Vi gjorde inget märkvärdigt utan gick en liten promenad, läste tills jag blev alldeles hes och sedan tittade vi på "Fångarna på fortet" och åt ruggiga mängder godis. Pratade om livet, killade på ryggen. Du hävdade med bestämdhet att det här var den "bästa dagen" och jag håller med. Det var en av de allra bästa dagarna i mitt liv.
Det känns ibland som igår, när du var en riktigt liten Mosa och låg med din lilla mjölkandedräkt och lyssnade på mitt hjärta dygnet runt i soffan precis där din lillebror ligger just nu. Det känns inte alls längesen du åt burkar med rödspätta i den röda matstolen fyra gånger om dagen (för att du vägrade något annat!), jag minns precis hur det kändes att gå från lekplats till lekplats och gunga med dig i famnen tills du nästan somnade.
Det var inte länge du var min lilla bebis, för sen kom Svea och knep baby-platsen och du har ju liksom varit tidernas bästa syster och vår stora, duktiga tjej sedan dess. Och nu är du "storastorasyster" som du själv uttrycker det och det finns inga ord för hur fantastisk du är på att vara just "storastorasyster".
Men under en kort tid var det bara du och jag och det var så himla häftigt, vi var verkligen en symbios. Vi ska se till att återuppleva det oftare, att bara vara du och jag, för vi var och vi ÄR ett oslagbart team.
Sex år. Skolflicka! Har det någonsin funnits en flicka som är mer skolflicka än just vår Mosan? Jag tror inte det. Nyfiken, flitig, outtröttlig. Du älskar alltihop, från att organisera i skolväskan till att berätta om veckans bokstav. Första dagen höll du på att svimma av lycka när du var den enda som fick TVÅ egna suddgummi med ditt namn på i din låda. Du älskar faktiskt till och med att planera vilken frukt du ska ha med dig nästa dag.
Du tycker INTE om när det blir bråk och stök eller när någon har varit elak. Eller när någon förstör, då säger du saker som "Nej du mamma, nu ska du få höra, XX tar då verkligen inte hand om sin jacka/lånebok/monster high ordentligt".
Du är fortfarande en försiktig ung dam, det märks tydligt både på simskolan och det här med att lära sig cykla. Jag och pappa säger ofta till dig att du måste tuffa till dig en smula men egentligen så står vi båda och myser inombords över att du är vår lugna, fina tjej.
Nästan allt du säger och gör är som en spegelbild av hur jag var som liten, till och med ditt kroppsspråk påminner om mitt på pricken. Du är så väldigt lik din mamma och det både gläder och skrämmer mig, för du är en känslig liten själ som ibland kanske är lite för genomsnäll. Jag önskar så att världen kunde låta dig få vara bara den du är, den allra raraste lilla tösen.
Vad gäller just nu då? Lina är fortfarande den stora idolen. Monster High-intresset hänger kvar men du är just nu väldigt intresserad av hajar också och även om du fortfarande tycker om allt som är glittrigt, fluffigt och rosa så är det läskiga och farliga ännu mer lockande.
Du har en förkärlek för Lotto-dragningen på teve, du vill äta tacos varje dag och ditt favoritdjur är dalmatiner, du grät stora krokodiltårar när jag skulle rensa ur din klädlåda och en klänning med dalmatiner skulle väck. Du samlar fortfarande skräp på ditt rum för att kunna pyssla med senare och du blir mycket lätt distraherad precis som din far, varje gång du ska städa fastnar du i olika lekar och projekt (till exempel sortera monster high:ernas skor i evigheter). Jag har nog aldrig sett en bebis skina upp som din lillebror varje gång han ser dig, man måste se er tillsammans för att förstå.
Du är, precis som du alltid varit världens snällaste tjej. Tack för ännu ett år tillsammans med dig Moa, tack för allt du lär oss. Jag vet inte vad jag har gjort i något tidigare liv för att förtjäna en dotter som du, men det måste varit något oerhört.
Jag är så stolt!
/ Mamma
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar