Då plötsligt sticker en äldre man ut huvudet genom häcken till sin trädgård som låg precis i anslutning till lekplatsen och sandlådan där vi satt och sa med bestämd röst "Nu har jag suttit och lyssnat på er en lång stund när jag grävt i potatislandet och jag har en sak att säga till dig!". Min första reaktion var att bli skiträdd, för det lät som om jag skulle få skäll för något och jag är ingen höjdare på att ta kritik. Men nej, istället fick jag världens finaste beröm! Han sa att han blev så himla glad över att höra någon sjunga för sina barn och verkligen prata med dom, för sånt hörde han sällan nu för tiden. Han hade blivit gråtfärdig när jag sjöng (jag citerar!) "såna fina gamla sånger som han trodde var helt bortglömda nu för tiden" och att jag påminde om hans fru som alltid sjöng och läste för deras barn när dom var små. Han var så söt! Och jag blev stolt som en tupp.
Det är fan inte lätt att vara förälder, man vet aldrig om man gör rätt och det känns aldrig som om man räcker till fullt ut. Jag har jättedåligt samvete över mina dåliga sidor som mamma och förebild, exempelvis att jag svär som en gruvarbetare, att jag har världens sämsta morgonhumör och snäser och surar som en barnunge om jag vaknar på fel sida och att jag har oerhört svårt för kladd och smuts och att jag ibland har väldigt dåligt tålamod (tro mig, dåligt tålamod är ingen bra sida med en trotsig "kan själv"-tvååring). Det blir lite bråk, lite gnäll och lite höga röster varje dag och då blir man så glad när man lite beröm över det man gör som faktiskt är bra, även om det bara handlar om lite sångstunder under lekplatsleken. Så tack du underbara lille gubbe för dom vänliga orden!
Gungtjejerna, det blir BARA såna här bilder nu när våren kommer:
Jag får nog acceptera att vi inte kommer hinna till Ullared innan Påsken nu så idag hoppas jag att vi hinner ta en sväng till Varberg och storhandla och köpa lite påskpynt där. Påsk förresten, gud vad mysigt det ska bli i det fina vädret! På långfredag kommer pappa hit om han hunnit fixa sin bil, på Påskafton ska vi till Frillesås och Mikaels syster och grilla och på söndag ska det påskfiras hos modern.
Moa ska faktiskt få ett påskägg med godis i år, jag tycker ju att hon är lite väl liten egentligen men det går ju knappast att förneka det faktum att hon hon redan äter choklad och sånt ibland, när hon väl fått smak på det var det verkligen kört sen. VARJE gång vi är i affären och hon kör sin lilla kundvagn stannar hon vid godishyllan och lägger i ett trepack med Kinderägg, hon är inte lite fräck hon. Men mest av allt älskar hon chips, det måste vara ett släktdrag. Ser hon att det ligger en påse chips i skafferiet kan hon bryta ihop totalt om hon inte en liten skål. "SIIIIIIIPP! Moa SIIIIPP! Mamma snälla, mamma snälla gumman!" vrålar hon och gråter så att tårarna sprutar om hon inget får. Och det är ju omöjligt att disciplinera henne när hon har sin far lindad runt lillfingret, hon behöver bara le lite sött och pussa honom på handen så får hon i stort sett precis vad hon vill. Suck.
Tänk att hon var såhär liten för ett år sen. Det är påsk 2010 och hon målar min bebismage med fingerfärg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar