Liten glasögontjej

Vi var nyligen hos ögonläkaren med Moa för att kolla upp en skelning (man ser det knappt om man inte tittar efter det, det var faktiskt en av hennes fröknar som påpekade det och först då märke jag att det kanske var mer än bara att hon såg frånvarande ut).

Hon fick kika in i en sån där kikarliknande maskin som mäter ögat, en vanligt syntest där hon fick berätta vad hon såg (fyrkanter, små hus, cirklar och äpplen) och sen försökte läkaren trigga fram skelningen med ögonlappar. Moa tyckte att det var kalaskul.
Det visade sig i alla fall att det finns en utåtskelning på båda ögonen när hon slappnar av men hon har inga problem med att fokusera på en bild eller så, dock kan det bli värre när ögonen växer.
Hon var även lite översynt och hade ett litet brytningsfel, dock var hon inte säker på om det var något "onormalt" eftersom alla barn är lite översynta innan ögat växt färdigt i 10-12-årsåldern.
Vi ska tillbaka snart och då ska hon få ögondroppar som gör att läkaren kan mäta ögonbotten och se hur dåligt hon ser, om hon kanske behöver glasögon.

Vi blev först helt ställda och jag tänkte _stackars_ barn som ska behöva få glasögon, gömma det lilla söta ansiktet och kanske bli retad, jag hade en klump i magen hela dagen.
Men som tur är så tog det sunda förnuftet över! Jag hoppas ju såklart att hon slipper, det är klart att man vill att hon ska se bra. Men Moa blev eld och lågor över att kanske får åka och handla glasögon! Och tänk om hon har det svårare än hon behöver, är hon översynt så måste det ju vara jättejobbigt för henne; pysselälskaren! Hon älskar ju att sitta och pillar med grejer och att läsa. Nej hit med ett par brills "fort som ögat" i så fall;).
Största bekymret är väl att hon kommer hugga bågar med Hello Kitty det första hon gör i så fall... Vi blir aldrig av med den förbannade katten!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Efterlysning: Kläder !

Det sägs ju att alla kläder är sydda för långa personer. Det kanske stämmer, om man har en kort kropp med läskigt långa ben på à Barbie.
Själv är jag 178 cm lång och allt är ju liksom inte ben, jag har faktiskt en överkropp också.
Allting är för kort för mig, och det blir ju inte bättre av att ha bröst heller, skulle ett plagg mot förmodan gå att knäppa eller en urringning sitta där den ska så kan man ge sig fan på att det visar halva magen och ryggen.

Mitt absoluta favoritplagg är klänningar, och inte ens detta universalplagg funkar som det ska. Det är nästintill omöjligt att hitta en klänning där sömmen som ska sitta UNDER bysten inte hamnar MITT på istället. Så istället för att falla fint mot huden så som tyget ska så står det rätt ut från brösten och ned som ett jäkla cirkustält. Och någon kroppsstrumpa kan man ju inte ha på sig med kärlekshandtag och dallermage (skulle man våga sig på något så oklädsamt så lovar jag att den skulle vara för kort, tveklöst).

Jag har sett medelålders damer med klotformad kroppsform klä sig bättre än mig.
Jag antar att jag är dömd till att gå klädd i oversize-linnen (som blir som vanliga linnen för mig) och tråkiga jäkla jeans.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vabba

Vabba är nog tamejfan det tråkigaste som finns. Inte bara för att jag är så stressad över alla värdefulla timmar jag missar att träna inför slutprovet i matten utan också för att jag blir helt tokig av att sitta hemma hela dagen.

Den absolut sämsta kombon är sjuk Moa och frisk Svea, för då hinner man absolut inte sitta-i-soffan-sjuk-mysa av den enkla anledning att man måste kolla Svea varje sekund och skulle man försöka låta bli skriker hon tills man gör det.
Nu är det Svea som är krasslig (som tur är om man kan säga så om ett sjukt barn) så det blir åtminstone en lugn stund när hon sover...
Men det är dödligt tråkigt ändå. När klockan blir 10 har vi liksom lekt med allt som går att leka med här inne och alla är så rastlösa att det är rent vidrigt.

Nu är klockan 14.00. Många långa timmar kvar till läggdags.

Min nya blogg

Nu gör jag ännu ett nytt försök med bloggandet. Som ett komplement för min obefintliga fysiska träning just nu så kan jag ju åtminstone göra något som gynnar min själ.

Jag har mått rätt dåligt sista dagarna och imorse vaknade jag i någon slags feberyra och lyckades pipa till Mikael att jag inte skulle orka ta barnen till dagis på morgonen. Sen minns jag bara att Svea stod och hoppade bredvid mitt huvud i sängen och såg pillimarisk ut och sedan vaknade jag inte förrän klockan tio och fick en mindre chock när jag insåg att lägenheten var tom och barnen bortforslade till dagis.
Släpade mig bort till vårdcentralen (varför, varför? Att jag aldrig lär mig). Precis som jag visste så blev jag hjärtligt mottagen av Bamse-Kerstin (döpt av Moa, förstås) som tog en snabbsänka och skickade ut mig igen med lite käcka hejarrop.
När jag och Mikael vill verka lite världsvana (vi bodde ju faktiskt i stan i _flera år_) så brukar vi skämta om att Bamse-Kerstin styr hela vårdcentralen, men det är nog inte så långt från verkligheten ändå för hon är BVC-sköterska, äldresköterska och tar ensam hand om hela drop in-verksamheten, skulle inte förvåna mig om hon dessutom städar och sköter sophämtningen också, arma kvinna.
Men om det visar sig att jag blir "Ung kvinna död av hjärntumör trots tät kontakt med vården", ja då vet ni vem ni ska skylla på.

Bara vädret kan ju göra en sjuk just nu. Jag tog ledigt två dagar förra veckan för jag VISSTE att värmen inte var här för att stanna, de svenska vädergudarna lurar inte mig.
Jag har utvecklat ett nästan maniskt beteende inför väderprognoserna, jag sitter med mina tre appar och uppdaterar vädret minst en gång i timmen cv biter på naglarna, vilken är mest trovärdig? SMHI eller Klart.se? Just ny visar ju båda regn och 13 grader så det underlättar ju i alla fall.
Blir det (ännu en) skitsommar blir jag galen. Jag tycker inte att det är så mycket begärt att två månader av tolv ska bjuda oss på ett hyfsat humant klimat. Det kan bara inte vara en snittemperatur på 4 grader och pissregn året runt. Eller jo det kan det ju uppenbarligen men jag accepterar det bara inte, jag kommer att fly landet.

Nu mina vänner är det slut på ordbajseri för idag.






- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett tredje barn

Nästa vecka ska jag äntligen sätta in en spiral, så nu blir det inga fler kottar på många år. Jag är helt överlycklig över att vi inte har några spädbarn nu och att Svea börjar bli större, även om jag ÄLSKAR bebisar så är det en sjukt påfrestning, dygnet runt-service såklart och jag har ju mitt kontrollbehov som gör att jag inte kan släppa taget och slappna av en enda sekund när jag har en liten, Svea lämnade inte min sida en enda gång tills hon var 15 månader förutom någon enstaka timme när hon var hemma med Mikael då såklart, och även om jag hade velat lämna bort henne innan dess hade jag garanterat mått skit, jag klarar varken psykiskt eller fysiskt att vara ifrån min bebis.
Så det är oerhört skönt att dom nu är lite större och livet kretsar runt annat än BARA barn. Nu ska det satsas på skolan, hus så småningom och vi ska bara njuta av våra fantastiska tjejer.

Men visst är det lite sorgset! Snart är bebistiden helt förbi, snart är det hejdå till barnvagnar och blöjbyten, inga mer knubbiga bebisar att blåsa i magen och bära runt på höften (jag har under dessa fyra år utvecklas en slags superhöft på vänster sida, den klarar allt! Misstänker att hela bäckenet är snett efter allt kånkande och att det finns en extra fettansamling just där för att göra det skönt för bebisens rumpa, haha).
Nu är det saker som måste ordnas innan det kommer fler barn, utbildning, körkort och ett lite roligare boende. Fördelen med att vi är unga är ju att även om vi skulle vänta så länge som 5-6 år innan nästa barn så är vi fortfarande unga och förhoppningsvis fertila och relativt pigga.

Men jag måste säga att hade jag fått göra om allt så hade jag kanske börjat med barnafödandet nu vid 25 istället för vid 20, förutsätt att vi hade fått just Moa och Svea. Dels hade det varit rätt skönt att ha livet ordnat innan och dels för att det har hänt en hel del på mognadsfronten.
Å andra sidan så vet man ju inte alla hur livet hade sett ut om vi inte fått våra barn tidigt, man är nog lika grön på området oavsett när man blir förälder första gången? Dessutom har ju barnen gjort oss till dom vi är ny.
Huvudsaken är väl att man är nöjd med hur livet är och jag skulle inte kunna vara nöjdare. Jag kan bli avundsjuk på roliga resor och den stora friheten man har när man inte har barn, allt är ju lättare när man bara har sig själv att ansvara för. Men när man fått barn och levt en helt annan tillvaro så det ju ingenting som ens kan komma i närheten av det! Det ger ju allt en helt annan mening, det är det enda självklara.
Så om några år så, då ska jag ha minst en liten till, gärna två om herrn i huset går med på det, lyckligtvis har jag ju lite tid på mig att övertyga honom nu, hehe.

Superstudenten

Hehe, ja det går framåt i mitt spännande liv som student. Jag fick godkänt i Matte A! Jag vet att det är simpelt för dom flesta men för mig som matematisk efterbliven så är det en bedrift, tjoho! Idag startade Matte B-kursen och det ska bli en mindre kul utmaning, men det ska nog gå vägen ändå, jag har fått en "lightbok" för såna som siktar på ett godkänt i betyg, och en ny mattelärare. Stackars Eva, hon orkade nog inte med mig i en kurs till, haha.
Naturkunskapen är avslutad och jag väntar på betygsättningen, räknar med minst VG. Hoppade även på en omvårdnadskurs idag, "Arbetsmiljö och hälsa" för att fylla ut betyget lite extra.
Jag skrev högskoleprovet för några veckor sedan vilket var en pärs, mattheten var SVÅR (pratade med några mattesnillen på Komvux som läser Matte D och till och med dom tyckte att det var vrålsvårt). Jag lyckades i alla fall ro hem 1,0 i snitt vilket bör räcka som insökningssnitt.
Har sökt till grundlärarutbildningen åk 1 till 3 samt 4-6, sjuksköterskelinjen och även Socialpedagogiska programmet i Trollhättan som jag helst vill in på, men det är ju på tok för långt att pendla... Ska bli intressant att se vad man kan tänkas bli intagen till, jag är fortfarande helt rådvill.

Vi har haft en överjävlig vecka med magsjuka, barnen har varit jättedåliga. Det har varit spyor åt höger och vänster, jättehög feber och väldigt, väldigt trötta småttingar. Har aldrig sett dom sova så mycket ens som småbarn, jag och Mikael har suttit med varsin liten apatisk tjej i knäet och malt Disneyfilm efter disneyfilm.
I tisdags natt åkte vi in till akuten med Moa för hon var farligt nära att bli uttorkad, men vi slapp bli inlagda. I fredags blev hon sämre igen och jag satt hela kvällen och tvingade i henne vätskeersättning med medicinspruta i flera timmar och det var hemskt men dagen efter piggnade hon till ordentligt så det gjorde susen.
Jag är så vansinnigt glad att dom är pigga och leker och bråkar igen. Nian tjejer.

Nu ser vi framåt mot ljusare tider! Ska försöka hålla bloggen igång!

Långtidsamning

Jag ammar fortfarande Svea som är snart 19 månader, och jag måste haft en väldig tur som ännu inte fått en massa kritik över detta för det är tydligen väldigt provocerande för många att amma ett barn över ett år (och att göra det offentligt är det nästan piskrapp på!).

Innan Moa föddes hade jag bestämt att jag skulle amma henne i ungefär ett år, med tanke på alla nyttigheter i bröstmjölken, för att vara ekonomisk och praktisk. När hon väl föddes fungerade det ju inte alls och jag hade slutat helt efter två månader, så under andra graviditeten var jag inställd på att försöka men inte mer än så, skulle jag känna stress, press eller allmänt obehag skulle jag utan dåligt samvete byta till flaskan.

Nu blev det ju så att det fungerade kanon efter några veckor och bortsett från två mjölkstockningar och en omgång svamp (AJAJAJAJ!) så har det löpt på hur bra som helst fram till nu och jag ser verkligen ingen anledning till att sluta än på ett tag. Eller jo, det skulle i så fall vara för att få henne att sova hela nätter vilket hon fortfarande sällan gör, men det är ju inte alls säkert att det skulle fungera.

1. Bröstmjölk är nyttigt, kanske det nyttigaste som finns, den slutar inte vara nyttig för att barnet som dricker den blir äldre utan anpassas istället därefter. Många verkar tro att den liksom dunstar bort till ingenting, som min farmor uttryckte det: "Det kan väl ändå bara vara blask kvar i dom där brösten nu". BVC-Kerstin lät också väldigt skeptisk till om jag verkligen producerade mjölk än. Givetvis finns det mjölk i brösten så länge mjölkproduktionen stimuleras och givetvis är den fortfarande nyttig.
2. "Barn som kan äta riktig mat behöver inte ammas".  Nej, givetvis behöver inte en 1,5åring bröstmjölk eftersom barnet kan äta riktig mat. En fyramånaders bebis kan också äta annat (eller en nyfödd för den delen, den kan ju äta från flaskan). Det finns heller inga barn som BEHÖVER dricka välling eller suga på en napp, utan det handlar om att barnet vill- och att föräldrar vill för den delen. Varför är det mer okej med en tvååring som dricker välling innan nattningen på kvällen eller med en treåring som myser i soffan med nappen? Har ni helt missat vad en flasknapp och en tröstnapp är substitut för? Dom är en ersättare för en BRÖSTVÅRTA, och även gummikopior av just en sådan. Barn har ett sugbehov och kommer till ro  samt finner tröst av att snutta på något, och det är egentligen rätt absurt att den riktiga varan, alltså kvinnobröstet ska vara det som är fel istället för deras billiga gummikopior.
3. Sen så finns ju det allra starkaste argumentet, att det är så ÄCKLIGT. Blä, vad äckligt med att barn som kan gå och prata som ska ligga och äta på sin mammas bröst, det är ju på gränsen till perverst. Jag skulle vilja säga att den som av någon anledning tycker och tror att amning har någon sorts sexuell koppling är den som i själva verket är pervers (och jävligt korkad). Jag förstår att man har svårt för att sätta sig in i situationen att amma ett äldre barn om man inte gjort det själv, har man aldrig ens ammat så är det såklart omöjligt. Att amma Moa när hon var 18 månader hade känts helt sinnessjukt för mig, i och med att hon inte blivit ammad på hela den tiden, att lägga ett barn som INTE ammar till bröstet är ju liksom befängt, tanken på att amma Moa när hon var 6 månader hade varit minst lika konstig. Har man däremot fortsatt amma hela tiden är det inte alls konstigt, utan tvärtom helt naturligt. Det ger henne trygghet, det är helt fantastiskt bra när och om hon blir sjuk, det känns bra för mig att fortsätta amma speciellt nu när hon börjat på dagis och verkligen separerats från mig om man jämför med tidigare då hon var hos mig JÄMT. Det är hälsofrämjande för oss båda. Viktigast av allt, VI mår bra av det.
4. Sen måste man ju inte sluta bara för att man kan, bara för att barnet passerat dom obligatoriska sex månaderna som rekommenderas. Allt ska vara så jävla bråttom nu för tiden, så fort som möjligt ska man vänja barnet vid att ha barnvakt, sova i sin egen säng, äta riktigt mat och helst lära sig gå så fort som möjligt för att man ska slippa bära runt på dom. Jag har inga problem med att låta mina bebisar vara just bebisar den korta tiden. Jag har inget behov av att jäkta Svea till att sluta med någonting, utan tänker låta henne få avgöra när hon inte vill längre. Att någon eventuellt har problem med det är ju bara löjligt.

Så var det sagt!

Tisdag

Idag startade Naturkunskap B-kursen, det ska bli så SJUKT skönt när matten är avklarad på fredag (om jag inte misslyckas med provet då, men den tanken vill jag inte ens tänka).
Kemi och fysik är väl inte det roligaste som finns heller direkt men jämfört med matten kommer det vara rena barnleken. Första uppgiften är en hemmalabb med potatisstavar i sockerlösning och destillerat vatten eller nåt liknande, det kan ju Moa vara med på slår vi två flugor i en smäll, läxan blir gjord och barnet får stimulans, win-win!

Igår var dagis stängt så vi var lediga och njöt i solen. Det allra bästa nr att vara ifrån varandra på dagarna är att man verkligen uppskattar tiden man är ledig. Det är ju NU man ska vara mammaledig, haha. Sista våren innan Svea föddes och det bara var jag och Moa hemma när hon var ca 1,5 år var ju fantastisk! Vi packade ju bara med lite ombyten och en matsäck och sen var vi ute hela dagarna och gick lekplatsrundor eller hängde på gården på ÖF varje dag det var fint väder. Riktigt så flexibel kan man ju inte vara med en liten bebis när man är hemma. Men nu har jag minsann ingen bebis längre utan två stora tjejer och ja, det är SKÖNT.
Satt på biblioteket på Fyren för ett tag sen och bevittnade en mamma som bar en röd, illvrålande nyföding på ena armen och försökte springa ikapp en elakt skrattande tvååring samtidigt som hon släpade en syskonvagn med ett berg ytterkläder efter sig och kände bara att FAN vad skönt att det där inte är jag längre! Kombinationen nyfödd och tvååring är verkligen dödlig, den får kombon 1,5åring och 3,5åring att framstå som rena semestern.
Om man inte har en bebis som gärna sitter i vagnen/babysittern/ligger på golvet i en timme eller så helt själv nöjd och glad då. Men såna bebisar får inte jag, hehe.

Idag ska vi grilla!

Svea

Jag har ju skrivit ett inlägg om Mosans små framsteg och nu är det såklart Sveas tur!

Liten har hunnit bli 18,5 månader nu! Hon började inskolas i januari och hon verkligen stortrivs! Jag frågar varje morgon "Ska vi gå till Kringlan idag?" och då skriker hon "ja-ja-ja"! Varje gång vi kommer dit så rusar hon fram korridorerna (som tur är, annars hade jag blivit helt förstörd!).
Men hon har ju också alltid känts som det givna dagisbarnet, hon vill ju ha full fart och bli aktiverad hela tiden, Svea har aldrig varit en hemmamystjej.

Jag vet att alla mammor och pappor tycker att just deras bara är snäppet vassare än andra barn på det mesta, men måste ändå säga att jäklar vad smart hon är!
Ordförrådet är helt enormt! Hon pratar inte speciellt mycket men förstår nästintill allt! Hon kommer alltid och hytter med näven mot mig och parkerar sin bebisstjärt i mitt knä med en helt trave pekböcker med sig och vill att jag ska peka på allt och fråga "vad är det?" i bok efter bok efter bok. Hon kan nästintill alla djur, kroppsdelar och frukter och bär nu (kan t.ex skilja ankan från gåsen, peka ut sin lilltå och veta att ett ägg är ett ägg även om det är stekt, kokt eller målat påskfärger. Säger jag att hon ska gå ut i hallen och på sina blommiga stövlar gör hon det, säger jag att hon ska lägga den lilla vovven vagnen och lägga på filten gör hon det... Ja ni fattar!).
Jag är grymt imponerad över att hon kan lista ut hur hon ska göra för att få tag i det hon vill ha, nu lär ju jobbig mycket av Moa såklart, men hon var inte stor när hon förstod att man kan putta köksstolen fram till skåpet för att klättra upp och nå vad det nu är hon vill ha till exempel. Livsfarligt! Ungen kan klättra upp överallt och hittar allt jag försöker gömma.
Nog med skrytet!

Överlag sover hon bättre men vissa nätter är fortfarande hemska. Oftast vill hon äta minst en gång och gärna i uppemot 45 minuter sådär (absolut sämsta grejen med att inte ge flaskan).
Hon har fortfarande ett humör som kan skrämma slag på vem som helst, i alla fall när jag är med (på dagis är hon aldrig arg tydligen...). Men med mig så visar hon minsann vem som bestämmer! Dessa utbrott kan ju göra en helt tokig! Jag blir livrädd nä jag tänker på hennes vilja hos ett större barn... Så stark och skogstokig som hon kan bli så kommer jag inte ha en chans om några år, haha. Men den här åldern 1,5 år är ju en skitjobbigt ålder, även min lilla Mosa var väldigt frustrerad stundtals i den här åldern, antar att det beror på att dom inte kan göra sig förstådda som dom vill.

Svea är inget fan av att sitta still och kolla på teve, men hon tittar gärna på lite Pippi Långstrump ibland. Hennes favoritbok just nu heter "Killekill". Hon älskar att dansa till "Små grodorna". Det godaste hon vet är majs (och choklad!). Hon älskar att gå runt inomhus med skor och står gärna och speglar sin runda fina mage.
Älskade unge!

Sjukt trött

Borde verkligen sova, idiotiskt att sitt uppe.
Idag fick jag tillbaka mitt andra delprov i matten och det var godkänt! Detta trots att jag hade ett enda rätt på ena halvan av provet (geometri), jag fick nästan full pott på första delen, (ekvationer, jag är en ekvationernas kvinna). Tänkte att YES det här går ju vägen! Tills jag började med repetionsuppgifterna och insåg att jag redan lyckats glömma ALL bråkräkning och en hel del med dom där förbannade paranteserna, vilket jag lade ner många svettiga timmar på. Så nu känner jag lite spontant för att gräva ner mig någonstans och bara grina.

Igår var vi på 18-månkontroll på BVC med liten Svea. Hon vägde nu prick 12 kilo och var 86,5 cm lång (600 gram och 4 cm sedan femtonmånaderskollen). Min stora tjej! Jag har försökt hitta Moas siffror från 18 mån men hittar dom inte, såg dock att hon vägde 11,5 kilo vid två år så Svea är rejält mycket större. Tror jag det, hon äter ju, haha.
Hon vaccinerades också, det gick bra men hon grät en skvätt vilket hon aldrig gjort vid sprutor innan, men det blir väl läskigare ju äldre hon blir antar jag.
BVC-Kerstin slog sig på knäna av förtjusning(?) när jag sa att jag ammade än, det är väldigt häpnadsväckande för många...

I helgen är simhallen planerad, inte mycket mer än så. Om herrn är hemma i hyfsad tid imorgon tar jag och Moa kanske en Gekåstripp med Lotta och Ludvig imorgon, hoppas, hoppas!

Söndag

Mikael ligger inne i barnens rum på golvet och sover med Svea. Moa har alltid varit en kramig liten själ, jobbigt varje natt och klänger på oss som en koalaunge. Svea däremot sover helst själv, även när hon var en liten bebis så sover hon oroligt intill en, varje natt när hon somnade bredvid mig under amningen fick jag ligga helt blickstill för hon vaknade av minsta lilla. Så till Mikaels stora sorg har hon aldrig verkar ligga och sova sked med honom, han har försökt X antal gånger (han var helt överlycklig när hon skulle opereras och hade fått lugnande och blev helt groggy och la sig i hans knä).
Men idag föreslog jag att han skulle lägga sig på en madrass på golvet med henne som på dagis och nu sover dom som små grisar där inne.

Igår var vi på 8-årskalas hos barnens kusin i Frillesås. Massa ungar, god fika och kanonväder! Svea är ju helt galen av lycka när hon får tulta runt i trädgården utan overallen!
Tänk om man hade en trädgård. Och en studsmatta! Tänk om man hade en fin altan och kunde ha en jättepool till barnen på sommaren och plantera bär och grejer!
Eftersom att vi är totalt obegåvade när det gäller att bygga och annat praktiskt så är jag oftast rätt glad att vi inte bor i hus. Det är rätt praktiskt att kunna ringa fixar-Björn så fort något är sönder och slippa ha en massa jobbiga projekt på gång som äter upp all fritid. Men på sommaren alltså! En lägenhet eller radhus med trädgård hade varit det bästa! Den asfalterade lilla ytan under tak vi har nu kan man fan lika gärna vara utan. Tänk att kunna sätta upp en gungställning!
Idag ska här grillas i alla fall!

Moa

Snart är Moa 3,5 år! I september kommer vi ha en fyraåring! Galet.
Hennes värsta trots törs jag säga är över nu, ett tag skulle det ju tjafsas om precis allt, en så enkel sak som en påklädning kunde ta en evighet för att hon skulle bråka om varenda plagg.
Det är bättre nu, men hon är ganska ilsk emellanåt och helt sjukt pappig!
Det är nåt helt nytt för mig så jag kan bli riktigt förolämpad när hon skriker "neeeej pappa ska göra det"! Så fort jag tar mig friheten att försöka göra ordning henne inför natten eller så.

Hon älskar att pyssla, på dagis har dom alltid playdoodegen redo när hon kommer för den är liksom hennes. Hon älskar att klippa och tar sig gärna friheten att hämta min supervassa sysax oavsett vart jag gömmer den.
Hon är extremt gosig och närhetskrävande (vilket hon ju alltid varit) och vill flera gånger om dagen sitta och snurra i mitt hår och håller alltid handen så fint utomhus nu.
Hon sover fortfarande hos oss varje natt och det får hon gärna.

Hon har kommit i kiss och bajsåldern och skrattar nästan ihjäl sig åt allt som har med pruttar att göra.
Man märker att hon verkligen snappat upp allt man säger och verkligen kommer ihåg allt, hon blir extremt bekymrad när någon är ledsen och försöker alltid trösta och det är helt galet hur mycket hon pysslar om sin lillasyster! Min favoritstund på hela dagen är när Svea väcker oss på morgonen och ylar från barnens rum, då springer Moa alltid i förväg och säger godmorgon först, hjälp så söta dom är!
Hon är även en så duktig tjej att hon går omkring och säger "man får inte säga faan, jag säger inte faan". Haha!

Moas favoritbok just nu är "Bolibompadraken går till tandläkaren". Hennes favoritfilm är "Skönheten och odjuret". Hon älskar pizza och Hello Kittydricka. Favoritsången är "Kalle Kamel". Det roligaste hon vet är när man luktar på hennes rumpa och säger "blä det luktar fiiiis". Hon går helst klädd i sin baddräkt och gummistövlar.

Lillmosan, hon är helt fantastisk.

Sofia tipsar

Vilket väder! Det är ju helt fantastiskt! Får ta med fleecetröjor och skalkläder till dagis när jag hämtar tjejerna sen så dom slipper koka i sina vinteroveraller på väg hem.

Matten flyter på bra idag! Säga vad man vill om matematik men när man väl lyckas är det en grymt häftig känsla! Jag sitter med tappad haka och får bläddrar fram och tillbaka till facit och kolla att det verkligen stämmer. Varje gång (ganska sällan...) jag lyckas få några tal i rad helt rätt så tror jag att det är något jag måste missat, det KAN inte vara så smärtfritt. Men det kan det ibland. Väldigt sällan.
Jag älskar ändå känslan av att faktiskt lära mig något. Att vara hemma med bebisar är kanske inte fördummande , men för en kvinna som jag som inte riktigt klarar av multitasking så går ju 99% av tiden och tankarna åt barnrelaterade saker och kunskapsintaget i övrigt blir VÄLDIGT begränsat.
Det har börjats känns väldigt viktigt för mig att få en universitetsutbildning. Varför ska jag berätta i ett annat inlägg, detta inlägg är dedikerat något annat!

SOFIAS TIPS FÖR DIG SOM SÄLJER BARNKLÄDER PÅ TRADERA!


* Börja först och främst med att fråga dig själv om du kommer att tjäna på affären. Är man lat som jag så innebär det en hel del jobb att först leta upp kläderna, sortera kläderna, fotografera kläderna, skapa en annons, invänta budgivning, maila vinnaren, vänta på pengar och sedan packa och skicka plagget/-en.
Du bör ta en titt på aktuella auktioner på Tradera först för att få ett hum om vad som säljer och vad som inte gör det.

* Bebiskläder är svårt. Överlag får man mycket, mycket mindre tillbaka mot vad man köpte kläderna för. Det finns en del undantag men det gäller framförallt helt oanvända plagg eller plagg i väldigt fint skick av något dyrare märke (Molo, Villervalla, Lundmyr brukar vara poppis, tycker att man brukar få väldigt dåligt betalt för P.op).
Jag har själv sålt väldigt få pytteplagg, många har ju sentimentalt värde och får stanna i familjen och andra har jag gett bort till bebisar i bekantsskapskretsen hellre än att sälja ett superfint plagg för inga pengar alls till någon främling.
Bebisoveraller brukar dock gå som smör på hösten och våren! Meandis sparkbyxor är också ruggigt populära, året runt.

* Man kan välja att sälja enstaka plagg eller stora paket (har sett paket med uppåt 100 delar). Säljer du kläder från dom vanligaste kedjorna (Lindex, HM, Kappahl, Cubus, Zara...) så kan ett paket vara supersmidigt, om inte annat för att man blir av med en massa kläder. För att krydda ett sånt klädpaket lite ytterligare är det en bra idé att slänga in 2-3 märkesplagg. Men har man däremot flera märkesplagg att sälja så ska man INTE välja klädpaket, utan sälja för sig eller ännu bättre, matchande outfits!
GLÖM INTE att skriva med godbitarna i paketet i rubriken! Säljer man till exempel ett paket i 10 delar (1 från P.op, 3 från Lindex, 1 från Villervalla och 6 från HM) så skriver man "Stort klädpaket säljes, P.OP, Villervalla mm" och inte "Stort klädpaket i 10 delar, mest HM".

* Figurer säljer. En tröja med en blomma köpt för 99:- på HM kanske inte ger ett enda bud men det gör garanterat en tröja köpt för 99:- med Hello Kitty på. Kitty, Cars, Bamse (speciellt Bamse!), Barbapapa, disneyprinsessor, ja ALLT sånt tjafs som barn gillar säljer! Märkeskläder köper ju föräldrar mest för sin egen skull eller så köper man sånt som barnen vill ha- seriefigurer.
Något som jag märkt är speciellt poppis förutom Bamsekläderna är "Fem myror" som Lindex sålde för några år sedan, vilket osökt får mig att tänka på RETRO, alla retroplagg är väldig eftertraktade och säljs dyrt! Plagg som heldressar i orange frotté eller bruna manchesterklänningar med elefanter är hett! (och skitcoolt!).

* Skriv utförliga annonser och ta bra bilder! Ingen blir speciellt köpsugen av suddiga mobilbilder och en beskrivning som lyder "Jette fina byxor ganska lite använda"... Eller som härromdagen när man kunde köpa en "Snygg picke tröja". Jag orkar inte skriva några romaner i varje annons själv, men man kan se till att det är rättstavat och ger lite information av vad man säljer!
Skriv alltid ut storleken och beskriv plaggets skick! Finns det någon skavank glöm inte bort att skriva detta och ta gärna en bild för att visa hur stor/liten skadan är. Skriver man bara att det finns en fläck någonstans så kan man tappa många budare som tror att det kanske är en jättefläck till exempel.
Jag skriver alltid att våra kläder kommer från ett djur och rökfritt hem eftersom det är viktig information för många allergiker.
I rubriken ska du försöka få med så många sökord som möjligt, säljer du t.ex en fleece från p.op skriver man inte "p.op jacka" utan "Windstopper fleecejacka från p.op polarn och pyret röd nyskick stl 92" till exempel för då kommer annons upp vid fler sökningar när någon söker på ett ord bland annonserna.
Ju längre och mer utförlig beskrivning desto mer seriös känns en säljare dessutom, är man riktigt flitig skriver man upp mått på plaggen, särskilt bra om man säljer skor är att ange innermåttet. Mailar en budare frågor ser man till att svara!

*Efterfrågan. Har man ett gäng vinteroveraller bör man inte lägga ut dom till försäljning nu till exempel när alla vill ha vår och redan köpt vinterns kläder för längesen. Vinterstövlar och vinterkängor har grymt bra andrahandsvärde på hösten men säljs för riktiga struntsummor nu.
Man bör även vara noga med vilken sluttid man sätter på auktionen! En för slutar mitt i natten och hur många sitter vid datorn kl 02 en tisdagsnatt? Själv brukar jag logga in tidigt på morgonen för då är det också dött och nästintill ingen som budar över en. Jag brukar ha sluttid 19-20 på kvällen men inte på söndagar för då är det massor av auktioner som går ut samtidigt. Ett annat tips är ju att man säljer precis efter löning för då är ju folk som mest generösa.

Ja det är väl det jag kommer på nu! Jäkligt kul är det i alla fall!

Tillbaka!

Först nu inser jag att blogger.se har en App så nu kanske det kan bli lite ordning på bloggandet igen, för den här iphonen sitter ju klistrad i min näve!

Här har det ju hänt en hel del sen sist i alla fall! I mitten på januari började Sveas inskolning på dagis och nu är tjejerna RIKTIGA dagisbarn sedan drygt en månad tillbaka för jag har börjat plugga på Komvux.
Väldigt blandade känslor över det hela måste jag säga, tampas stundtals med grov ångest över att jag inte tar hand om mina barn och missar deras uppväxt och annat hemskt, men jag tror att det gör oss gott alla tre dom här drygt 25 timmarna i veckan, jag har varit hemma i 3,5 år nu förutom ett par månader på Sahlgrenska emellan. Kg mår bra av lite annan stimulans just bu känner jag!
Moa har ju älskat dagis sedan start så hon tycker att det är jättekul med lite längre dagar och den som uppskattar det allra mest är nog Svea! Det är verkligen hennes rätta element där, full fart, massa barn och roliga aktiviteter. Hon har ju aldrig varit speciellt lätt att underhålla om man säger så. Och nu sover äntligen ungen på nätterna! Herregud så skönt!

Jag pluggar Matte A just nu. En ganska fasansfull upplevelse. Av någon anledning hade jag målat upp någon slags romantisk bild av hur jag nu i vuxen ålder skulle få någon slags aha-upplevelse och plötsligt tycka att matte var jättelätt och kanske rent av roligt.
Men nej. Jag har ju i alla andra ämnen haft oförskämt lätt i skolan i alla år, så det kom lite som chock att inse hur totalt obegåvad jag är trots flera timmars pluggande om dagen! Fick starta kursen med att titta på mattevideos för årskurs 5 på youtube och lära mig enkla uppställningar. Jag får nästan lite ångest varje gång jag ska få hjälp av läraren för hälften sv gångerna fattar jag ingenting när hon förklarar och det jag väl fattar har jag oftast glömt någon timme senare. Hemskt.
Men jag tror att jag klarar det, jag måste klara det. Jag slösar inte bort 5 veckor av mitt liv och studielån på det för att misslyckas!

Nu ska jag gå och mota den ilska treåringen som gömt sig någonstans i säng!

Ett brev till min ettåring

Imorgon blir du ett år, min lilla bebis. Det är helt sanslöst att du redan blir ett år, min lilla ljuvliga flicka med ditt duniga hår, knubbiga armar och vingliga små ben, med världens vackraste ögon och den sötaste lilla glugg mellan riskornen där fram.
  Du har haft en tuff start i livet, vi har gråtit ikapp så många gånger. Det är en fruktansvärd känsla att se sin lilla bebis må så dåligt och ha så ont som du har haft, både i öronen och din stackars lilla mage. Det är en fruktansvärd känsla att inte kunna trösta, att se dina små leenden bytas ut till grimaser och illskrik för att du har så ont. En fruktansvärd känsla av maktlöshet som jag aldrig tidigare upplevt och som jag verkligen skulle ha velat slippa vara med om.
Samtidigt så har du gjort mig till en så vansinnigt mycket starkare mamma, jag är så imponerad av dig min lilla tjej. Inte bara för att du är en liten solstråle nästan jämt, utan för att DU är den starkaste lilla personligheten jag någonsin mött. Du är totalt olik din storasyster, och även olik mig. Du har en helt enorm vilja och även om det får mig att slita mitt hår ibland så är det så häftigt att se att en så liten dam kan vara så bestämd! Du har visat vad du vill sedan start och låter oss alltid veta när du inte är nöjd med något, hehe. Jag hoppas så att du kommer att fortsätta ha denna egenskap, att ingen någonsin ska få säga till dig att du inte kan göra någonting, för du är fantastisk.
  Du har aldrig varit en bebis som är lätt att underhålla, du kräver att det händer saker och du vill ha utmaningar hela tiden. Jag ser hur din hjärna arbetar för fullt hela tiden och kämpar för fullt med att hänga med i ditt tempo. Men jag vet att du snart kommer att överlista oss alla. Det är fantastiskt att se hur du pratar för dig själv, hur uppmärksam du är på allt som händer runt omkring dig och hur du på något sätt redan VET så mycket. Det är svårt att beskriva, men du är min kloka lilla indianhövding.
Och ändå är du fortfarande så bebis. Du vill så mycket, och när du inte klarar av det blir du så arg så arg och slänger dig vrålande i mitt knä och du vill fortfarande ligga och snutta nästan jämt. Helst hade du velat hänga med storasyrran på alla hennes bravader men ibland måste du pausa och gosa ner dig i snuttefilten, gosedjuren eller vad du än hittar som skänker lite trygghet.

Min underbara, vackra Svea! Jag är så glad att det var just du som kom till oss. Jag älskar dig oändligt.