Liten glasögontjej

Vi var nyligen hos ögonläkaren med Moa för att kolla upp en skelning (man ser det knappt om man inte tittar efter det, det var faktiskt en av hennes fröknar som påpekade det och först då märke jag att det kanske var mer än bara att hon såg frånvarande ut).

Hon fick kika in i en sån där kikarliknande maskin som mäter ögat, en vanligt syntest där hon fick berätta vad hon såg (fyrkanter, små hus, cirklar och äpplen) och sen försökte läkaren trigga fram skelningen med ögonlappar. Moa tyckte att det var kalaskul.
Det visade sig i alla fall att det finns en utåtskelning på båda ögonen när hon slappnar av men hon har inga problem med att fokusera på en bild eller så, dock kan det bli värre när ögonen växer.
Hon var även lite översynt och hade ett litet brytningsfel, dock var hon inte säker på om det var något "onormalt" eftersom alla barn är lite översynta innan ögat växt färdigt i 10-12-årsåldern.
Vi ska tillbaka snart och då ska hon få ögondroppar som gör att läkaren kan mäta ögonbotten och se hur dåligt hon ser, om hon kanske behöver glasögon.

Vi blev först helt ställda och jag tänkte _stackars_ barn som ska behöva få glasögon, gömma det lilla söta ansiktet och kanske bli retad, jag hade en klump i magen hela dagen.
Men som tur är så tog det sunda förnuftet över! Jag hoppas ju såklart att hon slipper, det är klart att man vill att hon ska se bra. Men Moa blev eld och lågor över att kanske får åka och handla glasögon! Och tänk om hon har det svårare än hon behöver, är hon översynt så måste det ju vara jättejobbigt för henne; pysselälskaren! Hon älskar ju att sitta och pillar med grejer och att läsa. Nej hit med ett par brills "fort som ögat" i så fall;).
Största bekymret är väl att hon kommer hugga bågar med Hello Kitty det första hon gör i så fall... Vi blir aldrig av med den förbannade katten!




- Posted using BlogPress from my iPhone