Igår medverkade jag i min första cykelfest, min kumpan var Lotta och vi var tilldelade förrätten. Vi lagade en kräftostsoppa och en välkomstdrink med Bacardi Mango och Passoa. Det blev jäkligt gott och jag är nöjd över vår insats, även våra fyra hemliga gäster verkade nöjda.
När förrätten var uppäten fick vi öppna vårt första kuvert och fick veta vart vi skulle cykla och äta varmrätten.
Jag var så jäkla rädd för själva cykelturen! Jag fick tjatat till mig den minst skrämmande cykeln (den andra var omänskligt hög och hade en ännu högre sadel som nästan gjorde mig gråtfärdig). Som tur var fick jag den minst skräckinjagande cykeln och dog nästan av lättnad när vi fick reda på att det var väldigt nära att cykla till destinationen för varmrätten, och aldrig har jag älskat Horreds ständiga uppförsbackar innan! Men nu kunde jag utan att skämmas leda cykeln nästan hela vägen.
Väl framme bjöds vi på Grekisk pyttipanna och väldigt trevligt sällskap. Jag kände en stor tacksamhet över att slippa visa upp vår skabbiga lägenhet för middagsgäster för man kan ju säga att detta superfina hus höll en lite annorlunda standard. Jag vill också ha ett fint kök! Det behöver inte vara lyxigt på något vis men jag hade gärna bytt ut vår platthäll och våra pissgula skåpsluckor, eller den gula tapeten med den apfula bården (jag minns inte ens vilket motiv bården har efter som jag föraktar den så).
Efter maten öppnades kuvert nummer tre och glädjen och att nästa värdpar bodde i närheten och att det inte skulle bli någon lång cykeltur nu heller var enorm.
Vi åkte först och plingade på hus nummer 11 på FEL gata och det hade ju kunnat bli en väldigt pinsam historia men som tur var så var det ingen hemma där och vi fick cykla vidare till nästa gata och tackade vår lyckliga stjärna över att ingen stackare i morgonrock/mysbrallor öppnade i första huset.
Det var en trevlig efterrätt vi bjöds på också, en jättegod jordgubbglasstårta. Fast sedan försvann väl lite av partystämningen då diskussionerna handlade om vad man tyckte om fackavgiften sista timmen ungefär, så vid 23-tiden tackade vi för oss och åkte till sista destinationen, bygdegården.
Vet inte om det var under efterrätten jag segade till eller om det bara var det faktum att jag inte är någon direkt festprinsessa längre som gjorde att jag bestämde mig för att avrunda en dryg till senare, men vid midnatt rullade jag hem med min lånade cykel och placerade mig i soffan.
Jag var visserligen rätt full jag också, men dom flesta andra var RIKTIGT fulla och jag kände att nä, allsång och folk som spiller ut drinkar över mina fötter känns som ett avklarat kapitel, hehe.
Men i stort var det en jäkligt kul kväll!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar