Tisdag

I helgen var vi på jul på Liseberg, succé hos barnen! Det var rätt svettigt först för Svea blev på otroligt gnälligt humör när vi kom in i parken, men efter att hon utfodrats med lite korv och sockervadd var hon också glad och go, vi fick åkt lite attraktioner och hälsade på lite kaniner och hade det jättemysigt. Jag hatade mig själv för att jag inte tog med vagnen dock, borde ha insett att det skulle bli problem för Svea är inne i någon fas då hon vill bli buren. Hela tiden. Inga större problem för mig eftersom det känns betydligt tryggare än att hon löper fritt som vanligt men min stackars vänsterarm börjar ge upp nu efter 4,5 år av konstant kånkande på barn, och Svea är ju ingen lättviktare längre. Har försökt att bara lyfta med höger nu sista dagarna så att armen får en chans att återhämta sig.
Efter Liseberg bjöd svärisarna på middag, var väldigt skeptiskt till hur det skulle gå med barnen men med hjälp av lite mutor och glass efter maten satt de som små ljus! Jag och Mikael var helt chockade. Nu kanske man vågar sig på att gå ut och äta oftare, vilket hade varit kul

Den här veckan ska det hårdtränas på pjäsen som ska spelas upp på fredag. Jag är INTE peppad det minsta. Det är verkligen ett nödvändigt ont som måste bli gjort.
Fick tillbaka hemtentan i fredags, full pott på alla tre delarna! Heja mig! Hade hellre gjort 10 hemtentor till en fjanteri-dramalektionerna...




- Posted using BlogPress from my iPhone

Tisdag

Vi hade en jättemysig helg! I fredags var Mikael hemma med förkyld Svea så jag tog med Mosan till skolan, vi har tänkt åka in med henne till stan och justera hennes glasögonbågar hur länge som helst nu men det har inte blivit av.
I stan fick hon gå med oss och käka på Pizza Hut och sedan hade vi passande nog bildlektion och hon fick vara med när vi målade på stora pappersrullar med svampar och grejer, jag trodde att det skulle vara en helt vanlig föreläsning så det var ju en rolig överraskning. Moa var stormförtjust i all uppmärksamhet, tror jag det det- 26 blivande lärare som alla gillar barn. När vi slutade för dagen var hon helt förstörd över att inte "få vara med alla snälla tjejerna mer".
Glasögonen fixades på en nafs och sen strosade vi lite i affärer, mysigt med julbelysningen som kommit upp! Bara jag och min stora tös. Det är så himla roligt och lyxigt att göra saker med bara ett barn ibland, speciellt med Moa eftersom hon oftast får vänta och kommer i skymundan bakom ilske-Svea.





I lördags åkte vi till Ullared på kvällen och fick köpt sista julklapparna till barnen, det blev ett litet gäng ändå... Mest billiga grejer dock, jag tycker att det är absurt att köpa svindyra prylar till så små barn. Det kommer en tid när det kommer finnas svindyra mobiltelefoner och märkeskläder på önskelistorna, bäst att njuta av tiden tills dess.

I söndags var det avslutning på bamsegympan för terminen och Svea fick äran att följa med. Magdalena hade med sig Charlie också och han och Svea jagade varandra, kröp under dom tunna mattorna och höll handen under samlingen. Att man inte svimmade av och dog på fläcken! Så vansinnigt söta! Men i övrigt var väl Svea lite för liten för att vara med på gympan än, hon hängde med glatt under uppvärmningen men sen ville hon bli buren på och det funkar ju inte riktigt när man ska organisera passet för dom andra barnen, så till våren får hon nog endast följa med i nödfall;)




Posted using BlogPress from my iPhone

Hej helg!

Imorgon är vi lediga (eller ja, vi har en så kallad instuderingsdag en dag i veckan och då är barnen alltid hemma från dagis).
Vi har börjat på nya kursen den här veckan, "Språk som kommunikativ resurs" vilket är första kursen för ämnesstudier i svenska. Den här kursen kommer bli grymt flummigt och förhoppningsvis väldigt mysig och rolig. Vi ska hålla på med drama, bild och poesi. Det här med drama är ju dock verkligen inte min grej, en av examinationerna är att vi i grupp ska gestalta scener ur en bok. Alla är väldigt peppade inför detta, utom jag då. Jag tycker att det känns så oerhört fånigt. En grupp vuxna människor... Det är ljusår från att leka med barn, eller inför barn. Fy. Jag har vänligt med bestämt bett om att få sköta manus och utformning men att ha en så liten "roll" i uppträdandet som bara är möjligt, haha.
Men jag antar att man måste lära sig att bjuda på sig själv om man ska palla utbildningen. Men jag kommer nog aldrig acceptera det här med vuxenlekar, jag led mig igenom workshopsen vi hade med dramapedagogen i första kursen, där vi lekte allt från skeppsbrott till "nu-ska-du-vara-min-robot-som-jag-ska-styra-med-med-egenpåhittade-kommandon"... Alla verkar tycka att det är jättekul, jag kände att jag hellre skulle ligga i en tandläkarstol eller så.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Idag är inte min dag

Vi hittade ett radhus i helgen som vi blev SÅ sugna på. Grymt läge, grymt bra pris. Ringde runt till varenda bank i hela västsverige utan att få napp på lånelöfte, orkar inte ens gå in på alla anledningar, idag fick vi dock en lösning som gjorde att vi fick möjlighet att buda ändå.
Men nej, då får jag mejl av mäklaren att säljaren inte vill ha fler bud, han nöjer sig med det första budet som någon annan lagt eftersom att denna skitskallen kunde flytta in redan imorgon (mycket mystiskt två dar efter visningen...). Så där rök den chansen. Som tur är spenderade jag hela kvällen igår med att sörja trädgården som inte blev vår, studsmattan som inte blev Moas, det extra sovrummet och fina vardagsrummet. Gångavståndet till havet som vi inte fick. Jag hade liksom redan flyttat in, börjat inreda och bestämma tapeter i huvudet. Jag har en tendens att göra så.

Så jag känner mig rätt ledsen nu, men det är väl bara att hålla tummarna att en sån chans dyker upp igen och att den gör det ganska snart, för ska vi flytta ifrån Horred vill jag göra det innan Mosan börjar i skolan och det är (ve och fasa) bara 1,5 år tills dess.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det var det här med bantningen...

Planen var ju att så fort skolan började skulle jag köpa gymkort och köra järnet på lunchtimmar och mellan föreläsningar. Sen skulle jag äta duktigt och bli slimmad och snygg.
Det har väl gått i stöpet totalt kan man säga. Jag har inte tid att gymma, jag är glad om jag hinner läsa det jag ska den lediga tiden i skolan och sen sitter jag på buss och tåg flera timmar varje dag och hämtar barnen och försöker hinna umgås några timmar innan det är läggdags.
Vad beträffar att äta nyttigt så är det ju bara brist på självkontroll som är boven. Det är ju så jävla tråkigt! Jag har absolut inga problem med grönsaker och andra nyttigheter, jag gillar all mat. Det är väl bara bristen på resultat som irriterar mig, varför ska jag äta morot istället för chirre om det knappt syns något resultat på vågen? I perioder när jag ätit felfritt och tränat flera gånger i veckan har det kanske resulterat i ett kilos viktnedgång på två veckor eller så. Herregud, ett kilo bör man ju rimligtvis kunna bli av med om man dricker lite dåligt en dag och bajsar innan man ställer sig på vågen. När jag var ung, smal och vacker räckte det med att jag slarvade med maten i ett par dagar så rann kilon av mig och höftbenen stack rätt ut.
Jag har fan inget tålamod till det där, 5 kilo på en månad känns som en okej viktnedgång, då kan jag stå ut med att leva i en kulinarisk misär, men INTE mindre än så! Det dödar ju motivationen totalt. Ska göra ett försök på måndag igen att skärpa till mig och inte äta en massa gott varje dag. Tiden för träning finns tyvärr inte nu (eller jo, om jag prioriterar bort mina barn efter en 10-timmarsdag på dagis kanske, men det kommer inte hända). Jag får väl försöka promenera istället för att åka spårvagn eller nåt och läsa samtidigt som jag går, haha. Promenaden, den mest själsdödande formen av motion som finns. Jag vill gärna känna att det gör ont samtidigt så att jag kan visualisera framför mig hur fettceller bränns bort.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Hemtentamen

Min första hemtenta är avklarad och jag är helt slut. Satt i drygt sju timmar av nio möjliga, trodde aldrig att jag skulle klara av att sitta så länge, det är inte min grej att bearbeta texter så länge, jag skriver fort, läser igenom en gång och sedan är får det räcka, möjligtvis gör jag någon ändring någon dag senare.
Känner att jag är så vansinnigt tacksam över min förmåga att ordbajsa och att jag sällan får skrivkramp. Hela arbetet var på 12000 tecken och det svåra är att få allt man vill säga och få med referat från alla böcker på så lite text, kör man fast är det nästan kört när det är tidspress. Men jag tror att det gick bra. Jag verkligen hatar dessa referenser som vi måste använda hela tiden, man måste vara superpetig och jag tycker att referaten totalt saboterar flödet i texten. Hade jag fått välja hade jag inte refererat alls i löpande text så jag får tvinga in något litet citat här och där mot min vilja, haha. Löjligt påhitt det där.

Mosan hade Halloweenmaskerad på dagis igår, hon matchade sin gröna monstermask med Hello Kitty-klänning. Sötis.






- Posted using BlogPress from my iPhone