Jag hör alltid talas om knepiga dagis (eller förskolor, som det faktiskt heter). Dagis där kläder försvinner för barnen dagligen, där personalen inte håller koll på barn som slåss och är elaka, dagis som inte byter kissiga blöjor på hela dagarna och så vidare i all oändlighet.
Så jag blir bara mer och mer säker på att vi har Sveriges BÄSTA dagis i metropolen Horred. Eftersom jag själv tycker att det är lite av ett underverk att man kan skapa någon slags struktur och ordning i en grupp på kanske femton barn i åldern 1-3 år så räknar jag med att omsorgen kan brista på ett eller annat sätt, så länge alla barn tas vänligt omhand och är trygga så är jag ganska nöjd, jag hade aldrig blivit arg över att kläder försvann eller att dom missat en kissig blöja eller så någon gång ibland- men dom har stenkoll på allt!
Förra våren när jag var hemma med Svea och Moa gick femton timmar har jag nu i efterhand fått höra att personalen gick på knäna, dom hade helt galet mycket att göra och var jättestressade. Märkte jag någonsin av det? Svar nej.
Varje morgon när jag lämnar mina barn möts vi av leenden, det finns alltid tid att småprata lite om det skulle behövas, dom hittar alltid på roliga saker att göra på dagarna, när jag hämtar barnen är dom alltid utvilade, mätta och glada. Aldrig har någon haft minsta lilla skrubbsår som inte kunnats förklarats, herregud jag har knappt fått hem en unge med smutsiga kläder!
Det har hänt vid två tillfällen att det har saknats en mössa och något annat plagg när vi ska gå hem, då har vi fått ta kläder i lånekorgen och nästa dag har det försvunna plagget legat på platsen och väntat! Och detta TROTS att jag är värdelös på att namna kläder. Det är för mig en gåta hur man lyckats hålla på koll alla barns grejer och inte ens blanda ihop dom! Jag har två barn och nästintill varje morgon vintertid är något borta och vi har säkert avverkat 15 par olika vantar den här vintern.
Och att man alltid är så trevlig och förstående! Har jag behövt göra en snabb schemaändring eller kommit försent har det ALDRIG varit sura miner, har jag glömt något hemma så har personalen gladeligen löst detta åt mig och försäkrat mig om att det inte är någon fara. Som när det var så varmt sist, vi letade som galningar på morgonen efter Moas sandaler men hittade dom inte så vi fick ge upp och hon fick gå till dagis i sina varma gympaskor, det hade inte funnits några svala skor där att låna men en fröken berättade att hon hade tagit fram vattenspridaren på eftermiddagen så att barnen hade fått springa barfota (det får dom inte annars), så Moa hade sluppit svettas ihjäl hela dagen. Dom är så fina att jag blir gråtfärdig!
Och det bästa av allt är att jag känner att dom verkligen, genuint tycker om mina barn. Det är kramar när dom kommer, Moa berättar alltid att hon legat och "gosat håret" på fröknarna på vilan (enda sedan hon var nyfödd har hon älskat att pilla och snurra med fingrarna i mitt hår, hon gör det helst jämt om hon får välja, även nu snart fyra år gammal) och barnen själva pratar om sina fröknar jämt, Svea är ju inte så talför än men lyser i hela ansiktet när hon pratar om sin "Aaaanna".
Mikael sa till mig för ett tag sen att visst känns det som om våra barn är allas favoriter, och jag höll klockrent med. Det stämmer ju givetvis inte, men det är ju fantastiskt att det KÄNNS så, och det borde alla föräldrar få känna.
Jag älskar vårt dagis och våra fröknar. Jag trodde aldrig att jag skulle känna sådant förtroende för dagispersonal som jag har kommit att göra. Till hösten kommer det att bli en stor omorganisation och jag blir nästan lite gråtfärdig när jag tänker på att personalen kommer att bytas ut och flyttas runt, även om jag vet att ALLA är bra. Vi är extremt lyckligt lottade, jag vet hur dåligt jag hade mått om jag inte varit nöjd med stället mina barn är på hela dagarna. Jag är så oerhört, oerhört tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar