Fredag!

Nu har jag fått öppnat mitt schema inför första studieperioder, fasade för att det ofta skulle börja redan åtta på morgonen och oron var befogad, nu under första kursen är det ofta lektion (eller föreläsning kanske det heter nu?) redan 08 på morgonen, sen är det kanske lunch två timmar för att sedan köra igång runt 13-17 igen. Det blir långa dagar!
Tack och lov att jag inte är ensamstående, för då hade det aldrig gått. Pendlingen tar minst 1,5 timme varje väg om alla byten klaffar, vilket de väldigt sällan gör. MEN, det är alltid minst en dag ledigt varje vecka, ofta på onsdagar vilket innebär att skulle det bli långa dagar en hel vecka så blir det aldrig mer än två dar i stöten för barnen i alla fall och det är ju guld värt!
Men fy för att sluta vid 17 och knappt hinna hem och pussa på barnen innan det är läggdags! Fast det är väl dessvärre så som verkligeheten ser ut. Får trösta mig med att när jag väl är färdig sen så kommer vi ha långa ledigheter över loven tillsammans och med allra största sannolikhet kommer jag inte behöva pendla speciellt långt heller, skolor finns ju överallt.

Imorgon ska jag in till stan och fira världens finaste Veronika på hennes födelsedag, det blir kombinerad 25-årsfest/kräftskiva. Minus kräftorna för mig då, ännu en sak att sätta upp på vuxenlistan. Jag har väldigt svårt för att äta djur som man verkligen ser är djur, inte för att jag är empatisk mot djuren utan för att det är lite läskigt. Har ätit kräftor en gång och då fick jag dem skalade åt mig. Och kräftorna ser inte bara ut som vattenlevande insekter, de har en bajsränna också...
På tal om insekter så är Svea livrädd för alla slags kryp. Det började med hennes hat mot mördarsniglar, ser hon en snigel skriker hon och vägrar gå ett enda steg, jag får bära henne hela resten av vägen dit vi ska. Sedan hade hon en incident med myror när vi lekte på lekplatsen för ett tag sen, hon råkade ställa sig precis vid ett myrbo och stod där ett tag och lekte med en sopborste när hon plötsligt vrålar rätt ut, då har en halv myrstack börjar krypa uppför hennes ben, så det stackars barnet var täckt med myror upp till knäna, vi fick borsta och borsta och ta av shortsen och blöjan och trösta en lång, lång stund. Idag på ICA satt hon i vagnen och åt en Piggelin medan jag hämtade ut ett paket när hon plötsligt börjar gråta förtvivlat. Då har en fluga satt sig på hennes fot. Stackars barn! Jag tror inte ens att jag var så känslig mot smådjur när jag var liten, och jag var rätt skraj av mig.

Vet inte om jag sagt att jag har fått en alldeles underbar, grym kamera av min kära Mikael. Men det har jag, världens finaste present. Det är så jäkla roligt!