Ett tredje barn

Nästa vecka ska jag äntligen sätta in en spiral, så nu blir det inga fler kottar på många år. Jag är helt överlycklig över att vi inte har några spädbarn nu och att Svea börjar bli större, även om jag ÄLSKAR bebisar så är det en sjukt påfrestning, dygnet runt-service såklart och jag har ju mitt kontrollbehov som gör att jag inte kan släppa taget och slappna av en enda sekund när jag har en liten, Svea lämnade inte min sida en enda gång tills hon var 15 månader förutom någon enstaka timme när hon var hemma med Mikael då såklart, och även om jag hade velat lämna bort henne innan dess hade jag garanterat mått skit, jag klarar varken psykiskt eller fysiskt att vara ifrån min bebis.
Så det är oerhört skönt att dom nu är lite större och livet kretsar runt annat än BARA barn. Nu ska det satsas på skolan, hus så småningom och vi ska bara njuta av våra fantastiska tjejer.

Men visst är det lite sorgset! Snart är bebistiden helt förbi, snart är det hejdå till barnvagnar och blöjbyten, inga mer knubbiga bebisar att blåsa i magen och bära runt på höften (jag har under dessa fyra år utvecklas en slags superhöft på vänster sida, den klarar allt! Misstänker att hela bäckenet är snett efter allt kånkande och att det finns en extra fettansamling just där för att göra det skönt för bebisens rumpa, haha).
Nu är det saker som måste ordnas innan det kommer fler barn, utbildning, körkort och ett lite roligare boende. Fördelen med att vi är unga är ju att även om vi skulle vänta så länge som 5-6 år innan nästa barn så är vi fortfarande unga och förhoppningsvis fertila och relativt pigga.

Men jag måste säga att hade jag fått göra om allt så hade jag kanske börjat med barnafödandet nu vid 25 istället för vid 20, förutsätt att vi hade fått just Moa och Svea. Dels hade det varit rätt skönt att ha livet ordnat innan och dels för att det har hänt en hel del på mognadsfronten.
Å andra sidan så vet man ju inte alla hur livet hade sett ut om vi inte fått våra barn tidigt, man är nog lika grön på området oavsett när man blir förälder första gången? Dessutom har ju barnen gjort oss till dom vi är ny.
Huvudsaken är väl att man är nöjd med hur livet är och jag skulle inte kunna vara nöjdare. Jag kan bli avundsjuk på roliga resor och den stora friheten man har när man inte har barn, allt är ju lättare när man bara har sig själv att ansvara för. Men när man fått barn och levt en helt annan tillvaro så det ju ingenting som ens kan komma i närheten av det! Det ger ju allt en helt annan mening, det är det enda självklara.
Så om några år så, då ska jag ha minst en liten till, gärna två om herrn i huset går med på det, lyckligtvis har jag ju lite tid på mig att övertyga honom nu, hehe.