Ett steg närmare fru!

Ja, igår förlovade vi oss äntligen! Jag har stått och stampat länge nu och undrat hur många barn jag ska behöva klämma ut innan jag får en ring på mitt finger, haha!
Och nu var det äntligen dags. Tanken var att vänta på lämpligt tillfälle då vi hade kunnat ha barnvakt och fira förlovning på tu man hand med lite skumpa och lugn och ro, men ringarna hämtades i torsdags och mer än två dagar orkade vi inte hålla oss, när dom låg där och blänkte så fint i asken. Så barnen var med och vi bytte ringar vid en utsiktsplats här i närheten, festligheterna får vänta tills nervösa föräldrarna är redo att lämna bort lillefot, och det lär dröja.
Min ring är så fin, så fin. Vi var lite otraditionella sådär och valde inte matchande ringar, en slät klassisk förlovningsring är inte riktigt min stil när man kan få ringar med blingbling för samma summa!

Mosan fick vara vår lilla ringbärare och bar asken med ringarna med högsta vördnad, duktiga tjejen. 

 

 

Så nu är man ett steg närmare att bli Fru Ivemalm (jag kommer behålla Quick också dock!) och det känns jävligt bra. Jävligt bra. Helt sinnessjukt att man skulle hitta rätt så ung. Sen vet man ju förstås aldrig vad framtiden har att utvisa, men som jag sagt innan, hur tokigt det än skulle kunna bli så har jag ju ändå valt den ultimata pappan till mina barn, och på den punkten kan jag ju säga att jag alltid kommer att älska honom högre än himlen. Och jag tror och hoppas att jag alltid kommer att älska honom som min också såklart. Vi är ett oslagbart team!

TÄNK att man kunde bli räddad från ett fullkomligt mörker till den kärleken och lyckliga liv jag har idag. Jag är sannerligen är väldigt lyckligt lottad kvinna.