Bebisångest

Ja, grov bebisångest har jag. Och då har jag ändå en bebis fortfarande! Detta är min absoluta favorit-bebistid förstår ni, pyttebebisar i all ära som man kan ligga och mysa med hela dagarna och lära-sig-gå-bebisar är också hur gulliga som helst men min absoluta favorit är den här mellanperioden när dom är så härligt tjocka, flinar hela tiden och sitter där man sätter dom och bankar med sina leksaker.
En bebis i åttamånadersåldern har liksom det bästa av alla världar, dom är såpass stora att dom kan sitta och leka själva och tycker att det är kul att busa och hänger liksom med lite mer än innan SAMTIDIGT som hon fortfarande är en liten, liten bebis som fortfarande är tuttig och älskar att ligga i knäet och mysa. Jag håller fast vid att det bara blir roligare att vara förälder ju äldre barnet blir, men det finns något så magiskt med dom där bebisarna. Jag älskar dom där knubbiga nävarna som drar i alla dom får tag i, jag älskar deras leenden med två små gaddar i underkäken och jag älskar känslan när dom hugger en i axeln med samma små risgryn. Jag älskar bebisskrattet när man pruttar dom i den tjocka magen och hur jobbigt det än är så älskar jag att kånka runt på en liten goding på ena höften. Herregud, det duniga håret och klunkande ljudet när dom äter och tjockislåren i strumpbyxor och den alldeles ljuvliga lukten när man sniffar dom i huvudet! (Fast den delar förstplats med den mjölkiga andedräkten hos en riktigt liten bebis som gäspar).
Ja, jag njuter av varje sekund och hoppas att Svea vill vara bebis länge, länge till!

Jag är så jävla slö den här veckan, sockersuget är helt sjukt och energin är noll. Konstigt, för jag har sovit betydligt bättre sista nätterna än jag brukar, Svea har bara vaknat och velat ha mat två gånger (en natt bara EN gång, prisa gud!). Så jag borde vara grymt fit for fight men nej. Det får väl bli nya tag på måndag som vanligt, haha. Nej, men seriöst så vill jag fan se snygg ut den här sommaren. Har beställt lite söta sommarklänningar från Nelly.se och dom vill jag kunna ha på mig (kanske till och med utan leggings!) utan att skämmas. Jag vill ha snygga, ickedallriga ben att visa upp. Solbrända och utan ett hårstrå ska dom vara också!
Jag tänkte försöka börja springa en sväng på kvällarna, vilket måsta den allra vidrigaste av träningsformer men det är bara att inse faktum, det är ganska svårt att ägna sig åt diverse hemmaövningar när man har två barn som vrålar en i örat samtidigt. Dansa till Wii-spelet kan jag göra med Moa för det gillar ju hon, men hon bara gastar om att vi ska dansa "tigerdansen" hela tiden ("Sympathy for the devil" med Rolling Stones, där man klöser med fingrarna i dansen). Tänkte sporra mig själv till dessa springa stunder med ett par Easytones.
Frågan är om det är ren bluff eller om det faktiskt funkar? Måste ju ändå ha någon slags träningssko, ingen av mina raringar i skogarderoben är ju särskilt sportanpassade direkt.