Mammas lilla Moa!

Igår fyllde vår förstfödde hela 4 år! Vi låg och ojade oss över att om tiden fortsätter gå lika rasande fort kommer hon vara 8, 12, 16(!) raketfort. Jag minns när JAG fyllde fyra, det känns inte så vansinnigt längesen. Hjälp!

Men nu är i alla fall Mosan 4 år gammal och världens goaste unge! Hon är vansinnigt snäll och empatisk för att vara så liten.
Hon är fortfarande en väldigt försiktig liten dam även om hon har tuffat till sig en hel del, nu gungar hon superhögt på lekplatsen helt själv, vågar åka nästan alla läskiga rutschkanor (även om hon bromsar med fötterna, haha) och hon hoppar från plintar och går balansgång på bänkar som om hon aldrig gjort något annat på barngympan (ja, jag blundar lite för att slippa se det, haha).
Moa kan vara oerhört lillgammal och läxar mer än gärna upp lillasyster och oss, allt från "Svea! Nu säger jag till dig på skarpen! Sista gången jag säger till dig nu!" till "Såja lilla gumman, kom här så känns det bättre", hon vill alltid trösta och sitta och gosa, flera gånger nu sista veckan har jag smugit på barnen för att det varit oroväckande tyst också hittar jag dem i sovrummet, Moa har bäddat ner Svea och hennes tummenkudde och ligger och kliar henne på ryggen och sjunger, precis som jag gör med henne varje kväll. Bedårande!

Hon ÄLSKAR att läsa, vi lånar hem tjocka kapitelböcker och läser på kvällarna eller när Svea sover middag. Hon har börjat skriva väldigt mycket nu, sitt eget namn samt "Bella, Ella och Ida" har hon kläm på nu, kompisarna på dagis. Hon kan få till "Svea" ibland och brukar skriva "Mamma" fast med sissådär sju "M" och ett "A". Vi övar alfabetet hemma nu och snart sitter det!
Hon älskar att titta på film, speciellt prinsessfilmer såklart...
Strular med maten än, uppskattar helt klart mest halvfabrikat dränkt i ketchup till min stora sorg, eller tacos och pizza... Hon gillar dock "grytakött" eller "grått kött" (=kyckling i lergryta). Hon äter i alla fall jätteduktigt på dagis och uppenbarligen får hon i sig tillräckligt för att växa och må bra, även om hon är en liten speta än.
Godis och snacks kan hon vräka i sig som en hel karl.

Moa pratar jämt och sover aldrig, inte ens en 11-timmarsdag på dagis (händer väldigt sällan tack och lov!) tröttar ut henne, även om hon vaknat 05 somnar hon oerhört sällan förrän 20.30! Hon är 4 år men har sömnbehov som en vuxen.
Hon är så himla lik mig! En helt fantastisk liten människa!;) Älskade, underbara Moa!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Stress, stress!

Nu vill jag lova att det är full rulle hela dagarna! Känns som att jag springer överallt, springer till dagis med barnen på morgonen, springer som en skållad råtta mellan tåg och spårvagnar, mellan föreläsningssalar och bibliotek och springer sedan för att hämta barn och lagar mat i ett förbluffande tempo. Pust.
Men bortsett från min grova ångest över att vara ifrån barnen så mycket så är det rätt gött ändå, härligt att få använda hjärnan lite och lära sig nytt efter ett par år i en bebisbubbla och jättekul att lära känna så mycket nytt folk!

I söndags var det dags för Moas första bamsegympapass och jag och Magdalena var med och tittade på eftersom att vi ska ta över som ledare sen.
Moa älskade det! Jag satt med blanka ögon och skrattade åt hur söta alla barnen var när dom hoppade runt i Lille Skutt-hinderbanan och sedan på sina mattor på avslappningen efteråt, SÅ söta! Det kommer bli en kanongrej att ha varje söndagseftermiddag sen under höst och vår.

På dagis går det också jättebra nu, har sagt det en miljon gånger innan men herregud vad tacksam jag är över att vi bor just där vi bor och har vår förskola. Svea har kommit ur sin slagsmålsfas och kommer ytterst sällan med tjuvnyp mot sina stackars kamrater. Hon har lärt sig säga alla barnen namn och babblar för fullt om "Ineeeez" och "Niiiilss" hemma nu. Jag tror att hon trivs väldigt bra med att inte vara minst längre, och att kunna kommunicera hyfsat, Svea har aldrig gillat att vara en bebis, lyckan är total när hon klarar grejer hon inte kunnat innan och när vi förstår vad hon säger.

Moa har målat en spindel på ett löv, tänk att jag har ett så stort barn!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Det går framåt!

Efter några dagar i feberyra-liknande tillstånd av all stress med böckerna så börjar det lugna ner sig nu.
Ska träffa en tjej om en stund och köpa den stooora tjocka kursboken som är viktig att ha och en annan bok har jag lyckats låna, det fattas ännu ett gäng böcker men jag har nu läst alla kapitlen som behövs och tagit anteckningar ur en av dom här på bibblan.
Stress är verkligen inte min grej, och jag börjar nästan panikandas av tanken på att sitta på ett seminarium och inte veta vad det handlar om för att jag inte läst innan. Men nu tror jag att jag kan pusta ut lite som sagt.

Snart börjar vi med lite utvecklingspsykologi som jag älskar, och en massa spännande föreläsningar om detta ligger på schemat.
Nästa vecka slutar jag dock 16 eller 17 varje dag utom torsdagen som är ledig. Inte kul. I måndags hämtade vi barnen strax innan 17.30 och som förväntat var det väldigt gnälligt vid maten, sen var det Bolibompa och läggdags nästan direkt för Svea och jag blev så himla ledsen när jag insåg hur mycket tid jag kommer att missa! Så vidrigt jävla hemskt!
Moa har kissat massor och druckit galna mängder vatten på kvällarna (hon brukar vara jättesvår att få i vatten) och hypokondriker som jag är ringde jag 1177 och där frågade dom hur det hade varit under dagen vilket jag såklart inte kunde svara på, för då var hon ju på dagis. Så jag ringde dagen efter och kollade läget med fröknarna och det känns bara så jävla fel att fråga någon annan hur mitt barn mår. Det är VI som ska ta hand om våra barn. Är väl medveten om att man även måste kunna försörja sina barn och då måste man vara iväg på dagtid. Men det känns ändå outgrundligt fel.

Moa plåtade snygg tjej:




- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sahlgrensgatan,Göteborg,Sverige

Tisdag

Sitter på tåget och är helt slut, har vaknat massor av gånger inatt och yrat om skolböcker som måste införskaffas. Har bara fått tag i en bok av fyra än så länge, det verkar hopplöst att få tag i låneexemplar och det tar verkligen emot att slänga ut en massa pengar på att köpa! Nästan allt är nyutgåvor också och kan inte köpas begagnat. Blä. Vi satt fyra stycken på biblioteket igår och turades om att läsa och göra anteckningar ur deras exemplar som inte är för hemlån.

Måste säga att jag först tänkte "åh herregud" när jag träffade klassen, alla är väldigt unga och fnissiga. Kände mig lite som en gammal stofil. Men nu har jag pratat med många och alla är jättetrevliga, och tjejerna i min basgrupp är grymma! Det kommer nog bli väldigt bra det här, nu när man vet vilka grupper man så blir genast schemat betydligt bättre också! Har fortfarande en del långa dagar men imorgon är jag ledig till exempel och på fredag slutar vi tidigt! Idag är den första riktiga föreläsningen också, ska bli spännande. Nu känns allt stabilt, utom möjligen stressen över att sakna böcker.

Lill-Svea har sedan sin tvåårsdag fullkomligt exploderat i sitt ordförråd! Hon pratar hur mycket som helst! Långa meningar också, hon svarar i telefon och säger "Hej, vagö duuu?" och skriker saker som "Svea ska haaaa taft!" jag blir helt chockad varje gång, det kom verkligen plötsligt! Stora duktiga tjejen!

- Posted using BlogPress from my iPhone