Stress, stress!

Nu vill jag lova att det är full rulle hela dagarna! Känns som att jag springer överallt, springer till dagis med barnen på morgonen, springer som en skållad råtta mellan tåg och spårvagnar, mellan föreläsningssalar och bibliotek och springer sedan för att hämta barn och lagar mat i ett förbluffande tempo. Pust.
Men bortsett från min grova ångest över att vara ifrån barnen så mycket så är det rätt gött ändå, härligt att få använda hjärnan lite och lära sig nytt efter ett par år i en bebisbubbla och jättekul att lära känna så mycket nytt folk!

I söndags var det dags för Moas första bamsegympapass och jag och Magdalena var med och tittade på eftersom att vi ska ta över som ledare sen.
Moa älskade det! Jag satt med blanka ögon och skrattade åt hur söta alla barnen var när dom hoppade runt i Lille Skutt-hinderbanan och sedan på sina mattor på avslappningen efteråt, SÅ söta! Det kommer bli en kanongrej att ha varje söndagseftermiddag sen under höst och vår.

På dagis går det också jättebra nu, har sagt det en miljon gånger innan men herregud vad tacksam jag är över att vi bor just där vi bor och har vår förskola. Svea har kommit ur sin slagsmålsfas och kommer ytterst sällan med tjuvnyp mot sina stackars kamrater. Hon har lärt sig säga alla barnen namn och babblar för fullt om "Ineeeez" och "Niiiilss" hemma nu. Jag tror att hon trivs väldigt bra med att inte vara minst längre, och att kunna kommunicera hyfsat, Svea har aldrig gillat att vara en bebis, lyckan är total när hon klarar grejer hon inte kunnat innan och när vi förstår vad hon säger.

Moa har målat en spindel på ett löv, tänk att jag har ett så stort barn!




- Posted using BlogPress from my iPhone