Till min femåring

Till min femåring

Min stora, lilla tjej har hunnit fylla fem år. En hel hand. Jag ojar mig ofta över hur fort tiden har gått och att det känns som igår du var så yttepytteliten med din svarta kalufs på BB (och söt, den sötaste bebisen jag någonsin sett!). Om ett år börjar du i skolan och jag tycker inte att det var längesedan JAG, din mamma, började i skolan själv.
  Men samtidigt är det liksom inget konstigt att du har hunnit fulla hel hand. Snarare tvärtom faktiskt, det är oerhört märkligt hur du kan vara en så klok och genomgod liten människa redan med dina fem små år på jorden. Vi får stanna upp och liksom kippa efter andan så ofta här hemma över de helt fantastiska orden som kommer ur din mun. Dina tankar och ditt förhållningssätt som är så vansinnigt fascinerande och dessutom många gånger (jag skulle nästan vilja säga oftast...) mer avancerade och klokare än våra egna.

 Jag får så ofta påminna mig själv om hur liten du faktiskt är, för det är lätt att glömma bort. Sedan du var knappt två år gammal så har du varit den mest UNDERBARA storasystern någon kan önska sig. Om sanningen skall fram så är du ofta mycket mer pedagogisk och tålamodig än vad jag själv är, och du har fått vara ”stor och duktig” så väldigt tidigt, egentligen alldeles för tidigt. Jag kan ibland få nästan panikångest över att vi liksom tvingat dig att bli så duktig, snäll och alltid bubblande glad. Men jag tror faktiskt inte det, även om en väldigt liten storasyster som får en mycket tidskrävande lillasyster hamnar i en knivig sits så tror jag ändå att du hade varit precis samma fantastiska Moa ändå. Helt, totalt enastående.

I år har vännerna blivit väldigt viktiga, det är kalas och lekdejter och tjafs hit och dit- och jag hoppas att det fortsätter så alla kommande åren för nära vänner är det viktigaste och finaste man kan ha, det hoppas jag kunna lära dig- fina vänner är helt ovärderliga.
 

  Du sover fortfarande aldrig och du pratar JÄMT, du är verkligen din mor upp i dagen, jag ser verkligen i mig själv i nästan allt du säger och gör (från tungan i mungipan, till de egenkomponerade rim-sångerna till att vägra gå över geggiga gräsmattor med nya skor). Du älskar att läsa och vi har plöjt igenom en mycket gedigen samling med kapitelböcker nu, allt från Katitzi till Tzatsiki, morsan och polisen. Du är kanske egentligen lite för liten, och ibland får jag stanna upp och fråga ”vet du verkligen vad NN betyder?” och då svarar du motvilligt nej, men du älskar att lyssna.
Du målar så mycket teckningar att vi numera har pappersbuntar precis överallt i lägenheten, jag vet verkligen inte vart vi ska göra av allt. Och du skriver! Du är så jäkla nära att knäcka koden nu, du ljudar och ljudar och din handstil är snyggare än min. Jag kan knappt vänta på att få se lyckan i dina ögon när du kan börja läsa själv!
  

  Det är så väldigt svårt att beskriva dig, mammas lilla Mosa. Du måste liksom upplevas. Så lillgammal, så smart och så tokrolig. Vi har alltid känt oss lite oroliga för dig att du är för snäll, att du inte vågar säga ifrån men där hade vi fel. Du har (som de flesta andra femåringar) en väldigt bestämd åsikt om vad som är rätt och vad som är fel och allt skall vara rättvist.

Tänk att vi har fått en sån som du. Det är så att man vill gnugga sig i ögonen och tänker ”Är det verkligen sant? Är hon verkligen vår?”. Jag vet inte vad jag och och din far har gjort för gott för att förtjäna en dotter som du, världens bästa dotter och världens bästa storasyster. Jag förstår verkligen inte, men jag vet bara att vi är så oändligt tacksamma över att du är du. Jag vill liksom frysa tiden och behålla denna perfekta lilla tösen för alltid, men det går inte.
Men jag vet att de fem åren som gått har varit de allra lyckligaste, vackraste åren i mitt liv och tårarna bara sprutar när jag tänker på alla år vi har framför oss!

Vi älskar dig så mycket Moa!

Kram Mamma   

Till min treåring

Till min treåring

Vad ska det bli av dig lilla skrutt? Det är en fråga vi ställer oss varje dag.
Idag fyller du tre år och du mäter bara knappa metern över jorden. Du är faktiskt en sån liten figur att man ännu kan packa ner dig i en ryggsäck normal storlek så att bara det lilla huvudet med smilgroparna och det fullkomligt galna, bångstyriga håret sticker upp och bära dig på ryggen (vi vet, för vi har provat- på ditt initiativ naturligtvis).

Så liten är du, och ändå vill du bestämma allt. Allt vill du debattera om, och om du inte får medhåll så skriker du. Högt. Du skäms aldrig, du avvaktar aldrig, du backar inte. Du är som en den vilda bebin och jag är som den milda, konflikträdda mamman som bara kan drömma om att hänga med dig i svängarna. Jag sliter mitt hår varje dag, mitt hår som antagligen kommer bli grått i förtid på grund av dig min lilla virvelvind.

Men mest av allt så förundrar du oss. Du har mer personlighet i din treåriga lilla kropp än vad de flesta får på en livstid, konstaterade din pappa nyligen. Din stora, lilla vilja är det som gör att du kommer kunna göra vad du vill med ditt liv och det är också den som gör att vi älskar dig så ofantligt mycket. Ibland blir du så arg att du blir rädd för dig själv, du kan morra och klösar vilt för att i nästa sekund brista i gråt och kramas och pussas. Samma lilla flicka som kavat promenerar fram till den främmande damen på COOP och knycker hennes flingpaket för att hon vill ha just det paketet trots att det finns ett par hundra andra att välja på måste med jämna mellanrum hämta sin Mimmi-kudde och klappa på den. Samma lilla tös som kan vråla ”VILL LYSSNA PÅ NALLEMAJA NUUU” i bilen i 40 minuter utan att ge sig är livrädd för sniglar och myror.

Du älskar att läsa, just nu är böckerna om Ingrid din stora favorit.
Du har fått ett eget rum och en stor, riktig säng. Varje kväll håller du låda där inne och bygger stora rymdstationer och flygplan av DUPLO som du kommer ut och stolt visar upp för oss och ställer i fina rader på soffbordet när vi tror att du somnat för längesen. Sen klär du på dig prinsessklänningen, tiaran och klackskor och kommer ut och mannekängar- och det är givetvis du som äger catwalken. Ibland kompletterar du din outfit med en tomteluva som du drar ner över hela ansiktet och skriker ”PAJDERMAAAAN!”.
Vatten är fortfarande det bästa du vet. Du vill bada varje dag, och får du inte bada vill du duscha. I duschen har du med dig ett gäng ankor, bläckfiskar, diverse spadar och spänner och sen kan du stå i timmar och prata med dina djur, tvätta väggarna eller hälla ut tvål. Det roligaste du vet är att gå till simhallen, där du kräver att få göra allt själv.
Du älskar fortfarande att äta och förutom kinder-egg så väljer du helst risiprutti.
Gladast är du när du har allas odelade uppmärksamhet och du kan showa loss. Helst naken.

Jag vill bara berätta för dig hur fantastisk du är. Det är något så vansinnigt uppfriskande med en människa som är sig själv fullt ut och som inte bara önskar utan ser till att skaffa sig. Jag vet att du bara är tre år och jag hoppas att dina taktiker finslipas lite med åren, men jag hoppas av hela mitt hjärta (gud hjälpe mig...) att du fortsätter vara precis den lilla stjärnan du är för resten av uppväxten och dela ditt liv.      

Vad ska det bli av dig lilla Svea-bea? Svaret är egentligen tveklöst.
 Du kommer att bli PRECIS VAD DU VILL.   
 

 

Snart semester!

Åh, en av mina allra bästa vänner fick en liten son igår. Jag har gått som i ett litet lyckorus sedan dess, det är verkligen lika häftigt varje gång det kommer ett nytt litet liv och hur man kan känna sån kärlek till en liten plutt som man inte ens träffat. Helt underbart, hoppas att vi få komma och träffa honom nästa vecka för den ska spenderas i Göteborg i lånad lägenhet:)

Är på väg in till stan nu. Förhoppningsvis sista gången innan de vanliga kurserna drar igång i slutet av sommaren. Måste in och läsa lite böcker som bara finns som ref.material. För ja, som vanligt är jag för snål för att betala för kurslitteraturen. Innebär en del stress men ack så många tusenlappar jag sparat sista året genom att inte köpa alla drösar med böcker.
Ska passa på att äta en god sallad från buffén på Willys så helt hemsk är ju inte resan.

Två dagar kvar på dagis för Svea nu, tre för Moa för på fredag ska vi till Borås och operera in ett nytt rör i Sveas ena öra. Sen har de sommarlov till v. 33!
Är inte så nervös för operationen, Svea fick ta blodprov på VC igår för vi har haft ett fall av Hepatit A på hennes avdelning så alla barn måste testas. Sköterskan var orutinerad och det tog 45 min att fylla två små rör med blod, tre små fingrar blev helt sönderstuckna. Det kunde ju varit en jäkla mardröm på ett annat barn men inte vår Svea inte, hon sa inte pip och var hur glad som helst hela tiden, hon SKRATTADE när pangnålen stack henne och när sköterskorna (de var två efter en stund) hade blod överallt utom i röret "det dloppar blod mamma!". Själv fick jag sitta och titta bort och tänka på hundvalpar men hon var helt oberörd. Jag skulle bli väldigt förvånad ifall det går annorlunda på fredag.
Lilla Sverker, hon är verkligen tuffast i stan.




- Posted using BlogPress from my iPhone

22 kilo borta!

2 kilon till är väck och vågen står nu på -22 kilo sedan januari.
Snart, snart, snart framme vid slutmålet. Får se om jag orkar lägga manken till och fixa 3 kilon till Veronikas bröllop 20 juli, men det är svårt nu i semestertider! Fyra ynka dar sen går barnen på sommarlov i sex veckor, äntligen. Jag pluggar ju heltid hela sommaren men jag räknar det som semester ändå;)

Kolla vad grym jag är, vilken förändring! Förstår verkligen inte varför jag inte tog tag i det tidigare. Fyyy!




- Posted using BlogPress from my iPhone

10 saker som gör mig till en bra mamma

Ska sno den här listan från Meekatts blogg. Istället för att gå och vara ångestfylld över allt man inte gör rätt eller uppnår så ska man fokusera på det som faktiskt är bra. Där har hon ju en viktig poäng tror jag.

Min lista:

1. Jag är ingen "lekmamma" men jag är verkligen en LÄSMAMMA! Jag ser till att vi uppdaterar oss med färska böcker från bibblan jämt och har inga problem med att läsa de gamla favoriterna för 3515256:e gången. När Mikael läser högt så funkar det med maximalt en bok, sen somnar han (seriöst, han sitter och nickar hela tiden och Moa får säga "Pappa! LÄS!" och puffa honom på armen hela tiden). Jag kan läsa hur länge som helst, tills jag nästan tappar rösten. Barnen älskar det och jag får ett stort plus på duktigmammafronten.

2. Jag är faktiskt väldigt kärleksfull. Jag kramar och pussar mina barn jämt och berättar hur mycket jag älskar dem och hur fantastiska de är. De är alltid välkomna i mitt knä och har en givet sovplats i min säng om de så önskar.

3. Vi är alltid ute och leker. Faktum är att jag tycker att det är SKITTRÅKIGT att vara ute och leka om det inte är smällsol och behaglig temperatur. Jag grinar inombords hela tiden när jag måste vistas i snålblåst på lekplatser och titta på när fisarna tokhoppar i geggapölar. Men jag gör det!

4. Jag är jättebra på att berätta läskiga sagor och historier. Aldrig ligger mina ungar så stilla och lyssnar så andaktsfullt som då. Jag är dessutom skrämmande bra på att göra otäcka monster/vampyr/haj-röster och ljudeffekter.

5. Jag följer våra traditioner. Varje jul/påsk/midsommar/halloween eller vad det nu kan vara så försöker jag slå på stort med tillhörande bakverk och pynt och sånt. Det kanske inte blir så tjusigt eller seriöst jämt men inställningen är ju god.

6.  Jag är alltid där. På gott och ont givetvis, men man får väl hoppas att det är mest positivt såklart. Vi har barnvakt i snitt en gång per år av egen fri vilja, sist var i maj förra året och nästa gång blir över en hel helg i juli.

7. Jag skäms inte över att sjunga högt/hoppa pippilångsstrumphopp/leka på allmän plats eller så. Något mina barn än så länge älskar.

8. Jag är bra på att organisera. Alla miljoner borttappade papper och förseningsavgifter hit och dit talar väl för motsatsen men i det stora hela har jag bra koll på vem som ska göra vad på vilken plats, vart alla saker finns och jag är bra på att förbereda. Vilken mamma saknar den förmågan egentligen? Vi kallas väl inte "familjens projektledare" för intet.

9. Jag kan putta en gunga i över en timme. Kommentarer överflödiga.

10. Jag spenderar hellre tid med barnen än på hushållsarbete. Hemmet ser således ut som FAAN allt som oftast men jag värderar faktiskt mystiden med barnen efter dagis i soffan efter maten snarare än att golvet och diskbänken ska vara smulfri.

Sommar!

Ja sista veckan har verkligen känts som sommar och semester!
Förra lördagen var det dags för årets cykelfest, herregud så roligt vi hade! Galna mängder god mat och helt hysteriska mängder alkohol. Efter förrätt, varmrätt och dessert på olika ställen cyklade vi till bygdegården och dansade loss som jag inte gjort på MÅNGA år. Att döma av träningsvärken på alla möjliga konstiga ställen dagarna efteråt så blev det nog en hel del sevärda moves där på dansgolvet.

Resterande dagar har vi hunnit med premiärdopp i Hornsjön (för Svea, vi andra nöjde oss med att doppa tårna...), flera dopp i plaskpoolen på uteplatsen och en heldag vid havet med nostalgipromenader i bergen runt stränderna.
I onsdags tog min fina lillasyster studenten och detta firades såklart. Så grymt kul att se henne på lycklig! Min studentdag blev en jäkla flopp (det var egentligen bara firandet med mina vänner mitt på dagen som var roligt, urspringet och festen på kvällen kunde kvittat). Min lilla lillasyster, inte så liten längre!
Nationaldagen firades hos Mikaels syster och det blev en riktigt grym dag, barnen lekte i vattenspridaren med sina kusiner, hoppade studsmatta och sen grillade vi och spelade kubb. Mycket idylliskt, inte varje dag som är sådan, haha.
Jag har förtärt så mycket alkohol och ätit så mycket gott sista veckan att jag nu har grym ångest. Prick 20 kilo väck i början av juni, nu måste jag se till så att allt hårt jobb inte är förgäves! Helt galet att gå och köpa kläder i storlek M, jag blir helt blank i ögonen varje gång jag går in i ett provrum nu och av ren vana plockar med mig typ stl 42 som bara fladdrar. Aldrig tillbaka till det igen tack!

Just det, har ju glömt berätta att Lill-Svea är helt blöjfri på dagtid nu sedan början av maj. Helt grymt! Hon är fortfarande rädd för att bajsa på toaletten/pottan så ofta bajsar hon på kvällen när hon får på sig nattblöjan, haha. Men bara en sån sak som att hon kan VÄLJA när hon ska bajsa! Helt fantastiska framsteg!!!






Världens finaste tjejer provar studentmössa!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Möhippa

I lördag var det äntligen dags för möhippan för världens bästa Veronika. Oj vad många gånger jag fått bita mig i tungan (och sms-fingret) för att inte försäga mig!
Det blev en grym dag som började på "Fånarna på farmen" ute på Hisingen med efterföljande lunch utomhus, sedan en sväng till myrorna för att shoppa en outfit (hon blev inte alls ful utan löjligt snygg trots stråhatt och knallblå klackar, men den kvinnan kan ju bära upp precis vad som helst). Vinpimlande i Slottskogen i solen och efter att vi duschat och bytt om till kvällen på Veronikas gym så käkade vi en grymt god middag hemma hos tärnan Ida och efter en rejäl förfest så blev det thailändsk karaokebar. SÅ JÄVLA KUL! Alla var väldigt fulla vid det laget och det märktes ju helt klart, jag valde låt till mig och Ve och det var liksom inga alternativ, det blev Spice Girls! Vårt uppträdande filmades och jag tror att jag avstår från att kika på det... Sen åkte jag faktiskt hem, kände att kl 02 räcker för mig, några sista tappra tjejer var dock ute till morgonkvisten sen.
En jävligt lyckad dag i alla fall!
Har inte fått se några "riktiga" bilder en men tycker att den här mobilbilden säger mer än tusen ord:





Idag har jag varit inne och samlat referenser till hemtentan ur böcker jag varit för snål för att köpa. Inte så spännande. Shoppade loss lite på lunchen, betydligt roligare;)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Motsatsen till curlingföräldrar

Det verkar som om det kommit en ny trend, man ska göra revolt mot hela curlinggrejen. Det är lite "ballt" och lite "hippt" att vara en "avslappnad" förälder.

Man gör bäst i att börja oroa sig för curlande redan under graviditeten.
En stor fördel är att redan på BB försöka vänja bebisen vid att sova i sin egen lilla säng, för gör man inte det kommer ungen ligga kvar i er dubbelsäng på sin sextonårsdag.
Så fort som möjligt ska man försöka få sin egentid och lämna bort knodden till alla släktingar, vänner och bekanta som man kan tänka sig att ungen kommer vilja ha en relation till i framtiden, det är viktigt att börja direkt för annars kommer barnet aldrig kunna frigöra sig. För att inte tala om mammans och pappans EGENTID, tiden som man MÅSTE UNNA SIG om man vill kunna ha en normalfungerande familj och ett sunt förhållande och framförallt ett blomstande sexliv (i värsta fall måste man vänta de obligatoriska sex veckorna efter förlossningen för att livmodern ska hinna läka ihop, men vad fasen, sen är det dags att göra igång det heta gymnastsexet igen, med rejäla ljudeffekter till).
Och nästan viktigast är det att sluta amma så fort som möjligt (man måste dock amma ett tag, annars är man ju en jäkligt dålig mamma, men inte FÖR länge! Det finns en magisk gräns förstår ni). Ammar du fortfarande din ettåring så kan ni räkna med att er förpubertala, finniga dotter eller son (som ju fortfarande sover i er säng...) fortfarande kommer ligga och fumla med mammas blusknappar för att ta sig en sipp i framtiden.

När man sedan lyckats skapa en helt självständig, ocurlad baby så kommer utmaningarna med att ha småbarn. In på dagis snarast möjligt, annars är barnet dömd till att bli socialt handikappat.
Egentiden är fortfarande oerhört viktig och familjer som FORTFARANDE INTE tycker att det är speciellt viktigt att lämna bort sina ungar var och varannan helg känns lite läskiga, det är något sektliknande över detta tycker ni inte? Luktar det inte lite Knutby? Är det verkligen NYTTIGT för en säg tre, fyraåring att umgås med mamma och pappa hela tiden.
Vi kan nog dra slutsatsen att det är lite kontrollbehov och maktutövande det handlar om, annars vill man väl inte umgås med sina barn?
Nä för fasen, släpp ungarna fria. Släpp ut dem på morgonkvisten och säg att nu äter vi middag klockan sex, fri lek måste måste alla barn ha annars kan man inte utvecklas som människa. Förr i tiden höll man inte på och jamsade så med sina barn, då var alla ungar ute i skogen ensamma hela dagarna, satt i knäet på pappa i bilen och det osade Blend Gul i varenda kök, och dom barnen överlevde ju dem också. Lite spill får man räkna med, bara man inte (gud förbjude) skulle råka bli kallad för curlingförälder.

Tisdag

Phu, det har varit rätt intensivt sista tiden! Igår var jag i skolan hela dagen och skyndade hem till 17 för då började fixardagen på dagis. Det PISSREGNADE hela tiden men jag och Mosan stannade och grejade till 19 i alla fall. Imorse ringde inte klockan för mobilen var stendöd (glapp i laddaren) så jag fick slänga upp barnen och sprang till dagis efter lite frukost och bar på dunderklumpen hela vägen som vägrade gå (lite motion i alla fall...). Nu när jag kom hem så kände jag mig helt golvad så tack gode gud för att jag inte skulle med bussen till stan!
Det har varit väldigt intensivt i skolan nu sista veckan med massa redovisningar (skulle vilja säga vad jag tycker om alla dramalektioner och gestaltningar men efter att ha gnällt om matten några månader ska jag låta bli...).

I lördags var vi med sportklubben ute i skogen och körde femkamp, badade tunna och käkade trerätters. Jättemysigt! "Skogens hus" heter stället och det rekommenderar jag verkligen till den som lyckas hitta dit (inte ens GPS:en hittade, adressen var kopplad till ställets brevlådan som låg på ett HELT annat ställe).
Bästa på hela kvällen var nog att få skåla för min underbara Magdalena som äntligen blivit cancerfri. Finns inte ord för hur jäkla glad jag är för hennes skull!

Här kommer en egobild som omväxling.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Ljuvlig långhelg

Vädret kunde ju inte varit bättre under långledigheten, JÄVLAR vad gött vi har haft det!
Har hunnit med flera utflykter, lek med kusinerna, en dag vid havet i Varberg med obligatorisk glass och några grillningar. En liten försmak av semestern sådär, gud så skönt det ska bli.

Imorgon börjar nya (och sista för terminen!) kursen, Lärande och didaktik del 2. Tänk att jag läst ett helt år nu, tror och hoppas att tiden kommer springa iväg resten av utbildningen också.
Tentan i tisdags är överstökad, vågar inte spekulera i hur det gick men vet att jag klarade många uppgifter i alla fall. Några stycken hade jag i stort sett aldrig hört talas om och det kommer bli väldigt intressant för läraren som rättar att läsa mina svar tror jag. Totalt ordbajseri kryddat med lite fina matematiska termer som jag hoppas kan ge ett halvt poäng här och där i alla fall. Den eventuella omtentan (kan aldrig räkna bort risken när det gäller matte) ligger dagen före tentan i kommande kursen så den hoppas jag ju verkligen på att få slippa!

Känner mig som en jävla skrytmåns men måste få visa min söta klänning i storlek M som sitter som en smäck nu! Bjuder på snygg matchning med svarta strumpor till:



- Posted using BlogPress from my iPhone

Det går bra nu!

Idag visade vågen hela 18,6 kilo ner! Helt jäkla sjukt att jag har gått ner 20 kilo snart på inte ens fyra månader. Det är nästan så att man skäms över att det har gått på lätt. Har inte ätit strikt alls sista månaden utan "för mycket" kolhydrater i stort sett varje dag. Antingen har min ämnesomsättning vaknat till liv igen eller också har jag bara blivit van vid att inte äta kopiösa mängder med mat och skit på kvällarna. Vad det än är som händer så är jag i alla fall jävligt glad! Snart ska jag ut på galej och då ska ni få se på lite före och efter bilder, har några riktigt rysarexempel på pelikandubbelhakan sen i julas.

Och som om inte det vore nog så fick vi äntligen tillbaka omtentan idag och jag klarade den med flera poäng till godo. En sån sinnessjuk lättnad! Jag vågade inte ens öppna mejlet först, fick galen hjärtklappning och hela jag skakade av rädsla innan jag såg att det blev ett G.
Dessutom blev jag antagen till alla tre sommarkurserna jag sökt och håller nu på att klura på vilka två jag ska välja, för mer än 100% tänker jag INTE läsa. Också en helt sjuk lättnad, även om jag hade blivit väldigt förvånad om jag inte hade blivit antagen. Har ingen aning om hur stort intresset är att plugga på somrarna överlag så lite orolig var jag ju allt.

Nu ska jag fortsätta plugga inför morgondagens tenta (man hinner knappt pusta ut emellan...) och sen ska jag hämta barn, utfodra barn med mat och sen tillbaka till dagis på möte med föräldrarådet. Det slutar kl 20 och sen ska jag plugga lite till. Dagen hade känts rätt tung om det inte vore för alla glada nyheter.
Som sagt, det går bra nu!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vissen

Gud, jag vet inte om det är den här hemska lavemangångesten som totalt tömt mig på energi. Känner mig helt jävla slut från morgon till kväll. Ny mattetenta på tisdag och jag misstänker att jag borde pluggat mer än vad jag gjort hittills. Fick gjort en hel del igår men idag har jag bara suttit och stirrat håglöst och googlat "klyx+lavemang+barn+problem+ont".
Det gick lite bättre att ge henne det idag i alla fall. Om man nu kan använda ord som "bättre" när det handlar om att hålla fast en tvååring av all sin kraft och tvinga in ett lavemang i rumpan på henne trots att hon skrikgråter samtidigt. Fick bara in hälften av vätskan, sen började det komma ut åt andra hållet. Vet inte om det är för att hon pressar ut det eller nåt.
Jag ringde ju BVC, 1177 och slutligen mottagningen där hon går igår och typ grinade och bad om råd. Sköterskan övertalade mig att ge ett Klyx till (det hon fick idag) för att verkligen rensa hela tarmen och nu är det gjort. Mycket tveksamt ifall vi pallar en gång till. Fast nu har vi ju redan gjort det två gånger så hon lär väl redan vara traumatiserad för livet ändå. Helvetes jävla skit.

Nej det har verkligen inte varit min dag. Eller min vecka. Tröstat mig med att äta ett par kolakakor jag bakade med barnen och en jävla delicatoboll nu precis. Så nu kan vi spä på den gamla ångesten med lite kaloripanik också.
Ett annat gigantiskt stressmoment är att antagningsbeskeden kommer på fredag, blir jag inte antagen är sommarens inkomstkälla jävligt oklar. Underbart.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Jävla skit

Idag har vi äntligen varit på Östra och träffat Sveas nya magläkare, han var jättebra och sköterskorna helt underbara. Hon fick tappa tre rör blod från armvecken och en grundlig kroppsundersökning som även innefattade ändtarmen och ungen rörde knappt en min på hela tiden, så jäkla grym är hon! Hon var på ett strålande humör hela tiden förutom när hon blev hungrig. Undrar om läkaren har haft en patient som ätit en burk keso i sitt undersökningsrum innan? Svea och hennes keso alltså, jösses.

Magen kände inte helt okej men ändtarmen verkar helt normal och inte skadad på något sätt som jag befarande. Hon ska snart få en röntgentid för resten av tarmarna.
Hon blev i alla fall ordinerarad täta lavemang nu ett tag fram över. Jag HATAR att ge henne lavemang och gör det bara när läget är riktigt akut och då en liten tub som bara den är traumatisk.
Nu har vi fått ett jävla monster-vattenlavemang. 120 ml ska hon få i sig. Vi fick i kanske halva efter flera minuter då både jag och Mikael fick hålla fast henne stenhårt. Det känns inte okej att köra in en pip på en dm i en unge som kränger och kastar sig i panik, känns verkligen inte säkert. Och sen ska man pumpa in all vätska också. När vi äntligen var klara fick hon panik på riktigt och det var omöjligt att få på henne blöja eller sätta henne på toaletten eller i duschen, hon bara vrålade och det var bajs överallt. Stod på knä bredvid helt paralyserad och bara stirrade på eländet. Hon hade så JÄVLA ont och var så rädd.
Och detta ska vi ge varannan dag i en vecka, jag kan inte ens tänka på det utan att bli gråtfärdig. Jag vet att det är för hennes bästa och hon har varit jätteglad efteråt men det går inte att komma ifrån att det känns som riktig jävla barnmisshandel. Fy, jag vill inte!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Experiment periodisk fasta

Nu har jag kört med en ny grej sedan i måndags, periodisk fasta+min lågkolhydratskost då. Man kan göra på olika sätt, till exempel fasta helt ett dygn i veckan, de som är riktigt hardcore kör två dygn fasta/tre dygn vanligt ätande/två dygn fasta osv.
Det är inte riktigt min grej så jag har testat varianten 8/16. Jag äter mellan 12-20 på dagarna och inget däremellan. Inga större problem för mig ur hungersynpunkt eftersom att jag aldrig varit en frukostmänniska, igår kände jag dock av magkatarront och det är ju inte så kul så om det fortsätter får jag strunta i det för då passar det inte mig. Googla periodisk fasta för information.

Mina nya byxor börjar sitta riktigt löst i midjan nu och härromdagen kom jag i en favoritklänning som jag aldrig i helvete trodde skulle passa igen! Köpte ett par jättesnygga Nudiejeans på Tradera för något år sen som jag aldrig kunnat använda och jajjemen, de passar också! Det går bra nu.
Är fortfarande sur över hur ful magen ser ut dock. Ser lite nyförlöst ut, bristningarna syns mycket tydligare nu när jag gått ner i vikt och huden påminner lite om punkterad ballong. Om jag blir rik som ett troll någon gång i framtiden och fött klart alla barn ska jag kosta på mig ett hudlyft eller något. Eller så får man leva med att bikini aldrig blir snyggt igen. En liten baddräkt kanske? Tveksam till att det funkar till min långa överkropp dock, känns som om kameltå-effekt är ganska troligt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Onsdag

Gud vilken härlig dag vi hade igår! Började med några timmar på ÖF eftersom man aldrig hinner gå dit längre. Det var bara bebisar där men töserna tyckte att det var kul ändå med alla leksaker och spel. Dessutom ÄLSKAR de bebisar, speciellt Moa, hon kan gulla med dem hur länge som helst och frågar hela tiden "När är det dags för nästa bebis att bo i din mage?". Så hon stortrivdes ju. Svea brukar också säga att hon vill ha en bebis men när jag frågar ifall hon hade tyckt om att jag bar omkring på en liten bebis istället för henne så blir hon mörk i blicken, rynkar pannan och väser "jag DILL inte!". Hon hade definitivt inte uppskattat det.

Sen gick vi till ICA och köpte med oss fika till picknick och sen var vi på lekplatsen i nästan 4 timmar varav en timme spenderades med att leka med en gigantisk skalbagge som döptes till Simon. Helt sjukt skönt! På tal om små bebisar så fullkomligen älskar jag att ha lite större barn som kan leka själva och som man inte behöver övervaka precis varje sekund. Svea kan fortfarande sticka iväg utan förvarning rätt ofta och göra lite livsfarliga skutt ibland men man slipper i alla fall kånka runt på henne hela tiden, vara konstant lekledare och hålla på att planera in sovstunder och sånt. Det är det skönaste som finns, när man kan plocka bort dagvilan och slippa ha den som ett stressmoment. Mina barn har ju aldrig varit "om jag är trött däckar jag på stående fot oavsett vart jag är"-barn direkt.

Nu känns det på riktigt som om våren är på väg, jag har börjat väder-app-knarka igen typ en gång i timmen och det är ett gott tecken!




- Posted using BlogPress from my iPhone