Trots detta PISS-sommarväder så har vi hunnit med en hel del kul ändå (bloggande hör inte till denna kategori som ni säkert märkt, haha).
Vi har haft lite grillkvällar med goda vänner (oslagbart, och det GÅR att få ihop det trots två arga småbarn, det trodde jag aldrig!), varit i Borås djurpark, på lekland och åkt runt till diverse släktingar.
Igår hade jag och Moa en alldeles egen dag, det har vi inte haft sedan Svea föddes. Vi gjorde inget speciellt, strosade runt lite i affärer, åt på McDonalds, tog en fika och gick till det stora biblioteket och lekte och läste bok efter bok inne i grottan dom har där. Men vilken grej att verkligen ha tid för henne, ALL min tid! Nu kunde hon stanna femtioelva gånger när vi promenerade och pilla på löv och dylikt utan att det satt en gnällpipa och vagnen och tjöt så fort vi inte rörde på oss, på bussen kunde jag sitta och lyssna på allt hon satt och klappa henne på håret utan att försöka bolla med uttråkad bebis samtidigt, och på bibblan fick hon hämta så många böcker hon ville som vi kunde läsa i lugn och ro. Hon fick ha mig bara för sig själv.
Genast får man en klump i magen och tänker på hur FANTASTISKT hon hade kunnat ha det om hon varit ensambarn, tänk va mycket spännande och pedagogiskt man hade hunnit med om man bara hade haft ett barn. Moa känns ju vansinnigt civiliserad och lätthanterlig, fast hon knappt är tre år fyllda. Det är ju samma sak med Svea egentligen, jag vågar nog påstå att dessa galna vredesutbrott inte hade existerat om jag hade haft möjligheten att lägga ner all min energi på henne, hon är ganska nöjd ändå om all fokus ligger på henne- vilket den givetvis oftast inte gör.
Men man får trösta sig med att dom är så jäkla kära i varandra, jag har svårt att tänka mig att något annat jag skulle kunna erbjuda som förälder skulle kunna ersätta den där systerkärleken, faktiskt. Också får man tänka på att hade Moa varit den enda barnet, så hade vi ju inte åkt på roliga utflykter varje dag, och dom stunderna vi har för oss själva nu ser jag till att verkligen NÄRVARA vid, för jag uppskattar det så himla mycket mer än vad jag kanske hade gjort om jag inte hade haft två stycken att dela min tid emellan.
Hur som helst ska jag verkligen se till att fortsätta med detta i framtiden, åka i väg och göra saker på tu man hand med dom båda två, det är nog väldigt nyttigt.
Lilla bebistjejen har hunnit bli elva månader nu, bara en månad kvar till ettårsdagen. HELT SJUKT. Vi har faktiskt lyckats jobba bort hennes nattsnuttande nu och hon ammar bara EN GÅNG per natt, istället för runt tio. Har även dragit ner på amningen rejält dagtid och det blir bara morgon och kväll och eventuellt någon lunch-snutt. Känns grymt skönt, men lite ångestframkallande också, hon är ju min lilla bebis... Eller lilla och lilla. storlek 86 sitter som en smäck och hon väger nog 11 kilo+ nu. Vi avslutade precis en ny pencillinkur, fast det var första öroninflammationen på länge nu, dock har hon ju kvar vätskan bakom trumhinnorna så med största sannolikhet blir det väl operation för att sätta in rör innan vintern. Känns inte sådär jätteroligt, men det känns ännu mindre roligt att ha ett vinterhalvår med konstant ont i örat.
Jag är så splittrad, planen är ju att sätta Svea på dagis i januari, läsa upp betygen på Komvux och sedan köra järnet mot att bli barnmorska. Men nu känner jag lite att FEM års pluggande... Då kan jag ju i stort sett läsa vilken flådig utbildning som helst och bli betydligt mer välbetald. När man väl läst sjuksköterskeutbildningen så är det ju dessutom väldigt svårt att komma in på BM-linjen, tänk om man inte kommer in på flera år? Eller någonsin?
Jag gör nog så att jag läser upp mina mattekurser och kanske någon extrakurs nu i vår också får jag bestämma mig sen, kolla upp vad som finns att hoppa på till hösten. För en utbildning vill jag verkligen ha, annars kommer jag väl fastna i något kontorsassistensjobb för alltid sen.
Möjligheterna är ju oändliga, haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar