Är du redo för barn?

Gröp ur en melon och gör ett litet hål i sidan på den, ungefär en golfbolls storlek. Häng sedan melonen i ett snöre, fäst i taket och låt den svänga från sida till sida. Ta en sked uppblötta frukostflingor och försök sedan mata den svängande melonen samtidigt som du låtsas vara ett flygplan. Fortsätt tills hälften av flingorna är slut. Tippa ner resten i knät. Nu är du redo att mata en ettåring. Som förberedelse för lite större barn smetar du kaviar i soffan och sylt på gardinerna. Göm en fiskpinne bakom stereon och låt den ligga där ett par månader.

Att klä på småbarn är inte så lätt som det kan verka. Börja med att köpa en bläckfisk och en nätkasse. Försök lägga ner bläckfisken i nätkassen så att inga av armarna sticker ut. Tillåten tid för detta: hela morgonen.

Träna på att gå ut. Vänta utanför toaletten i en halvtimme. Gå ut genom ytterdörren. Gå in igen. Gå ut. Gå in igen. Gå ut och ta några steg på trädgårdsgången. Gå tillbaka. Gå nerför gången igen. Gå mycket, mycket långsamt på gatan i fem minuter. Stanna och inspektera noga varje cigarettfimp, tuggummi, smutsigt papper och död insekt längs vägen. Gå samma väg tillbaka. Skrik att du inte tänker vänta längre tills grannarna kommer ut och stirrar på dig.
Nu är du redo att gå ut med ett litet barn.

Åk till stormarknaden med något som äger största möjliga likhet med ett förskolebarn – varför inte en fullvuxen get? Om du tänker skaffa fler än ett barn tar du med dig flera getter. Ordna din veckoinköp utan att förlora getterna ur sikte. Betala för allt som getterna äter eller förstör.

Lär dig namnen på alla figurerna i Teletubbies eller Dora Utforskaren. När du upptäcker att du står i duschen och nynnar på signaturmelodin till Björnes magasin har du kvalificerat dig för att bli förälder.
Ett mycket gott råd är att upprepa allting du säger minst fem gånger.

Innan du slutligen bestämmer dig för att skaffa barn ska du söka upp ett par som redan är föräldrar och kritisera deras uppfostringsmetoder och brist på tålamod, och för att de låter sina barn löpa amok. Ge dem goda råd om hur barnens sovvanor, potträning, bordsskick och beteende i stort kan förbättras.
Passa på att riktigt njuta – för sista gången i ditt liv sitter du inne med alla svaren !

Obs, texten är knyckt! Förbannat klockren eller vad säger ni?

Dagens gåta

Vi var en sväng på vårdcentralen idag efter en bajsnatt med många uppvak och grinig bebis som tog sig för öronen, så vi var där och gjorde en undersökning men den här gången var det ingen inflammation i alla fall, yes!
I alla fall stod vid i luckan och anmälde oss när en gubbe gick förbi och fråga om Svea var en flicka eller pojke. Sköterskan sa att hon också hade varit osäker för det är ju så svårt att avgöra i den här åldern, men sen hade hon sett att det var en tjej "när hon såg håret". Gubben böjde sig ner och tittade på Svea och nickade instämmande.
Så nu undrar jag följande:
- Har flickbebisar och pojkbebisar generellt olika hårväxt?
- OM så är fallet så antar jag att dom tror att flickor har längre hår, och Svea har definitivt inte långt hår.
- Det gick överhuvudtaget inte att se Sveas hår då hon hade mössa på sig. Hur bar dom sig åt?

Sen kan jag avslöja att hela genusdebatten är meningslös, för ingen förknippar ändå "flickfärger" med flickor och tvärtom. Samtliga gånger folk trott att mina döttrar varit pojkar är när dom haft på sig rosa. Jag har ofta på Svea väldigt könsneutrala kläder och då ser alla att det är en tjej, haha.

Svea eller Sven?

Oro för framtiden

Jag har fått (trots grov sömnbrist och väldigt, väldigt lite egentid) fått en massa otäcka flashbacks på sista tiden.
När vi var på Barnmedicin med Svea förra veckan till exempel så passerade vi en dörr där en läkare vid namn Laslo jobbade, och just den läkaren besökte jag någon gång under gymnasietiden med min fruktansvärda huvudvärk som jag drogs med varje dag. Efter diverse undersökningar kom vi fram till att det nog inte var en hjärntumör det handlade om utan istället spänningshuvudvärk och att detta ofta beror på någon form av stress i tillvaron. Mirakulöst nog kunde jag inte begripa varför då, men det är ganska solklart såhär i efterhand- att leva i ett löjligt destruktivt förhållande kan väl bryta ner vilken fjortis hälsa som helst.

Och det är det som skrämmer mig så, denna totala brist på självbevarelse. Jag visst ju så jävla väl även då att jag var illa ute så många gånger, ändå tillät man sig att hamna i knipa hela tiden. Trodde man att man var odödlig eller var det bara ett rop på hjälp? Jag vet inte. Nu i efterhand är det ju väldigt lätt att titta tillbaka och peka ut varje liten grej som gjorde att man blev en totalt-utom-kontroll-tonåring, och det är visserligen en del traumatiska händelser men i huvudsak små skitsaker som fick en att rulla över kanten på stupet.
Och då blir jag så himla rädd, för jag har två flickor här hemma som växer i en skrämmande takt. Med tanke på vilka pubertetdårar deras föräldrar var så är förutsättningarna rent genetiskt väldigt dåliga, men jag tror och hoppas att det som verkligen spelar roll är uppfostran och stödet hemma.
Alla tonåringar flippar väl ut mer eller mindre, men på olika sätt. Lite fyllor, dåligt umgänge och smäll i dörrarna får man ju leva med- men det är skillnad på att dela en flaska vin med sina tjejkompisar och bli lite yr i bollen och på att hoppa in i en total främling bil och gladeligen tacka ja till att halsa direkt ur främlingens pet-flaska med okänd dryck in, något jag själv utan problem kunde göra.
Det är skillnad på att komma hem försent och på att sticka iväg en vecka utan att be om lov eller berätta vad man är.
Kort och gott är det skillnad på att vara lite rebellisk och på att ha så lite självrespekt att man låter andra pissa på en, att ha så lite kärlek till sig själv att man helt enkelt inte bryr sig om vad som händer.
Det är försent att göra något åt min egen dumhet nu, men jag ska göra mitt yttersta för att MINA barn aldrig ska bli som jag var, jag ska aldrig tillåta att dom hamnar i skiten. Jag vill att dom ska veta att dom förtjänar det bästa i världen och lära dom att aldrig låta sig uttnyttjas av någon. MEN, den tanken är ju fin, men jag har hunnit lära mig under min korta tid som förälder att det är väldigt lätt att prata om hur det ska bli och planera sin egen perfektion, men det är desto svårare att stå inför problemen själv. Herregud, jag känner mig liksom maktlös inför tvåårstrotsen ibland, och en tonåring är något helt annat, och jag vet att vi kommer att längta tillbaka till tiden då vårt största problem var utbrott i mataffären.

Vi är rädda för vad som komma skall. Jag och Mikael (23 år gamla) sitter redan och överlägger om hur vi ska lura våra döttrar (2,5 år och 8 månader) att stanna hemma på helgerna och umgås med oss när dom börjar bli hormonstinna. På listan har vi skrivit upp 1) Filmkvällar, med så mycket snacks dom önskar, 2)Sällskapsspel!, 3) Hitta gemensamt intresse, Mikael planerar till exempel att köpa avancerade datorer till dom så att dom blir dataspelsnördar som honom och kan spela ihop över internet, 4). Sport. Trots att vi är totalt icke-sportintresserade vill vi ösa över diverse hobbys över barnen så att dom har helgerna fullbokade.
Men vi inser att förr eller senare är det farväl, och det enda man kan göra är väl sitt bästa för att dom inte ska råka illa ut (NEEEJ! Vi vill inte, det känns som ett bättre alternativ att låsa in dom någonstans). Som tur är så är det ett bra tag kvar inna vi måste släppa taget.

Måndag

Sedan i torsdags så har vi som sagt följt läkarens råd och Svea har fått Microlax 3 dagar i rad (nu fortsätter vi med varannan eller var tredje dag) och även 7 ml Lactulos varje dag och vi ser till att hon dricker ordentligt i samband med det, hon dissar ju både nappflaska och pipmugg men med vanligt dricksglas kan man få i henne lite vatten i alla fall. Och än så länge har det gått jättebra! Hon är inte längre hård i magen och har bajsat av sig själv nästan varje dag. Och bäst av allt, hon kan bajsa utan att gallskrika och har fått sin aptit tillbaka, herregud vad skönt!
Nu fyller vi i ett bajsschema varje dag (alla möjliga bajsdetaljer, klockslag och liknande) och ska prata med läkaren i slutet på månaden. Just nu känns det som om det är på gång att vända, vilken tur att vi kom iväg till sjukhuset så att vi kan få ordning på hennes mage så stackars slipper gå med skiten längre, det är helt absurt att en liten bebis ska behöva ha det så.

Och på tal om kiss och bajs så var Moa utan blöja från lunchtid fram till läggdags med bara tre olyckor som alla hände nästan efter varandra så hon kissade väl aldrig färdigt där i slutet när hon började bli trött. Och detta är en grym förbättring kan jag säga! Hon har inga problem med att sitta på toaletten och kissa, det har hon gjort länge. Däremot så småskvätter hon något makalöst, förut när hon gått utan blöja har hon kanske kissat sex gånger i timmen eller så, oavsett om hon precis kissat lite på toaletten. Men igår var trosorna torra i flera timmar, duktiga tjejen!
Hon har fått en karta klistermärken som hon ska få klistra upp varje gång hon kissar på rätt ställe, så får vi se hur det går. Om några veckor går Mikael på lång semester så då får vi väl passa på att ta tag i det här med potträningen på allvar, men jag kan inte säga att jag känner någon jättestress direkt. Den enda anledningen jag ser att det ska vara så himla bråttom är att kunna skryta om det sen. Eller om man alternativt skulle ha så dålig ekonomi att det blir för dyrt med blöjor. Sedan ser jag inget anledningen till att stressa, förr eller senare blir dom torra ändå. Nu är det snart sommar och då passar det ju perfekt dock.

Söta tjejer:

Ett steg närmare fru!

Ja, igår förlovade vi oss äntligen! Jag har stått och stampat länge nu och undrat hur många barn jag ska behöva klämma ut innan jag får en ring på mitt finger, haha!
Och nu var det äntligen dags. Tanken var att vänta på lämpligt tillfälle då vi hade kunnat ha barnvakt och fira förlovning på tu man hand med lite skumpa och lugn och ro, men ringarna hämtades i torsdags och mer än två dagar orkade vi inte hålla oss, när dom låg där och blänkte så fint i asken. Så barnen var med och vi bytte ringar vid en utsiktsplats här i närheten, festligheterna får vänta tills nervösa föräldrarna är redo att lämna bort lillefot, och det lär dröja.
Min ring är så fin, så fin. Vi var lite otraditionella sådär och valde inte matchande ringar, en slät klassisk förlovningsring är inte riktigt min stil när man kan få ringar med blingbling för samma summa!

Mosan fick vara vår lilla ringbärare och bar asken med ringarna med högsta vördnad, duktiga tjejen. 

 

 

Så nu är man ett steg närmare att bli Fru Ivemalm (jag kommer behålla Quick också dock!) och det känns jävligt bra. Jävligt bra. Helt sinnessjukt att man skulle hitta rätt så ung. Sen vet man ju förstås aldrig vad framtiden har att utvisa, men som jag sagt innan, hur tokigt det än skulle kunna bli så har jag ju ändå valt den ultimata pappan till mina barn, och på den punkten kan jag ju säga att jag alltid kommer att älska honom högre än himlen. Och jag tror och hoppas att jag alltid kommer att älska honom som min också såklart. Vi är ett oslagbart team!

TÄNK att man kunde bli räddad från ett fullkomligt mörker till den kärleken och lyckliga liv jag har idag. Jag är sannerligen är väldigt lyckligt lottad kvinna.

Det går bra nu

Mosan är på dagis, Svea sover och jag tänkte snart bege mig ut med en bok och få lite sol i ansiktet, men först ska det grillas kyckling till dagens sallad.
Helgen var fin. Moa sov hos farmor och farfar natten till lördag, kusin Julia som är lika gammal var också där så dom har lekt järnet och förmodligen tröttat ut sina stackars mor och farföräldrar. Vi har inte haft barnvakt sedan Mikaels födelsedag i början av augusti förra året (nej, jag räknar inte dom timmarna på förlossningen när Svea föddes, haha). Jag vet inte varför det blivit så, men vi är inte mycket för att lämna bort våra småknytt, det känns bara fel när hon inte är här- och det är ju inte direkt så att man får lugn och ro så länge Svea är i närheten ändå, haha. Och henne lär vi inte lämna på LÄNGE. Jag har grubblat på om jag har en rejäl släng av kontrollbehov som har så svårt för att lämna barnen, men Mikael är ju likadan, nästan ännu värre. Dom gångerna vi lämnat bort Moa har det inte varit för att vi BEHÖVER barnvakt utan mer för att diverse släktingar så gärna velat ha henne, och vi inser ju att det är egoistiskt att inte låta henne. Men det blir väl givetvis en annan sak när vi inte har något tuttbarn längre och kan ha det barnfritt PÅ RIKTIGT. Barnfritt då man kan festa till det, sova så länge man vill eller ha spontansex i alla hemmets rum om man så önskar. När Moa fyllde ett och jag tyckte att hon var stor nog att sova borta så har jag ju varit gravid direkt och nu har vi haft en tuttbarn i snart 9 månader, inget läge att go wild direkt.
Hur som helst hade hon haft det jätteroligt och vi hade det mysigt här hemma och igår uträttades ett ärende som jag väntat på väldigt, väldigt länge och som gör mig väldigt, väldigt glad.

På tal om något helt annat så har jag (nästan) bestämd mig för att söka in till Komvux nu inom en ganska snar framtid för att dels läsa upp lite matte och sedan påbörja den långa (men förhoppningsvis) roliga vägen till att bli Barnmorska. Fan, jag är 23 år nu och ska det pluggas är det dags att sätta fart. Kontorsassistent som jag jobbat som fram till nu i all ära, men jag vill jobba med något jag verkligen är intresserad av.
Sen är jag livrädd för hela biten med allt hemskt som kan inträffa när man jobbar med människor och foster och blivande bebisar, jag är även osäker på om jag verkligen klarar stressiga situationer som kan vara på liv och död. Herregud, jag är ju livrädd för sprutor till och med. Men jag tror att jag fixar det, herregud, jag måste ha lite tilltro till mig själv.
Nu vaknade lilla terroristen så jag får skriva mer senare!

Lägesrapporter

Nu var det längesen igen, men kan ni klandra mig att jag inte sitter vid datorn i detta kanonväder? Men idag är det grått och snorkallt och ryktas om snöoväder i stan (än så länge inte en flinga i lilla Horred, yes!).

Vad har hänt då? Ja, det har solats och grillats och lekts för fullt.
Lägesrapport Mosan:
Hon har gjort ett störtdyk ner i det fruktade tvåårstrotsets rike, ironiskt nog tänkte jag för mig själv för kanske två veckor sedan att JÄVLAR vad duktig hon är, hon har ju inte varit trotsig för fem öre på hur länge som helst. Tji fick jag för redan samma dag slog trotset till med råge, jag trodde först att hon var helt slut av värmen och därför så himla gnällig och förbannad, men det håller i sig. Hon VÄGRAR gå någonstans så jag får bära runt på henne som en bebis, har vi inte bråttom låter jag henne ligga på trottoaren och skrika så att tårarna sprutar men sen slutar det med att jag får bära henne ändå. Tungt. Gör hon något dumt och man skäller på henne skriker hon "JAJJA MAMMA!", FYYY DIG!" och hytter med pekfingret i ansiktet på mig och struntar totalt i tillsägelsen. Det var lite komiskt först men övergick till vansinnigt frustrerande ganska fort.
Sen har det varit utvecklingssamtal på dagis också, och det gick i alla fall jättebra, tydligen visar hon inte upp trots-Moa där i alla fall. Allt går jättebra för henne och hon leker mer och mer med alla barnen istället för att leka vid sidan av som småbarn gör, innan har hon varit lite avståndstagande om någon försökt få med henne på något men det tyckte personalen bara var bra, att hon vågade visa vad hon vill. Men nu har hon blivit jättetight med en liten kille på avdelningen, dom leker hela dagarna tydligen. Hur sött!?

Lägesrapport Svea:
Tänk att lillan redan hunnit bli åtta månader, det är galet. BVC besöket visade siffrorna 9875 gram och 74 cm, hon är stor- förvånande nog var Moa ÄNNU större, svårt att tro när man ser hur tanig hon är nu, alla säger att "Svea är väl mycket rundare än vad Moa var?" men icke.
Hon har lärt sig massor, hon säger "Mamma", "Pappa" jättetydligt och nu även "Heeeej" emellanåt. Igår började hon klappa händerna och nu kan hon åtminstone flytta sig runt när hon sitter, men det känns som om krypandet är lååångt borta. Är nästan helt hundra på att hon blir en liten rumphasare istället, eller kanske en knähoppare som Moa?
På sjukdomsfronten är det faktiskt lugnt för tillfället, (PEPPAR, PEPPAR!!!). Hon får Lamudal-sprayen 4 ggr om dagen för öronen och har vi även börjat ge henne 5 ml Lactulos om dagen för hennes hårda mage, tyvärr verkar den inte hjälpa speciellt mycket. Vi har fått ge två omgångar Microlax sista dagarna för hon har varit så förstoppad att hon knappt kunnat äta, men nu verkar det ha släppt. STACKARS, STACKARS min lilla Svea! Tårarna rinner på mig med när hon skriker för att hon har så ont i magen och försöker bajsa men det går inte. Det gör så jävla ont i mig att denna ljuvliga lilla flicka ska behöva ha så ont jämt. BVC tror att det blir bättre när hon blir mer rörlig, och jag ber en stilla bön för det. Det är ju helt sjukt att hon kan äta en hel burk Katrinplommon och inte ens kunna bajsa en liten klutt efteråt.

Nu snöar det här också. Fan. Jag har lagt undan samtliga vinterutstyrslar och tänker INTE plocka fram något igen.

Duktiga mamman

Igår hände det något märkligt när vi var på lekplatsen, efter lite gungning och rutschkaneåkande (Moa är mamma upp i dagen och åker sällan själv, hon tycker att det är roligare att klättra upp i rutschkanan och på sin höjd låta hinken och spaden åka ner, sen klättrar hon ner för stegen igen) så satt vi på filten och fikade lite, damerna och jag.
Då plötsligt sticker en äldre man ut huvudet genom häcken till sin trädgård som låg precis i anslutning till lekplatsen och sandlådan där vi satt och sa med bestämd röst "Nu har jag suttit och lyssnat på er en lång stund när jag grävt i potatislandet och jag har en sak att säga till dig!". Min första reaktion var att bli skiträdd, för det lät som om jag skulle få skäll för något och jag är ingen höjdare på att ta kritik. Men nej, istället fick jag världens finaste beröm! Han sa att han blev så himla glad över att höra någon sjunga för sina barn och verkligen prata med dom, för sånt hörde han sällan nu för tiden. Han hade blivit gråtfärdig när jag sjöng (jag citerar!) "såna fina gamla sånger som han trodde var helt bortglömda nu för tiden" och att jag påminde om hans fru som alltid sjöng och läste för deras barn när dom var små. Han var så söt! Och jag blev stolt som en tupp.
Det är fan inte lätt att vara förälder, man vet aldrig om man gör rätt och det känns aldrig som om man räcker till fullt ut. Jag har jättedåligt samvete över mina dåliga sidor som mamma och förebild, exempelvis att jag svär som en gruvarbetare, att jag har världens sämsta morgonhumör och snäser och surar som en barnunge om jag vaknar på fel sida och att jag har oerhört svårt för kladd och smuts och att jag ibland har väldigt dåligt tålamod (tro mig, dåligt tålamod är ingen bra sida med en trotsig "kan själv"-tvååring). Det blir lite bråk, lite gnäll och lite höga röster varje dag och då blir man så glad när man lite beröm över det man gör som faktiskt är bra, även om det bara handlar om lite sångstunder under lekplatsleken. Så tack du underbara lille gubbe för dom vänliga orden!

Gungtjejerna, det blir BARA såna här bilder nu när våren kommer:

Jag får nog acceptera att vi inte kommer hinna till Ullared innan Påsken nu så idag hoppas jag att vi hinner ta en sväng till Varberg och storhandla och köpa lite påskpynt där. Påsk förresten, gud vad mysigt det ska bli i det fina vädret! På långfredag kommer pappa hit om han hunnit fixa sin bil, på Påskafton ska vi till Frillesås och Mikaels syster och grilla och på söndag ska det påskfiras hos modern.
Moa ska faktiskt få ett påskägg med godis i år, jag tycker ju att hon är lite väl liten egentligen men det går ju knappast att förneka det faktum att hon hon redan äter choklad och sånt ibland, när hon väl fått smak på det var det verkligen kört sen. VARJE gång vi är i affären och hon kör sin lilla kundvagn stannar hon vid godishyllan och lägger i ett trepack med Kinderägg, hon är inte lite fräck hon. Men mest av allt älskar hon chips, det måste vara ett släktdrag. Ser hon att det ligger en påse chips i skafferiet kan hon bryta ihop totalt om hon inte en liten skål. "SIIIIIIIPP! Moa SIIIIPP! Mamma snälla, mamma snälla gumman!" vrålar hon och gråter så att tårarna sprutar om hon inget får. Och det är ju omöjligt att disciplinera henne när hon har sin far lindad runt lillfingret, hon behöver bara le lite sött och pussa honom på handen så får hon i stort sett precis vad hon vill. Suck.

Tänk att hon var såhär liten för ett år sen. Det är påsk 2010 och hon målar min bebismage med fingerfärg:

Updatering!

Nu har jag inte skrivit på länge så nu får vi dra en snabbresumé om läget.

Torsdag:
Vi började dagen på Skene sjukhus med lilla Svea som hade tid på Öronmottagningen äntligen. Det blev inga hörseltester som jag trott utan dom kikade bara i hennes öron (jag fick lägga mig i stolen med henne på bröstet) och sen kollade dom svalget så att inte mandlarna såg svullna ut. Hon hade jättemycket vätska bakom trumhinnorna så hörseln är för närvarande antagligen rätt rejält nedsatt, men det var ju inte så längesen hon hade inflammation sist så det kan vara därför. Nu ska vi spraya henne med en nässpray som heter Lamudal 4 ggr dagligen i två månader och sedan är det kontroll igen, så länge vätskan finns där kommer hon åka på öroninflammationer vid minsta förkylning, men den här sprayen har tydligen hjälpt många. Blir det inget resultat får det inbokas operation för att sätta in rör så fort hon blir lite större. Lilletuss!
Sen åkte vi i alla fall till stan för det var ju fotografering på ÖF! Moa var inte sådär jättesugen på att posa för den manlige fotografen men när Svea fick fotas först gick det bättre, jag tror att han lyckades få till ett bra syskonfoto i alla fall, men han är ju grym också- förra gången var Moa jätteledsen och det är en gåta hur han fick till en sån himla fin bild då, jag såg inte ens att hon log på hela tiden men han lyckades fånga det.
Sen var det dags för en träff med Tina i Slottskogen, vi fikade och sen fick Moa kolla på pingvinerna och leka loss lite på Plikta. Svea var på ett strålande humör, som tur är för att inte skrämma upp den blivande mamman!

Tina fick övningsköra lite!

Visst är vi festliga!

Lördag:
Jag är medveten om att Fredagen hoppades över men det finns inte så mycket att berätta, vi hade en trevlig förmiddag på ÖF här i Horred i alla fall.
I lördags fyllde Magdalena trettio och vi var där och firade henne lite, åt kanongod smörgåstårta och barnen fick leka av sig. Hon fick blommor och vin i present, inte så otroligt originellt kanske, haha. Jag fick visa Mikael deras underbara hus så nu kan jag säga saker som "åååh, såg du soffbordet?" och han förstår vad jag pratar om, haha. Om jag behöver inredningshjälp vet jag ju vem jag ska ringa i alla fall! Jag är inte så haj på sånt där, det får väl erkännas. Jag vill mest köpa en massa filtar och ljuslyktor och trycka ihop allting så att det passar bra ihop, men det brukar inte funka. Suck.
På kvällen spelade vi Wii och Mikael tog rekordpoäng på nästan alla mina danser som jag lagt ner så mycket tid på att sätta klockrent, det aset.

Söndag:
Det var ju väldigt fint väder men shoppingsuget tog över och vi åkte en sväng till Kungsbacka och jag shoppade loss. Det blev en klänning och en jumpsuit (och den var skitsnygg!) på HM och sen hittade jag MASSOR av rea-fynd på Gina, tre blusar, en topp och två tjockare tröjor fick jag med mig för 250 jävla spänn så jag grät nästan av glädje på vägen hem över fyndandet. Hade jag varit man hade jag använt uttrycket "det rycker lite i baguetten" för att beskriva den härliga känslan när jag får fina saker köpta på rea.
Sen åkte vi hemåt, köpte med oss pizza hem som vi delade på och studsade sedan ut i det fina vädret och lekte loss på skolgården och lekplatsen bredvid.
Bäst just nu: Att Svea börjat snacka. Från att bara ha gjort diverse tjut innan låter det "GAGAGA", "VAVAVAVA", "BÄBÄBÄBÄ" och även "PAPAPAPAPA" vilket givetvis gör att jag måste hårdträna nu för att lära henne mamma istället. Det var samma med Mosan, hon sa också Pappa först. Jäkla ungar! Här är man deras passopp dag som natt sju dar i veckan och detta är tacken!  

Bebisångest

Ja, grov bebisångest har jag. Och då har jag ändå en bebis fortfarande! Detta är min absoluta favorit-bebistid förstår ni, pyttebebisar i all ära som man kan ligga och mysa med hela dagarna och lära-sig-gå-bebisar är också hur gulliga som helst men min absoluta favorit är den här mellanperioden när dom är så härligt tjocka, flinar hela tiden och sitter där man sätter dom och bankar med sina leksaker.
En bebis i åttamånadersåldern har liksom det bästa av alla världar, dom är såpass stora att dom kan sitta och leka själva och tycker att det är kul att busa och hänger liksom med lite mer än innan SAMTIDIGT som hon fortfarande är en liten, liten bebis som fortfarande är tuttig och älskar att ligga i knäet och mysa. Jag håller fast vid att det bara blir roligare att vara förälder ju äldre barnet blir, men det finns något så magiskt med dom där bebisarna. Jag älskar dom där knubbiga nävarna som drar i alla dom får tag i, jag älskar deras leenden med två små gaddar i underkäken och jag älskar känslan när dom hugger en i axeln med samma små risgryn. Jag älskar bebisskrattet när man pruttar dom i den tjocka magen och hur jobbigt det än är så älskar jag att kånka runt på en liten goding på ena höften. Herregud, det duniga håret och klunkande ljudet när dom äter och tjockislåren i strumpbyxor och den alldeles ljuvliga lukten när man sniffar dom i huvudet! (Fast den delar förstplats med den mjölkiga andedräkten hos en riktigt liten bebis som gäspar).
Ja, jag njuter av varje sekund och hoppas att Svea vill vara bebis länge, länge till!

Jag är så jävla slö den här veckan, sockersuget är helt sjukt och energin är noll. Konstigt, för jag har sovit betydligt bättre sista nätterna än jag brukar, Svea har bara vaknat och velat ha mat två gånger (en natt bara EN gång, prisa gud!). Så jag borde vara grymt fit for fight men nej. Det får väl bli nya tag på måndag som vanligt, haha. Nej, men seriöst så vill jag fan se snygg ut den här sommaren. Har beställt lite söta sommarklänningar från Nelly.se och dom vill jag kunna ha på mig (kanske till och med utan leggings!) utan att skämmas. Jag vill ha snygga, ickedallriga ben att visa upp. Solbrända och utan ett hårstrå ska dom vara också!
Jag tänkte försöka börja springa en sväng på kvällarna, vilket måsta den allra vidrigaste av träningsformer men det är bara att inse faktum, det är ganska svårt att ägna sig åt diverse hemmaövningar när man har två barn som vrålar en i örat samtidigt. Dansa till Wii-spelet kan jag göra med Moa för det gillar ju hon, men hon bara gastar om att vi ska dansa "tigerdansen" hela tiden ("Sympathy for the devil" med Rolling Stones, där man klöser med fingrarna i dansen). Tänkte sporra mig själv till dessa springa stunder med ett par Easytones.
Frågan är om det är ren bluff eller om det faktiskt funkar? Måste ju ändå ha någon slags träningssko, ingen av mina raringar i skogarderoben är ju särskilt sportanpassade direkt.

Härlig helg!

Igår var vi i Hindås och hälsade på Mosan och Sveas killkusin-trio. Dom har fyllt år för ett tag sen men som vanligt är alla barn sjuka i omgångar så det var först nu som vi lyckades få det att klaffa för en date. Dom fick varsin miniskateboard och varsin pysselbok men någon Disney-bil som tema och blev väldigt nöjda. Det är hopplöst att köpa leksaker till barn, för alla har redan allt, hehe. "Åh en TILL skateboard!" tjöt Sebbe när han öppnade den, men han var ju glad i alla fall.
Mosan rände efter kusinerna på tomten (Mikael fick springa efter som vakt) och fnissade glatt medan jag och Svea satt på altanen på en hög dynor. Allvarligt talat, vad fan bor man i Sverige för? Det är nästan hemskt att man blir så lyckliga över några sällsynta solstrålar, tänk att slippa regn, slask och mörker typ 80% av året! Det är sanneligen inget klimat för mig, jag hade velat ha sol och varmt jämt.
Sen åkte vi hem och premiärgrillade, grillen var inte riktigt redo efter en lång vinter utomhus så vi köpte en engångsgrill istället, haha. Så VANSINNIGT gott var det! Jag och Mikael åt två köttbitar var och en JÄTTE potatisgrattäng till, Moa var också imponerad. Vi lärde henne säga "Grillat är godast".

Idag tog jag med mig Svea och fikade med Tina och Veronika i stan, mysigt! Vi satt på uteservering såklart och gottade oss och bebis skötte sig förvånande bra, hon var imponerad av stadsmiljön. Det kändes väldigt konstigt att befinna sig i stan utan Moa men med Svea, det kändes lite som att åka tillbaka i tiden och att Mosan var liten igen och satt i vagnen. Herregud vad lika dom är nu!
Sen tog jag en sväng till Femman (döden!) för jag var tvungen att inhandla kläder till syskonfotograferingen på torsdag, eller ja, tvungen är väl fel ord. Fick i alla fall köpte två helt ljuvliga klänningar, på HM förvånande nog, jag handlar nästan aldrig till barnen där. Det blev en sväng till Lindex också och jag fick ÄNTLIGEN köpt den kabelstickade overallen till Svea som jag suktat efter så länge, köpte storlek 86 och hoppas att hon kommer i den till hösten sen.
Sen blev det en promenad till Svingeln där vi mötte upp Mikael och Mosan. Gud, återigen känner jag mig lycklig över att vi bor på landet, fan vad mycket äckligt folk det finns som jag INTE vill ha i närheten av mina barn. Man vill liksom bygga skyddsbarriärer runt barnvagnen och och hålla för näsan på bebisen för all cigarettrök och typ när man går genom pisstunneln till Centralen. Blä.

Fredag

En väldigt trevlig fredag dessutom! Vi har varit hemma hos Magdalena och småkillarna och fikat. Vagnen är ju fortfarande kaputt så det blev två ganska långa promenader, haha. På ditvägen lyckades jag få Moa att sitta på fotstödet på vagnen nästan hela vägen genom att locka med löften om gigantiska godispåsar och sedan spanade vi efter troll inne i skogen, jösses vad fokuserad hon var. Hemvägen däremot blev lite knivig för då ville hon gå nästan hela vägen vilket innebär snigelfart och sedan skulle vi ta en "genväg" genom skogen där vagnen körde fast i lervällingen och det utspelades rena gyttjebrottningen mellan mig och Mosan då hon ville hoppa i lerpölarna och jag inte tyckte att det var en bra idé. Sen stoppade hon småsten i munnen bara för att reta mig och ville gå baklänges resten av vägen, så det blev lite sura miner. Lagom tills hon lugnat ner sig så vaknade Svea och blev förbannad. Haha.
Men det var helt klart värt den långa promenaden för vi hade supertrevligt! Två söta killar att leka med och både katt OCH hund! Ni kan ju fatta att lyckan var total. Svea blev lite skraj för hunden först, och det kan man ju förstå för hon har aldrig umgåtts med en fyrfoting innan. Hon är ju tuff så det dröjde inte länge innan hon blev förtjust hon med.
Jag är inte alls avundsjuk på deras underbara hus. Inte alls...

Jag vet inte riktigt hur vi ska spendera resten av helgen men det ryktas om att det ska bli kanonväder, så förhoppningsvis blir det massor av utomhuslek. På söndag ska jag träffa Tina och Ve (jippie!) och då blir det nog Slottskogen om det är fint väder. Alternativt funderar jag på att lämna barnen i Mikaels våld några timmar och äta en barnfri lunch eller så, det var ju inte igår direkt. Men jag har gärna mina tjejor i släptåg, dom hör liksom hemma där så förmodligen får minst ett barn hänga på i alla fall.

Såhär fina blev Moas sängkläder! Örngottet blev inte så jättelyckat kanske, men det var ju första gången trots allt.  

Såhär fint var det att promenera idag, nu minns man som sagt varför man flyttade ut på landet!

Symaskin-skin-skin

Nu har jag varit och köpt tyg två dar i rad, i måndags med en uttråkad Mikael och igår med Magdalena och Charlie (roligare sällskap! Haha). Och jag har fått köpt en massa fint och TRO DET ELLER EJ, blivit ganska bundis med mammas symaskin som hon lämnade över med oro i blick i söndags. Men det har gått kanon! Och nu får ni ju ha i åtanke att jag är totalt värdelös på allt handarbete och GRÄT under syslöjdslektionerna i skolan när jag blev tvingad att sy äggvärmare och sånt. Jag svor till mig själv att aldrig, aldrig sätta mig vid en symaskin av egen fri vilja. Men saker förändras!
Jag har sytt ett påslakan till Sveas spjälsäng i sött lappmönster (borde sy en kudde till också, men hon använder inte kudde så det känns lite löjligt) och nu håller jag på med sängkläder till Moas säng, och det kommer bli så grymt snyggt! Eftersom jag har max 1,5 timme egentid per dygn just nu så går det inte vrålfort, det blir absolut inte proffsigt sytt (jag är ju som sagt ingen händig kvinna) men det är grymt kul och jag tror inte att mina barn kommer syna sömmarna till förbannelse utan tycker nog mest att det är roligt med lite färgglada grejer.
Såhär blev bebisens sängkläder:

Annars är läget väldigt snorigt, och väldigt gnälligt. Jag tycker så sjukt synd om Svea, hon var snorfri en vecka nu innan det slog till igen, och det var nog första veckan sedan en bit innan jul. Eller nej, sedan i november när den första öroninflammationen slog till. Hon har lätt varit sjuk och förkyld 95% av sitt liv än så länge, och det är inte lätt för henne och det är inte lätt för oss.
Det känns som om det alltid är något med henne som inte står rätt till, hon är alltid mer eller mindre sjuk och dessutom har hon haft väldigt problem med magen sedan hon föddes, första månaderna hade hon ju kolikmagknip och var fruktansvärt gasig hela tiden, nu är hon förstoppad istället. Igår bajsade hon äntligen ordentligt, efter att ha klämt fram små stenhårda kluttar under vilda skrik sista fjorton dagarna eller så. Det gör så ont i mitt hjärta! Nätterna är oftast jäkligt tuffa, nu har äntligen hostan gått över som väckt henne på nätterna så länge men den lär väl komma tillbaka igen nu när hon är supersnorig igen. Jävla skit är vad det är!
Hon pendlar liksom mellan att vara superglad och superarg hela tiden, och jag förstår varför för det är nästan alltid något som stör henne, magknip eller tandsprickning eller igentäppt näsa eller hostningar. Och dessutom har hon ett JÄVLA humör, jag längtar tills hon kan ta sig fram för egen maskin för man märker verkligen att hon är en bebistjej som vet vad hon vill och blir väldigt, väldigt frustrerad när hon inte får det.
En liten tuffing är hon också, hon kör sitt race och så länge hon får lite tuttsnutt mellan varven så kör hon på stenhårt! Här är det verkligen inte tal om att vara blyg och försiktig, som Mosan var och fortfarande är.
En sak är säker, och det är att hon är alldeles, alldeles underbar!

 

Ullared

Igår tog vi en sväng till Ullared på eftermiddagen, lite av en chansning eftersom det var lördag och man aldrig vet hur mycket folk det är där. Men vi vågade oss in, tur att klockan var nästan stängningsdags för själva varuhuset var nästan tomt på folk då alla stod i en monsterkö i kassorna, haha.

Shoppade bland annat:

• Svarta överdragsbyxor till Svea, 99 kr. (Köpte likadana till Moa sist vi var där och ångrade mig så himla mkt att jag inte köpte till lillfis också, för nu börjar det ju bli sandlådeväder och jag tror att hon kommer älska att sitta där och banka med spadar).
• Bäddset till vår säng, 99 kr styck.
• Hello Kitty-böcker för 14,95 kr styck.
• Strumpbyxor till båda barnen för 19 kr styck.
• Ett gäng trosor och kalsonger, förstås. Löjligt billigt.
• Träinstrument från Jabadabado, ett helt set för 149:-. Skitfina är dom!
• 4 stora burkar leklera, 29 kr.
• Ramar.
• Ungsvantar, 9 kr styck.
• Spel till Wii och PS3, tror att det är standardpriser och inte billigare än på andra ställen.
• Pop-upleksak till Svea, 69 kr.
• Randiga gästhanddukar, 19 kr styck.
• Pyjamas till Moa med Pettson-motiv, 59 kr.
• Köksburkar i plåt med diverse muffin-motiv, skitsöta. 3 st för 59 kr.
• Rockringar, 19 kr styck.

Helt sjukt att vi varit där två gånger nu det sista MED barnen och inga sura miner alls! Eller ja, Svea blev lite smågnällig det sista när vi stod i kö igår men då stod vi still i typ tjugo minuter och hon var hungrig, så det är ju helt förståligt. Moa har blivit helt fascinerad av alla människor båda gångerna och hoppar gladeligen upp i kundvagnen och sätter sig, jag tror att hon tycker att det är lite läskigt att stå mitt i folkvimlet.
Bästa köpet var i alla fall ett par Kavat-sandaler igår, från Sko-boden som ligger bredvid Gekås, dom har alltid GRYMMA priset på barnavdelningen och nu ångrar jag mig verkligen att jag inte köpte ett par ballerina från Kavat som också var på REA, jag är så jävla snål ibland. För det är bättre priset där på reaskorna än vad man får betala för begagnade på Tradera, det ni.
Sedan stannade vi vid "Moas munkar"-bilen utanför och köpte proviant för hemresan. Det är bara 4 ynkliga mil till Ullared härifrån, blev helt chockad när jag kollade vägbeskrivningen på hitta.se. Det tackar vi för!

Idag tog jag med barnen på Barn-loppis i idrottshallen här, det här skitvädret "tvingar" mig till enbart shoppingaktiviter den här helgen, haha. Köpte ett gäng barnböcker och söta haklappar i glada färger som såldes för bara 1 krona styck. Det gillar vi!  

Yes! Det är fredag!

Har precis kommit hem från ÖF och lunchat med Mosan, vi åt kycklinggryta med ris och diskuterade världsproblemen. Svea somnade på väg hem, jag har nog ALDRIG sett henne så trött innan! Ryggstödet i vagnen var uppfällt till max så plötligt bara glider hon mer och mer med huvudet tills det ligger i knäet, helt dubbelvikt var ungen. Och jag kan meddela att mina barn aldrig somnar sittande. Någonsin. Jag och Mosan försökte hålla henne vaken sista biten hem för att hon skulle slippa skumpa upp för trappan till ytterdörren helt oförberedd, men nej. Sen vaknade hon inte ens när jag klädde av henne och stoppa ner henne i sängen, hon bara kramade snutten och fortsatte sova. Lilla älskling!

Det var trevligt på ÖF i alla fall, Moa har kört Bobbycar som en galning i lekhallen (med dom stora tjejerna, så lyckan var såklart total) och planterat en blomma. För några veckor sedan när vi var där fick barnen dekorerar krukor, limma fast bilder från servetter och sånt där pill som inte jag klarar av att hantera alls. Och nu fick dom ösa jord och pilla i frön och klistra på klistermärken, Mosan valden en käck liten katt.
Den förbannade JÄVLA ***-syskonvagnen har ju kapitulerat igen och ena bakhjulet är helt urblåst så jag fick köra hem från lekparken med fäljen härromdagen så Moa har fått gå i två dar när Svea åkt i Emmaljungan och hon har skött sig riktigt bra faktiskt! Taktiken att kalla alla bilar för "Monsterbilar" fungerade visst bättre för nu går hon fint bredvid vagnen varje gång jag säger till henne. Men fan, hon är opålitlig ändå alltså så jag vet inte hur jag ska göra med syskonvagnen, det tar VERKLIGEN emot att betala för ännu ett nytt nytt däck, jag vägrar. Ståbrädan vi köpte passade inte på vår vagn heller så det är inget alternativ. Blä.
Men jag är glad ändå för idag är det ju fredag! Det blir tacogratäng till middag, igår gjorde jag min livs första fiskgratäng så nu fortsätter vi i gratängernas tecken. Tänkte ringa farmor och bjuda in oss dit på middag på söndag, hon har tjatat sen i somras så det är dags nu, annars är helgens planer obefintliga. Vi måste se till att komma iväg på bio med Moa snart också, vi har pratat om det länge nu- Mosan ska få mor och far helt för sig själv så kan argbiggan brottas och bitas någon annanstans under tiden, två timmar utan tutte måste hon ändå klara av vid det här laget.
(Jag har inte alls fått tillbaka mensen förresten, det var falskalarm. Det har hänt en gång innan också så jag fattar ingenting, får kanske bli ett samtal till barnmorskan om det fortsätter såhär skumt?).

Här är en tokig bebis i vår förvaringspall, Moa sitter bredvid, haha!