Helgen var fin. Moa sov hos farmor och farfar natten till lördag, kusin Julia som är lika gammal var också där så dom har lekt järnet och förmodligen tröttat ut sina stackars mor och farföräldrar. Vi har inte haft barnvakt sedan Mikaels födelsedag i början av augusti förra året (nej, jag räknar inte dom timmarna på förlossningen när Svea föddes, haha). Jag vet inte varför det blivit så, men vi är inte mycket för att lämna bort våra småknytt, det känns bara fel när hon inte är här- och det är ju inte direkt så att man får lugn och ro så länge Svea är i närheten ändå, haha. Och henne lär vi inte lämna på LÄNGE. Jag har grubblat på om jag har en rejäl släng av kontrollbehov som har så svårt för att lämna barnen, men Mikael är ju likadan, nästan ännu värre. Dom gångerna vi lämnat bort Moa har det inte varit för att vi BEHÖVER barnvakt utan mer för att diverse släktingar så gärna velat ha henne, och vi inser ju att det är egoistiskt att inte låta henne. Men det blir väl givetvis en annan sak när vi inte har något tuttbarn längre och kan ha det barnfritt PÅ RIKTIGT. Barnfritt då man kan festa till det, sova så länge man vill eller ha spontansex i alla hemmets rum om man så önskar. När Moa fyllde ett och jag tyckte att hon var stor nog att sova borta så har jag ju varit gravid direkt och nu har vi haft en tuttbarn i snart 9 månader, inget läge att go wild direkt.
Hur som helst hade hon haft det jätteroligt och vi hade det mysigt här hemma och igår uträttades ett ärende som jag väntat på väldigt, väldigt länge och som gör mig väldigt, väldigt glad.
På tal om något helt annat så har jag (nästan) bestämd mig för att söka in till Komvux nu inom en ganska snar framtid för att dels läsa upp lite matte och sedan påbörja den långa (men förhoppningsvis) roliga vägen till att bli Barnmorska. Fan, jag är 23 år nu och ska det pluggas är det dags att sätta fart. Kontorsassistent som jag jobbat som fram till nu i all ära, men jag vill jobba med något jag verkligen är intresserad av.
Sen är jag livrädd för hela biten med allt hemskt som kan inträffa när man jobbar med människor och foster och blivande bebisar, jag är även osäker på om jag verkligen klarar stressiga situationer som kan vara på liv och död. Herregud, jag är ju livrädd för sprutor till och med. Men jag tror att jag fixar det, herregud, jag måste ha lite tilltro till mig själv.
Nu vaknade lilla terroristen så jag får skriva mer senare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar