nattsömn man kan få innan min egen Nightstalker vaknar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)