Till min tvååring

Bättre sent än aldrig, eller vad säger man? Äntligen kommer ditt födelsedagsinlägg lilleman.

Det finns något charmigt med varje ålder, det har jag lärt mig nu som rutinerad fyrabarnsmamma. Det finns också mycket jobbigt med varje ålder och det finns det definitivt med en tvååring. Vi snackar livsfarliga rymningar- det spelar ingen roll om det är i vår egna trädgård eller på tidernas roligaste lekplats, det eviga rymmandet är ett faktum. Efter får den svettiga, överviktiga mamman som nio av tio gånger har en bebis hängande i tutten springa.
Våren spenderandes med att kasta ner allt du såg och fick tag k ner för trappen, allt från mat till porslin till elektronik. Andra festliga tricks var att försöka smita in och ploppa saker i toaletten så ofta som möjligt. Ingenting kunde stå framme, det var som att ha ett knippe galna tvättbjörnar på besök sju dagar i veckan, tvättbjörnar på speed.
En sommar och en höst senare och den mogna snart 2.5-åringen du har blivit så är det helt annorlunda, ljusår ifrån! Du kan prata och göra dig förstådd i nästan alla situationer, gå på toaletten (även om det är en bra bit kvar) och du är en FRÖJD att umgås med. Jag vet att det är lugnet före treårstrots-stormen men gud vad roligt vi har!

Du är alltid glad. Det är något magiskt med att se dig bokstavligen flyga upp ur sängen med ett leende från öra till öra varje morgon, så grymt taggad på allt vad livet har att erbjuda.
Dina dramatiska små utrop "Kära nån!", "Hjälp Ebbe mamma!", "Oh man!" Med rösten i falsett, jag smälter. Du hämtar dina dinosaurier, Sveas räv med stora ögon, Madagaskar-pingvinen från donken, Manny mu (snabbt uttalat "min lemur") och Kjelle (Dunderkarlsson från Pippi) och vill att jag ska prata med deras röster. Hela tiden. Ibland om något djur blir lite läskigt säger du "Nej mamma, lite läskigt! Ebbe rädd" också måste jag prata med ytterst pipig och len röst och låta figurerna krama och pussa dig.
Du är en märklig blandning mellan total huligan som rör sig framåt som en ångvält och en riktig fegis som hasar nerför (icke-branta) grässluttningar.

Och i januari blev du storebror. Du, som aldrig legat och sovit ens din middagsvila i egen säng. Fram till tio dagar efter beräknad förlossning låg du i mitt knä varje kväll i soffan för att jag inte hade hjärta att flytta på dig när du somnat. Min lille man som verkligen, verkligen stulit mitt hjärta.
Ångesten var stor, reaktionen minimal! I början tror jag inte ens att du förstod att Harry ens var där och nu åtta månader senare tror du nog att han är en del av mig, inte en egen person. Ni skrattar åt varandra ibland och han får sig en puff ibland när han drar i dina kläder i sann storebrorsanda men oftast är han väldigt ointressant. Definitivt inget trauma för dig, än i alla fall.
Mosan är forfarande din favoritperson, och Svea och du är ärkefiender för det mesta, haha.

Du älskar teve, lite för mycket kanske. Efter perioder med Masha, Daniel Tiger, Dora och oändliga skräniga barnsånger på youtube så tror jag att dina favoriter just nu är "Bing" och såklart, alla tvååringars älskling, Pippi Långstrump.
Böcker älskar du, och du kan sitta och bläddra och "läsa högt" för oss med riktigt imponerade resultat, även böcker vi bara läst någon enstaka gång.
Du älskar sötsaker och eftersom du är så vansinnigt söt får du allt du pekar på. "Ebbe haaa claaad" och ledsna vallögon på det. Vi måste sluta köpa hem för det är omöjligt att stå emot.
Du leker väldigt mycket med dinosaurier och små gubbar och gillar att packa ner och upp i väskor och lådor. Moas magneter är det kanske fräckaste som finns. Men mest tycker du om att vara ute och kan gräva och gräva och gräva.

Du är så oroligt kärleksfull och busig. Så snäll och nyfiken och genuin. Det går inte att vara arg, hur mycket du än ställer till med och hur många tallrikar med mat som flyger genom köket. Du kommer komma undan med vad som helst, mammas prins.
Önskar att vi kunde konservera dig och behålla dig såhär för alltid. Man måste liksom träffa dig för att förstå. Jag älskar dig så att det gör ont, det gör på riktigt ont i hela mig av den överväldigade kärleken. Ebbe två år, den ljuvligaste i världen!


- Posted using BlogPress from my iPhone