Cykelfesten 2012

Igår medverkade jag i min första cykelfest, min kumpan var Lotta och vi var tilldelade förrätten. Vi lagade en kräftostsoppa och en välkomstdrink med Bacardi Mango och Passoa. Det blev jäkligt gott och jag är nöjd över vår insats, även våra fyra hemliga gäster verkade nöjda.

När förrätten var uppäten fick vi öppna vårt första kuvert och fick veta vart vi skulle cykla och äta varmrätten.
Jag var så jäkla rädd för själva cykelturen! Jag fick tjatat till mig den minst skrämmande cykeln (den andra var omänskligt hög och hade en ännu högre sadel som nästan gjorde mig gråtfärdig). Som tur var fick jag den minst skräckinjagande cykeln och dog nästan av lättnad när vi fick reda på att det var väldigt nära att cykla till destinationen för varmrätten, och aldrig har jag älskat Horreds ständiga uppförsbackar innan! Men nu kunde jag utan att skämmas leda cykeln nästan hela vägen.
Väl framme bjöds vi på Grekisk pyttipanna och väldigt trevligt sällskap. Jag kände en stor tacksamhet över att slippa visa upp vår skabbiga lägenhet för middagsgäster för man kan ju säga att detta superfina hus höll en lite annorlunda standard. Jag vill också ha ett fint kök! Det behöver inte vara lyxigt på något vis men jag hade gärna bytt ut vår platthäll och våra pissgula skåpsluckor, eller den gula tapeten med den apfula bården (jag minns inte ens vilket motiv bården har efter som jag föraktar den så).

Efter maten öppnades kuvert nummer tre och glädjen och att nästa värdpar bodde i närheten och att det inte skulle bli någon lång cykeltur nu heller var enorm.
Vi åkte först och plingade på hus nummer 11 på FEL gata och det hade ju kunnat bli en väldigt pinsam historia men som tur var så var det ingen hemma där och vi fick cykla vidare till nästa gata och tackade vår lyckliga stjärna över att ingen stackare i morgonrock/mysbrallor öppnade i första huset.
Det var en trevlig efterrätt vi bjöds på också, en jättegod jordgubbglasstårta. Fast sedan försvann väl lite av partystämningen då diskussionerna handlade om vad man tyckte om fackavgiften sista timmen ungefär, så vid 23-tiden tackade vi för oss och åkte till sista destinationen, bygdegården.
Vet inte om det var under efterrätten jag segade till eller om det bara var det faktum att jag inte är någon direkt festprinsessa längre som gjorde att jag bestämde mig för att avrunda en dryg till senare, men vid midnatt rullade jag hem med min lånade cykel och placerade mig i soffan.
Jag var visserligen rätt full jag också, men dom flesta andra var RIKTIGT fulla och jag kände att nä, allsång och folk som spiller ut drinkar över mina fötter känns som ett avklarat kapitel, hehe.

Men i stort var det en jäkligt kul kväll!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens tips- Menskopp

Jag vet att namnet låter äckligt med låt er inte avskräckas!
När jag var hos min gamla barnmorska nyligen och pratade om spiralinsättning så frågade jag om det kunde bli problem med spiral när man har menskopp och hon såg ut som ett stort frågetecken och började prata om naturmänniskor som använde korallsvampar som mensskydd och samlade blodet för att hälla ut det i rabatterna och annat läskigt.
Hon hade aldrig hört talas om menskoppar överhuvudtaget och det verkar som att många missat det.

En menskopp är i alla fall precis som det låter, en liten koppformad grej i gummi eller silikon som man använder precis som en tampong, den fungerar som en propp där blodet samlas, men istället för att börja läcka och bli överfull så kommer blodet ingenstans, om man inte har inne den på tok för länge då.
Hur ofta man får ta ut den och tömma beror givetvis på hur mycket du blöder, men jag kan ha inne den från morgon till kväll även när jag blöder som mest.
När man tar ut den nyper man bara fast i botten och drar ut den, då släpper vakuumet.
Jag var rätt skeptiskt till det där med att se allt blod eftersom jag är blodrädd (var tvungen att stå still och ta djupa andetag idag när jag skar mig på ett papper i mitt kollegieblock inne på Hemköp när jag skulle ta upp min mobil, ryser i hela kroppen bara jag tänker på det) men jag kan lova att det är betydligt äckligare att fiska ut en stinkande tampong, blodet börjar inte lukta innan det kommer i kontakt med luften.

Koppen kostar runt 300 spänn men då har den en beräknad livslängd på tio år, även om man antagligen vill förnya den innan dess...
Testa! Det är jäkligt skönt att slippa fippla med tamponger och bindor hela dagarna och avstå bad eller vissa kläder av rädsla för fläckar, och bättre för kroppen att inte använda mensskydd som torkar ut slemhinnorna.
Det enda negativa är att ibland är det svårt att få till det när man sätter in den, hamnar den snett eller för långt upp eller ned känner man den och det gör ont.
Och klipp för guds skull av pinnen! Den är inte behaglig!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Sveas ord

Dessa ord kan Svea 21 månad säga förutom dom vanliga korta som ja, nej (vanligt förekommande) och dyl:

Svea
Mamma
Pappa
Moa
Kitty (Hello...)
Anna
Nea
Lina
Katt
Vovve
Ko
Lollo
Pippi
Bompa
Hatt
Skor
Anka
Gurka
Äpple
Kaka
Tårta
Tacos
Bulle
Macka
Äta
Tutte (hennes allra första ord!)
Akta
Min/mina
Upp

Jag märker ett tydligt mönster:)



- Posted using BlogPress from my iPhone

Randvinkelsatsen

Ja det är också ett sätt att av avnjuta sin fredagseftermiddag på.
Jag tycker att Matte B-kursen har varit en rätt kul kurs, det svämmar över att ekvationer och ekvationer är ju min grej. En av mina mattelärare, Eva, brukar till och med hävda att jag ÄLSKAR ekvationer och det är en rätt gigantisk överdrift, men jag tycker att det är kul och gnuggar händerna förtjust när jag lyckas lösa ut ett X ur något till synes olösligt.

Men detta, randvinkelsatser? Jag tog mod till mig och lyckades äntligen lära mig pythagoras sats med ekvationer igår (vilket ledde till bisarra små fnissattacker, antagligen blev hjärnan för överhettad).
Och det räcker. Det finns inte en människa som har nytta av att kunna det här:



- Posted using BlogPress from my iPhonet

Liten glasögontjej

Vi var nyligen hos ögonläkaren med Moa för att kolla upp en skelning (man ser det knappt om man inte tittar efter det, det var faktiskt en av hennes fröknar som påpekade det och först då märke jag att det kanske var mer än bara att hon såg frånvarande ut).

Hon fick kika in i en sån där kikarliknande maskin som mäter ögat, en vanligt syntest där hon fick berätta vad hon såg (fyrkanter, små hus, cirklar och äpplen) och sen försökte läkaren trigga fram skelningen med ögonlappar. Moa tyckte att det var kalaskul.
Det visade sig i alla fall att det finns en utåtskelning på båda ögonen när hon slappnar av men hon har inga problem med att fokusera på en bild eller så, dock kan det bli värre när ögonen växer.
Hon var även lite översynt och hade ett litet brytningsfel, dock var hon inte säker på om det var något "onormalt" eftersom alla barn är lite översynta innan ögat växt färdigt i 10-12-årsåldern.
Vi ska tillbaka snart och då ska hon få ögondroppar som gör att läkaren kan mäta ögonbotten och se hur dåligt hon ser, om hon kanske behöver glasögon.

Vi blev först helt ställda och jag tänkte _stackars_ barn som ska behöva få glasögon, gömma det lilla söta ansiktet och kanske bli retad, jag hade en klump i magen hela dagen.
Men som tur är så tog det sunda förnuftet över! Jag hoppas ju såklart att hon slipper, det är klart att man vill att hon ska se bra. Men Moa blev eld och lågor över att kanske får åka och handla glasögon! Och tänk om hon har det svårare än hon behöver, är hon översynt så måste det ju vara jättejobbigt för henne; pysselälskaren! Hon älskar ju att sitta och pillar med grejer och att läsa. Nej hit med ett par brills "fort som ögat" i så fall;).
Största bekymret är väl att hon kommer hugga bågar med Hello Kitty det första hon gör i så fall... Vi blir aldrig av med den förbannade katten!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Efterlysning: Kläder !

Det sägs ju att alla kläder är sydda för långa personer. Det kanske stämmer, om man har en kort kropp med läskigt långa ben på à Barbie.
Själv är jag 178 cm lång och allt är ju liksom inte ben, jag har faktiskt en överkropp också.
Allting är för kort för mig, och det blir ju inte bättre av att ha bröst heller, skulle ett plagg mot förmodan gå att knäppa eller en urringning sitta där den ska så kan man ge sig fan på att det visar halva magen och ryggen.

Mitt absoluta favoritplagg är klänningar, och inte ens detta universalplagg funkar som det ska. Det är nästintill omöjligt att hitta en klänning där sömmen som ska sitta UNDER bysten inte hamnar MITT på istället. Så istället för att falla fint mot huden så som tyget ska så står det rätt ut från brösten och ned som ett jäkla cirkustält. Och någon kroppsstrumpa kan man ju inte ha på sig med kärlekshandtag och dallermage (skulle man våga sig på något så oklädsamt så lovar jag att den skulle vara för kort, tveklöst).

Jag har sett medelålders damer med klotformad kroppsform klä sig bättre än mig.
Jag antar att jag är dömd till att gå klädd i oversize-linnen (som blir som vanliga linnen för mig) och tråkiga jäkla jeans.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vabba

Vabba är nog tamejfan det tråkigaste som finns. Inte bara för att jag är så stressad över alla värdefulla timmar jag missar att träna inför slutprovet i matten utan också för att jag blir helt tokig av att sitta hemma hela dagen.

Den absolut sämsta kombon är sjuk Moa och frisk Svea, för då hinner man absolut inte sitta-i-soffan-sjuk-mysa av den enkla anledning att man måste kolla Svea varje sekund och skulle man försöka låta bli skriker hon tills man gör det.
Nu är det Svea som är krasslig (som tur är om man kan säga så om ett sjukt barn) så det blir åtminstone en lugn stund när hon sover...
Men det är dödligt tråkigt ändå. När klockan blir 10 har vi liksom lekt med allt som går att leka med här inne och alla är så rastlösa att det är rent vidrigt.

Nu är klockan 14.00. Många långa timmar kvar till läggdags.

Min nya blogg

Nu gör jag ännu ett nytt försök med bloggandet. Som ett komplement för min obefintliga fysiska träning just nu så kan jag ju åtminstone göra något som gynnar min själ.

Jag har mått rätt dåligt sista dagarna och imorse vaknade jag i någon slags feberyra och lyckades pipa till Mikael att jag inte skulle orka ta barnen till dagis på morgonen. Sen minns jag bara att Svea stod och hoppade bredvid mitt huvud i sängen och såg pillimarisk ut och sedan vaknade jag inte förrän klockan tio och fick en mindre chock när jag insåg att lägenheten var tom och barnen bortforslade till dagis.
Släpade mig bort till vårdcentralen (varför, varför? Att jag aldrig lär mig). Precis som jag visste så blev jag hjärtligt mottagen av Bamse-Kerstin (döpt av Moa, förstås) som tog en snabbsänka och skickade ut mig igen med lite käcka hejarrop.
När jag och Mikael vill verka lite världsvana (vi bodde ju faktiskt i stan i _flera år_) så brukar vi skämta om att Bamse-Kerstin styr hela vårdcentralen, men det är nog inte så långt från verkligheten ändå för hon är BVC-sköterska, äldresköterska och tar ensam hand om hela drop in-verksamheten, skulle inte förvåna mig om hon dessutom städar och sköter sophämtningen också, arma kvinna.
Men om det visar sig att jag blir "Ung kvinna död av hjärntumör trots tät kontakt med vården", ja då vet ni vem ni ska skylla på.

Bara vädret kan ju göra en sjuk just nu. Jag tog ledigt två dagar förra veckan för jag VISSTE att värmen inte var här för att stanna, de svenska vädergudarna lurar inte mig.
Jag har utvecklat ett nästan maniskt beteende inför väderprognoserna, jag sitter med mina tre appar och uppdaterar vädret minst en gång i timmen cv biter på naglarna, vilken är mest trovärdig? SMHI eller Klart.se? Just ny visar ju båda regn och 13 grader så det underlättar ju i alla fall.
Blir det (ännu en) skitsommar blir jag galen. Jag tycker inte att det är så mycket begärt att två månader av tolv ska bjuda oss på ett hyfsat humant klimat. Det kan bara inte vara en snittemperatur på 4 grader och pissregn året runt. Eller jo det kan det ju uppenbarligen men jag accepterar det bara inte, jag kommer att fly landet.

Nu mina vänner är det slut på ordbajseri för idag.






- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett tredje barn

Nästa vecka ska jag äntligen sätta in en spiral, så nu blir det inga fler kottar på många år. Jag är helt överlycklig över att vi inte har några spädbarn nu och att Svea börjar bli större, även om jag ÄLSKAR bebisar så är det en sjukt påfrestning, dygnet runt-service såklart och jag har ju mitt kontrollbehov som gör att jag inte kan släppa taget och slappna av en enda sekund när jag har en liten, Svea lämnade inte min sida en enda gång tills hon var 15 månader förutom någon enstaka timme när hon var hemma med Mikael då såklart, och även om jag hade velat lämna bort henne innan dess hade jag garanterat mått skit, jag klarar varken psykiskt eller fysiskt att vara ifrån min bebis.
Så det är oerhört skönt att dom nu är lite större och livet kretsar runt annat än BARA barn. Nu ska det satsas på skolan, hus så småningom och vi ska bara njuta av våra fantastiska tjejer.

Men visst är det lite sorgset! Snart är bebistiden helt förbi, snart är det hejdå till barnvagnar och blöjbyten, inga mer knubbiga bebisar att blåsa i magen och bära runt på höften (jag har under dessa fyra år utvecklas en slags superhöft på vänster sida, den klarar allt! Misstänker att hela bäckenet är snett efter allt kånkande och att det finns en extra fettansamling just där för att göra det skönt för bebisens rumpa, haha).
Nu är det saker som måste ordnas innan det kommer fler barn, utbildning, körkort och ett lite roligare boende. Fördelen med att vi är unga är ju att även om vi skulle vänta så länge som 5-6 år innan nästa barn så är vi fortfarande unga och förhoppningsvis fertila och relativt pigga.

Men jag måste säga att hade jag fått göra om allt så hade jag kanske börjat med barnafödandet nu vid 25 istället för vid 20, förutsätt att vi hade fått just Moa och Svea. Dels hade det varit rätt skönt att ha livet ordnat innan och dels för att det har hänt en hel del på mognadsfronten.
Å andra sidan så vet man ju inte alla hur livet hade sett ut om vi inte fått våra barn tidigt, man är nog lika grön på området oavsett när man blir förälder första gången? Dessutom har ju barnen gjort oss till dom vi är ny.
Huvudsaken är väl att man är nöjd med hur livet är och jag skulle inte kunna vara nöjdare. Jag kan bli avundsjuk på roliga resor och den stora friheten man har när man inte har barn, allt är ju lättare när man bara har sig själv att ansvara för. Men när man fått barn och levt en helt annan tillvaro så det ju ingenting som ens kan komma i närheten av det! Det ger ju allt en helt annan mening, det är det enda självklara.
Så om några år så, då ska jag ha minst en liten till, gärna två om herrn i huset går med på det, lyckligtvis har jag ju lite tid på mig att övertyga honom nu, hehe.

Superstudenten

Hehe, ja det går framåt i mitt spännande liv som student. Jag fick godkänt i Matte A! Jag vet att det är simpelt för dom flesta men för mig som matematisk efterbliven så är det en bedrift, tjoho! Idag startade Matte B-kursen och det ska bli en mindre kul utmaning, men det ska nog gå vägen ändå, jag har fått en "lightbok" för såna som siktar på ett godkänt i betyg, och en ny mattelärare. Stackars Eva, hon orkade nog inte med mig i en kurs till, haha.
Naturkunskapen är avslutad och jag väntar på betygsättningen, räknar med minst VG. Hoppade även på en omvårdnadskurs idag, "Arbetsmiljö och hälsa" för att fylla ut betyget lite extra.
Jag skrev högskoleprovet för några veckor sedan vilket var en pärs, mattheten var SVÅR (pratade med några mattesnillen på Komvux som läser Matte D och till och med dom tyckte att det var vrålsvårt). Jag lyckades i alla fall ro hem 1,0 i snitt vilket bör räcka som insökningssnitt.
Har sökt till grundlärarutbildningen åk 1 till 3 samt 4-6, sjuksköterskelinjen och även Socialpedagogiska programmet i Trollhättan som jag helst vill in på, men det är ju på tok för långt att pendla... Ska bli intressant att se vad man kan tänkas bli intagen till, jag är fortfarande helt rådvill.

Vi har haft en överjävlig vecka med magsjuka, barnen har varit jättedåliga. Det har varit spyor åt höger och vänster, jättehög feber och väldigt, väldigt trötta småttingar. Har aldrig sett dom sova så mycket ens som småbarn, jag och Mikael har suttit med varsin liten apatisk tjej i knäet och malt Disneyfilm efter disneyfilm.
I tisdags natt åkte vi in till akuten med Moa för hon var farligt nära att bli uttorkad, men vi slapp bli inlagda. I fredags blev hon sämre igen och jag satt hela kvällen och tvingade i henne vätskeersättning med medicinspruta i flera timmar och det var hemskt men dagen efter piggnade hon till ordentligt så det gjorde susen.
Jag är så vansinnigt glad att dom är pigga och leker och bråkar igen. Nian tjejer.

Nu ser vi framåt mot ljusare tider! Ska försöka hålla bloggen igång!

Långtidsamning

Jag ammar fortfarande Svea som är snart 19 månader, och jag måste haft en väldig tur som ännu inte fått en massa kritik över detta för det är tydligen väldigt provocerande för många att amma ett barn över ett år (och att göra det offentligt är det nästan piskrapp på!).

Innan Moa föddes hade jag bestämt att jag skulle amma henne i ungefär ett år, med tanke på alla nyttigheter i bröstmjölken, för att vara ekonomisk och praktisk. När hon väl föddes fungerade det ju inte alls och jag hade slutat helt efter två månader, så under andra graviditeten var jag inställd på att försöka men inte mer än så, skulle jag känna stress, press eller allmänt obehag skulle jag utan dåligt samvete byta till flaskan.

Nu blev det ju så att det fungerade kanon efter några veckor och bortsett från två mjölkstockningar och en omgång svamp (AJAJAJAJ!) så har det löpt på hur bra som helst fram till nu och jag ser verkligen ingen anledning till att sluta än på ett tag. Eller jo, det skulle i så fall vara för att få henne att sova hela nätter vilket hon fortfarande sällan gör, men det är ju inte alls säkert att det skulle fungera.

1. Bröstmjölk är nyttigt, kanske det nyttigaste som finns, den slutar inte vara nyttig för att barnet som dricker den blir äldre utan anpassas istället därefter. Många verkar tro att den liksom dunstar bort till ingenting, som min farmor uttryckte det: "Det kan väl ändå bara vara blask kvar i dom där brösten nu". BVC-Kerstin lät också väldigt skeptisk till om jag verkligen producerade mjölk än. Givetvis finns det mjölk i brösten så länge mjölkproduktionen stimuleras och givetvis är den fortfarande nyttig.
2. "Barn som kan äta riktig mat behöver inte ammas".  Nej, givetvis behöver inte en 1,5åring bröstmjölk eftersom barnet kan äta riktig mat. En fyramånaders bebis kan också äta annat (eller en nyfödd för den delen, den kan ju äta från flaskan). Det finns heller inga barn som BEHÖVER dricka välling eller suga på en napp, utan det handlar om att barnet vill- och att föräldrar vill för den delen. Varför är det mer okej med en tvååring som dricker välling innan nattningen på kvällen eller med en treåring som myser i soffan med nappen? Har ni helt missat vad en flasknapp och en tröstnapp är substitut för? Dom är en ersättare för en BRÖSTVÅRTA, och även gummikopior av just en sådan. Barn har ett sugbehov och kommer till ro  samt finner tröst av att snutta på något, och det är egentligen rätt absurt att den riktiga varan, alltså kvinnobröstet ska vara det som är fel istället för deras billiga gummikopior.
3. Sen så finns ju det allra starkaste argumentet, att det är så ÄCKLIGT. Blä, vad äckligt med att barn som kan gå och prata som ska ligga och äta på sin mammas bröst, det är ju på gränsen till perverst. Jag skulle vilja säga att den som av någon anledning tycker och tror att amning har någon sorts sexuell koppling är den som i själva verket är pervers (och jävligt korkad). Jag förstår att man har svårt för att sätta sig in i situationen att amma ett äldre barn om man inte gjort det själv, har man aldrig ens ammat så är det såklart omöjligt. Att amma Moa när hon var 18 månader hade känts helt sinnessjukt för mig, i och med att hon inte blivit ammad på hela den tiden, att lägga ett barn som INTE ammar till bröstet är ju liksom befängt, tanken på att amma Moa när hon var 6 månader hade varit minst lika konstig. Har man däremot fortsatt amma hela tiden är det inte alls konstigt, utan tvärtom helt naturligt. Det ger henne trygghet, det är helt fantastiskt bra när och om hon blir sjuk, det känns bra för mig att fortsätta amma speciellt nu när hon börjat på dagis och verkligen separerats från mig om man jämför med tidigare då hon var hos mig JÄMT. Det är hälsofrämjande för oss båda. Viktigast av allt, VI mår bra av det.
4. Sen måste man ju inte sluta bara för att man kan, bara för att barnet passerat dom obligatoriska sex månaderna som rekommenderas. Allt ska vara så jävla bråttom nu för tiden, så fort som möjligt ska man vänja barnet vid att ha barnvakt, sova i sin egen säng, äta riktigt mat och helst lära sig gå så fort som möjligt för att man ska slippa bära runt på dom. Jag har inga problem med att låta mina bebisar vara just bebisar den korta tiden. Jag har inget behov av att jäkta Svea till att sluta med någonting, utan tänker låta henne få avgöra när hon inte vill längre. Att någon eventuellt har problem med det är ju bara löjligt.

Så var det sagt!

Tisdag

Idag startade Naturkunskap B-kursen, det ska bli så SJUKT skönt när matten är avklarad på fredag (om jag inte misslyckas med provet då, men den tanken vill jag inte ens tänka).
Kemi och fysik är väl inte det roligaste som finns heller direkt men jämfört med matten kommer det vara rena barnleken. Första uppgiften är en hemmalabb med potatisstavar i sockerlösning och destillerat vatten eller nåt liknande, det kan ju Moa vara med på slår vi två flugor i en smäll, läxan blir gjord och barnet får stimulans, win-win!

Igår var dagis stängt så vi var lediga och njöt i solen. Det allra bästa nr att vara ifrån varandra på dagarna är att man verkligen uppskattar tiden man är ledig. Det är ju NU man ska vara mammaledig, haha. Sista våren innan Svea föddes och det bara var jag och Moa hemma när hon var ca 1,5 år var ju fantastisk! Vi packade ju bara med lite ombyten och en matsäck och sen var vi ute hela dagarna och gick lekplatsrundor eller hängde på gården på ÖF varje dag det var fint väder. Riktigt så flexibel kan man ju inte vara med en liten bebis när man är hemma. Men nu har jag minsann ingen bebis längre utan två stora tjejer och ja, det är SKÖNT.
Satt på biblioteket på Fyren för ett tag sen och bevittnade en mamma som bar en röd, illvrålande nyföding på ena armen och försökte springa ikapp en elakt skrattande tvååring samtidigt som hon släpade en syskonvagn med ett berg ytterkläder efter sig och kände bara att FAN vad skönt att det där inte är jag längre! Kombinationen nyfödd och tvååring är verkligen dödlig, den får kombon 1,5åring och 3,5åring att framstå som rena semestern.
Om man inte har en bebis som gärna sitter i vagnen/babysittern/ligger på golvet i en timme eller så helt själv nöjd och glad då. Men såna bebisar får inte jag, hehe.

Idag ska vi grilla!

Svea

Jag har ju skrivit ett inlägg om Mosans små framsteg och nu är det såklart Sveas tur!

Liten har hunnit bli 18,5 månader nu! Hon började inskolas i januari och hon verkligen stortrivs! Jag frågar varje morgon "Ska vi gå till Kringlan idag?" och då skriker hon "ja-ja-ja"! Varje gång vi kommer dit så rusar hon fram korridorerna (som tur är, annars hade jag blivit helt förstörd!).
Men hon har ju också alltid känts som det givna dagisbarnet, hon vill ju ha full fart och bli aktiverad hela tiden, Svea har aldrig varit en hemmamystjej.

Jag vet att alla mammor och pappor tycker att just deras bara är snäppet vassare än andra barn på det mesta, men måste ändå säga att jäklar vad smart hon är!
Ordförrådet är helt enormt! Hon pratar inte speciellt mycket men förstår nästintill allt! Hon kommer alltid och hytter med näven mot mig och parkerar sin bebisstjärt i mitt knä med en helt trave pekböcker med sig och vill att jag ska peka på allt och fråga "vad är det?" i bok efter bok efter bok. Hon kan nästintill alla djur, kroppsdelar och frukter och bär nu (kan t.ex skilja ankan från gåsen, peka ut sin lilltå och veta att ett ägg är ett ägg även om det är stekt, kokt eller målat påskfärger. Säger jag att hon ska gå ut i hallen och på sina blommiga stövlar gör hon det, säger jag att hon ska lägga den lilla vovven vagnen och lägga på filten gör hon det... Ja ni fattar!).
Jag är grymt imponerad över att hon kan lista ut hur hon ska göra för att få tag i det hon vill ha, nu lär ju jobbig mycket av Moa såklart, men hon var inte stor när hon förstod att man kan putta köksstolen fram till skåpet för att klättra upp och nå vad det nu är hon vill ha till exempel. Livsfarligt! Ungen kan klättra upp överallt och hittar allt jag försöker gömma.
Nog med skrytet!

Överlag sover hon bättre men vissa nätter är fortfarande hemska. Oftast vill hon äta minst en gång och gärna i uppemot 45 minuter sådär (absolut sämsta grejen med att inte ge flaskan).
Hon har fortfarande ett humör som kan skrämma slag på vem som helst, i alla fall när jag är med (på dagis är hon aldrig arg tydligen...). Men med mig så visar hon minsann vem som bestämmer! Dessa utbrott kan ju göra en helt tokig! Jag blir livrädd nä jag tänker på hennes vilja hos ett större barn... Så stark och skogstokig som hon kan bli så kommer jag inte ha en chans om några år, haha. Men den här åldern 1,5 år är ju en skitjobbigt ålder, även min lilla Mosa var väldigt frustrerad stundtals i den här åldern, antar att det beror på att dom inte kan göra sig förstådda som dom vill.

Svea är inget fan av att sitta still och kolla på teve, men hon tittar gärna på lite Pippi Långstrump ibland. Hennes favoritbok just nu heter "Killekill". Hon älskar att dansa till "Små grodorna". Det godaste hon vet är majs (och choklad!). Hon älskar att gå runt inomhus med skor och står gärna och speglar sin runda fina mage.
Älskade unge!

Sjukt trött

Borde verkligen sova, idiotiskt att sitt uppe.
Idag fick jag tillbaka mitt andra delprov i matten och det var godkänt! Detta trots att jag hade ett enda rätt på ena halvan av provet (geometri), jag fick nästan full pott på första delen, (ekvationer, jag är en ekvationernas kvinna). Tänkte att YES det här går ju vägen! Tills jag började med repetionsuppgifterna och insåg att jag redan lyckats glömma ALL bråkräkning och en hel del med dom där förbannade paranteserna, vilket jag lade ner många svettiga timmar på. Så nu känner jag lite spontant för att gräva ner mig någonstans och bara grina.

Igår var vi på 18-månkontroll på BVC med liten Svea. Hon vägde nu prick 12 kilo och var 86,5 cm lång (600 gram och 4 cm sedan femtonmånaderskollen). Min stora tjej! Jag har försökt hitta Moas siffror från 18 mån men hittar dom inte, såg dock att hon vägde 11,5 kilo vid två år så Svea är rejält mycket större. Tror jag det, hon äter ju, haha.
Hon vaccinerades också, det gick bra men hon grät en skvätt vilket hon aldrig gjort vid sprutor innan, men det blir väl läskigare ju äldre hon blir antar jag.
BVC-Kerstin slog sig på knäna av förtjusning(?) när jag sa att jag ammade än, det är väldigt häpnadsväckande för många...

I helgen är simhallen planerad, inte mycket mer än så. Om herrn är hemma i hyfsad tid imorgon tar jag och Moa kanske en Gekåstripp med Lotta och Ludvig imorgon, hoppas, hoppas!

Söndag

Mikael ligger inne i barnens rum på golvet och sover med Svea. Moa har alltid varit en kramig liten själ, jobbigt varje natt och klänger på oss som en koalaunge. Svea däremot sover helst själv, även när hon var en liten bebis så sover hon oroligt intill en, varje natt när hon somnade bredvid mig under amningen fick jag ligga helt blickstill för hon vaknade av minsta lilla. Så till Mikaels stora sorg har hon aldrig verkar ligga och sova sked med honom, han har försökt X antal gånger (han var helt överlycklig när hon skulle opereras och hade fått lugnande och blev helt groggy och la sig i hans knä).
Men idag föreslog jag att han skulle lägga sig på en madrass på golvet med henne som på dagis och nu sover dom som små grisar där inne.

Igår var vi på 8-årskalas hos barnens kusin i Frillesås. Massa ungar, god fika och kanonväder! Svea är ju helt galen av lycka när hon får tulta runt i trädgården utan overallen!
Tänk om man hade en trädgård. Och en studsmatta! Tänk om man hade en fin altan och kunde ha en jättepool till barnen på sommaren och plantera bär och grejer!
Eftersom att vi är totalt obegåvade när det gäller att bygga och annat praktiskt så är jag oftast rätt glad att vi inte bor i hus. Det är rätt praktiskt att kunna ringa fixar-Björn så fort något är sönder och slippa ha en massa jobbiga projekt på gång som äter upp all fritid. Men på sommaren alltså! En lägenhet eller radhus med trädgård hade varit det bästa! Den asfalterade lilla ytan under tak vi har nu kan man fan lika gärna vara utan. Tänk att kunna sätta upp en gungställning!
Idag ska här grillas i alla fall!